Strategier

Vi har alla våra strategier att leva i en sönderfallande värld.
En del hamnar i apati och psykisk ohälsa. Andra försöker förändra den, alltmedan de lever på som vanligt, så som vi måste; normer, ett ekonomiskt system, hur socialt konstruerat det än är, byggt på våra hjärnors förmåga att skapa våra egna regler, är ju en väl så tvingande omständighet.
En del säger åt oss att jobba mer, för bara då kan vi skapa förutsättningar för något nytt.
En del avfärdar allt.

Själv så blev min lott i livet att tillbringa en stor del av min tid täljandes skedar vid Ljusnans stränder. Det är som om jag blivit fråntagen möjligheten att ha ett normalt arbetsliv. Men jag har kommit att tycka om min lösryckta tillvaro. En sällsam känsla av rewilding kan komma över mig. En känsla av att vilja dras ner i mossan och jorden till en förlorad dvala, eller att få somna och vakna vid de sandiga iskanterna där streck av invandrande fåglar stryker trädtopparna.
Ibland känns det som om jag umgås med naturen som man gör med en döende släkting. Man försöker att glömma det förflutna, glömma allt det dåliga och se det bra. Framförallt att ta vara på de sista stunderna tillsammans och försöka att inte fastna i att man önskar de hade varit fler, att man hade haft mer tid.

Skrivet av: niklas Publicerat i Okategoriserade