Tråg. Följ sagan.

Vissa projekt tar tid att knyta ihop. Nu har renskärningen av trågen som jag påbörjade i våras äntligen kommit igång och de första beställningarna är på gång att skickas till surdegsentusiaster som förhoppningsvis kommer att sätta dem på prov. Att göra slöjd för bakning är spännande och lite skrämmande. Men det är nu den riktigt lärorika delen börjar antar jag. Hur kommer de att fungera?

DSC_1791DSC_1784

DSC_1805DSC_1809

 

DSC_1812

 

Slöjden och påslagen.

IMG_20150912_111928

En sak som jag har funderat på ett bra tag och som jag driver någon sorts försöksverksamhet kring är – tål slöjden påslag? Eller ska man helt enkelt sälja själv?

Under sommaren har jag haft fullt upp att tälja mina köks-kit. Förra sommaren föddes idén att utveckla skedtäljandet och göra ett helt kit med redskap för köket/matlagning. Kitet har växt fram under det senaste året, och inför sommarens säsong så har det funnits på världsarvscentret på Stenegård. Det var nämligen delvis därifrån initiativet kom. De ville ha ett kit för plastsanering av köket. Magasin Järvsö skrev en artikel.

Jag har haft med mig kitet på yxans dag på Wetterlings yxfabrik och på Filtmakeriet i Kilafors när de hade temadag i somras. Hela tiden har jag sålt slut det jag täljt. Även världsarvscentret säljer slut, där jag kan sälja tack vare det låga kommissionspriset.kit genomskinlig och redigerad

Så hur ska man göra med återförsäljare när man har en bra slöjdprodukt? Jag har tidigare lämnat skedar till återförsäljare. Och väntat i månader på att de ska beställa mer. Jag säljer helt enkelt mer själv troligen eftersom priset är rätt. Återkommande kunder berättar att de har använt skedarna och upptäckt hur användbara de är och vill helt enkelt missionera bland sina matlagande vänner och bekanta. Jag tror att priset är otroligt viktigt om man vill att sakerna ska bli använda. Man kan köpa en till och man kan tillåta sig att njuta av att använda dem.

Just nu håller jag på och samtalar med ett inredningsföretag som håller på att bygga upp en ny brand portfolio, där de vill ha med täljda skedar. Så frågan är brännande aktuell. Ska man lämna sin plan? Och är det ens möjligt att tälja skedar som tål påslag i två led?

Och så kvarstår frågan man måste ställa detta mot – hur säljer man själv tillräckligt mycket för att leva på det? Utan katalog och marknadsstrategi…

Bilder från Filtmakeriet i Kilafors.

filtm3 filtm2filtm

Bilder från Wetterlings yxfabrik

wetterl5 wetterl4 wetterl3 wetterl2 wetterl

 

Designtorget.

skedar+loggaFrån vecka 13 kommer mina skedar att finnas på Designtorget, butiken i Kulturhuset/Sergels torg, Stockholm.

From week 13 my spoons will be for sale at Designtorget, Stockholm.

”DesignTorget is a commercial market place for unique design, for customers and designers that value style, function and innovation.”

 

foto: Malin Jonsson Näsman

Skedbilder.

stillebenNu börjar vi planera pressbilder, jag och fotografen Malin Jonsson Näsman, som också driver Järvsö Creperie. Objekten för fotograferingen bara väntar i mitt kök/verkstad.

Now we have started planning for some pressimages, me and photographer Malin Jonsson Näsman, who also run Järvsö Creperie. The objects for the photoshoot is waiting in my kitchen/workshop.

Täljfest. The day that I demonstrated spooncarving to Wille and Jögge Sundqvist.

Here comes a few recaps from my participation at the international woodcarving convention, Täljfest, at Sätergläntan (Dalarna, Sweden) this summer. It was three absolutely brilliant days. I held two demonstrations in ”carving big spoons”. The second demonstration I held was quite memorable, because Jögge and Wille Sundqvist were watching the demonstration. Wille especially is a legend when it comes to carving with knife and axe, and Jögge is also a well known and recognized person in the woodcarvingsociety.
Wille filled in with his knowledge and experience during the demonstration and discussed different aspects of spooncarving, axes etc. with the group of audience. And I got to tell the story about when I was a student at Vindelns folkhögskola and just before we graduated after two years we visited Wille Sundqvist in Bjurholm. We had a kind of workshop at Willes and at the end of the day he held a short speach and told us ”Vindeln is a good school and a good education, but you can not carve spoons”. He also had an opinion about our skills at sharpening tools.
Anyway, the demonstration with Wille in combination with the opportunity to meet with so many other great carvers from around the world got the result that I left Sätergläntan overwhelmed with inspiration and – hope.
Ever since Täljfest I have had Barn Spoons words ringing in my head: ”I´m a massive cynic, but I believe in spoons”. Barn Spoon is a spooncarver from England that set up a shop in London where he sells spoons. The idea strikes me as bold, but on the other hand it is ingeniously simple and obvious. And I can´t let go of the idea to set up a shop in Stockholm.

uladzimir slöjdkungar
Uladzimir, a great reunion. Me, demonstrating spooncarving to Wille and Jögge.

robin
Robin Wood teaching, his daughter JoJo supervising.

magnus anders
Magnus Sundelin (left), blacksmith and carver let me try some of his great carvingtools.
Anders Lindberg (right) a long time green woodworker with lots of ideas.

jarrod
Jarrod Stone Dahl in action.

fritiof börje
Fritiof Runhall (left) and a girl that has made interior for Konstfack workshops. She carved her first spoon(s) at Täljfest. Börje Ax (right) who took bentwood to Slovakia.

barn
Barn Spoon masterclass.

Krokvuxet…

skedämnenIdag har jag tagit skedämnen till min demonstration på Täljfest på Sätergläntan i helgen (9-11 augusti). En av mina specialiteter har blivit att tälja riktigt stora slevar för bak, matlagning och servering. Det var en medveten försäljningsstrategi från min sida. Jag märkte att jag nästan aldrig använde träskedarna jag hade att äta med, däremot slet man på matlagningsslevarna dagligen, och alltid på en och samma favorit. Jag och min sambo använde alltid samma slev när vi lagade mat. När vi sedan råkade bryta av skaftet på den efter att ha haft den i tio år (den var ju prydligt daterad och signerad på baksidan av skaftet!) kändes det som en påtaglig förlust. Men vi fick helt enkelt börja slita på en annan slev istället.

Men det är också för att stora rejäla slevar helt enkelt är roligare att göra. Och jag minns hur det började. Jag och en slöjdarkamrat i Gävle, Ralph Öberg, var ute på en tur för att samla ris till någon slöjdaktivitet av något slag, kurs eller prova på aktivitet. Vi var ute på ett hygge en vacker, varm vårdag. När vi hade samlat varsin rejäl hög lade vi oss i en sluttning och drack kaffe och ljög för varandra. Och vi sade till varandra att just det här borde man göra oftare; njuta av en vårdag i lugn och ro, slöjda lite, ljuga lite, lyssna på fåglarna och vinden. I alla fall – när vi gick tillbaka så hittade jag ett perfekt slevämne i ett dike. Men det var verkligen ett rejält. Jag kommenterade det, men sade att det skulle bli för drygt att bära eftersom jag redan hade händerna fulla. Men Ralph sade att givetvis skulle jag ta med mig slevämnet. ”Ämnet ska du ta då du ser det”. Eller ankösten, som det kallas här i Hälsingland.

Så det blev att jag tog med mig ämnet, och det blev en fantastisk slev som rymde närmare två deciliter. Man behövde inte hålla på och smådutta i grytan utan tog man en full slev räckte det gott.

spoons

New post on Youtube.

I have put together a videoclip of me building a log hut. I have always had a fascination for the sami culture, the indeginous people of the northern scandinavia. My ancestors were sami people that became settlers in the early 1800, but I have no sami culture left in the family that have influenced me growing up or anything. I think my interest has got to do with both ethnography, an interest in the craft, the nomadic outdoor lifestyle of the sami people – and also a personal interest in my own history.
Well, this is a typical building for the sami people. They used them in the lower regions where they had timber to build with. In the mountains the buildings looked different.
But this is also a common sight on any homestead in the northern part of Sweden. When you travel around Lapland you see that people like to have a nice outdoor place to sit out by the fire and make some coffee, eat something and lie to each other.

ps. I´m hoping to get lots of views on this one! I will greatfully accept any suggestions from you readers how to become viral with craftvideos on Youtube! What do you think would attract viewers? ds.

A new year.

After the holidays, and after having worked a lot with music, making a record, the urge to work in my workshop is finally back. Yes, it has been a rough year. I look forward to this spring very much. I will appear on the national public service televison, SVT, and good things will happen with this blog as well.
 
 A happy new year to everyone!