Krokvuxet…

skedämnenIdag har jag tagit skedämnen till min demonstration på Täljfest på Sätergläntan i helgen (9-11 augusti). En av mina specialiteter har blivit att tälja riktigt stora slevar för bak, matlagning och servering. Det var en medveten försäljningsstrategi från min sida. Jag märkte att jag nästan aldrig använde träskedarna jag hade att äta med, däremot slet man på matlagningsslevarna dagligen, och alltid på en och samma favorit. Jag och min sambo använde alltid samma slev när vi lagade mat. När vi sedan råkade bryta av skaftet på den efter att ha haft den i tio år (den var ju prydligt daterad och signerad på baksidan av skaftet!) kändes det som en påtaglig förlust. Men vi fick helt enkelt börja slita på en annan slev istället.

Men det är också för att stora rejäla slevar helt enkelt är roligare att göra. Och jag minns hur det började. Jag och en slöjdarkamrat i Gävle, Ralph Öberg, var ute på en tur för att samla ris till någon slöjdaktivitet av något slag, kurs eller prova på aktivitet. Vi var ute på ett hygge en vacker, varm vårdag. När vi hade samlat varsin rejäl hög lade vi oss i en sluttning och drack kaffe och ljög för varandra. Och vi sade till varandra att just det här borde man göra oftare; njuta av en vårdag i lugn och ro, slöjda lite, ljuga lite, lyssna på fåglarna och vinden. I alla fall – när vi gick tillbaka så hittade jag ett perfekt slevämne i ett dike. Men det var verkligen ett rejält. Jag kommenterade det, men sade att det skulle bli för drygt att bära eftersom jag redan hade händerna fulla. Men Ralph sade att givetvis skulle jag ta med mig slevämnet. ”Ämnet ska du ta då du ser det”. Eller ankösten, som det kallas här i Hälsingland.

Så det blev att jag tog med mig ämnet, och det blev en fantastisk slev som rymde närmare två deciliter. Man behövde inte hålla på och smådutta i grytan utan tog man en full slev räckte det gott.

spoons

Carving wood with children

For the last month I have been working in a project with kids. Together with six other artists I have received over 2000 kids – all the kids in elementary school in the township of Bollnäs actually – to let them learn something about their cultural heritage and craft. This friday was the finish of the project. I have had around 10 kids/day for a period of 25 days in a workshop. Today was an exhibition where parents and relatives can come and look.

When I have had workshops with children before if has been for a shorter period of time. To have the opportunity to do this has given new thoughts about handicraft and working with children, for me. I have had reason to question what I do, and then do it differently. The strongest feeling after having done this is that carving is – most of all – a state of mind. It is a feeling. And the most important thing is not to teach that carving is a skill or how to make something. I just tried to make everyone feel good about themselves, and to carry that memory with them for a while. And if they ever had a doubt about themselves, later in life, they can just carve some wood.


Skrivet av: niklas
Publicerat i class

Class, working in birchbark.

On the 18,19 and 20 june I will be having a class in working with birchbark in Fågelsjö, a village in the Orsa Finnmark. The class is held every year, unless there are not enough participants. Fågelsjö is a beautiful and inspiring place for working with birchbark. With its history as a settlement for finnish immigrants the old folkmuseum has great objects made from birchbark. The technique we will mainly work with is sewing together whole pieces of birchbark with birchroot (flaknäver). The birchbark can be taken nearby when the sap is rising. Hence the time for the class to be held: the weekend before midsummer.
There are still places open.

Go here to sign up for the class or get more info about Fågelsjö:
http://www.fagelsjo.nu/kurser.html
all contactinformation etc is available in english and deutsch.