Flugfiskesäsongen är igång.

Nu har flugfiskesäsongen startat, och jag har varit i mellanljusnans strömmar. En mycket vacker plats att fiska på. För allas kännedom så vill jag bara informera om att, visst, jag tar någon matfisk ibland, men i mina flöden så visar jag aldrig bilder på död fisk. Nope. Så ni kan lugnt titta vidare utan att se slaktade djur.
Musiken är ”nu minns jag” från mitt album ”15 syskon”.

Fjällöringen

 

Ögonblicksbild 1 (2013-07-29 16-41)Jag satt uppe på en hög moränrygg och tittade ner i tjärnen, som låg som i en gryta i ett myller av små tjärnar uppe på fjället. Den hade inget utlopp och inlopp. I ena änden var en grund vik, där en liten jokk rann förbi, kanske hade den förbindelse med tjärnen vid högvatten. Förutom i den lilla grunda viken sluttade stränderna ner i ett snabbt djupnande turkosblått och klart vatten. Jag satt och följde en öring som patrullerade stranden efter någonting i ytan. Troligen de kläckande nattsländorna. Den simmade långsamt någon meter ut från stranden, passerade platsen där jag satt, gick upp och tog något i ytan med ett ljudligt plask och fortsatte tills den vände lite längre upp och sedan gick tillbaka längst ner i tjärnen, tog några varv där i den djupa, klara viken och kom upp igen.

Några gånger hade jag försökt att genskjuta den och lägga ut en torrfluga i dess väg. Men när jag hasade mig nerför branten skrämdes den och vände eller gick utåt. Väl nere vid vattnet hade man inte heller möjlighet att se fisken på samma sätt. Solljuset gjorde ytan ogenomtränglig i den vinkeln. Jag måste hitta någon taktik för det här. Men när jag nu hade skrämt fisken några gånger verkade det som att den ändrade sin rutt lite. Nu hade den börjat röra sig på ett mindre område längst in i den djupa änden av tjärnen. Jag tänkte försöka att lägga ut en fluga i blindo i det område där fisken nu gick och hoppas på att den tog.

Jag tänkte på Gunnar Westrin och knöt på en blå Klinkhammer. Jag tänkte att den skulle imitera en kläckande insekt. Den här öringen var nog inte så selektiv just nu så att den bara tog sländorna. Den tog nog kläckarna och nymferna på väg upp också, och lite annat smått och gott. Så tog jag mig försiktigt ner för slänten och lite inåt viken tills jag hittade plats för bakkastet. Jag lade ut flugan snett inåt den djupa viken. Solen gassade, min drömfisk gick där nere någonstans, men det var inte de bästa förhållanden för att hoppas på hugg. Man har hört om de skygga fjällöringarna, de som skyggar för reflexerna från en dåligt sträckt tafs. Flugan flöt fortfarande på ytan medan minuterna gick. När hugget kom var det perfekt. Hårt. Fisken satt tveklöst. Dagen innan hade vi följt en jokk upp från Gammelvallen. När vi närmade oss tjärnarna blev vi mer och mer nyfikna på de djupare höljorna vi stötte på. I en hölja såg vi till vår förtjusning försiktiga vak. Vi smög oss fram och synen etsade sig fast i mig. Höljan var bara någon meter djup. Ytan krusades lätt av strömmen som kom ner i ena änden. Vattnet var kristallklart och över den steniga botten spelade solreflexerna. Och en liten öring kom simmande längs strandkanten. Den gick in över en stor sten alldeles nära, in i en liten grund del av jokken alldeles där vi stod. Ryggen gick i djupt grönturkost och sidorna var täckta av en mängd små svarta prickar. Det var som att titta i ett akvarium med de mest perfekta exotiska fiskar. Den fisk jag nu stod och höll med flugspöet hade samma teckning men var stor. Jag såg den tydligt. Den försökte gå utåt men hölls av linan, så jag såg den rakt från sidan. Buken såg ut att ha en orange ton, liksom den stora bakfenan. När den gått och dragit utåt en stund dök den ner mot botten där den frenetiskt skakade och slog med huvudet mot botten som om den försökte skrapa bort kroken mot småstenarna. Den gick ner mot botten och utåt. Det började knarra om bromsen, men jag tänkte att den skulle vända och gå inåt viken igen och så skulle jag hålla den tills den var trött. Men den försvann i djupet och nu såg jag bara linan som snabbt vandrade utåt tjärnen. Jag insåg att snart var hela fluglinan ute och jag skulle gå in på backingen. Det var något som aldrig hade hänt mig. En sådan här fisk hade jag aldrig haft på. Jag lade vänsterhanden mot rullen för att bromsa ytterligare och försöka få stopp på rusningen. Då drog den av tafsen och gick.

En sak som förvånade mig lite var när jag några minuter senare satt uppe på åsen ovanför tjärnen och knöt på en ny tafs. Nere vid stranden hade öringen börjat patrullera igen.

Brödbak på stenhäll.

På fjällturer är ju alltid maten ett dilemma. Visserligen smakar det mesta bra när man är på fjället. Men när man har ansträngt sig hårt så vill man ibland skämma bort sig. Det gäller att få med sig någonting riktigt gott att se fram emot. Ibland resulterar det i att man bär med sig alldeles för tunga eller skrymmande godsaker. Som mjukt bröd. Den här turen passade jag på att göra något som jag har drömt om länge. Nämligen att baka bröd på en stenhäll. Och egentligen är det väl inte så mycket att säga om det. Man tar med sig recept och ingredienser (läs mjöl och jäst). Allt bröd som du kan grädda i en gjutjärnspanna kan du grädda på en stenhäll. Till exempel tunnbröd, naanbröd, chapati. Jag gjorde ett bröd som jag brukar göra hemma och grädda i stekpanna. Bakbordet var en stor flat sten alldeles vid vårt läger. Sedan hittade jag en fin plats i en slänt att göra en liten eldstad med en stenhäll ovanpå. Det tog en stund att få hällen varm, så det var som bäst värme när jag hade gräddat klart. Bröden blev förrästen jättebra.

 

Den glupska lilla harren

harrFiskepremiären i Ljusnan var i år den 11 maj. Först den 18 maj tog jag den första fisketuren för säsongen. Jag åkte till Laforsbankarna, den södra sidan. Vid den översta strömmen, strax nedanför tunnelutloppet (ja Ljusnan är ju som bekant kraftigt utbyggd) fick jag min hittills största harr på 37 cm. Den tog på en grå och svart superpuppa. Jag gick sedan ner till de nedre bankarna. Naturen vid Laforsen är otroligt vacker med höga, branta, mossiga stenhällar ovanför älven och sandmo med ståtliga furor. Jag fiskade den mellersta banken med solen gassande där jag stod utvadad nedanför en hög stenvägg. Just då tänkte jag att det måste ha varit den vackraste plats jag fiskat på. Men det är klart att Ljusnan slår trots allt inte Kultsjöån och fjällfisket kring Marsfjällen och Klimpfjäll. Vid den nedersta banken träffade jag en annan flugfiskare. Vi pratade lite sedan gick jag tillbaka upp till den översta strömmen där jag hade parkerat. Nu blev fiskarna på hugget igen och jag fick två harrar till på en bäcksländelarv.

På söndagen tog jag en tur på kvällen. Ner till Forsänget. Fisket var trögt och ganska ointressant. Men när jag kom ner mot ön, nedanför stenkistan började det småvaka. Klockan var nog närmare halv åtta. Och en sådan där knepig grejj hände, ni vet, när man är med om någonting skumt. Bakom en sten märkte jag att det var lite liv, jag kände två dragningar i linan, så jag roade mig med att försöka överlista de där fiskarna även om jag hade på känn att det mest var småfisk. Jag såg mygg i luften ovanför vattnet och undrade om det var myggkläckning som orsakade de sporadiska vaken. Jag satte på en litet Klinkhammer och en liten harr tog flugan. När jag fick in fisken såg jag att den hade nästan svalt flugan, som satt långt ner i svalget. Jag blev tvungen att avliva och behålla fisken. Nu kunde jag kolla maginnehållet. Jag fjällade och tog ur fisken och skar upp magsäcken. Och hittade – en liten foamfluga. Den hade svalt en fluga och sedan måste den ha lossnat eller också blev den tillbakasläppt, eller också hade någon tappat flugan i vattnet och fisken tagit den. Vem vet hur det gått till, men underligt är det. I övrigt var det inte mycket i magen. Jag tänkte att det var en glupsk liten harr som hade svalt en fluga tidigare, och så svalde den nästan min också. Men så blev den inte gammal heller.
Jag fick ytterligare en liten harr på en bäcksländelarv bunden av påfågelherl och mässingtråd. Och så fick jag en på samma grå och svarta superpuppa som dagen innan.

lassekrogsbanken2denglupskaharrenfoamfluga
Maginnehållet på den glupska lilla harren

Fiske i Jämtland

Fiske i min barndoms älv i jämtland på midsommarafton. Vid Brattforsen. Parkerade nere vid bron. I solljuset såg jag småvak av harr och ibland blixtrade det till av silver när de steg i det ljusa vattnet. Mycket knott – väldigt mycket. Älven kom ner runt en böj och strömmen avtog just här, vattnet var bara knädjupt, grusbotten. Jag provade en parachutebunden Black Gnat. Sedan en älvsländeimitation och en liten europa 12. Små drag i linan, men inget mer. Antagligen för små fiskar… Jag gick upp till kvarnen. Efter att ha försökt följa stranden hittade jag en stig som gick upp till forsen mittemot kvarnen. Ovanför vattenfallet hade jag en fisk på. Den tog på en dagsländeimitation men släppte innan jag såg den tydligt. Jag gick neråt och försökte hitta ståndplatserna i den strida, steniga strömmen. De djupa höljorna nedanför forsarna gav inget hugg. En bit ner i de grunda, lugnare partierna just nedanför stenpartierna fick jag 3 harrar på en streamer bunden av ugglevinge. Egentligen skulle det föreställa en ”Light teal and silver red hackle” eller ”Nattens drottning” som Hans Lidman kallade den. Men jag hade bundit den av ugglefjädrar som jag fått av en arbetskamrat som hittat en påkörd fågel.

På midsommardagen fiske vid Bofors. Nedanför vindskyddet såg jag små vak i strömmen nedanför forsen. Det höga vattnet verkade ge lite andra ståndplatser på sträckan. Jag provade en Åbofluga med vinge av näver istället för kork. En fisk verkade vända under flugan. Jag såg en stor sida blänka till nedanför mig och gå upp mot flugan men vända. Jag bytte till en Royal Coachman. Det skulle vara kul att få fisk på en sådan klassiker. Hugg. Jag fick in en stor harr, som visade sig väga 4 hg. Nere vid de bakre fenorna hade den mystiska sår varav ett såg ganska djupt ut. Vad kan ha gjort dessa?
Fick sedan ytterligare en harr på samma ställe men på ett längre kast.
Flyttade mig neråt forsen och hade en fisk på i en starkström där jag provade en Tippet and Silver.
Muddler Minnow och Wooly Worm gav inga hugg.

Tippet and silver

What about ”dry or die”? Tonight I celebrate the classic streamers. Tippet and silver.

I have been doing a lot of flytying lately. It is really relaxing and a good way to wind down. Here are some flies I have tied recently and I have taken the photos from below while they float in a glass bowl filled with water. I thought that would be an interesting way to look at them.
Red Quill, one of my favourites.

Red spinner spent wing.

May Fly imitation spent wing.

"Royal Coachman"

These are three ”Royal Coachman” that I tied from feathers that were clamped in the radiator of our car one day when my girlfriend had been out driving. Part of a wing and a foot sat there too, so it was not a very nice job to get those feathers, but I take my flytying material wherever I can find it. I also have a squirrel- and foxtail that I have taken from roadkills I have passed.
The Royal Coachman is a classic fly, and very good in the river Ljusnan where I fish. The fishing season is over for this year. I guess the flytying season begins…

Flyfishing

This summer has been a lot about flyfishing for me. One of the last days that fishing was allowed in Ljusnan, I made this trip.