Smörknivar.

DSC_1814 DSC_1825 DSC_1830

Igår kväll medan jag väntade på att barnen och fyra kompisar skulle somna, nedbäddade i vardagsrummet efter ett LAN-kalas, täljde jag en av mina hittills bästa skedar. I dåligt ljus och ur ett sånt där ämne av benhård björk. Anna-Karin satt och stickade och jag täljde i fåtöljhörnan i köket. Barnen, slöjdandet och den stora kärleken. Mitt liv saknar ambitioner, jag har insett att de ofta leder en fel. Ambitioner är tomma tankar som lever i framtiden.

Under några år levde jag ensam i ett hus med barnen varannan vecka. Det var 100% markservice och korta arbetsveckor med barnen. De andra veckorna var heltidsjobb i byggbranschen, tidiga morgnar och på kvällarna orkade man bara med sig själv. Men så hade jag också de perioder då jag vilade upp mig, då täljde jag skedar i köket och högg tråg. De där perioderna var inte tillräckligt långa för att riktigt leda någonstans. Men det spelar ingen roll i det här sammanhanget. Det som det mynnade ut i var att jag började bli led på att arbeta med hus åt husfetischister, och på fritiden ta hand om mitt eget hus, bilen och gården, skriva upp, boka in och sedan bocka av livet. Jag längtade efter att bry mig om människor istället.

En vän beskrev för mig hur en satsang går till. Jag blev fascinerad av idén att vi inte är våra tankar. Allt det knasiga och ängsliga vi ger uttryck för är inte vi, på riktigt. Vi kan titta på det med någon annans klara ögon. Och om vi då inser att denna någon annan är vårt riktiga jag, det som är viktigt är inte vad du tänker, då kan du leva en tid helt utan rädslor. Kanske längre också, men för mig blev det en tid.

Jag vet inte varför jag tänker hela den här tankebanan när jag läser en ledare i expressen om att ta bort slöjden i skolan. http://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/hur-manga-smorknivar-tal-sverige/ Det känns inte som om det är någon idé att ge några politiska argument när någon vill ta bort ett skolämne för att det är, typ, onödigt. Däremot så har jag egna barn och de har skolplikt. Alla vi föräldrar måste lämna våra barn i skolan varje dag klockan 8. Vare sig skolan ifråga har lyckats eller inte med att motverka mobbing eller ännu värre saker så att eleverna kan ha en dräglig arbetsmiljö. Och vare sig eller inte som skolan i fråga har lyckats få våra barn att känna att det är meningsfullt att vara i skolan. Jag tänker att alla människor måste ha möjligheten att hitta ”sin grej” här i världen för att göra den meningsfull. Gärna så tidigt som möjligt. Ska skolan då bara erbjuda dem som känner att matte och liknande ämnen är deras grej att göra det?

Artikeln har fått svar från flera människor som försvarar slöjden, både i skolan och som kulturyttring. Det är bra. Men facebookgrupper och aktivism, där går gränsen för mig. Nej, vi har alldeles för lätt att agera i affekt, och för snabbt på vissa saker. Vi behöver inte gå i försvarsställning över det här.

ps. bildernas relevans är noga övervägd ds.

 

 

Slöjden och påslagen.

IMG_20150912_111928

En sak som jag har funderat på ett bra tag och som jag driver någon sorts försöksverksamhet kring är – tål slöjden påslag? Eller ska man helt enkelt sälja själv?

Under sommaren har jag haft fullt upp att tälja mina köks-kit. Förra sommaren föddes idén att utveckla skedtäljandet och göra ett helt kit med redskap för köket/matlagning. Kitet har växt fram under det senaste året, och inför sommarens säsong så har det funnits på världsarvscentret på Stenegård. Det var nämligen delvis därifrån initiativet kom. De ville ha ett kit för plastsanering av köket. Magasin Järvsö skrev en artikel.

Jag har haft med mig kitet på yxans dag på Wetterlings yxfabrik och på Filtmakeriet i Kilafors när de hade temadag i somras. Hela tiden har jag sålt slut det jag täljt. Även världsarvscentret säljer slut, där jag kan sälja tack vare det låga kommissionspriset.kit genomskinlig och redigerad

Så hur ska man göra med återförsäljare när man har en bra slöjdprodukt? Jag har tidigare lämnat skedar till återförsäljare. Och väntat i månader på att de ska beställa mer. Jag säljer helt enkelt mer själv troligen eftersom priset är rätt. Återkommande kunder berättar att de har använt skedarna och upptäckt hur användbara de är och vill helt enkelt missionera bland sina matlagande vänner och bekanta. Jag tror att priset är otroligt viktigt om man vill att sakerna ska bli använda. Man kan köpa en till och man kan tillåta sig att njuta av att använda dem.

Just nu håller jag på och samtalar med ett inredningsföretag som håller på att bygga upp en ny brand portfolio, där de vill ha med täljda skedar. Så frågan är brännande aktuell. Ska man lämna sin plan? Och är det ens möjligt att tälja skedar som tål påslag i två led?

Och så kvarstår frågan man måste ställa detta mot – hur säljer man själv tillräckligt mycket för att leva på det? Utan katalog och marknadsstrategi…

Bilder från Filtmakeriet i Kilafors.

filtm3 filtm2filtm

Bilder från Wetterlings yxfabrik

wetterl5 wetterl4 wetterl3 wetterl2 wetterl