Skedbilder.

stillebenNu börjar vi planera pressbilder, jag och fotografen Malin Jonsson Näsman, som också driver Järvsö Creperie. Objekten för fotograferingen bara väntar i mitt kök/verkstad.

Now we have started planning for some pressimages, me and photographer Malin Jonsson Näsman, who also run Järvsö Creperie. The objects for the photoshoot is waiting in my kitchen/workshop.

Täljfest. The day that I demonstrated spooncarving to Wille and Jögge Sundqvist.

Here comes a few recaps from my participation at the international woodcarving convention, Täljfest, at Sätergläntan (Dalarna, Sweden) this summer. It was three absolutely brilliant days. I held two demonstrations in ”carving big spoons”. The second demonstration I held was quite memorable, because Jögge and Wille Sundqvist were watching the demonstration. Wille especially is a legend when it comes to carving with knife and axe, and Jögge is also a well known and recognized person in the woodcarvingsociety.
Wille filled in with his knowledge and experience during the demonstration and discussed different aspects of spooncarving, axes etc. with the group of audience. And I got to tell the story about when I was a student at Vindelns folkhögskola and just before we graduated after two years we visited Wille Sundqvist in Bjurholm. We had a kind of workshop at Willes and at the end of the day he held a short speach and told us ”Vindeln is a good school and a good education, but you can not carve spoons”. He also had an opinion about our skills at sharpening tools.
Anyway, the demonstration with Wille in combination with the opportunity to meet with so many other great carvers from around the world got the result that I left Sätergläntan overwhelmed with inspiration and – hope.
Ever since Täljfest I have had Barn Spoons words ringing in my head: ”I´m a massive cynic, but I believe in spoons”. Barn Spoon is a spooncarver from England that set up a shop in London where he sells spoons. The idea strikes me as bold, but on the other hand it is ingeniously simple and obvious. And I can´t let go of the idea to set up a shop in Stockholm.

uladzimir slöjdkungar
Uladzimir, a great reunion. Me, demonstrating spooncarving to Wille and Jögge.

robin
Robin Wood teaching, his daughter JoJo supervising.

magnus anders
Magnus Sundelin (left), blacksmith and carver let me try some of his great carvingtools.
Anders Lindberg (right) a long time green woodworker with lots of ideas.

jarrod
Jarrod Stone Dahl in action.

fritiof börje
Fritiof Runhall (left) and a girl that has made interior for Konstfack workshops. She carved her first spoon(s) at Täljfest. Börje Ax (right) who took bentwood to Slovakia.

barn
Barn Spoon masterclass.

Krokvuxet…

skedämnenIdag har jag tagit skedämnen till min demonstration på Täljfest på Sätergläntan i helgen (9-11 augusti). En av mina specialiteter har blivit att tälja riktigt stora slevar för bak, matlagning och servering. Det var en medveten försäljningsstrategi från min sida. Jag märkte att jag nästan aldrig använde träskedarna jag hade att äta med, däremot slet man på matlagningsslevarna dagligen, och alltid på en och samma favorit. Jag och min sambo använde alltid samma slev när vi lagade mat. När vi sedan råkade bryta av skaftet på den efter att ha haft den i tio år (den var ju prydligt daterad och signerad på baksidan av skaftet!) kändes det som en påtaglig förlust. Men vi fick helt enkelt börja slita på en annan slev istället.

Men det är också för att stora rejäla slevar helt enkelt är roligare att göra. Och jag minns hur det började. Jag och en slöjdarkamrat i Gävle, Ralph Öberg, var ute på en tur för att samla ris till någon slöjdaktivitet av något slag, kurs eller prova på aktivitet. Vi var ute på ett hygge en vacker, varm vårdag. När vi hade samlat varsin rejäl hög lade vi oss i en sluttning och drack kaffe och ljög för varandra. Och vi sade till varandra att just det här borde man göra oftare; njuta av en vårdag i lugn och ro, slöjda lite, ljuga lite, lyssna på fåglarna och vinden. I alla fall – när vi gick tillbaka så hittade jag ett perfekt slevämne i ett dike. Men det var verkligen ett rejält. Jag kommenterade det, men sade att det skulle bli för drygt att bära eftersom jag redan hade händerna fulla. Men Ralph sade att givetvis skulle jag ta med mig slevämnet. ”Ämnet ska du ta då du ser det”. Eller ankösten, som det kallas här i Hälsingland.

Så det blev att jag tog med mig ämnet, och det blev en fantastisk slev som rymde närmare två deciliter. Man behövde inte hålla på och smådutta i grytan utan tog man en full slev räckte det gott.

spoons

Exhibition

Right now there is an exhibition with my craft at Sätergläntan, Hemslöjdens gård in Insjön, Dalarna.
In which you can see this shelf. In the exhibition there is also craft from Anja Sundberg.

Exhibition.

”En timmermans jordafärd”
Exhibition at Kulturkossan, Järvsö.
2012.05.12-2012.06.05
Movables, made with axe, by Niklas Karlsson
and photos by Maria Norén

Using inshaves to cut troughs.

I have been cutting some troughs that I shaped roughly this fall and put to dry. I am making a trough that will be used to wash butter in, so I wanted to make a real big trough. My favorite tool for cutting the inside of troughs is different types of inshaves. I also use gouges, for example Pfeill, but to a small degree. The disadvantage of using inshaves instead of gouges is that you can not use your bodyweight when you cut, because you don´t use the tool to cut away from you. But when you get over that discouragement, they are a joy to work with thanks to the long edge you get. It quickly cuts a surface with fine broad facets without getting any scratches, like you easily get by using a flat gouge. The inshaves I use are both new blades from Svante Djärv and Hans Karlsson and older tools that I bought at flea markets and eBay.

To the left is a blade made by Svante Djärv and next to that two old tools that I had to make new handles for.

Sparrbila

Jag jobbar just nu med projektet Konst/Hemslöjd. Ett projekt för att skapa offentlig utsmyckning i vårdmiljö. Landstinget i Stockholm driver projektet där hemslöjd och konst möts. Jag arbetar tillsammans med Folkform. För vår del kommer projektet att handla en del om ursprungliga ytor.
Jag har börjat undersöka huggna, bilade ytor i slöjdföremål.
I hälsingland har man bilat sparrar ända fram till en långt in på 1900-talet. Sparrarna bilades med yxa och exporterades till bland annat Egypten. De bilade sparrarna tullades inte som sågat virke, vilket tydligen var grejjen. Jag har varit intresserad av detta länge och i sommras fick jag tag på en fin sparrbila på auktion. I detta projekt kunde den komma till användning.

Sparrbilan är en Urafors, eggen är 33 centimeter lång och saxslipad, yxhuvudet är helt plant på ena sidan, likaså eggen. Sparrbilan visade sig vara suverän att jobba med. Girig som en bankdirektör. Saxslipningen gör att yxan trycks in i träet, istället för att vilja gå ur, som en normal bila. Bilan visar inte en tillstymmelse till att vilja stöta. När man hugger längs en snörslagen linje så vill den hela tiden ta för sig mer och gå innanför linjen, tvärt emot vad jag är van vid.

I am currently working with the project Konst/Hemslöjd (Art/Craft). A project to create public decoration in the healthcare environment. County Council of Stockholm runs the project in which crafts and art meet. I work together with Folkform. For our part, the project will involve original surfaces. I have begun to examine hewn surfaces in craft objects. In Hälsingland they have made hewn beams as late as well into the 1900s. The beams where hewn and exported to for example Egypt. The customs on hewn beams were not the same as sawn timber, which was apparently the thing. I’ve been interested in this for a long time and this summer I got hold of a nice axe for beams at an auction. It can be of use in this project. The axe is a Urafors, the edge is 33 centimetres long and the edge is shaped like on a scissors, flat on one side. The axe proved to be excellent to work with. Greedy as a bank director.

Update: here are two pictures showing the log after I have shaped three sides. I didn´t bother to take off the bark, so the chalkline was very vague when I cut the beam.

Här är en artikel om min farmor. Klicka på bilderna så öppnas de i sina ursprungliga storlekar.

Skrivet av: niklas
Publicerat i nks