Flugfiskesäsongen är igång.

Nu har flugfiskesäsongen startat, och jag har varit i mellanljusnans strömmar. En mycket vacker plats att fiska på. För allas kännedom så vill jag bara informera om att, visst, jag tar någon matfisk ibland, men i mina flöden så visar jag aldrig bilder på död fisk. Nope. Så ni kan lugnt titta vidare utan att se slaktade djur.
Musiken är ”nu minns jag” från mitt album ”15 syskon”.

Min träkåsa.

Sommaren har bara tillåtit en microfjällresa. Och då känns det som en ren tillfällighet att ens slöjd/saker/produkter/alster helt plötsligt befinner sig precis där de ska vara. ”Deras naturliga plats är ju här! Det är här de, och jag, borde befinna sig så ofta som det är möjligt!”. Vi besökte en plats jag väldigt länge har velat besöka. Den samiska sommarboplatsen Bartjan ovanför Tossåsens sameby, där länsstyrelsen i Jämtland för några år sedan lät renovera flera av de gamla torvkåtorna. Mer bilder kommer upp.

kniv-och-kåsawweb

Fjällöringen

 

Ögonblicksbild 1 (2013-07-29 16-41)Jag satt uppe på en hög moränrygg och tittade ner i tjärnen, som låg som i en gryta i ett myller av små tjärnar uppe på fjället. Den hade inget utlopp och inlopp. I ena änden var en grund vik, där en liten jokk rann förbi, kanske hade den förbindelse med tjärnen vid högvatten. Förutom i den lilla grunda viken sluttade stränderna ner i ett snabbt djupnande turkosblått och klart vatten. Jag satt och följde en öring som patrullerade stranden efter någonting i ytan. Troligen de kläckande nattsländorna. Den simmade långsamt någon meter ut från stranden, passerade platsen där jag satt, gick upp och tog något i ytan med ett ljudligt plask och fortsatte tills den vände lite längre upp och sedan gick tillbaka längst ner i tjärnen, tog några varv där i den djupa, klara viken och kom upp igen.

Några gånger hade jag försökt att genskjuta den och lägga ut en torrfluga i dess väg. Men när jag hasade mig nerför branten skrämdes den och vände eller gick utåt. Väl nere vid vattnet hade man inte heller möjlighet att se fisken på samma sätt. Solljuset gjorde ytan ogenomtränglig i den vinkeln. Jag måste hitta någon taktik för det här. Men när jag nu hade skrämt fisken några gånger verkade det som att den ändrade sin rutt lite. Nu hade den börjat röra sig på ett mindre område längst in i den djupa änden av tjärnen. Jag tänkte försöka att lägga ut en fluga i blindo i det område där fisken nu gick och hoppas på att den tog.

Jag tänkte på Gunnar Westrin och knöt på en blå Klinkhammer. Jag tänkte att den skulle imitera en kläckande insekt. Den här öringen var nog inte så selektiv just nu så att den bara tog sländorna. Den tog nog kläckarna och nymferna på väg upp också, och lite annat smått och gott. Så tog jag mig försiktigt ner för slänten och lite inåt viken tills jag hittade plats för bakkastet. Jag lade ut flugan snett inåt den djupa viken. Solen gassade, min drömfisk gick där nere någonstans, men det var inte de bästa förhållanden för att hoppas på hugg. Man har hört om de skygga fjällöringarna, de som skyggar för reflexerna från en dåligt sträckt tafs. Flugan flöt fortfarande på ytan medan minuterna gick. När hugget kom var det perfekt. Hårt. Fisken satt tveklöst. Dagen innan hade vi följt en jokk upp från Gammelvallen. När vi närmade oss tjärnarna blev vi mer och mer nyfikna på de djupare höljorna vi stötte på. I en hölja såg vi till vår förtjusning försiktiga vak. Vi smög oss fram och synen etsade sig fast i mig. Höljan var bara någon meter djup. Ytan krusades lätt av strömmen som kom ner i ena änden. Vattnet var kristallklart och över den steniga botten spelade solreflexerna. Och en liten öring kom simmande längs strandkanten. Den gick in över en stor sten alldeles nära, in i en liten grund del av jokken alldeles där vi stod. Ryggen gick i djupt grönturkost och sidorna var täckta av en mängd små svarta prickar. Det var som att titta i ett akvarium med de mest perfekta exotiska fiskar. Den fisk jag nu stod och höll med flugspöet hade samma teckning men var stor. Jag såg den tydligt. Den försökte gå utåt men hölls av linan, så jag såg den rakt från sidan. Buken såg ut att ha en orange ton, liksom den stora bakfenan. När den gått och dragit utåt en stund dök den ner mot botten där den frenetiskt skakade och slog med huvudet mot botten som om den försökte skrapa bort kroken mot småstenarna. Den gick ner mot botten och utåt. Det började knarra om bromsen, men jag tänkte att den skulle vända och gå inåt viken igen och så skulle jag hålla den tills den var trött. Men den försvann i djupet och nu såg jag bara linan som snabbt vandrade utåt tjärnen. Jag insåg att snart var hela fluglinan ute och jag skulle gå in på backingen. Det var något som aldrig hade hänt mig. En sådan här fisk hade jag aldrig haft på. Jag lade vänsterhanden mot rullen för att bromsa ytterligare och försöka få stopp på rusningen. Då drog den av tafsen och gick.

En sak som förvånade mig lite var när jag några minuter senare satt uppe på åsen ovanför tjärnen och knöt på en ny tafs. Nere vid stranden hade öringen börjat patrullera igen.

Brödbak på stenhäll.

På fjällturer är ju alltid maten ett dilemma. Visserligen smakar det mesta bra när man är på fjället. Men när man har ansträngt sig hårt så vill man ibland skämma bort sig. Det gäller att få med sig någonting riktigt gott att se fram emot. Ibland resulterar det i att man bär med sig alldeles för tunga eller skrymmande godsaker. Som mjukt bröd. Den här turen passade jag på att göra något som jag har drömt om länge. Nämligen att baka bröd på en stenhäll. Och egentligen är det väl inte så mycket att säga om det. Man tar med sig recept och ingredienser (läs mjöl och jäst). Allt bröd som du kan grädda i en gjutjärnspanna kan du grädda på en stenhäll. Till exempel tunnbröd, naanbröd, chapati. Jag gjorde ett bröd som jag brukar göra hemma och grädda i stekpanna. Bakbordet var en stor flat sten alldeles vid vårt läger. Sedan hittade jag en fin plats i en slänt att göra en liten eldstad med en stenhäll ovanpå. Det tog en stund att få hällen varm, så det var som bäst värme när jag hade gräddat klart. Bröden blev förrästen jättebra.

 

Viktigt meddelande från din livscoach

Hej!

Jag är din nya livscoach. Jag antar att du har ambitioner med det du gör? Lyckas du leva upp till dem? Och i vissa fall – är det ens dina egna ambitioner? Man hör så mycket om allt man behöver göra. Och i slutändan tar man för givet att det man får är det som erbjuds. Man försöker inte att undersöka och tänka själv – är det tillräckligt, det jag får av livet? Är den tid jag får med mina barn och naturen tillräcklig?

Gör såhär: tälj ett varsitt spjut till ungarna. Tälj ett till dig själv också. Gå ut planlöst i skogen/naturen. Leta upp stora stenar, omkullvälta träd, klippor och skrevor. Låt tiden gå som den vill. Utvärdera. Eller ännu hellre, låt dina barn utvärdera.

Hello!

I am your new life coach. I guess you have ambitions with what you do? Do you manage to live up to them? And in some cases – is it even your own ambitions? You hear so much about all you need to do. And in the end, you assume that what you get is what is on offer. And you don´t look and think for yourself – is it enough, what I get out of life? Is the time I have with my children and nature sufficient?

Proceed as follows: carve a small tree into a spear to the kids. Carve one for yourself too. Go out aimlessly in the forest / nature. Look for large boulders, overturned trees, rocks and crevices. Let time go as it pleases. Evaluate. Or bettter yet, let the kids evaluate.

ollejoh

 

Skrivet av: niklas
Publicerat i outdoors

New post on Youtube.

I have put together a videoclip of me building a log hut. I have always had a fascination for the sami culture, the indeginous people of the northern scandinavia. My ancestors were sami people that became settlers in the early 1800, but I have no sami culture left in the family that have influenced me growing up or anything. I think my interest has got to do with both ethnography, an interest in the craft, the nomadic outdoor lifestyle of the sami people – and also a personal interest in my own history.
Well, this is a typical building for the sami people. They used them in the lower regions where they had timber to build with. In the mountains the buildings looked different.
But this is also a common sight on any homestead in the northern part of Sweden. When you travel around Lapland you see that people like to have a nice outdoor place to sit out by the fire and make some coffee, eat something and lie to each other.

ps. I´m hoping to get lots of views on this one! I will greatfully accept any suggestions from you readers how to become viral with craftvideos on Youtube! What do you think would attract viewers? ds.

En stormig natt i kåtan.

I den här enkla boningen tillbringade jag natten idag. Det är en timrad kåta som jag har byggt hemma på gården. Det är lite ovanligt i Hälsingland att ha en grillkåta på gården, men i Västerbotten är det ganska vanligt. Sovsäcken är en Ajungilak. För att frysa i den ska det vara neråt -20 grader.
När snön kommer känns det säkrare att elda i den än på sommaren, med tanke på att den står nära andra byggnader.
 
In this primitive dwelling I spent the night. In my Ajungilak sleepingbag you don´t get cold until the temperature falls below at least -20 degrees celsius. when the snow comes it feels safer to have an open fire inside. Actually it is a nice feeling to sit by the fire while the snow falls and the wind blows, and see the sky thru the roof.
 

Skrivet av: niklas
Publicerat i outdoors

My uncle, Rolf, always had smoked bacon with him at auctions. So it kind of makes me think of him.
Here he is to the left in the picture.
With my grandma, to the right, pointing at something.

"Royal Coachman"

These are three ”Royal Coachman” that I tied from feathers that were clamped in the radiator of our car one day when my girlfriend had been out driving. Part of a wing and a foot sat there too, so it was not a very nice job to get those feathers, but I take my flytying material wherever I can find it. I also have a squirrel- and foxtail that I have taken from roadkills I have passed.
The Royal Coachman is a classic fly, and very good in the river Ljusnan where I fish. The fishing season is over for this year. I guess the flytying season begins…

Flyfishing

This summer has been a lot about flyfishing for me. One of the last days that fishing was allowed in Ljusnan, I made this trip.