huvud

En födelsedagspresent 

Jag fyller 30 år i december, jag har ingen kris utan omfamnar mina 30 med kärlek! Har ju kallat mig själv ”snart 30” i 2 års tid nu, blir kanske så när de flesta jag umgås med är över 30. Att fylla 30 är inte så läskigt ändå. 
Men jag fick en present i somras från vänner och släkt. 

Men det finaste med presenten är ändå det min sambo gjorde. Han sydde en symaskin.

Jag ska berätta mer om den där gemensamma stora presenten en annan gång. 

Syjuntan i P1

Jag håller på att lyssna på Syjuntan, vilket är en liten serie med fem stycken 25 minuters långa avsnitt som sändes i P1 under december/januari 2009/2010.

Det är en liten serie som jag tycker att ni ska lyssna på, fokuset är på stickningen generellt genom hela serien, jag har dock ännu inte hört det sista avsnittet.

Det väcker en del känslor och tankar, sedan är det också spännande att se hur mycket ändå det har hänt under de 6 år som gått sedan programmet spelades in. De pratar om stickning som ett ställningstagande, stickning kontra kvinnokampskampen. De pratar om trösten, terapin och kärleken till hantverket och vikten av återbruk.

Jag håller just nu på att lyssna på avsnitt fyra och där är det massor av saker jag inte håller med om, men som icke-man har jag inte tolkningsföreträde och därför måste tänka på hur jag ska formulera mig om det. Det sista avsnittet ser jag fram mot, vilket verkar handla om värdet i hantverk, mer fokus på kvinnokampen och kampen inom kvinnokampen för att ta kampen för hantverket.

Med våren kommer färgen!

Då kommer också livslusten åter.

I November skrev jag på instagram att jag går och gräver ner mig och återkommer när vårsolen värmer igen. Det är inte riktigt så, jag har hållit mig på två fötter, jag har tagit fram den där urkvinnan i mig för att klara mig, för att överleva och för att må bra.

2016-04-16 16.00.36

Jag designade ett tyg som Strömming Design köpte in, ”tyvärr” tog det slut på två veckor och nu kommer det beställas nytt tryck av tyget och det är helt fantastiskt, det blev väl mottaget och om det är fantastiskt att sy sina egna kläder så är det helt underbart att sy sina egna kläder i sitt eget tyg. Sedan får jag kärleksbrev på jobbet av barnen för att jag är så färgglad. För av färger blir en glad.

Men nu har jag bloggat här på hemslöjd i 3 år! Det är helt fantastiskt och jag planerar att fortsätta och kanske blogga lite oftare, inte så sporadiskt som nu.

Anledningen till att jag inte skriver är att det ibland är svårt att skriva något som inte handlar om Lasse, mitt skrivna språk handlar nästan alltid om Lasse och därför tänkte jag börja blogga på en annan blogg om sorgen, livet och kärleken. Här ska det handla som slöjden, livet och kärleken.

Slöjd

Jag har på avstånd iakttagit diskussionen som Expressens Ann-Charlotte Marteus fört om vikten i de estetiska ämnena i skolan där hon hävdar att de inte behövs. Att reducera tre omfattande ämnen till en timma i veckan under grundskolans senare del (vilket det heter, INTE högstadiet) är absurt.

Jag ska berätta varför jag tycker att det är absurt.

 

I skolan måste det finnas plats för sådana som mig.

Jag var sjukskriven under stora delar av gymnasiet och hade rätt djupa depressioner och ett rörigt huvud under hela senare delen (till viss del tidigare också) av grundskolan. Det enda som fick mig att gå till skolan var de estetiska ämnen jag läste, under gymnasiet läste jag i princip bara estetiska ämnen och därför fick jag läsa upp de teoretiska ämnena senare (vilket jag också tackar skolan för att det GÅR).

I den skola som Marteus beskriver finns det ingen plats för någon som inte har en ambition att bli akademiker eller för någon som behöver pauser i teorin. Det hon inte inser är att dessa ämnen faktiskt är starkt kopplade till de ämnen hon prioriterar.

För att kunna sticka och sy krävs oftast en god insikt i svenska och du måste kunna läsa och följa en beskrivning, du måste ha ett kritiskt tänkande och tänka ”är det här rimligt eller kan jag ta en genväg?”.

Att jag är duktig på matematik har varit min frälsning både när jag stickar och renoverar hus, varför ska jag sitta och mäta millimeter utan att förstå varför det är viktigt i praktiken?

Varför det är viktigt lärde jag mig inte på matematiken, det lärde jag mig på slöjden.

 

Sedan har vi andra estetiska ämnen som musik, vad har musik gjort för vår historia egentligen? Där har vi samma sak i bilden, vad betyder konsten för vår samtid? Vad betydde konsten för vår historia och vad kommer den ha för betydelse för vår framtid?

 

Tack den svenska skolan som gett mig utrymme att utvecklas, jag har fått lära mig grunder i sådant som jag sedan behövt i mitt företagande både i samhällskunskap, svenska, matematik, slöjd och bild. Musiken är inget som intresserat mig eller som jag känner att jag har någon behållning av i vuxen ålder, men jag vidhåller att det är viktigt, precis som att idrotten, där jag endast lärde mig att avsky cirkelträning, är viktig.

 

Alla ämnen är lika viktiga för i den svenska skolan måste det finnas plats för oss alla. Lika mycket plats för hen med tummen mitt i handen som ändå någon gång i sitt liv måste sätta upp en tavla eller skruva ihop en IKEA-möbel som för hen med särskrivningstendens som måste skriva en C-uppsats.

Jag gör ju inte direkt kullerbyttor

Men jag hoppar, jag ler, jag fulgråter och ibland skriker jag också.

 

Men viktigast av allt är att jag slöjdar. Slöjd läker sår och slöjd gör mig glad.
Nästa helg är det dags för nätverksträff med spinnare, under förra nätverksträffen var jag höggravid och trött men denna har jag tänkt försöka ta mig iväg på, om jag inte bangar eftersom jag är rädd för en allergisk reaktion (sämsta slöjdaren som är allergisk mot pälsdjur).

Jag bär mycket hemmagjort, både sytt och stickat. Jag delar med mig av en bild med 100% handgjort. Kofta, klänning, leggings och sockor. Helt perfekt och jävligt mäktigt.

Hur mäktigt det är tänkte jag återkomma om faktiskt.

Skärmklipp 2016-01-28 22.13.17

Den stora sorgen

Hjärtat slets ut ur kroppen och lämnade ett stort svart hål.

Mitt primära hantverk just nu är att försöka sy ihop det där hålet så att jag kan andas igen, att jag ska orka ta mig upp ur sängen och att jag ska överleva dagen. Värma mat som fina familjemedlemmar och vänner kommit förbi med, att orka med i alla fall en liten promenad varje dag.

Vissa dagar går bättre än andra, idag har jag till och med varit och fikat med fina vänner.

Den 8 november kom vår lille Lasse till världen, tyvärr fick han inte stanna och i måndags hade vi en begravningsceremoni med närmast sörjande. Lasse dog någon gång mellan 5 och 6 november i min mage, jag hade gått några dagar över tiden så en helt färdig liten bebis fick aldrig ta sitt första andetag. Det suger och är jävligt orättvist och därför tar jag en paus från bloggandet sådär officiellt och på obestämd tid, vill ni följa mig och vad jag gör på dagarna kan ni göra det via instagram.

 

Jag kommer att komma tillbaka och då ska jag briljera med allt terapiarbete jag gjort under tiden.

 

Massor av kärlek till er och ta hand om varandra

Regnbågsränder

Jag älskar regnbågsränder, det är härligt att exakt samma garn kan ge så olika känsla.

  

En hall!

Eller kanske en hallmöbel i alla fall.

Det är som vanligt hemma hos oss IKEAsaker som hackats till att passa oss bättre.

Uppifrån är det TUTEMO med 60 cm djup, det är egentligen underskåp och blev fel, men det gjorde verkligen inte något, bara mer plats. Totalt är det kanske 10 cm från taket och med en hög takhöjd är det skönt att få nyttja hela höjden!

De är versionen med gul insida och i dem står en DRÖNA som även de såklart är gula och fyllda med stickade skatter.

Under TUTEMO har vi satt två stycken HÖRDA åt fel håll för att få små fack att stoppa sjalar, vantar och sådant som används varje dag.

Under HÖRDA har vi dels monterat gott om ankarkrokar för att få plats med jackor, både våra egna och till gäster. Sedan sitter även där ett METOD väggskåp som är 40 cm brett, dämpade gångjärn och handtagslös öppning.

I skåpet har vi två hyllor, perfekt för cykelgrejer så som hjälmar, pump och lampor och Henrik har också monterat krokar som vi kan hänga upp våra nycklar på eftersom jag alltid tappar bort mina nycklar. Nu ska jag bara komma ihåg att hänga upp dem efter att de är använda.

Längst ner har vi NORDLI med 6 lådor varav två av dem är vackert gula. På det har vi klätt en skiva med skumgummi och sedan RANDIGA BANANER av Inez Svensson (nytrycket från 2005) och med ännu en skiva, lite kilformade reglar och annat har vi byggt ett ryggstöd också. Både sittskivan och ryggstödet är löstagbart eftersom mycket av anledningen till att möbeln byggdes var för att dölja alla vattenkopplingar. Så nu är de åtkomliga men dolda. Helt perfekt.

På sidan av NORDLIbyrån sitter en täckskiva eftersom byrån i sig själv står ca 20 cm ut från väggen.

w_hall6

w_hall1 w_hall2 w_hall3 w_hall4 w_hall5

Jag är absolut inte sponsrad av IKEA men det smidiga möbler som vi känner att vi har ”råd” att hacka till att passa det vi vill ha och det här blev vi supernöjda med!

Snår

snår_1

Ibland tror jag att jag inte stickar, men mycket jag stickar måste vänta så länge med att publiceras bilder på så att jag glömmer som bort dem.

Men nu får jag i alla fall visa upp mina sjukt snygga sockor Snår! Ni kan se mer bilder här.

Slanted sleeven

Äntligen fick jag till bilder på den också!

Den är färdig och jag trivs i den, den är mjuk och varm. Men den är än så länge lite väl varm.

Mönstret är Slanted Sleeven
Garnet är två olika garner från Pickles; Merino Tweed (knappt 3 nystan) och Silk Mohair (knappt 5 nystan)  totalt ca 2000m
Stickorna är 3 mm (3.25 mm på ärmarna) trästickor, KnitPro

Jag stickade den i storlek L och de justeringar jag gjorde var små, eftersom masktätheten inte riktigt stämde på längden fick jag tänka till lite i ökningarna.

Det är lite oroväckande att den passar bra över magen just nu, men eftersom planen är bärsjal när bebisen kommer kanske det fungerar bra så att jag kan ha en kofta jag kan stänga över oss båda.
Mönstret var krångligt, jag tycker mig ändå vara en avancerad stickerska och jag höll på att bryta ihop ibland ändå, det krävdes MYCKET tankeverksamhet för mig men med hjälp av KALen som pågår/har pågått på facebook fick jag i alla fall hjälp att tänka och en bekräftelse på att det inte bara var jag som var dum.
Den är rätt bastant, de två garnerna jag använde är båda lagom att sticka på stickor 3 mm så att då kombinera två gav en tjock kofta, men den är ändå tunn och kommer vara perfekt att bära i vinter.

På bilderna ser den lite kort ut, men den är inte det och den är, som min sambo skulle säga, framkort men det är nog magen som tar upp en del.

Jag hittade också knappar hemma som passade perfekt dels i de små knapphålen och dels var de bra i färg.

Det var rätt roligt att sticka den, trots att den är enfärgad och till stor del slätstickad, den var nog precis vad jag behövde sticka tror jag, när väl oket var färdigt behövde jag inte tänka så mycket på stickningen.

Jag gillade knäppkanten, som är detsamma som halsrigningen, som ger en rätt stadig kant och det finns inte något som helst behov av att sy på något band i knäppkanten.
Även axelisättningen var rolig att sticka.

 

Jag kommer inte sticka den igen, men jag ångrar inte att jag stickade den :)

2015-09-12 14.55.34 2015-09-12 14.55.49 2015-09-12 14.56.03 2015-09-12 14.56.18 2015-09-12 14.58.04