Bästisen!

362_41280752237_5169_n

För fem år sedan flyttade min favoritpingla till Skellefteå för att bli attributmakare och nu har det hänt, nu har det äntligen hänt!

Om drygt en månad så kommer hon hem till Östersund igen och ska bo nära mig så att jag får vara tant till hennes bebis och så att jag får träffa henne nästan hur mycket jag vill!

Alltså, ni anar inte hur mycket jag har längtat och hur glad jag blir!

Välkommen hem finaste Fia, du har varit efterlängtad och saknad <3

Ett nytt hem

8902136516_c0925afe52 (1)

Idag skrevs det på papper, det lämnades över nycklar och en trädgård inspekterades.

Jag har redan mentalt flyttat in sedan länge, nu gäller det bara att få dit den fysiska närvaron också.

 

Nära nu!

Det känns som att hela livet bara är rörigt just nu… Men det kanske inte är så konstigt eftersom hela livet faktiskt är rörigt just nu och på fredag får vill tillträde till huset (!!!!)

Men just nu ser det ut lite såhär hemma:

8864196926_76f592f2b8 8864177214_db2fbb1a34 8863597581_3a487f8962 8863565061_37f3a3fc3a

Claudette

5__medium

Igår tog jag några bilder på min Claudette, hon är fin och luftig och har ca 250 pärlor i sig. Jag håller på med avmaskningen på min andra och sedan kan jag släppa mönster i slutet av månaden!

Jag la också upp en video i går där jag visar hur jag flätar utan flätsticka:

 

Nya golv!

 

När jag var i Dorotea på lördagen passade min sambo på att lägga nya golv!

Det blev superfint och nu är vi peppade på att flytta ut så att vi kan göra samma sak en gång till, i huset alltså!

8757230334_3ba6bccaa4

8756105849_4ca3229b6a

 

Jag följde med Henrik när golven köptes, passade även på att köpa en kofot och lister, nu är vi kittade att flytta!

50åringen

I helgen som var åkte jag till Dorotea.

Där var min farmor, mina farbröder och deras respektive, två av mina systrar och massor med andra bekanta till min ena farbror eftersom han fyllde 50!

Vi blåste såpbubblor, lekte med barnen (eftersom de bästa barnen var där: mina syskobarn), åt gott och njöt av solen, det var verkligen helt fantastiskt väder.

8756096995_5b8a704021 8757221622_000a544d28 8756102835_a537877bc3

 

Jag insåg också under lördagen hur mycket jag saknar min familj annars, jag trivs så bra med dem, det är så lättsamt, de tar mig för den jag är och jag får vara så som jag är. Kärlek är det helt enkelt.

borta

 

Min sticktid är borta!

Jag putsar fönster, packar saker, tänker på blommor och städar, när jag inte gör det så jobbar jag.

Jag längtar verkligen till den dagen då vi är färdigflyttade (19 dagar till dess att vi har tillträde till huset) så att jag får sticka lite! Men det är någon månad bort tyvärr, är ju en hel del saker i huset som kräver uppmärksamhet, så som stambyte och att riva och bygga 4 badrum och 3 kök…

flytten

Skrivet av: kamilla
Publicerat i 2013, Maj

Ursprungsmärkning

Igår var det stickklubb och vi pratade om att sälja stickat, varvid jag säger ”det gör jag inte, jag får inte nog betalt” varvid självklart diskussionen övergår till att prata om hur mycket tid som faktiskt läggs ner på stickat.

Det bästa som finns är att ge bort stickat till någon som stickar, det är de enda som faktiskt och på riktigt förstår hur mycket tid som faktiskt läggs ner på det som jag gör.

Men för att få andra att förstå så pratade vi om att ”ursprungsmärka” våra stickade saker och ha med en text som lyder exempelvis:
Denna sjal är stickade av Kamilla Svanlund, den är stickad på 35 timmar under våren 2013 på Frösön och innehåller 100 % ull.
På så sätt kan du ju lätt få fram hur mycket tid som faktiskt är nedlagd på projektet och lite mer information om innehållet är ju bara bra, om du exempelvis använder ett garn du har lite bakgrundsinformation om.

Är det rätt väg att gå för att få oinvigda att förstå? Vad tror du?

 

—-

Jag fick en kommentar i andra forum från Cessi som inte använder facebook:

“Hm.
Jag har under några år gett vantar i present, samma mönster. De som fått vantarna har vissa saker gemensamt och flera av dem känner varandra. Var och en har sin egen grundfärg, men det finns alltid rester av de vantar som jag gjort tidigare i dem. Den successionen delger jag mottagarna för att stärka banden mellan dem.

Det jag tycker är krångligt är att jag inte vet hur många timmar jag lägger ner på ett projekt. Hur vet man det? Jag stickar inte med stoppur utan här och där när det ryms.
Men som idé gillar jag din ursprungsmärkning.”

Varvid jag svarade:

”Det är en fin present att ge!
Ofta så höftar jag hur lång tid något tar, jag stickar små saker och därmed så kan jag rätt lätt lägga ihop mina timmar till vad det blir för något :)
En gång så har jag klockat ett par vantar som jag stickat och då tog det 16h att sticka ett par flerfärgsstickade vantar med inte så mycket mönsterupprepning från uppläggning till alla trådar var fästa.
Sedan finns det ju mycket annat som också som tar tid, att välja garn, att rita diagram och om det hela ska bli ett mönster är jag lätt uppe i 40h på ett par vantar :)”

tatuering

Jag är tatuerad på 3(4) ställen på kroppen, dels på båda vaderna/fotlederna:

IMG_9502

 

det var mina första garnrelaterade tatueringar och jag tror att det var tredje gången jag tatuerade mig som jag gjorde dessa, de bör fixas till lite men jag tänker sällan på att jag har dem ens eftersom jag inte ser dem annat om jag bestämmer mig för att just kolla på dem.

Första tatueringen är en ful liten en på handleden, den ska jag täcka över så snart min tatuerare kommer hem från Japan och jag är rätt säker på hur jag vill göra på den armen, på den armen har jag också stjärnor, vilket började med fem rätt stora och numer är 23 stycken som går i en spiral runt armen

IMG_9518

sedan har vi en doldis, som inte är så dold, det är nästan den som syns mest men sällan i sin helhet! Jag är till och med osäker på om jag visat den i bloggen i sin helhet när den är läkt? Denna bild är en bild när den fortfarande håller på att läka eftersom jag inte hittade någon där den är helt färdig?

305872_10150337382735946_2008983505_n

Jag är i alla fall mycket nöjd med den, den gjorde jätteont, speciellt den stora rosen i mitten, eller den var mest obehaglig eftersom det vibrerade i bröstbenet och det kändes som att Mia satt och tryckte med handflatan på min hals (vilket hon inte gjorde såklart). Jag har också lite otur med den och fick psoriasis mitt i tatueringen under läkningen av konturerna så det ena nystanet har lite blaskiga konturer, men jag tänker att det kan jag ju be Mia fixa nästa gång jag tatuerar mig.

Har ni några slöjdtatueringar? Visa dem för mig! Inspirera mig!

Överväldigad

Jag är alldeles överväldigad över all den fina respons överallt, bloggar som skrivit om boken, facebookinlägg som delats och alla grattis vi har fått.

Det är verkligen superroligt och jag blir alldeles varm i lillhjärtat mitt!

 

I början av mars kom Ewa (som är förläggare och fotograf) upp till Östersund för att fotografera och då fick Sparven och Henrik ställa upp som modeller, vi spenderade hela fotograferingsdagen på Jamtli i blandat väder.

När Ewa kom upp så hade det tinat jättemycket och jag var lite ledsen eftersom det inte alls var fint, den lilla snö som fanns var smutsig och det pratades om regn på lördagen då vi skulle fotografera. På fredagskvällen så började nederbörden, men det var SNÖ! Det resulterade i ett väldigt vackert snötäckt Jamtli och under dagen hann vi med små nätta snöflingor i ett fint snöfall, solsken och blå himmel och ett riktigt snöoväder (tänk barnen ifrån Frostmofjället)

foto3

Det är roligt att hälften av bilderna är fotograferade hos Clara i Göteborg och hälften hos mig i Östersund, tyvärr så kunde inte jag vara med på fotograferingen i Göteborg och tyvärr kunde inte Clara vara med i Östersund (Astrid var ju nyss nedkommen), men det har varit roligt rakt igenom att jobba med det här!

Tack ännu en gång för det positiva välkomnandet, kärlek till er alla!