Den stora sorgen

Hjärtat slets ut ur kroppen och lämnade ett stort svart hål.

Mitt primära hantverk just nu är att försöka sy ihop det där hålet så att jag kan andas igen, att jag ska orka ta mig upp ur sängen och att jag ska överleva dagen. Värma mat som fina familjemedlemmar och vänner kommit förbi med, att orka med i alla fall en liten promenad varje dag.

Vissa dagar går bättre än andra, idag har jag till och med varit och fikat med fina vänner.

Den 8 november kom vår lille Lasse till världen, tyvärr fick han inte stanna och i måndags hade vi en begravningsceremoni med närmast sörjande. Lasse dog någon gång mellan 5 och 6 november i min mage, jag hade gått några dagar över tiden så en helt färdig liten bebis fick aldrig ta sitt första andetag. Det suger och är jävligt orättvist och därför tar jag en paus från bloggandet sådär officiellt och på obestämd tid, vill ni följa mig och vad jag gör på dagarna kan ni göra det via instagram.

 

Jag kommer att komma tillbaka och då ska jag briljera med allt terapiarbete jag gjort under tiden.

 

Massor av kärlek till er och ta hand om varandra