Slöjd

Jag har på avstånd iakttagit diskussionen som Expressens Ann-Charlotte Marteus fört om vikten i de estetiska ämnena i skolan där hon hävdar att de inte behövs. Att reducera tre omfattande ämnen till en timma i veckan under grundskolans senare del (vilket det heter, INTE högstadiet) är absurt.

Jag ska berätta varför jag tycker att det är absurt.

 

I skolan måste det finnas plats för sådana som mig.

Jag var sjukskriven under stora delar av gymnasiet och hade rätt djupa depressioner och ett rörigt huvud under hela senare delen (till viss del tidigare också) av grundskolan. Det enda som fick mig att gå till skolan var de estetiska ämnen jag läste, under gymnasiet läste jag i princip bara estetiska ämnen och därför fick jag läsa upp de teoretiska ämnena senare (vilket jag också tackar skolan för att det GÅR).

I den skola som Marteus beskriver finns det ingen plats för någon som inte har en ambition att bli akademiker eller för någon som behöver pauser i teorin. Det hon inte inser är att dessa ämnen faktiskt är starkt kopplade till de ämnen hon prioriterar.

För att kunna sticka och sy krävs oftast en god insikt i svenska och du måste kunna läsa och följa en beskrivning, du måste ha ett kritiskt tänkande och tänka ”är det här rimligt eller kan jag ta en genväg?”.

Att jag är duktig på matematik har varit min frälsning både när jag stickar och renoverar hus, varför ska jag sitta och mäta millimeter utan att förstå varför det är viktigt i praktiken?

Varför det är viktigt lärde jag mig inte på matematiken, det lärde jag mig på slöjden.

 

Sedan har vi andra estetiska ämnen som musik, vad har musik gjort för vår historia egentligen? Där har vi samma sak i bilden, vad betyder konsten för vår samtid? Vad betydde konsten för vår historia och vad kommer den ha för betydelse för vår framtid?

 

Tack den svenska skolan som gett mig utrymme att utvecklas, jag har fått lära mig grunder i sådant som jag sedan behövt i mitt företagande både i samhällskunskap, svenska, matematik, slöjd och bild. Musiken är inget som intresserat mig eller som jag känner att jag har någon behållning av i vuxen ålder, men jag vidhåller att det är viktigt, precis som att idrotten, där jag endast lärde mig att avsky cirkelträning, är viktig.

 

Alla ämnen är lika viktiga för i den svenska skolan måste det finnas plats för oss alla. Lika mycket plats för hen med tummen mitt i handen som ändå någon gång i sitt liv måste sätta upp en tavla eller skruva ihop en IKEA-möbel som för hen med särskrivningstendens som måste skriva en C-uppsats.