Kan man vara kär i en kavaj? Författaren Staffan Ekegren tog sig till Yttre Hebriderna för att söka ursprunget till sin favoritkavaj från Harris Tweed. Bland vävskjulen på de vindpinade öarna hittar han mer än så. Berättelsen om det legendariska yllet, blev en berättelse om liv och död.

I Cuzco, Inkarikets vagga, har vävkonsten överförts från mor till dotter i generationer. Men under många år nedvärderades kvinnornas arbete och allt som hade med ursprungsbefolkningen att göra. Landets rika kultur höll på att gå förlorad, men de senaste decennierna har en textilrevolution ägt rum i Peru.

Vi träffar också Johanna Pettersson, 27-årig konstväverska med förkärlek för monotoni och starka färger, trasmattedrottningen Gullvi Heed, och 11-åriga Nasrin från Kabul, som inte alls gillar vävning. Hon skulle mycket hellre gå i skolan. Ändå har hon redan jobbat som mattknytare i två år.

Nya numret av Hemslöjd når prenumeranterna vecka 14 och finns ute i butik från 10 april.

Trevlig läsning!

önskar Redaktionen

Se fler av Nisse Stormlods bilder och hör Mikalaj Tarasiuk och hans fästmö Nadja sjunga i två bildspel. Läs hela reportaget om Mannen i det blå huset i senaste numret av Hemslöjd.

I Lerum i Västergötland finns ett anrikt centrum för slöjd. Här på Nääs drog Otto Salomon igång sin slöjdlärarskola vid slutet av 1800-talet och här hålls slöjdfanan fortfarande högt. Genom öppenhet för nya samarbeten kan man nu presentera en för landet unik syntes av slöjd och byggnadsvård.

– Både slöjdverksamheten och byggnadsvårdscentret är ju regionala uppdrag, och områdena liknar varann. Det vore konstigare att inte samverka, menar Thomas Lööf, hemslöjdskonsulent på Nääs.

Thomas poängterar gärna att slöjdtraditionerna lutar sig på en tusenårig historia.

– Man pratar ju om stenåldern och järnåldern, men vi ska komma ihåg att det hela tiden funnits en lång, parallell träålder.

Under merparten av dessa tusen år har begreppet slöjd sannolikt beskrivit allmogens metoder att tillfredsställa sina materiella behov, om det så gällde att bygga en lada eller tälja en smörkniv. Därför är samarbetet mellan slöjd och byggnadsvård ganska naturligt, om än ovanligt.

Tidigare har slöjdmänniskorna hållit sig i det hus som kallas Seminariet, medan Byggnadsvård Nääs haft sin verksamhet i en annan romantisk träbyggnad, Källnääs. Men idag delar hemslöjden både butik och utställningar med byggnadsvården. I butiken kan du köpa både trätjära och en handskuren slev.

Thomas och byggnadsvården, företrädd av Ulrika Lindh och Björn Ohlén, hade en vision om att med gemensamma krafter tydliggöra vilken miljöpåverkan olika material har. På så sätt skulle de hjälpa kunderna att göra vettiga val och samtidigt kunna visa hur mycket byggnadsvården och slöjden har att erbjuda inom hållbar utveckling. Eftersom de fått många frågor har de tagit fram förenklade och lättillgängliga livscykelanalyser för olika material. Thomas berättar:

– När man tittar på globala problem hamnar man ofta i insikten att vi måste agera lokalt. Vi vill sprida kännedom om traktens produkter, alltifrån hampa från Grästorp till virke från sågar i trakten. Många lokala slöjdare, arkitekter, snickerier och materialleverantörer ser att verksamheten på Nääs kan ha stor betydelse för deras utveckling. Faktum är att vi sneglat lite på hur man arbetar med lokalt mathantverk, för de har lyckats väldigt bra med att nå ut.

För den som vill uppleva materialen rent fysiskt, och det vill många, finns ett materialbibliotek i anslutning till butiken. Här får man både se, känna, och läsa vidare. Pilskott, kärnfuru, kohorn, halm och lera är exempel på material som finns här. Enligt Thomas ligger skillnaden mellan hemslöjdens och byggnadsvårdens material endast i dimensioner och kvantiteter. Och kanske att hemslöjden använder fler material. Medan byggnadsvården ofta nöjer sig med furu, gran och ek utnyttjar slöjdaren i princip allt som kan växa i en skog.

Till våren planerar man att utöka med odling av lin, hampa och färgväxter som vejde och krapp. En materialstig ska också snyggas till, där krokvuxet, vrilar och annat slöjdmaterial blir lätta att få syn på och förstå.

Även om utställningarna och butiken på Nääs besöks av 15 000 personer varje sommar vill de synas ännu mera. Därför deltog de i årets Hem- och Villamässa i Göteborg.

Det finns ett stort engagemang hos Thomas, för slöjden och miljön, och för nätverk med andra. Som bakgrund till arbetet finns hela tiden vetskapen om de hundratusentals kemikalier som sprids i våra hem, om hur den världsomspännande avskogningen hotar vår framtid, om hur långa transporter och billiga produkter kommer att kosta oss oerhört mycket på sikt.

Jag slås av den stora palett av kommunikationsvägar Thomas och hans kolleger skapat. De anordnar »nördcaféer«, där ett särskilt område diskuteras. De utmanar till tävlingar, nu senast under namnet Slug 2012, där man vill få fram hållbara innovationer där slöjdens och byggnadsvårdens kunskaper på allvar sätts i den moderna människans tjänst. De samarbetar med HDK, Högskolan för design och konsthantverk, eftersom det finns ett uppenbart sug efter varandras kunskaper. Thomas menar vidare att slöjden i praktiken är en del av DIY-rörelsen, utskrivet »Do It Yourself«, gör det själv.

Vid sidan om ivrandet för det lokala måste vi underlätta för kunskaperna att förflytta sig runt jorden. Annars stannar utvecklingen av, menar han. Samtidigt som det finns mycket idealism i hans tänkande, är han mån om att nå ut och skapa dialog. Det är viktigt att få kundens bekräftelse på att de jobbar med rätt saker. Thomas sammanfattar:

– Detta är vårt sätt att bidra till en hållbar utveckling. Det finns så mycket att hämta i slöjdens väl beprövade tekniker. Men vi måste även vara ödmjuka inför ny forskning och inte säga att vårt eget alltid är det bästa.

Läs mer om slöjdens hållbara material på sajten Slöjd Håller.

Jonatan Malm

Foto: Martin Gustavsson

Anders Jakobsen, också känd som Lagombra, är mannen som gör vad som faller honom in. Han bygger märkliga konstruktioner av material han kommer över. En cykelramp i skogen, en egensinnig takkrona av containerfynd. Nille Svensson hälsar på honom i Härjedalen där han är i full färd med att bygga ett institut för radikalslöjd.

Det Wille Sundqvist inte kan om skog och trä är sannolikt inte värt att veta. Malin Vessby träffar husbehovsslöjdens förkämpe, en knivskarp man i sina bästa år. 1938 vann hans första täljda häst pris på en utställning i Bjurholm. Tolvårige Wille fick en femkrona av landshövdingen och folk i trakten påpekade att »pojken måste få studera«.

Vi träffar också Susanne Demåne som dras till kraften i motorsågen, John-Michael Ekeblad, tidigare creative director på Ikea, numera sakletare i storstadsdjungeln, Anja Sundberg som bara täljer allt hon behöver, och Mikalaj Tarasiuk, folkkonstnären i den övergivna byn vid vägs ände i Vitryssland. Detta och mycket mer hittar du i nästa nummer av Hemslöjd!

Nya numret av Hemslöjd når prenumeranterna vecka 5 och finns ute i butik från 31 januari. För att prenumerera eller beställa lösnummer kontakta prenumerationer@hemslojd-tidningen.se eller ring 08-54 54 94 44

Ladda ned artikeln som pdf.

Det går inte att slöjda med skinn utan att levande varelser måste dö. Finns det ett sätt att behandla djuren som ger oss moralisk rätt att utnyttja dem? Och vad är det som gör päls så provocerande när läder och mocka inte brukar anses särskilt kontroversiellt? Ordföranden för Djurens Rätt, Camilla Björkbom, ger sin syn på saken i en artikel av Erik Wiklund.

Christel Edin bor själv på en ö i Roslagen tillsammans med sin hund, hästar och får. Livet i Skärgården kräver uppfinningsrikedom. Christel Edin förenar ridning, bed & breakfast och skinnsömnad med konsten att återbruka och tillvarata. I tonåren stötte hon för första gången på traditionella fårskinnsfällar. Och drabbades. Nu gör hon liknande själv.

Vi träffar också Linda Maasing som har sytt en handske av barkgarvat laxskinn, mjölbetad kanin och sämskat rådjur, och Märta Mattson som provocerar med sina skira smycken. Följ med Hemslöjd till Jokkmokk, Jämtland och en källare på Södermalm och du kommer få veta en hel del om materialet som finns omkring oss dagligen men som få vet särskilt mycket om.

Trevlig läsning!

önskar Redaktionen

Nya numret av Hemslöjd når prenumeranterna vecka 47 och finns ute i butik från 29 november. För att prenumerera, kontakta prenumerationer@hemslojd-tidningen.se

Tidskriftspriset delas ut av Sveriges Tidskrifter och verkar för en hög kvalitet inom tidskriftsbranschen genom att premiera goda förebilder och nyskapande insatser.

Att få göra tidningen Hemslöjd är ett drömjobb! Särskilt idag, när den som en av tre i hård konkurrens nominerats till Årets tidskrift. Men även till vardags, i det redaktionella arbetet – för att inte säga slitet på en liten redaktion – är det en ren och skär fröjd att få möta alla enastående människor i slöjd- och hantverksvärlden och att sy ihop temanummer från ett unikt och rikt område.

Hemslöjdens kunskaper är i hög grad användbara i arbetet för ett hållbart samhälle. Det är en storslagen uppgift att få vara med och förmedla dem! Också att ge inspiration och läsglädje till alla våra läsare. Nu jobbar vi på med vinternumret som handlar om skinn – och håller tummarna inför juryns val den 9 november. Tack alla kära läsare för att ni också gör det!

I  Faktablad 2010/3 från Viltskadecenter, SLU, kan man läsa om hur lapptyg kan användas idag :

Akuta åtgärder efter rovdjursangrepp på tamdjur

Lapptyg (endast mot varg)

Vid användningen av lapptyg utnyttjar man vargens rädsla och vaksamhet för nya föremål i sin omgivning. Det består av en lång lina med tyglappar som sätts upp ca 1 m utanför det ordinarie stängslet. Effekten är tidsbegränsad, men studier har visat att vargar undviker att passera lapptyg i upp till 6 veckor. Variationen mellan olika vargindivider är dock stor. Åtgärden går snabbt att sätta upp. Det är viktigt att tyglapparna hänger fritt så att de kan röra sig i vinden, annars tycks vargarna vänja sig snabbare och effekten avtar. De bör sitta på sådan höjd att de slutar 1–2 dm ovanför marken. Kontrollera att lapparna inte kan fastna i det befintliga stängslet. Länsstyrelsen kan ofta låna ut lapptyg.

Variant av lapptyg

Om det inte finns färdiga lapptyg att tillgå kan man själv försöka konstruera något som fyller samma funktion. Man kan t ex sätta fast olika föremål (t ex ballonger, vimplar, kläder, tygremsor eller plastband) på stängslet. Vad man än hänger upp måste det hänga så pass fritt så att det kan röra sig i vinden. Sakerna får inte sitta för glest eller hängas för högt, då meningen är att de lätt ska komma i vargens blickfång. Ett mellanrum på 0,5 m och en höjd på 0,5–1 m ovan mark är bra riktvärden. För att öka effektiviteten ytterligare har man ibland bytt plats på de upphängda föremålen med några dagars mellanrum.

En gång försökte man förbjuda Cunafolket i Panama att sy och bära molas. Då utbröt revolution. I det nya numret av Hemslöjd berättar Julia Svanberg om vad som hände när hon i ett svagt ögonblick lovade sin dotter att sy en fiskmås i molateknik.

Tusentals tygbitar från 1700-talet, som alla bär på en gripande historia, finns på arkivet för  London’s Foundling Hospital, en institution för övergivna barn. När barnen lämnades där av sina mammor fick de med sig en tyglapp som enda identifikation. Nu är arkivet Englands största samling av 1700-talstyger.

Malin Vessby gör en djupdykning i lapptäckets historia, Leif Zern skriver om håltimmarna på farbror Hugos skrädderi och Hilda Schwartz berättar om måttbandet som alltid finns till hands. Följ med bakom disken på två klassiska butiker: Knapp-Carlssons i Göteborg och Folckers band i Stockholm. Dessutom visar vi fantastiska dopdräkter från Dalarna och och en drömsk bandhätta från Skåne.

Vackra lapptäcken, spännande personer och fantasieggande miljöer möter du i nästa nummer av Hemslöjd!

Trevlig läsning

önskar Redaktionen

Hemslöjd 5/2011 når prenumeranterna  5 oktober och finns ute i butik 11 oktober. Vill du prenumerera på Hemslöjd eller köpa lösnummer? Skicka ett mail till prenumerationer@hemslojd-tidningen.se