Flodadräkten

Det fanns tydligen många olika varianter på kvinnodräkten i Dala Floda, beroende på kyrkoåret och livets händelser, ca 17 stycken. Det här är den enklare högtidsdräkten. flodadräkt.jpeg
Den är rikt broderad på hättan och jackan och längst ner till på kjolen.

krage.jpeg
”Den dräktvariant som används idag kallas för ”Enklare högtidsdräkt”. Den består av svart kjol med broderad kjolbård, Randigt liv, röd botten med ränder i blått, gult, vitt och svart. Överdel (blus) vit av bomull eller linne med handvirkad spets. Krage (halskläde) av yllemuslin med tryckt rosmönster, fodrad och med handknuten frans.” Enligt Dala Flodas hemsida.

band.jpeg
”Förklädet är blått med förklädsband i rött och vitt med tofsar. Hätta av rött kläde med broderier, röd virkad kant och rött knytband. Kjortelsäck (väska) svart med broderier, kantad med rött och försedd med bygel i silvermetall. Strumporna är röda, stickade av ylle eller annat material.”

blommallar.jpeg
Även kjortelsäcken är broderad och jag får hjälp av experterna på hemslöjden att göra min. Här är fina gamla mallar att rita av.

kjortelsäck.jpeg
Kläde och yllegarn.

mallar.jpeg
image
Kråkan hör till vardagsdräkten. Den dräkten är min favorit.

Inget hantverk är en ö

En kofta är aldrig bara en kofta. En kofta har kanske stickats av någon och den kanske värmer någon. Eller så värmer den inte någon utan ligger på en hylla i ett skåp. Ett skåp är aldrig bara ett skåp. Ett skåp är kanske snickrat av någon och har koftor liggandes på hyllorna. Eller så har det inte koftor på hyllorna utan står tomt i ett hus. Ett hus är aldrig bara ett hus. Ett hus är byggt av någon och kanske bor det någon i det.

En sats ur Wittgensteins Tractatus, nummer 2.013 går så här: Varje ting befinner sig på sätt och vis i ett rum av möjliga sakförhållanden. Detta rum kan jag föreställa mig som tomt. Däremot kan jag inte föreställa mig tinget utan rummet.

Man måste alltid förhålla sig till något. Rummet är per definition en begränsning. En begränsning är inte negativ, som i hämmande. En begränsning är en rumslighet som är beskriven. En begränsning är att ta hänsyn till.

Hantverk definieras av att förhålla sig till förutsättningarna. Plats, material, situation etc. Man kan inte föreställa sig tinget utan rummet, objektet utan relationer. Det leder ingenstans att fokusera på enskilt objekt eller enskild individ. Hantverket är automatiskt relationsbundet. Inget hantverk är en ö.

embrodery

someone embroidered these beautiful embroideries on my bonnet

A cardigan is never just a cardigan. A cardigan has perhaps been knitted by someone and it might keep someone warm. Or it is not keeping someone warm  and it lays on a shelf in a cabinet. A cabinet is never just a cabinet. A cabinet is perhaps carpented by someone and cardigans are lying on the shelves. Or it has no cardigans on the shelves and stands empty in a house. A house is not just a house. A house is built by someone, and maybe someone lives in it.

One of the propositions in Wittgenstein’s Tractatus (number 2.013) goes like this: Each thing is, as it were, in a space of possible states of affairs. This space I can imagine empty, but I cannot imagine the thing without the space.
One must always relate to something. The room is by definition a limitation. A limit is not negative as in inhibitory. A boundary is a space described. A limit is to consider.
Crafts defined to relate to conditions. Location, materials, situation, etc. One can not imagine the object without the room, the thing without relationships. It leads nowhere to focus on the individual object or the individual. The craftsmanship is automatically full of relationships. No craft is an island.

universalspraket

Broderierna på min Flodadräkt påminner om (läs: ser exakt ut som) Mexikanska broderier. Sök på nätet med orden ”oaxaca embroidery” och ni fattar vad jag menar. Hur kommer det sig att vi sitter tusen mil ifrån varandra och broderar samma? Kul: vi är lika! flowers fram bak