Angående slöjddebatten.

Ibland undrar jag om det bara finns ett enda sätt vi människor kan tänka på nuförtiden; det penningekonomiska sättet. Det tänkandet som vi begränsat oss till, som har gjort vår värld så liten.

Är det så illa att vi, för att vi ska förstå något i världen, måste översätta allt i penningekonomi? Nu till och med inom slöjdskapet. När vi försvarar slöjden i debatt tvingas vi placera in den på tillväxtkurvan. När den egentligen är vårt enda hopp därifrån. Allt oftare hör jag (trots internets generositet) Vem äger det här mönstret? Vem får pengar och kred för att mönstret och beskrivningen används? Vad kostar en handgjord kopp, vad kostar en handgjord vante?

Det har inte alltid varit så. Det där är inte slöjd. Slöjden följer behov. Slöjden föddes före finanskapitalismen.

Detta beror på vårt ekonomiska system. Kapitalismens motor är jakten på vinst. Oavsett vad vi tycker om vårt ekonomiska system så är vi överens om detta. Vårt ekonomiska system är kapitalismen och där är målet alltid vinst. Ekonomisk logik (att sälja läsk för att ett företag behöver profit, inte för att det finns läskbehov) får mänskliga och etiska följder. Varan är i fokus, inte behovet. Den abstrakta finansekonomin verkar tagit över vårt sätt att tänka. Varan ska generera vinst.

Slöjden, som däremot följer behov, ger oss en chans att tänka utan finansekonomisk baktanke. Utan slöjd i skolan blir vår värld än mer abstrakt och obegriplig. Anpassad för att räkna ut i en kalkyl.Och när folk gång på gång måste översätta sitt slöjdade föremål till det kapitalistiska systemet vet vi att vi är illa ute. Då först, blir bruksföremålet en vara. När det får ett pris och kan säljas. Och samhället ska förstå vad det är värt med hantverk. Mänskligt liv ska förvandlas till varor och tjänster. Varor och tjänster som tidigare inte ingått i ett köp och säljsystem. Rikedom som varuanhopning. Kapitalismen får sitt behov tillfredsställt. En varufiering. Detta är vår ekonomi, vår kultur, och allt arbete som utförs obetalt, som ligger utanför säljlogiken, kan vi inte acceptera.

Problemet med att översätta hantverk i pengar är att vi är mer än vår ekonomiska tillväxt.

Pisaundersökningar, skolverksanalyser och diverse kalkyler kan peka åt vilka håll som helst, bara det gynnar den ekonomiska tillväxten. Det är inte bara kortsiktigt tänkt. Det är helt fel.

I Werner Herzogs film från Happy People. säger en person

Det är som man säger: Man kan ta ifrån en människa dess rikedom och hälsa. Men hantverket går aldrig ur. Om man väl har lärt sig ett hantverk så sitter det där för livet. Då kan man det.

Slöjden lär oss detta.

Att jobba med slöjd kanske är det sista vi har kvar för att förankra en konkret världsbild i. Ryker den kommer kalkylen och beräkningen vara det enda sätt vi har kvar att tänka på. Att värdera går att göra utan penningekonomi.

Ja, det går till och med att leva utan att värdera.