Nytt nummer ute nu: Spill

Rester, trasor, lump och skräp. I nya numret av Hemslöjd träffar vi dem som täljer guld av det andra ratat. Träffa återbruksvisionären Cilla Ramnek, Sveriges lapptäckesdrottning Åsa Wettre och Martin Hallberg Åkerberg som förvandlar fjädrar hans fåglar ruggat till fantastiska masker.

Nya numret av Hemslöjd når prenumeranterna vecka 48 och finns ute i Pressbyrån från den 6 december. Teckna din prenumeration här så får du alltid tidningen först av alla. Du kan också läsa Hemslöjd digitalt genom vår app.

Återbruka paraplyer

Varje år säljs cirka två miljoner paraplyer här i landet. De flesta tillverkas i Shangyu i Kina, en stad med över tusen paraplyfabriker. Sveriges enda paraplytillverkare intervjuas ofta om sitt favoritväder – störtskurar.

Regnar det ihållande tar man med sig paraplyet hemifrån. För hans affärer är det bättre om man blir överraskad av ett skyfall ute på stan och måste shoppa sig ett nytt akut. En gång ansågs paraplyet som en elegant accessoar men idag är det mest en förbrukningsvara som slängs i närmsta soptunna när det blåst sönder. De är svåra att återvinna och slutar ofta som grovsopor i förbränningsugnar med stora energiförluster som följd. Nu uppmanar miljöorganisationer världen över till återbruk för att minska soptipparnas paraplymängd.Det allra smartaste är förstås att laga paraplyet och fortsätta att använda det. Men går inte det passar det tunna vattentäta tyget och de långa metallstänglarna utmärkt att ta vara på och göra nytt av.

Här är några av deras tips. Har du fler? Dela gärna med dig!

På den amerikanska miljötidningen Sierras sajt visar Wendy Becktold hur man kan sy en enkel matkasse av ett trasigt paraply. Genom att ta vara på paraplyet på det här sättet så slipper man också släpa hem en massa plastpåsar från affären, vilket inte är så dumt: svenskar använder runt en miljard plastpåsar per år. Har du en bunt plastpåsar du vill bli av med på sama gång? Då kan du även göra en julgran av en paraplystomme. Av tyget kan man egentligen sy vad som helst – kjolar och regnkläder för små hundar finns det många mönster för. Ett annat enkelt tips kommer från Upcyclingsajten scraphacker som hänger upp gamla paraplyer som lampskärmar och designern Nico Kliko tar vara på handtagen i sina klädhängare.

Nytt nummer ute nu: Gränsen

Ur Hemslöjd 5/2016. Foto: Ylva Sundgren, Jesper Klemedsson och Erik Holmstedt.Ibland är de kvävande. Ibland befriande. Ibland måste de brytas. Nya numret av Hemslöjd handlar om gränser. Följ med till den yttre rymden, tillbaka till medeltiden och in i den omoraliska virkningens värld. Vi testar gränser i maskor, molekyler och motsträviga material.

– Det går snabbt att stöta på gränser inom slöjden, säger Sofia Ricklund Lidgren. Hon byter gärna ut horn och ben mot glas och nagellack i sin feministiska sameslöjd och vill inte låta snäva normer stängsla in hennes görande. Med slöjden som slägga slår hon sig fri.

För 800 000 år sedan kraschade en meteorit i Muonionalusta i Lappland. Den bär på mönster som skapats under miljarder år medan järnklumpen färdats genom galaxerna. Mönster som aldrig skulle gå att återskapa här på jorden. Av detta unika material tillverkar Magnus Jönsson knivar. Möt en av världens få meteoritsmeder.

Somligt kan bara formuleras i lera. Det menar keramikern Mårten Medbo. Men han har haft svårt att sätta ord på vad det är. Nu har han funderat i fyra år. Och i december disputerar han på saken. Vi har träffat lerans tolk i ateljén och förhandsläst han avhandling.

En gång i tiden var virkning synonymt med moraliskt förfall. Kända kulturpersoner tog starkt avstånd från den förslappande tekniken. Men trots att virkningsmotståndet var utbrett i stora delar av Europa blomstrade hantverket både i stad och på landsbygd. Vi rotar i arkiven, spanar mot framtiden och träffar monumentalvirkaren Olek, som vill frälsa världen med garn och nål.

Nya numret av Hemslöjd når prenumeranterna under vecka 39 och finns ute i butik från 4 oktober. Teckna din prenumeration här så får du alltid tidningen först av alla.

 

 

Nytt nummer ute nu: Träsmak

_C5A8232_2Jämför man med gamla tiders tiders kvalitetsvirke står sig trä på svenska brädgårdar slätt idag. Det har vuxit för snabbt och glest. Lösningen blir att tryckimpregnera med cancerframkallande kreosot. Men i senaste numret av Hemslöjd träffar vi en av Fetvedens vänner. Han vet hur man man får trädet att självimpregnera sig med kåda. Följ med ut i skogen och kata tall!

Det ska vara träsmak i år! Torkade pulvriserade granskott i hummusen, nyspäntade spån som dragit i gräddmjölk över natten och musöronstora björkblad i sockerlag som smaksättare till inkokt rabarber. Det är inte längre bara vinfat och whiskeytunnor som gäller.

Vad minns en hand? När Mohmad Kassar får en skölp i näven blommar träet. Men det är inte bara vana grepp och slingrande mönster som väcks till liv i honom när han står vid snickarbänken, utan också minnen av hemstaden Aleppo före kriget i Syrien. Maten, musiken och ett liv fullt av möjligheter.

Dessutom blir det kor, granar och broderade lövverk, och en krönika av Stina Oscarsson om att det är en motståndshandling att slöjda långsamt.

Nya numret av Hemslöjd når prenumeranterna vecka 32 och finns ute i Pressbyrån från 16 augusti. Teckna din prenumeration här.

Sommarläsning: Strävan efter mästerverk

Mats_Abdelkarim_04Det handlar om korsbefruktning. I höstas berättade Abdelkarim Mats Cederberg i Hemslöjd om sina karvsnittstavlor, inspirerade av Siljans färger och islamisk ornamentik. Just nu pågår hans examensutställning på the Prince’s School of Traditional Arts i London. Nu publicerar vi texten igen. Läs om vikten av balans och sinnesnärvaro i hantverket, och om hur Siljan, Platon, Gud och Big Bang spelar in i hans skurna mönster.

Läs hela artikeln här, och glöm inte att prenumerera på Hemslöjd så riskerar du aldrig att missa någonting.

Glad sommar!

Skrivet av: Maria Diedrichs
Publicerat i Hemslöjd

Nytt nummer: Öar

Isolering och ensamhet. Farleder, hamnar och möten. Följ med till några av världens slöjdigaste öar, holmar och skär.

Nu kastar vi loss!

Skrivet av: Maria Diedrichs
Publicerat i Hemslöjd

Nytt nummer: Framtidens tråd

Vad ska vi göra när bomullen tagit slut? Är det syntetfibrer som kommer ta över textilvärlden eller kan ull, lin och nässla ta upp kampen med akryl och nylon? Vilka broderier är på modet i Kandahar? Vilka sömmar väcker uppmärksamhet i Bukarest? Och kan man bli självförsörjande på tyg? Följ med Hemslöjd när vi söker svaren i ett fullmatat temanummer om framtidens tråd!

Ur numret:

• Highway to hell. Bomullstråden går av när du syr med den. Lakan spricker efter ett par tvättar. Det handlar så klart om pengar. Och om hur lurade vi är i affären.

• Anarkiststickning. Anna Bauer tar den frisläppta sjuttiotalsmetoden hønsestrik in i samtiden och uppviglar stickerskor att släppa sargen.

• Den är föraktad, förnekad och avskydd. Förklenande kallad för ogräs. Men kanske är det dags att uppvärdera den starka, vitaminrika, fiberladdade nässlan?

• Från sått till sytt. Går det att vara självförsörjande på tyg i dagens Sverige? Vi har
träffat några som försöker: »Skaffa ett par kardor, en slända, en vävstol och sätt igång!«

• slöjden och hjärnan. När jag stickar mår jag bra! När jag täljer stillar sig oron! Det säger ofta fritidsslöjdare. Numera hålls också kurser i mindfulness-slöjd. Och på sjukhus öppnar handarbetscaféer för att hjälpa läkande på traven. Men vad säger forskningen om saken?

• Hårig husdjur. Det bor minst 800 000 hundar i Sverige. Många av dem med en päls som gjord för att spinna av. Hundhårsgarn blir vattenavstötande och varmt. Iréne Broström vet. Hon och collien Lord samarbetar vid spinnrocken.

• Tillbaka till framtiden. Alexandru Nimurad är trött på att se landsbygdens gamla dräktblusar i form av livlösa antikviteter på museum. Han vill ge dem nytt liv och en plats i vår tid. Hemslöjd hälsade på honom i Rumänien.

• Väva vidare. När det är högtryck på konstväveriet Alice Lund i Borlänge står tre personer vid vävstolarna. En gång var de trettio. Ändå är det här berättelsen om vävateljén som kom igen.

Nya numret av Hemslöjd når prenumeranterna under vecka 12 och finns ute i butik från 29 mars. Teckna din prenumeration här så får du tidningen först av alla.

Erbjudande pga tekniskt fel

Vi har upptäckt att vårt prenumerationsformulär
inte fungerat somOmslag_nr_01_2016_PREN_ny[1] det ska sedan den 25 januari.
Om du har försökt teckna en prenumeration under tiden 25 januari – 11 februari ber vi dig fylla i prenumerationsformuläret en gång till.

Vi ber om ursäkt för besväret och lägger till en extra tidning i prenumerationen om du gör din beställning före den 20 februari.

Här beställer du din förlängda prenumeration och får då sju nummer för 469:-.

Välkommen som prenumerant!

 

Skrivet av: Liv Blomberg
Publicerat i Hemslöjd

Köket – nytt nummer ute nu

Slöjdaren och Konstnären Maj-Doris Rimpi. Foto: Carl-Johan Utsi.

Slöjdaren och Konstnären Maj-Doris Rimpi. Foto: Carl-Johan Utsi.

Soptipparna svämmar över av skåpluckor, kylskåp och nedknackat kakel. Nytt år, nytt kök, manar mäklare och inredningsmagasin. Men parallellt bubblar en motståndsrörelse. I nya numret av Hemslöjd träffar vi dem som skyndar långsamt och tar tillvara. Som täljer, virkar och väver sina kök.

• Platsen som inte får beträdas – Maj-Doris Rimpi och Katarina Spiik Skum berättar om köket i kåtan.
• Formfranska – Hos Pratoom Jansson får begreppet skådebröd bokstavlig mening.
• Kök 2016 – Vi träffar dem som tar tillvara på det som andra slänger.
• Kafferepet – Elisabet Jansson fikar och tvinnar.
• Något att hålla i handen – Om grytlappen som spelplats för både kökshistoria och skaparlust.
• Plast är kasst, sa Niklas Karlsson – Täljda husgeråd hamnade helt rätt i en plastbantande samtid.
• Den tysta moralismen – Yvonne Hirdman om vådan av att behöva göra rätt.
• Den här gamla trasan – En historia om snälla bakterier, glansiga linfibrer och noga utvalda vävbindningar.
• En enda kopp te – Hantverk möter slit och släng i Calcuttas drejade engångskoppar
• Köttslöjdaren – Gustav Lindström slöjdar mat
• Lågbudgetköket – Lär dig gräva en kokgrop.

Nya numret av Hemslöjd når prenumeranterna under vecka 4 och finns ute i butik från 2 februari. Teckna din prenumeration här.

Skolslöjdsupproret

strumpor

Foto: Anders Qwarnström

Slöjdåret 2016 har börjat uppfriskande på många vis. Jag tänker främst på den debatt som blommat upp efter att Expressens ledarskribent Ann-Charlotte Marteus i dagarna sågat skolämnet slöjd jäms med fotknölarna. Ett gammaldags ämne som man möjligen bör kunna ”förkovra” sig i på frivillig nivå på högstadiet, menar hon, men som inte borde vara obligatoriskt. Lägg skolans slöjdpengar på något vettigare, säger Marteus. ”Det gäller att använda resurserna smart.”

Lysande motargument har sen dess strömmat fram i floder runt om på nätet och i andra media. Men det bisarra är att Marteus läser starka argumenten för skolslöjden som ett argument mot detsamma. Hade det verkligen stämt att slöjden är ett så viktigt ämne, hade alla dessa motiveringar varit överflödiga, anser hon. (I samma veva motsäger hon sig själv: För slöjdämnet behöver uppenbarligen fortfarande förklaras när personer i opinionsbildande ställning okunnigt skåpar ut det.)

Efter att ha läst hennes text, känner jag ett akut behov av att tala om kunskapssyn och om vad som rankas som viktig och relevant kunskap i vårt samhälle. Och hur dominant den teoretiska och främst huvudbaserade kunskapen blivit, hur – faktiskt – endimensionell och begränsad vår kunskapssyn verkar. Hemslöjd måste gå i täten för en sådan diskussion någon gång under 2016, tänker jag. Vi måste diskutera olika slags spetskunskap, olika slags bildning, olika slags livsavgörande och samhällsangelägen fördjupning.

Den danske debattören, politikern och muraren Mattias Tesfaye skrev en bra debattbok om just det här för något år sen: ”Kloge Hænder – et forsvar for håndværk og faglighed”. Ett försvarstal, alltså. Om hur samhället gått från att värdera praktisk kunskap till att tro att den går att ersätta med teori och excellark. Om hur bristande erfarenhet av handgriplig praktik gör att allt färre förstår vad sådan innebär – och vad vi går miste om ifall vi gör oss av med den. Tesfayes bok är ett första lästips till Marteus. Nästa tips kan vara Andreas Nobels avhandling ”Dimmer på upplysningen”. Nobel doktorerade inom ett besläktat fält 2014, och skrev bland annat om kroppens kunskap och hur lågt värderad den är i dag – men att man genom kroppen kan komma fram till andra slags resultat än genom renodlat huvudarbete (eller datorarbete för den delen). Andra slags resultat, andra slags undersökningar, andra slags fördjupningar.

Aftonbladets Åsa Linderborg, som hör till en av många som på senare tid upprört kommenterat Marteus utskåpning av skolslöjden, väljer istället att se texten som ett exempel på människosyn, ”en hantverkare är inte lika mycket värd som en ingenjör”. Tydligen blev hennes svar i Aftonbladet den mest lästa kulturartikeln på länge.

Idag kommer allt färre barn från hem där man får chans att närma sig ett slöjdområde. Allt färre får hemmavid testa att snickra, sticka eller helt enkelt sy i en tappad knapp. (Att sytråden ska löpa lös och ledig genom nålens öga lär vara en aha-upplevelse för många skolslöjdsnybörjare, ”va, ska man inte knyta fast den?”)

Det gör skolslöjden än viktigare.

Genom att själv få göra, får man en chans att på djupet förstå att alla saker som omger oss har kommit till på något sätt – av material som hämtats någonstans, med hjälp av snillrika tekniker och genom människor. Aha, jeans är vävda! Å, tröjan är stickad!

Och varje människa som någonsin fördjupat sig i täljandets på ytan lättillgängliga konst, broderandets vida värld och smidets universum förstår att det är galaxer som, precis som textbaserad bildning, består av såväl baskunskap som spetskunskap, såväl tragglande som svindlande ahaupplevelser som öppnar dörrar till något oförutsägbart och mycket större.

Efter att ha läst Marteus text tänker jag också på klimat- och miljödebatten. Forskarna är allt mer eniga om att vi i väst bör konsumera mindre om vi vill förhindra att jorden värms upp än mer. Det innebär att vi istället måste lära oss att ta hand om vår materiella omgivning – och att våra barn behöver få tillgång till sådan kunskap. Det är ren baskunskap i ett hållbart samhälle. Vi behöver kunna ta hand om sakerna vi omger oss med. Vårda. Återbruka. Förhålla oss till den. I Norden har vi ett försprång här; vi har nämligen obligatorisk skolslöjd. Låt oss inte tappa det försprånget!

Med kunskap om hur saker och ting produceras, har man dessutom större möjlighet att bedöma hur det vi hittar i affärerna är gjort, vad som kan tänkas hålla över tid, vilka produktionsvillkor som legat bakom tillverkningen. Det är tusanimig vår plikt att ge våra barn chans att förstå det.

Eller som Maria Lantz, rektor på Konstfack, skrev i en bra text 2014, när hon med oro noterade en långsam nedmontering av skolslöjden: ”På samma gång som vi tillverkar, lagar eller förbättrar något, lär vi oss hur vi som människor kan påverka och skapa vår omvärld. Alla redskap, byggnader och föremål har ett ursprung, vilket vi blir medvetna om då vi själva inbegrips i en tillverkningsprocess.” Så som svar på Marteus påstående om att skolslöjden är ett omodernt ämne vill jag hävda att det nog aldrig varit modernare. Och angelägnare.

Läs också gärna Hemslöjds artikel (nr 5/2015) om Skolverkets fortfarande alldeles nya, stora utvärdering av skolslöjden. Där listas ytterligare ett antal argument för vikten av slöjd, men också utmaningar som ämnet står inför. Världen är inte svart eller vit. Inte heller skolslöjden.

Men, som sagt. Marteus artikel har gett upphov till så många kontratexter, så många skolslöjdsargument, så stark slöjdmobilisering att jag mest ser med glädje på den nu. Nyligen utnämnde tidningen Vi 2016 till Hemslöjdens år.

Jag säger så här: Det börjar bra!

Skrivet av: Malin Vessby
Publicerat i Hemslöjd