schablon

Vernissage!

 

 

Välkomna!

Lördag 24 oktober Kl: 13.00 blir det vernissage/ invigning utav schablonladan!

Inviger gör Lars Nylander, antikvarie på Hälsinglands museum. Kom & kolla på resultatet, se bilder från arbetet, lyssna på najs musik mä de fabulösa folkmusikerna Staffan Jonsson och Samantha Ohlanders, få lite snacks och mingla runt lite. De kommer bli en himla najs liten tillställning på åkern bredvid ladan så klä er varmt och  masa er hit!

Parkera kan man göra vid parkeringsfickor längs väg 50 eller på skogsvägen precis bredvid ladan. Ladan ligger invid riksväg 50, östra utfarten från Bollnäs, alldeles i närheten av fartkameran.

Hittar du inte? Slå en pling till mig så försöker ja beskriva hur du ska åka! Tel. 073-8433854

 

IMG_7701 IMG_7702 IMG_7703

Reportage i programmet Sverige ikväll

Ikväll visas reportaget som Hanna från SVT:s program Sverige var här och filmade under arbetet med ladan. Slå på tv:n lagom till klockan 19 om ni är sugna på att se!

1

de här mä å va en långsam person

Alltså tempo är en intressant sak.
Under de här projektet har så många olika personer med enormt många olika erfarenheter deltagit. Vissa har kämpat sig igenom en del arbetsmoment och så har det börjat lossnat på vägen och börjat gå bättre och ibland snabbare. Personligen så är jag i stort en person som framstår som ganska långsam, ja äter långsamt, ja går långsamt, ja funderar så många gånger att de hinner gå en massa tid, ja tar helt enkelt gott om tid på mig, tar saker lite som de kommer och tänker att de löser sig och de gör det faktiskt för det mesta.

Jag har en god vän som vad ska man säga, har ungefär samma tempo som mig. När hon lärde känna mig så tänkte hon nåt i stil med: ”Äntligen! Nån som är ännu långsammare än mej!”. Vilket jag kanske inte kan skriva under på helt, då jag kan uppfatta henne än mer ointresserad av tidsuppfattning än mig men vi ligger inte så långt ifrån varandra.

När jag var liten och kom hem till mina kusiner så tog de alltid fram en extra smörkniv, för annars blev det ”kö i smörbredar-fabriken”, alltså jag bredde min macka så noggrant att det tog en massa tid och de andra fick vänta på smörkniven. En annan vän träffade jag genom att vi alltid blev lite på efterkälke när vi skulle gå någonstans med våra inbördes vänner så vi förenades alltså långt bakom de andra, i vår brist på stress.

Vart vill ja nu komma med allt detta? Jo när vi skulle skissa upp mönstret på väggen kom vad man kanske kan kalla ett kvitto. Ett kvitto på att jag och min långsamma vän Klaras många år av att plugga konst å hantverk verka ha lönat sig på åtminstone ett plan. Min kusin som tidigare alltid tagit fram en extra smörkniv hamnade mitt emellan oss två och kände sig stressad. Hör å häpna! Vi skissade i ett sådant rasande tempo att hon inte kunde koncentrera sig med en utav oss på var sida om sig. Mycket saker kan man säga om tempo och vilket tempo som är att föredra men hur som helst så verkar skissande bland mycket annat satt sig i muskelminnet hos oss båda. De känns skönt att äntligen ha ett trumfkort, en skill att plocka fram ur rockärmen när bristen på tidsintresse är som mest uppenbar för omgivningen. Även om jag ändå gillar devisen ”Lev långsamt!” bättre än en snabbt avklarad frukoststund.

IMG_7299

sista penseldraget!

Sån glädje, tillfredställelse, förvåning, lättnad, tomhet, stolthet man kan känna. Strax efter att vi dragit sista penseldraget så drog ja på högsta volym på stereon i bilen och dansade runt på åkern och skrek rakt ut.

Tänk att vi 28 personer fått hela den här ladan att grundmålas, panelas om, skissat över mönster, målad i flera lager färg, korrigerad, övermålad, skuggad och slutligen färdigmålad! De är helt otroligt när man tänker på det, att så många olika händer varit med och hjälp till för att måla denna vägg och med ett sånt proffsigt resultat, även om vissa varit nybörjare och andra mer rutinerade målare. De är intressant att tänka att så många olika ögon som tolkat mönster och färgernas position lyckats skapa denna helhet. Så många timmar vi arbetat som bara flugit iväg, så mycket fika vi förtärt och så många samtalsämnen som avhandlats.

De känns faktiskt overkligt, igår blev ja som förvånad, ”vänta, har vi målat allt de hära? nu?”. När man planerat någonting så länge och så in i minsta detalj så känns de så märkligt när arbetet plötsligt är utfört. Även om vissa småsaker runtom kring fortfarande ska fixas.

Idag har vi pillat med mycket små detaljer, fyllt i extra färg på ställen vi tyckte det fattades lite på, rättat till små fel och målat över blyertsstreck som inte gått att sudda bort. Till slut fick vi helt enkelt bara ge oss, de kändes lite som att pillandet gått över styr när man står fyra meter upp och gör millimeter justeringar ”tror du de här syns från vägen?” nä knappast och inte från marken heller eller ens från enhalvmeters håll.

Enormt stort tack till alla som deltagit och alla som varit med och sponsrat! Ja längtar redan att få göra nya projekt tillsammans med er, för ni har verkligen varit underbara att arbeta tillsammans med! Förstår ni att vi skapat något som pushar kulturarvet framåt? Något som kommer stå i åratal och ses av tusentals människor. De är häftigt att tänka att man kan vara med och forma framtiden, för det är de vi håller på med. Skapar en framtid, ett allmänt rum som vi vill ha det, konst och hantverk som är till för alla. Kom ihåg de!

Alla som deltagit ideellt:

Klara Albertsson, Borås. Mathilda Carlsson, Stockholm. Amanda Ulvebring, Stockholm. Linn Pettersson, Gävle. Anna Söråker, Stockholm. Fia Johannesson, Edsbyn. Kristoffer Olsson, Bollnäs. Jonas Eriksson, Bollnäs. Göran Bratt, Rengsjö. Kristina Bratt, Rengsjö. Elisabeth Bratt, Söderhamn. Jessica Helander, Uppsala. Aleksandra Eriksson Borovicanin, Uppsala. Haruka Fyruyama, Milano. Jonas Sandström, Tokyo. Rasmus Forsgren, Biskops Arnö. Kristine Nowlain, Stockholm. Cajsa-Lisa Ivarsson Göteborg. Melanie Platzgummer, Kilafors. Martina Platzgummer, Örebro. Kerstin Svansbo, Köping. Sandra Eriksson, Bollnäs. Erik Arrhén, Falun. Linda Landin, Edsbyn. Nicola Went, Stockholm.  Tova Malm, Hällbo. Luise Rube, Berlin. Johan Bluckert, Bollnäs

Alla som sponsrat:

-Engvall och Claesson, Stockholm som sponsrat med all linoljefärg som vi målat med.

-XL bygg, Bollnäs. Som bidragit med virket till brädfodring utav väggen samt all skruv.

-Colorama, Bollnäs. Som bidragit med penslar.

-Capellagårdens Vänner, Öland. Gav ekonomiskt bidrag som gått till mat åt alla deltagare.

-Bollnäs kommun. Som bidragit med pengar för omkostnader samt arvode för konstnärlig- och projektledning.

-Region Gävleborg. Som bidragit med pengar till arvode för konstnärlig- och projektledning.

-Gunvor Göranssons kulturstiftelse, Sandviken. Som bidragit med pengar till arvode för konstnärlig- och projektledning.

-Audio Video, Söderhamn. Som sponsrat med alla utskrifter av skisser samt flyers.

-Studieförbundet Bilda GävleDala. Som stått som huvudman för projektet.

-Ställningsmontage, Vallvik. Sponsrade med byggnadsställning och uppsättning utav denna.

-Olle Holm, Söderhamn. Som låtit oss använda hans lada.

-Tidningen Hemslöjd som upplåtit denna blogg på sin hemsida.

IMG_7580 IMG_7592 IMG_7581 IMG_7582 IMG_7583 IMG_7584 IMG_7585 IMG_7586 IMG_7587 IMG_7588 IMG_7589 IMG_7590 IMG_7591

sista chansen!

idag har vi gjort färdigt nästan allt, de är några få skuggningar och streck som skall göras imorgon. Så ska vi självfallet gå över hela väggen och se om det är missat någonstans, spillt, kladdigt och så vidare. Ser fram emot en förmodat sista dag av målning imorgon! Så vill man delta är det sista chansen imorn. Välkommen!

bild 2 bild bild 1(1) bild 1 bild 2(1)

 

långväga blixtvisiter

Sent om sider kommer lite bilder från förra helgens arbete, vi var ett helt gäng och med folk som kom långväga bara för att vara med över dan. Två kompisar som passerade på väg upp från Göteborg upp mot Umeå stannade till och två andra som kom upp från Stockholm på blixtvisit. En kille som pluggar foto på Nordens fotoskola kom och gjorde ett fotoreportage också, ska bli spännande å se resultatet!

På lördags kvällen firade vi alla framsteg med bastu och bad i tjärnen hemma i byn, oerhört välförtjänt. När man jobbar så länge, intensivt och med så många ideella krafter så är det så himla viktigt å ha pauser för fika, babbel, diverse trevliga firanden som till exempel bastu, bad å loppis. De är lite som att plugga på folkhögskola, det sociala är halva grejen, även om vi faktiskt jobbat väldigt mycket under de här projektet.

bild 1(1) bild bild 3 bild 3(1) bild 2 bild 2(1) bild 1

Livet som målare

Jag bad Lars Nylander som är antikvarie på Hälsinglands museum i Hudiksvall, och har fantastiskt stor kunskap om Hälsingland, historia, måleri och mycket mera, att skriva ett inlägg om målares levnadsförhållande förr i tiden, så här kan ni läsa:
Vi vet egentligen inte mycket om hur livet egentligen var för de som målade interiörerna på hälsingegårdarna i mitten av 1800-talet. Det vi har är hundratals vackra rum med inte sällan raffinerade mönster och djärva färgkombinationer. Några ledtrådar om hur en målare generellt sett levde sitt liv har lyckligtvis bevarats i arkiven. Många av målarna tillhörde utanvidsfolket. Det var de icke jordägande som försörjde sig på säsongsbundna arbeten hos bönderna, torpare, soldater och hantverkare. Livet var förmodligen inte sällan knapert om det rådde missväxt eller drog fram sjukdomsepidemier. En hel del målare vandrade även in från Dalarna under den varma tiden på året. Särskilt kom de från Rättviks socken och vissa bosatte sig även i Hälsingland. En av dessa var Anders Åsberg som var samtida med Jonas Wallström och som enligt en bevarad anteckning i en gård uppenbarligen samarbetade med denne. Åsberg var från Falun och kom som tioåring till Hälsingland där han fick tjänst som dräng i Arbrå. I nio år var han dräng i olika gårdar och började ”kludda och måla” litet när han var i 19-årsåldern. Sedan kom han i tjänst hos torparen Jon Andersson i Vallsta som lärde honom snickra. År 1802 kom han i tjänst hos kaptenen Carl Petter Ström i Järvsö där han snickrade och målade i kaptensbyggningen. Han fick även tillverka ett stort antal redskap av allehanda slag. Så småningom gifte han sig och byggde ett torp i Backa, Arbrå. Han försörjde sig med allehanda jobb åt andra. Han jagade björn, rensade älven inför flottningen, köpte en kvarn som sedan såldes med mera. Han fortsatte att snickra och måla. Ett par hundra schabloner efterlämnade han och de finns ännu bevarade. År 1860 nedtecknade han sina minnen och tre år senare dog han, 83 år gammal.

SVT gör reportage

Idag har Hanna från SVT:s kulturprogram Sverige varit med vid både nya ladan och gamla, hon har filmat för ett reportage som kommer att sändas senare i höst. Ska bli super spännande att se!

Precis när filmandet vart färdigt så började det regna så vi fick täcka över hela ställningen med presenning, väldigt lägligt på sätt och vis. Så fika, mat och målare fick trängas där bakom.

Upptäckte även att jag omedvetet skapat en liten stänkmålning på väggen då jag igår råkade sparka ned ett lock till färgburken från övre plan. Så de blir till och måla över när det torkat. Vi blev dessutom färdiga men nästan all målning av det andra lagret. Nu får vi hålla oss till tåls och låta färgen torka tills helgen då vi kan köra igång med skuggningarna på de gröna bladen.

Välkommen att delta lördag och söndag!

 

1 bild 1 bild 2 bild 3 bild 4 bild 5

Adjöken fröken!

Dagen började med avsked av den volontär som varit här längst, Linn Pettersson från Gävle, som jag inte kände innan hon kom hit men har haft lyckan att lära känna, hon läste om projektet på Länsmuseet i Gävleborgs Byggnadsvårds blogg och hörde av sig till mig och frågade om hon fick komma. Hon har bott hemma hos mej, varit med och lagat frukost, lunch, middag, skissat, målat i dagsljus, målat i kvällsmörker, diskat, kollat på gamla väggmålningar, babblat, skrattat, tömt kompost, varit halft död å utpumpad, badat i tjärnen, gått på marknad å loppis och mycket mera. De kändes vemodigt att säga hej då, liksom till många andra utav de fina volontärerna men också roligt, då ja mött och lärt känna så många nya intressanta människor vilket är så fantastiskt! De finns verkligen många intressanta människor runtomkring bara man är öppen för att mötas.

Jag tog en välbehövlig paus efter att Linn åkt och vilade några timmar tills att de som jobbat på sina 9-5 jobb slutat och vi kunde dra igång ett litet kvällspass tillsammans. Innan de var färdigt fick ja nästan tvinga den sista volontären att gå hem, då hon inte kunde sluta måla för de var så beroendeframkallande och roligt. Ett ganska så bra betyg tycker ja ändå.

Två bilder från kvällens målning, den här gången under presenningen då vi inte orkade ta bort den när vi skulle måla en sån kort stund.

IMG_7444 IMG_7445