Erika Ranbrant pimpar allmoge på hållbart vis
Erika Ranbrant tog med sig sin passion för trä från Småland till Jämtland. Nu har hon startat ett snickeri i Marieby utanför Östersund. Där bygger hon sina egendesignade möbler med metoder som är långsiktigt hållbara för naturen runt omkring henne.
Erika Ranbrandt är en trettioårig smålänning som hittat till Jämtland tack vare sitt intresse för skidåkning och friluftsliv. Sedan några år bor hon på en gård i Marieby utanför Östersund tillsammans med sin man Johan som skriver friluftsguider. För ett år sedan tog Erika Ranbrandt chansen att bygga ett snickeri i ladugården. Det var kulmen på flera år av sökande efter en form där hon kunde få uttryck för sina idéer.
– Jag har alltid gillar trä, men inte vetat vad jag ska göra med det.
Hon gick på programmet för design- och träteknik på högskolan i Gävle, men hoppade av när utbildningen inte gav henne vad hon ville ha.
– Jag ville komma åt hantverket, inte bara rita och förstå hur design fungerar. Så det bästa sättet att komma igång var att lära sig att bygga och pröva sig fram.
Erika Ranbrandts design är ofta ett möte mellan gamla och nya formidéer. Hon kallar en av sina designserier för ”Pimp my allmoge”. Här får gamla välkända allmogemöbler en ny skepnad. En gammal loppisstol kan få förlängda ben och bli en barstol, till exempel.
– Jag tycker om att leka med gamla formidéer. Man kan ha respekt för gamla saker utan att vara vördnadsfull.
I hennes design finns en stolthet över svensk formtradition. Även om hon är glad över att intresset för möbeldesign är så stort i Sverige tycker hon att det finns en likriktning i uttrycken.
– Jag blir irriterad på mig själv när jag går på ett varuhus och köper snygga saker utan eftertanke, bara för att de är snygga.
Konsumtion utan reflektion i den bredare möbelvärlden är en sak, men Erika talar också om en ängslighet i synen på designmöbler.
– Om man köper en form bara för att det är en sån man ska ha just nu, då är den bara ett skal. Sakerna måste ha ett liv och en anledning just för dig.
Erika Ranbrandts passion för trä kommer från hennes barndom.
– Min familj ägde skog när jag växte upp, så jag har spenderat mycket tid i den och fått en känsla för materialet.
Erika tycker att hon utmanas och inspireras av att undersöka vad hon kan göra av skogen som hon bor så nära inpå. Närheten till skogen har också gett henne en uppskattning för skogsbrukets långsiktiga perspektiv.
– Där har man en livscykel på hundra år. Jag fascineras av tanken på att det inte är jag som njuter frukterna av det jag planterar nu.
Så Erika Ranbrandt använder sig av virke hon huggit i skogarna kring Marieby, i så hög utsträckning som hon kan. Där finns björk, furu, sälg, rönn, asp och al. När möblerna ska ytbehandlas är det olja och såpa som gäller framför lacker. Hon tycker att hållbarhetsfrågor är någonting som man måste tänka på när man jobbar i en bransch som är så konsumtionsinriktad. Behövs det verkligen en stol till? Folk kan ju lika gärna gå på loppis och köpa en gammal.
– Samtidigt har man ju en vilja att uttrycka sig. Då måste man vara medveten om vilket avtryck man gör. Det är tillräckligt mycket man gör som bryter ned världen.
Erik Wiklund
Erik Wiklund är frilansjournalist
