Hink med lock storstadsgarvarens bästa vän
I senaste numret av tidningen Hemslöjd berättar Erika Åberg om sina erfarenheter av uringarvning. Erika har testat att garva framför allt fiskskinn hemma i lägenheten i en förort till Stockholm, både i hink och i sonens blöja.
– Vi är väldigt ovana vid att använda vår urin överhuvudtaget men det är ju häftigt att det går och att man med väldigt små medel kan göra någonting av det. I den skalan som det är möjligt att göra i en liten förortslägenhet i Stockholm så är det ju inga jättevolymer men du kan alltid göra ett litet fodral till ditt busskort eller så, säger Erika.
– Till skillnad från vad man tror är urin inte alls äckligt att jobba med. Det här är verkligen någonting man kan göra i stan, i sitt kök och i sitt badrum, väldigt odramatiskt.
Urinet ska vara färskt. Har man ett barn med tygblöja är det perfekt att sticka ned en liten rödspätta till exempel men är det en hel laxsida är det kanske bättre att köra ned den i en hink med lock. Just hinken med lock är nog storstadsgarvarens bästa vän. Syns det inte, finns det inte.
– Man ska inte vara så himla rädd för skinn. Jag tycker att det är något etiskt väldigt schysst att använda skinn av djur som man äter. Det känns bra helt enkelt. Och urinen är ju verkligen närproducerad men det behöver vi kanske inte ens gå in på…
Imorgon berättar Erika Åberg hur uringarvning går till.