Zickermans

Norsk samtidstextil på Gustavsbergs Konsthall

SoftEtt stenkast från Gustavsbergs porslinsmuseum, mitt i det idylliska området kring Gustavsbergs hamn, pågår just nu och i ytterligare en månad något så ovanligt som en hel samlingsutställning med samtida textil konst. Åtta norska konstnärer/konstnärsgrupper visas i ett samarbete mellan Gustavsbergs konsthall, Norske Tekstilkunstnere och det norska textilgalleriet Soft.

– Det händer väldigt mycket inom det norska textila konstfältet, och verken håller en väldigt hög nivå. Trots det uppmärksammas dessa konstnärer sällan i Sverige, förklarar konsthallschef Maj Sandell, medan hon visar mig runt i utställningen.

I stark kontrast till den solglittrande, ljuva augustisommaren utanför, träder Soft fram som en utställning med många politiska, medvetna och ansvarstagande konstnärer och verk. Unn Sønju visar till exempel fyra bildvävar ur sin serie ”RAWAR”, alla vävda som en protest mot krig. Serien börjar 2003, vid Irakkrigets utbrott. Första väven är formad som en omvänd svastika med palindromen ”raw” och ”war”. Mellan trådarna finns även invävda plastsoldater. I en text i anslutning till utställningen skriver Sønju, själv född 1938, att det var just vid krigsutbrottet 2003 som hon insåg hur krig varit ständigt närvarande i hennes eget liv. Insikten blev en drivkraft att göra sin röst hörd, och hon ville göra det med hjälp av bildväven: ”Att sätta likhetstecken mellan blod och vävd röd ull är så extremt att det kanske kan skapa en reaktion”, skriver hon.
Astrid Runde Saxegaard – On the way to AraratKari Steihaug – Arkiv: De ufullendteSidsel Palmstrøm – Europa
Som en enorm men ändå stillsam installation mitt i konsthallens största utställningsrum svävar ”34 grunner til at Marta ikke kan sette seg”, ett av utställningens tre verk av Borghild Rudjord Unneland. En sten, en stol och en näsduk hänger i perfekt balans från två järnbalkar i taket. Jag erkänner för Maj att jag inte riktigt förstår den, att jag skulle vilja förstå men inte gör det.

– Jag tänker att titeln säger mycket om både verket och konstnären. Rudjord Unneland har själv sagt att hon inte vill berätta för mycket om sina verk, att de ska få vara tolkningsbara  och att inget är rätt eller fel. Att det finns 34 anledningar till att Marta inte kan sätta sig är kanske en fingervisning om det – det är inte bara en bestämd anledning. Personligen tolkar jag verket som att det handlar om hem och hushållsarbete, men också en historia av att textil är kopplat till en kvinnlig tradition. Jag tänker också att det handlar om balans. Dels rent fysiskt och tekniskt; att få näsduken att hänga på samma höjd som stenen (konsthallen har gjort en extra konstruktion på övervåningen för att inte taket ska ge vika), men också om balans i livet, i stort och smått.

Vi går vidare till ett av de mindre utställningsrummen. Flera av besökarna har stannat till just här. Två kvinnor i likadana jackor ler och hummar instämmande mot ett fotografi av en vante med bara tre fingrar och en hängande tråd. Det är lätt att känna igen sig i konstnären Kari Steihaugs verk ”Arkiv. De Ufullendte”. Som en hyllning till det ofullbordade visar hon 100 omsorgsfullt fotograferade bilder av oavslutade, inskickade stickningsprojekt. Sedan 1998 har hon efterlyst stickningar till arkivet, och det går fortfarande att skicka in oavslutade alster. Under varje fotografi finns en liten berättelse från avsändaren. Små korta rader som rymmer oändliga historier: en äggvärmare som skulle bli klar till påsk, en dröm om en gul väst som skulle matcha en lika gul walkman, två små sockor som skulle ges på ett dop men hälarna var för svåra, ett liv som bytte riktning och en avliden mor med en stickning på nattduksbordet; en stickning redo att fortsättas på nästa dag.

I en smal korridor mellan två av utställningsrummen ligger kläder tätt packade mellan väggarna. Verket heter ”Europa”, består av ett ton (!) textil och rör sig kring frågeställningar om miljö,  gränslöshet och klädkonsumtion, men också om de historier varje plagg bär på, om människorna som haft dem och om kläder som byter ägare. Konstnären Sidsel Palmstrøm har även i tidigare verk arbetat med second hand-kläder, berättar Maj Sandell. Hon utgår ofta ifrån att det inte ska gå åt något material när hon arbetar, och har till exempel lånat kläder från Fretex – Norges motsvarighet till Myrorna – och sedan återlämnat dem efter utställningarnas slut. Till ”Europa” försökte konsthallen låna kläder från Myrorna och andra svenska instanser, men fick nej. Plaggen har därför transporterats från Norge, vilket var en besvikelse för Palmstrøm, berättar Sandell, men också ett exempel på att miljötänkande inte alltid är så lätt att förverkliga. I stället anordnas på utställningens sista dag, den 22 september, en finissage då kläderna kommer att ges bort till besökarna för återanvändning.

I utställningen visas också Hanne Frey Husøs animerade film ”Vannevar”, konstnärsduon Løvaas & Wagles Olle Bærtling-inspirerade textilier, Astrid Runde Saxegaards ”On the way to Ararat” och Regien Coxs platsspecifika installation ”Sky Travellers”.

Sanna Gustavsson

SOFT på Gustavsbergs Konsthall innehåller verk av Regien Cox, Hanne Frey Husø, Løvaas & Wagle, Sidsel Palmstrøm, Astrid Runde Saxegaard, Kari Steihaug, Unn Sønju och Borghild Rudjord Unneland

Utställningen pågår till den 22 september

Skrivet av: Sanna Gustavsson Publicerat i Hemslöjd, DIY och Craftivism | Tagged , , , , ,