Zickermans

Fullt hus på HV-skola

HV Skola. Foto: Saga Axberg Svensson

I helgen var det öppet hus på Handarbetets vänner skola på Djurgården i Stockholm. Skolan fokuserar på textilt handarbete som vävning, konstsömnad och stickning. Eleverna börjar med ett basår och går sedan vidare till år 1 och 2 av den högre textila hantverksutbildningen. I skolan visades bland annat alster från Basår och år 2. Väv- och broderiprojekt inspirerade av ränder och folkliga trasor respektive Lilli Zickermans samling och folkkonst visades i en gemensam utställning i Stora Galleriet.

Broderiprojekten skulle omfatta en kvadratmeter. Ett exempel på det var Franciska Helds applikationsbroderi ”Brukad” som broderats på maskin. Hon har arbetat med temat traditioner och bruksföremål, vilket gav resultatet av en lekfull kurbitsform som stolt visar upp sig för betraktaren men som samtidigt döljer något. Hon ville att de kantiga och oregelbundna formerna tillsammans skulle blomstra samt att motivet skulle berätta om hur det kan vara att skapa. Läs mer om Franciska och kolla hennes portfolio.

Vävar från HV Skola. Foto: Saga Axberg Svensson

Bland vävarna syntes bland annat en väv i formen av en tidning samt en trasmatta av naturligt lockig fårull. I vävsalarna fanns många pågående vävar att se och bland annat Katja Beckman (portfolio här) var i full fart med att väva en ljusgrå ullväv som ska bli ett beklädnadstyg. I färgeriet fanns Ane Löser på gång med att doppa en stor härva garn i en gigantisk gryta med sjudande färg.

– Näst intill allt garn som används på skolan färgas för hand för exakt rätt kulör, förklarar hon.

Yta och struktur. Foto: Saga Axberg Svensson

En annan utställning på skolan var alster från projektet ”Yta och struktur” där eleverna från år 1 fokuserat på kontraster i material och effekten av olika typer av bindningar genom att väva provbitar i enbart vita garner. Många hade även arbetat vidare med sina prover och efterbehandlat dem till exempel genom tvätt för att undersöka hur textilen betedde sig. Eleven Elsa Olsson, vars Super Mario-broderi vi tidigare skrivit om, visade en film som hon och Emilie Karlberg gjort, om livet som student på HV-skola.

Saga Axberg Svensson

Topp 5: Galet inspirerande projekt!

Nål och helikopter

En gång när jag var liten önskade jag mig en barbiedocka. Redan då var jag dock invaggad i ett tänk att kreativitet kan göra att du får det du vill ha och att det blir så mycket billigare och roligare att ha någonting du gjort själv, istället för att köpa det! Lite modfälld över mina egna täljkunskaper kom jag på en kompromiss. Jag bad min pappa att tälja en barbie av ett vedträ…

Att leva under devisen att ”jag kan själv” ger livet mervärde, skaparglöd och inte minst sysselsättning. En googling visar också att det finns en hel värld med kreatörer där ute som inte drar sig för de mest halsbrytande projekt. De inte bara tänker utanför lådan, de kliver ur lådan och skapar en flygande farkost av den.

De är våra pionjärer inom DIY och mästare i orginalitet och kreativitet. De går sin egen väg. Här kommer en helt ovetenskaplig topplista över de mest inspirerande och galna skapelserna:

1. Galet, fint, inspirerande och sååååå litet. Den brittiska microskulptören Willard Wigan har en speciell meditation- och andningsrutin för att inte skaka på handen då han skapar sina figuer inuti ögat på synålar!

2. Den 24-åriga fysikstudenten Mubarak Muhammed Abdullahi lade åtta månader på att av vrakdelar från en 747:a, en Honda-motor och säten från en Toyota bygga en egen helikopter. Den kan till och med flyga!

Li Weiguos vattencykel och Oleks stickning

3. Li Weiguo från Kina löste problemet med att inte ha en båt på ett orginellt sätt. Han byggde en flytande cykel för att komma från strand till strand. Himla fiffigt och miljövänligt!

4. Den polskfödda konstnären Agata Olek har snöat in på stickat. Hennes projekt kan få den mest inbitne slöjdare att dra efter andan. Hon har bland annat stickat in ett helt rum i stickgrafitti för hand.

5. Av 8000 ätpinnar i 4 olika längder och i tre månader byggde designern Yuya Ushida en soffa. Den går att sitta på och kan även skjutas ihop till en stol om man så önskar.

Saga Axberg Svensson

Yuya Ushidas soffa

Kulturnattens efterfest: Zickermans DJ-maraton

Broderat turntable av Olisa Corcoran/cocoaeyesthestitcher.blogspot.com

Zickermans gillar DIY i alla dess former. Precis som slöjd kan vara designens svar på indie eller punk, kan DIY-känslan i det handgjorda översättas till musik. För att bevisa det bjuder Zickermans in till ett DJ-maraton på Kulturnattens efterfest på Kulturhuset i Stockholm. 21 april klockan 22:00 slår dörrarna upp till festen i Zickermans regi. Det är gratis inträde hela kvällen och öppet till 03:00 men kom i tid! Kvällen inleds nämligen med Zickermans DJ-maraton.

Vad är ett DJ-maraton?

Vi kommer att lotta fram tio personer bland Zickermans läsare som alla får spela två låtar var. Varje person tar med två skivor med en låt på varje, så att det går att mixa mellan dem. För alla som inte spelat skivor förut finns handledning på plats. Eftersom varje person kommer att spela sina två bästa låtar i hela världen kommer det bara att bli grym musik, och det kommer att bli en blandning som du inte hittar någon annan stans.

Vill du delta?

Skicka ett mail med ditt namn, ålder (det är 20-årsgräns på festen) och telefonnummer samt en rad om vad du vill spela för musik till redaktion@zickermans.se. Sista anmälningsdagen är 20 april. Blir du utvald att vara med kontaktar vi dig veckan innan festen och gör upp om en tid då du får spela dina två låtar. DJ-maratonet kommer att pågå från 22:00 till ca 23:30

Vad händer sedan?

Efterfesten fortsätter med musik från bandet You Say France & I Whistle och Kool DJ Dust… Innan festen börjar kommer Zickermans att finnas på plats på Kulturhusets plan 3 med workshops och förläsningar om punkbroderi, craftivism och queerslöjd.

Zickermans på Kulturnatten

Zickermans på KulturnattenZickermans på Kulturnatten

Bor du i Stockholm? Då måste du skriva upp datumet 21 april i din kalender. Det är nämligen då årets Kulturnatt går av stapeln. Kulturnatten innebär att du kommer bjudas på 100-tals möjligheter att göra något annat för en kväll; vernissager, barhäng, film, opera, teater, mingel, guidade visningar, foto och mycket mer. Zickermans kommer att finnas på plats i Kulturhusets Foajé 3 på våning 3, från klockan 18.00 till 22.00. Därefter flyttar vi ner till Studion där Zickermans ordnar Kulturnattens efterfest.

18.30 workshop. Punkbroderi med Johanna Arnesson

Johanna Arnesson inspireras av traditionella bonader, politisk teori, toaklotter och punk till sina broderier. Kom till Kulturhuset och spana in hennes bästa verk, med slogans som ”Feminist by birth, Hard core by choice”, och ”Riot Nerd”. Hitta inspiration och testa att brodera själv. Material finns på plats hela kvällen och blir du inte färdig innan klockan 22 fortsätter syjuntan på efterfesten.

19.30 – 20.00 föreläsning. Från gerillaslöjd till garngraffiti med Frida Arnqvist Engström

New York Times har utsett 2012 till demonstrantens år. Slöjd och politik hör ihop i det allt mer spridda begreppet craftivism, där övertygelsen är att varje gång du handarbetar gör du skillnad. Frida pratar slöjd i det offentliga rummet, hur det handgjorda anammat gatans uttryck och manifesterar en ny typ av revolt. Termer som stickgraffiti och gerillaslöjd avhandlas också.

20.30 – 22.00 Workshop. Queerslöjd – skulptera i papper med Tomas Woodski.

Tomas Woodski slöjdar helst i så tidskrävande och traditionellt ohippa tekniker som möjligt. På Kulturnatten gör han ett undantag. Det här blir inget skönslöjdande. Normbrytande, brutala pappersskulpturer, möjligen med inslag av tråkiga vardagsföremål och guldspray är resultatet du kan vänta dig av kvällens övningar.

Fulsnyggt på Marabouparken

Uglycute

Likt en gigantisk fågelbur av vit metalltråd breder utställningen ut sig i det 500 m² stora galleriet i Marabouparken. Man är fångad och kan endast ta sig fram i gångar mellan podier och föremål. Samtidigt är allt genomsynligt, ljust och öppet, på display och transparent. Är det så här de ser på konstscenen?

Allt sedan 1999 när de fyra medlemmarna Markus Degerman (konstnär), Andreas Nobel (inredningsarkitekt), Jonas Nobel (konstnär) och Fredrik Stenberg (arkitekt) bildade den exprimenterande gruppen Uglycute har de ställt frågor om gränslandet mellan formgivning, arkitektur och konst.

I denna retrospektiva utställning syns resultatet av det arbete som startade som en direkt reaktion på det debattklimat som då var rådande inom svensk design, där en iskall slick minimalism dominerande uttrycket. Diskussionen de skapat har belyst missförstånd om hemmablindhet, ömsesidig okunnighet i bägge läger och det blev tydligt att konstscenen var det forum som överlägset bäst lämpade sig för deras hybridaktiviteter.

Gruppens olika professioner gjorde att de arbetade i olika typer av material och med olika tillvägagångssätt. Ekonomiska förutsättningar, teori och samarbete gav upphov till deras signifikanta fulsnygga ”look” med objekt, möbler, objekt och rumsliga installationer tillverkade i enkla och billiga material plywood, nålfilt, frigolit och lera. Uglycutes arbete är mest socialt, kollektivt och icke-kommersiellt med en utgångspunkt i att folkbilda och inspirera. Genom workshoppar, kvällskurser och föreläsningar har de skapat en stilbildande skola där en do-it-yourself attityd råder.

Bland annat gjorde gruppen 2004 en möbelserie som de kallade Det oförklarliga mervärdet på Home-mässan i Älvjö där de ställde sig frågan om hur det kommer sig att man allt oftare använder ordet design som ett adjektiv istället för något som görs, alltså ett verb. När är något odesignat? Serien bestod av möbler i furu och kuddar med potatistryck.

Saga Axberg Svensson

Uglycute

Craftivism-special: Betsy Greer reder ut begreppen

Anti war cross stitch av Betsy GreerBetsy Greer

Skapa och gör revolution, handarbeta och gör skillnad, förändra världen med dina händer, långsamhetens revolt – har du hört talas om begreppet craftivism men inte fått kläm på vad det innebär?  Zickermans reder ut termen med hjälp av amerikanska Betsy Greer, craftivismens grundare.

Först och främst – ordet craftivism är en sammanslagning av engelskans craft och activism, enligt formeln craft+activism=craftivism. Betsy Greer doktorerade i sociologi med tema stickning, DIY-kultur och samhällsutveckling i London kring 2000-talets början. Hon myntade begreppet 2003. På svenska finns orden handarbetsaktivism eller hantverksaktivism som synonymer. Men vad är då craftivism? Besty Greer förklarar det så här:

– Craftivism är ett sätt att se på livet där kreativitet förstärker dina åsikter, gör din röst starkare, din medkänsla djupare och din strävan efter rättvisa mer definitiv. Orden craft och aktivism kan på var sitt håll ha kraftfulla – och ibland negativa – innebörder. Hopslaget får begreppen både starkare och mer positiv innebörd.

Men craftivism/hantverksaktivism handlar också om att agera socialt, politiskt och empatiskt med sin lust att ha något för händer. Det är ett förhållningssätt till livet, till det egna skapandet och till omvärlden runt omkring. Material och tekniker är oväsentliga – det är vad du gör med din kreativitet som är det som räknas i craftivistens bok. Sticka mössor till hemlösa, sy filtar till jordbävningsdrabbade, påverka politiker med broderade banners, lämna din åsikt på en pärlplatta – hantverksaktivismen låter det egna skapandet bli en resonanslåda för den egna åsikten. Och med den inställningen går det att göra skillnad med sitt skapande, det är Betsy Greer och många med henne övertygade om:

– Craftivismens styrka finns i att det kan vara en tydlig konversationsöppnare.

Om ett handgjort verk med ett politiskt budskap finns i det offentliga rummet undrar man förmodligen a) varför sitter det där? Och b) varför har någon använt sin tid och kraft för att göra det? Detta kan leda till att människor frågar sig frågor de inte tidigare ställt. Genom att vara icke-inkräktande ger ett craftivistverk långsam men långsiktig verkan hos enskilda människor, och det tror jag är avgörande för att åstadkomma social och politisk förändring.

Craftivismen har kallats för långsamhetens revolution, likväl som den tysta revolutionen. Just den lågmälda tonen är en av Betsy Greers förklaringar till varför allt fler uttrycker sina politiska åsikter med hjälp av händerna.

– Det finns en enorm styrka i det lågmälda och det ickeinkräktande. Vi översköljs idag av så mycket åsikter och information att vi inte reagerar. Jag drabbades av den insikten vid en Halloweenparad i New York 2000, vilket var startskottet till craftivismen för mig.

Betsy berättar att den stora paraden var samtidigt som det spända valet George Bush/Al Gore i USA.  Paradens många livliga inslag påverkade henne inte på samma sätt som de stora tysta dockorna föreställande Al Gore och George Bush.

– Dessa dockor var för mig mer högljudda än några andra mer utstuderade kostymer och uppträdanden i paraden eftersom de var helt tysta. De agerade stillsamt i sina handgjorda kostymer. Det var allt. Jag gick hem och funderade mycket på varför jag blivit så påverkad.

Även om alltså materialet kan variera för det politiska skapandet är det många craftivister som stickar. Så också Betsy Greer, som beskriver just stickningen som startskottet för hennes politiska uppvaknande och engagemang. 2008 kom boken Knitting for Good.

– Stickningen blev viktig för mig som start. Jag stickade mycket till välgörenhet de första åren som craftivist. Jag gillade att ge bort min tid och kunskap istället för att ge pengar eller skriva på någon lista.

Men också korsstygn blev snart ett medium för henne. Serien Anti War Cross Stitches har hon jobbat med under en rad år. Det är ett uttryck närliggande vår vardag i form av pixlar och teknologi, menar hon, men något så grundläggande som tråd och textil. Brittiska Craftivist Collective har också under en rad år jobbat just med broderi i sina Mini Protest Banners, där politiska åsikter taggas med nål och tråd och sätts ut i det offentliga rummet. Amerikanska Lisa Anne Auerbach är ytterligare en craftivist som genom åren stickat ofta utstuderade och mycket provokativa budskap i tröjor och vantar. Hennes verk Body Count Mittens är ett bra exempel.

Craftivism är ett sätt att tänka på din kreativitet och ditt slöjdande, pysslande, handarbetande, på ett annorlunda sätt. Det gör också att resultatet används på ett annat sätt menar Betsy. När du skapar något från grunden med dina händer manifesterar du hur du ser på världen. Ditt tidigare privata handarbetande blir istället ett meddelande om vem du är. Och det menar hon är nyttigt för alla – för den som skapar – men också för samhället i stort.

– Min personliga övertygelse som craftivist har växt över tiden. Idag ser jag begreppet mer som en vägledning om hur jag vill leva mitt liv snarare än som ett sätt att manifestera min kreativitet. Mitt arbete med craftivismen har stärkt mig i att ta itu med frågor jag inte håller med om, oavsett om det är krig, masskonsumtion eller isbjörnarnas levnadsförhållanden.

Frida Arnqvist Engström

Body Count Mittens av Lisa Anne AuerbachBroderier av Betsy Greer och Craftivist Collective

Designklassiker i miniformat

Miniatyrer av designmöbler från Kotte toys och Arvinius

För alla som er som satt med händerna långt in i ett dockskåp största delen av er barndom och lekte med pallar gjora av trådrullar och byråer av tändstickaskar finns nu ett mycket inspirerande boktips. I den nyutkomna boken Skandinavisk design i dockskåpet presenterar författarna Yvette Wadsted och Ulf Beckman designkklassiker och inredningar från 1950-talet till idag, i miniatyrformat. Den nordiska livstilen och designen har inspirerat världen över med sin modernistiska och strama stil och det var i Sverige som man först började tillverka möbler i liten skala. Många fina bilder på olika möbler så som bokhyllan Billy och Arne Jacobsens stol Sjuan samt kända dockskåp så som Lundby, finns också med.

Så sent som för några år sedan skulle en sökning på internet på ”moderna miniatyrer” eller ”mini modern möbel” inte genererat speciellt många träffar. Idag finns dock en uppsjö av bloggar och siter om denna bokstavligen lilla, men väldigt inspirerande nisch i gör-det-själv-världen.

Allt fler designsugna och pysselslängda har förstått tjusningen med att själv knåpa ihop en Alvar Aalto eller Arne Jacobsen-stol till en mycket billig penning. En tjej som inspirerar till minatyrbyggande är Annina Gunter som bland annat tillverkat mini-Ikeaklassiker och stringhyllor. För dig som är sugen på att bygga en klassisk stol men inte vet hur du ska börja är Stolklubben en fantastisk hjälp på vägen. Här kan du lära dig mer om möbler och stolar från olika epoker och även prenumerera på stolkit i uppskurna i trä som du lätt kan bygga ihop hemma.

Miniatyrer av designmöbler från Annina Gunter

Nostalgi och återbruk byggde Sägens framgångssaga

Återbrukade porslinssmycken från Sägen

Med start i ett garage på Gotland lät Elin Sigrén ana att hon var något stort på spåren när hon och pojkvännen undersökte hur det gick till att slipa stenar. Plötsligt stod det en hög tallrikar bredvid maskinerna, och som Elin säger; ”på den vägen är det”.

Sägen blev smyckeföretaget som idag säljer unika smycken av återvunnet porslin. Med start 2007 har genomslagskraften varit stor, så pass att man idag också expanderat internationellt. Hur kommer det sig?

– Sägens smycken innehåller mycket själ och nostalgi som lockar fram minnen och skratt. Smyckena har ett brett tilltal med allt från grafiska mönster till romantiska och antika uttryck, de passar många människor säger Elin Sigrén.

Hon tycker att själva materialet porslin är intressant att jobba med. På ett sätt förvånande hållbart men samtidigt också väldigt skört.

– Att dessutom jobba med skärvor som varit gömda hundra år eller porslin som målats för hand med konstnärlig touch är en otrolig inspirationskälla. Eftersom vi jobbar med återbrukat porslin så är svårigheten att få smyckena lika varandra. Men det är ju också det som är charmen, säger hon.

För att tillverka smyckena tar man hand om porslin som inte går att sälja i exempelvis second handaffärer. Vid speciella beställningar tar man också hjälp av samlare. Till kollektionerna används olika typer av serviser; Marianne Westmans Mon Amie för Rörstrand, Pigg av Kjell Blomberg för Gefle och Stig Lindbergs Berså från Gustavsberg är några som blir till armband, örhängen och halsband. Men Elin säger sig märka att vissa serviser börjat ta slut på marknaden.

– Vi har därför också börjat tillverka egna mönster, inspirerade från porslinets guldålder, 1950- och 1960-tal. Serien heter Tribute by Sägen och lanseras nu under våren.

Elin Sigrén är kulturadministratör i botten, idag producerar hon sina egna idéer istället för andras menar hon.  Intresset för hantverk har hon haft med sig länge:

– Jag har hela mitt liv varit intresserad av handarbete på ett eller annat sätt, jag har alltid stickat, virkat, pysslat och knåpat.

Och från pysslandet och knåpandet i garagets porslinshög till högvis med butiker har det gått fort. Sägens kunder finns i många olika genrer säger Elin, igenkänningsfaktorn och nostalgin är något av Sägens framgångssaga. Men idag säljer man alltså också mycket utomlands, hur går det till?

– Vi utvecklade vår serie The Golden Line, på grund av expanderingen till den brittiska marknaden. Där ramar vi in porslinet i mässing, i de europeiska länderna är man mer öppen för denna varmare metall. Och i flera av de utländska butikerna är man faktiskt mer intresserade av de rena retromönstren än här i Sverige.

Frida Arnqvist Engström

Återbrukade porslinssmycken från Sägensagen2Elin Sigrén

Ära vare gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden!

Skolslöjd. Foto: Peter Segemark.

Som vi tidigare berättat om här på Zickermans så har Nordiska museet sedan i somras samlat på slöjdalster och slöjdberättelser från svenskarnas skoltid. Det visade sig finnas otroligt många både lustfyllda men också skräckinjagande berättelser och minnen från detta ämne och man fick in hela 967 alster! De visas allihop, tillsammans med föremål som redan fanns bevarade i Nordiska museets magasin, i den nya utställningen Skolslöjd som man just öppnat.

Ursprunget till ordet slöjd kommer från fornordiksans slöghð, som betyder slughet. Slöjden är en kreativ motor som alltid har speglat tiden vi lever i och detta lyfts särsklit fram i utställningscenografin i och med en tidslinje som visar vad slöjden präglats av under årtiondena och hur den förändrats med synen på kunskap och pedagogik över tid. Slöjd blev ett skolämne i slutet på 1800-talet som ett led i att fostra kvinnor till husmödrar och pojkar till självständiga män. Det var främst fokus på teknik och funktion och svenska slöjdpedagoger blev riktiga kändisar då slöjd blev sloyd och ämnet gick på export från Norden till Europa och USA i början på seklet.

Skolslöjd. Foto: Peter Segemark.

På 60-talet låg fokus på att fostra goda konsumenter och inget utrymme gavs ännu för kreativitet. På en klädstång som löper genom det avlånga utställningsrummet hänger påsar som alla som haft slöjd under 80- och 90-talet känner igen. De kunde användas som förvaring av nål, tråd och garn eller som gympapåse. Alster i form av handukar, förkläden, skärbrädor, örngott, smörknivar och grytlappar hänger i klasar längs väggarna och i en monter syns en duk med orden ”En duk” sakligt broderat med korstygn på…

Under 2010-talet är kreativitet och miljö i fokus och man inspireras gärna av andra kulturers formspråk i skolan. Datorn har gjort sitt intåg i slöjdsalen och alla elever har idag en egen digital portfolio, där de dokumenterar vad de skapat. Skolslöjden lär återigen ut återanvändning av material och att laga och lappa kläder är en viktig del av undervisingen. Därmed återgår slöjden till det den lärde ut på 1800-talet, och cirkeln är sluten.

Utställningen Skolslöjd öppnade 3:e februari 2012 och pågår t.o.m. 13 januari 2013.

Saga Axberg Svensson

Foto: Peter Segemark för Nordiska museet.

Skolslöjd. Foto: Peter Segemark.

Emma Olbers gör möbler av Stockholmsnaturen

Stockholm Wood av Emma Olbers

Vad producerar vi i stan egentligen? Hur ser en storstads råvaror ut? Formgivaren Emma Olbers som bor i Stockholm började gräva där hon stod och hittade en pil från Norr Mälarstrand, en alm från Stureparken, en kastanj och en lind från Långholmen, en lönn från Katarina Bangata och en poppel från Gullmarsplan. Liksom ull och skinn från får som betat på Djurgården. Allt förvandlade hon till en soffa, bord i olika storlekar samt en matta. Resultatet blev möbelkollektionen Stockholm Wood, en utställning som just nu visas på Designgalleriet i Stockholm.

Möblerna har ett säreget utseende.  Eftersom uppdraget var att tillverka produkter av dessa specifika träd blev det till att blanda och pussla med träslagen. Just blandningen tycker Emma Olbers tillför något extra. Frågan är om inte vår relation till möbler vars material vi känner till ursprunget på ökar i ekonomiskt och estetiskt värde? Det är i alla fall en av Emma Olbers frågeställningar kring Stockholm Wood.

– Jag tror dessutom att värdet i de lokala råvarorna går att utnyttja ännu mer. Om det redovisades i text – och kanske till och med i bild – från vilken skog eken till vår möbel kommer från skulle vi nog vara extra varsamma om den.

Hur har din relation till ditt material förändrats?

– Jag är uppvuxen på ett jordbruk och har själv planterat gran, jag har alltid haft en nära relation till materialet. Självklart har den ökat efter det här projektet eftersom jag varit med från ax till limpa. Men jag tror att relationen hade blivit ännu starkare om jag hade passerat något av träden varje dag.

Frida Arnqvist Engström

Utställningen pågår till 3 mars