Eller ja – lite mer lägenhetsanpassad garvning får man nog ändå säga att uringarvning är. Och vill man hålla sig till principen att garva skinnet på det djur man äter passar ju fiskskinnsgarvning extra bra. Lämpliga skinn hittar du i fiskdisken i livsmedelsbutiken eller hos en fiskhandlare. Inte sällan går det att få fina skinn hos en fiskhandlare om du förklarar vad du skall med dem till, och kanske återgäldar tjänsten med något tjusigt i efterhand.

Skinnfiskar är extra lämpliga för garvning. Havskatt, lax, lake, rödspätta hör till de skinn som fiskhandlaren ofta kan tillhandahålla. Den som fiskar själv kan lyxa till det med öring, röding och andra fina småskinn. Utrustning för hemgarveriet är en eller ett par plasthinkar med lock, en skinnskrapa, en vass kniv om du behöver skära bort kött, och så är det bra om du har tillgång till rinnande vatten.

Gör så här:

Om du fått frysta skinn från handlaren kan du sätta i gång genast, annars bör du börja med att frysa skinnet som skall garvas.

Skinnet som tinats skrapas på köttsidan, så att allt kött verkligen är borta. Till detta funkar en målarskrapa fint om du inte har en skinnskrapa. Akta de skarpa kanterna bara, slipa av dem om du kan. När skrapningen är klar lägger du skinnet i hinken. Är fisken en fjällfisk behöver du fjälla den innan garvning.

Sedan behöver du en rejäl skvätt färsk urin. Det finns bestämda åsikter om vems urin som är bäst, ofta får man litegrann nöja sig med att den finns och att den är färsk. Urinen skall spädas med lika delar vatten – alltså 1 till 1. Det räcker med att urinlösningen täcker skinnen. Nu skall skinnet ligga i 12 h, och sedan är själva garvningsprocessen klar. Rör om då och då.

De verksamma, konserverande ämnena i urinen är bland annat myrsyra och urinsyra. Men när urin får stå bildas även ammoniak. Vill man garva ett litet pälsskinn med urin bör man tänka på att inte låta det ligga för länge eftersom ammoniaken då kan få pälsen att släppa. Vill man avhåra skinnet kan man såklart utnyttja detta.

När skinnet fiskats upp ut urinen behöver det sköljas, gärna i vatten med såpa i. Byt sköljvatten ett par gånger, de sista kan vara utan såpa. Efter sköljningen kan fiskskinnet antingen hängas på tork och invänta mjukgörning eller färgas, exempelvis i ett riktigt starkt ”te” på bark där det får ligga i ytterligare 10-12 timmar. Det är här den andra hinken kommer in. Barkade fiskskinn blir oftast galet vackra i olika bruna skiftningar beroende på vilken bark du valt och vad den har för egenskaper.

Annars gäller följande, vrid ur skinnet och häng det på tork – du kan börja mjukgörningsprocessen när skinnet är lite disktrasetorrt. Jag brukar ha svårt att låta bli att känna med jämna mellanrum. Skinnet behöver återfettas om det inte är ett riktigt fett skinn, och det kan man med fördel göra innan det helt torkat. Jag har fått lära mig att det bästa att smörja skinnet med en smörja av både fast och flytande fett – exempelvis fårtalg och rapsolja men ta för all del raps eller olivoljan från köksbänken nu när du ändå är hemma.

Mjukgörningen görs lämpligen vid köksbordet eller i soffan om man inte kan sitta i solen där värmen hjälper fettet in i skinnet och det blir smidigt. Mekanisk bearbetning är det som gäller om du vill ha ett smidigt skinn. Använd händerna, en sked eller ja – fantasin.

Nu är skinnet garvat och klart. Finfint att sy något litet av, eller att kanta något med. Ät fisk och garva helt enkelt.

Erika Åberg

I senaste numret av tidningen Hemslöjd berättar Erika Åberg om sina erfarenheter av uringarvning. Erika har testat att garva framför allt fiskskinn hemma i lägenheten i en förort till Stockholm, både i hink och i sonens blöja.

– Vi är väldigt ovana vid att använda vår urin överhuvudtaget men det är ju häftigt att det går och att man med väldigt små medel kan göra någonting av det. I den skalan som det är möjligt att göra i en liten förortslägenhet i Stockholm så är det ju inga jättevolymer men du kan alltid göra ett litet fodral till ditt busskort eller så, säger Erika.

– Till skillnad från vad man tror är urin inte alls äckligt att jobba med. Det här är verkligen någonting man kan göra i stan, i sitt kök och i sitt badrum, väldigt odramatiskt.

Urinet ska vara färskt. Har man ett barn med tygblöja är det perfekt att sticka ned en liten rödspätta till exempel men är det en hel laxsida är det kanske bättre att köra ned den i en hink med lock. Just hinken med lock är nog storstadsgarvarens bästa vän. Syns det inte, finns det inte.

– Man ska inte vara så himla rädd för skinn. Jag tycker att det är något etiskt väldigt schysst att använda skinn av djur som man äter. Det känns bra helt enkelt. Och urinen är ju verkligen närproducerad men det behöver vi kanske inte ens gå in på…

Imorgon berättar Erika Åberg hur uringarvning går till.