» 27 oktober 2011

Världens tryck med block!

Träsnitt eller blocktryck är en grafisk högtrycksteknik där bilden ritas på ett träblock och sedan skärs ut och trycks. Att trycka på papper eller textil är ett hantverk med anor långt bakåt i tiden. Det äldsta blocktrycket som finns bevarat är blommor tryckta på silke under Han-dynastin i Kina runt år 220 f. Kr. Högtrycket utvecklades i Asien och det skulle dröja många sekel innan det nådde Europa. Under 1600- talet inspirerades man i Japan av kinesiska tryck och med träsnitt tryckte man motiv från vardagslivet i starkt lysande färger. ”Ukiyo-e” betyder ”Bilder av den förbiflytande världen” och stadens liv, dess människor, geishor, samt bondelivet och naturen var vanliga motiv. I staden Edo utvecklades träsnitten till en av de viktigaste kulturformerna. Konsten skapades bland annat av de kända konstnärerna Hiroshige och Hokusai och de kom att starkt influera den europeiska konsten från slutet av 1800-talet. I arts-and-crafts rörelsen inspirerades till exempel den engelska konstnären William Morris att trycka tapeter och tyger för hand. Hans mönster är tydligt asiatiskt inspirerade, med blommor och djur inflätade i rapporten.

Päronträ eller alträ är bra att använda till träsnitt men även billigare material som plywood eller MDF kan fungera. Designen målas på träet och skärs sedan ut med små skärverktyg som knivar och håljärn. Det är den del av träblocket som sparas som sedan trycks och det är lättast att skära ut de grövsta partierna först och sedan detaljerna. Blocket rollas med färg och passas sedan in på tyget eller pappret och trycks med ett bestämt tryck. Tryckningen kan göras för hand eller i en boktryckspress. Det som trycks för hand blir dock inte perfekt men välkomna misstagen som ett naturligt och vackert sätt att skapa variation i ditt tryck! Tänkt dock på att bilden du trycker blir spegelvänd! Detta är extra viktigt om du trycker ord och bokstäver.

Här finns en beskrivning på hur du gör egna blocktryck hemma!

Östasiatiska museet i Stockholm har precis öppnat en liten utställning med moderna japanska träsnitt från 50 och 60-talet i den permanenta Japanutställningen. De kan man se där till mars nästa år.

» 24 oktober 2011

Återanvänd den gamla slipsen

Begagnade slipsar kanske är en av de varor som second handbutiker har störst lager av. Och det är dessutom inget lager som krymper. Slipsgarderoben för mannen av idag byts ut och följer måhända mer modets nycker snarare än att vara en fyndprodukt som köps begagnat. I slipsen ligger därför en stor utmaning för samtida återbrukare. Det vet bland annat Mårten Lindquist från företaget Plenty, som ligger bakom drinkunderläggen Cravat.

– Jag ville göra något elegant av de gamla slipsarna jag kommit över. Något som ändå påminner om slipsens festliga funktion, säger han.

Plentys drinkunderlägg är gjorda av märkesslipsar och här och där på undersidan av dem lever modet kvar i form av märkeslapparna – Christian Dior, Armani, Givenchy…

Skulle du vilja göra en insats för slipsberget tipsar Zickermans här om två produkter. Från sajten Crafting a green world kommer enbeskrivning att göra en halsduk av en avlagd slips. Du behöver en slips, en sprättare, nålar, strykjärn, symaskin och en knapp. Sprätta upp slipsen och fålla den med minsta möjliga sömsmån. Var noga med nålar och strykjärn så får du snygga sömmar. På slipsens smala sida gör du ett knapphål, och måttar sedan på den breda sidan ut knappen. Hela beskrivningen finns här.

På sajten Ecouterre finns en beskrivning på hur du ger din kamera en ny och alldeles egen axelrem av en avlagd slips.

Du behöver en gammal slips, nål och tråd, eller en symaskin, nålar, ett 2,5 centimeter brett band, två nyckelringar och ett måttband.

*Mät upp 68 centimeter från slipsens breda topp mot den smala och klipp av.

*Vik upp en centimeter på båda slipsens ändar (en är spetsig, en är rak) och sy.

*Klipp till två band i 18 centimeter långa bitar, vik dem dubbelt på längden och sy längsmed. *Nåla fast de dubbelsydda banden på slipsen, med en centimeters sömsmån. Nåla och sy fast ordentligt, sy ett X så att banden och slipsen verkligen är fästade.

*Trä in de båda banden i nyckelringarna, vik över och sy fast ordentligt.

*Nu bör du ha två fästade band i din avklippta slips, samt två fästade nyckelringar i banden. Om så återstår bara att fästa nyckelringarna i din kamera.

Följ Ecouterres skiss och beskrivning om du vill se bilder på de olika stegen. Blir du förvirrad över att måtten är satta i inch, använd den här förvandlingstabellen.

Frida Arnqvist Engström

» 21 oktober 2011

Sticka för pingvinerna!

Stickare i alla länder, förena er! Efter det senaste oljeutsläppet i Nya Zeeland finns chansen att göra en riktig insats. Nya Zeelands pingviner behöver nämligen tröjor. När pingvinerna får olja i fjäderdräkten blir de snabbt frusna. Dessutom är det risk att de får i sig den giftiga oljan när de försöker rensa fjädrarna. En ylletröja hjälper mot båda de här problemen!

I förra veckan la nyzeeländska garnaffären Skeinz upp ett mönster på en pingvintröja i lagom storlek. Responsen blev stor och snabb. Hundratals pingvinjumprar har redan skickats in till butiken så behovet är egentligen täckt för tillfället men eftersom det här tyvärr knappast är sista gången pingviner oljeskadas så kommer butiken behålla extratröjorna så att de är redo nästa gång något liknande händer.

Miljönyhetssajten Grist skriver att iden om stickade ylletröjor för pingviner är inte helt ny. Liknande upprop har förekommit tidigare, till exempel vid oljeutsläpp i Australien, och de har alltid fått stort gensvar. För ärligt talat, vem kan motstå att sticka en jumper till en frusen pingvin?

» 20 oktober 2011

Slöjd som immateriellt kulturarv

Kulturarv känner nog de flesta till att vi har i Sverige. Oftast menar vi byggnader eller platser som man valt att bevara och skydda med tanke på deras stilhistoria och inneboende berättelse. Unesco är det FN-organ som värderar kulturarv och 1972 antog man en konvention till skydd för världens natur- och kulturarv. Drottningholms slott, Skogskyrkogården och Visby är tre exempel på välkända världsarv i Sverige. Få känner dock till att även samernas jojkning, spelmännens polska och folkvisor, midsommarfirandet, den svenska kräftskivan eller hemslöjden också är exempel på kulturarv, om än immateriella sådana. Enligt konventionen om skydd av det immateriella kulturarvet, som Sverige precis antagit, är ett immateriellt kulturarv kunskaper som överförs mellan generationer. Du som slöjdar och händelsevis fastnat för svartstick, daldräll eller krympburkstäljande är alltså i själva verket bärare av ett immateriell kulturarv! I konventionen står det:

”Detta immateriella kulturarv, som överförs från generation till generation, återskapas fortlöpande av samhällen och grupper i förhållande till deras omgivning, deras ömsesidiga förhållande till naturen och deras historia och ger dem en känsla av identitet och kontinuitet, och främjar därigenom respekten för kulturell mångfald och mänsklig kreativitet.”

Institutet för språk och folkminnen, Statens kulturråd, Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet, Nämnden för hemslöjdsfrågor och Stiftelsen Nordiska museet är de som i första hand se till att traditioner som är hotade säkerställs. Det immateriella kulturarvet är också ofta beroende av det materiella kulturarvets bevarande. Till exempel så kräver gustaviansk opera en lokal av typ Drottningholmsteatern och immateriell fäbodkultur kräver fäbod för att bli funktionell. Bevarandet handlar om dokumentation och information, utbildning och forskning samt förmedling av kunskapen om arven. Går det dock att bevara en tradition? Kultur förändras alltid och utvecklas när den är levande. Kulturarven får därför inte stängas in i arkiv och omvandlas till museiföremål. Bevarande genom utveckling blir det enda rimliga svaret och att levandegöra historia genom att praktisera dessa traditioner och samtidigt låta dem förhålla sig till nutiden. Slöjden du lärde dig av din mormor som liten när du satt bredvid henne i vävstolen ska du fortsätta att lära dina barn och glädjas när de kommer med ny idéer! Ju mer du gör, ju mer du skapar och ju mer du berättar om det, desto mer öppnar vi upp för en framtid förankrad i historien.

» 17 oktober 2011

Med nål och tråd blir din telefon din egen

Med ett plastfodral med hål, lite nål och tråd kan vad som helst hända. De tomma skalen som passar till en iphone är gjorda i silikon. För dig som har modet, tålamodet och materialet hemma är det bara att skaffa ett och sätta igång, som Jessica Dalman gjort exempelvis. Hon bor och jobbar i Leksand och ville ge sin jobbtelefon ett broderi med dala-anknytning. Jessica Dalman tittade på tupphalsklädet till Leksandsdräkten, som är broderat med den folkliga prydnadssömmen svartstick, med just svart tråd på vit botten.

–Jag ville gör något som var vackert, men också lite mer lekfullt och vardagsvänligt. Jag tycker väldigt mycket om att telefonen, med sin smarta teknik, får ett skyddande skal av en annan, betydligt äldre teknik

Själva mönstret lånade Jessica förlagan till från några svartstick ur boken Karins broderier av Karin Holmberg. Karins figurer kombinerades på lite olika sätt på fodralet innan Jessica var nöjd.
– Jag förändrade den genom att ta bort och lägga till stygn. Jag också på egna figurer allt eftersom jag broderade. Jag sprättade upp ganska många gånger innan jag blev nöjd.

Inlägget om Jessicas svartsticksfodral finns här. Jessicas råd till dig som är sugen på att försöka lyder: ”Våga testa och sprätta upp om du inte blir nöjd. Enklast är att sprätta upp från avigsidan!”

Men för dig som ändå är lite tveksam till det fria broderiet – det finns andra vägar att gå. Från koreanska Connect Design kommer den här materialsatsen, där du med samma typ av silikonskal också får med nål, tråd och instruktioner. Ett häfte med förslag på mönster finns också med i det kit som säljs. Skalen finns i rosa, blått, vitt, grönt och orange och finns att köpa i Sverige, bland annat här.

Frida Arnqvist Engström

» 15 oktober 2011

Pappersklipp ftw!

Pappersklipp av Fideli Sundkvist

Ibland kan det enklaste, det tillgängliga – för att inte säga alldagliga – bli både intrikat och galet spännande. Papper som sådant är de flesta av oss bekanta med, i morgontidningen, i näsduken, i skrivaren på arbetsplatsen, i boken vi läser eller kanske i smörpappret på plåten när vi bakar.

Kanske tänker du inte på något annat är papprets rena funktion i stunden, bär i väg kassen med papper till insamlingen och sorterar tidningar för sig, kartong för sig, fönsterkuvert i soporna. Eller så är du en av oss som samlar, vi som slätar ut extra fina presentpapper, sparar kataloger med särskilt matta och lite grövre papper, kanske små travar av färgglada godispapper ligger och väntar på rätt tillfälle? Kanske blir de en dag en girlang?

Jag skall erkänna. Jag är en som både samlar, sorterar, viker, klistrar, skär – men mest av allt så klipper jag. Och det är jag inte ensam om! Nätet formligen kryllar av begåvande och underfundiga klippare som skapar de mest fantastiska konstverk, kort, som delar av illustrationer, förlagor till tyg- och linoleumtryck samt broderier – traditionellt och modernt, tvådimensionellt och tredimensionellt. Mycket skapat med bara papper och sax, annat med papper, skalpell och skärplatta. Här finns inspiration för dig som vill komma igång själv där hemma vid köksbordet, eller för dig som vill köpa färdiga objekt.

Titta in hos Fideli Sundkvist, Roadside Projects och All About Paper Cutting för löpande inspiration om klipp. Besök även konstnärerna Tord Boontje och Peter Callelsen. På Little Acorn finns en bra tutorial om du vill komma igång med pappersklipp.

» 13 oktober 2011

Alma Winklers fantastiskt folkliga kostymer

Längst in i biblioteket på Konstfack sitter hon. Hennes hennafärgade hår lyser rött ovanför den stålgrå datorskärm hon gömmer sig bakom. Hon skriver en text. Det är en konstteoretisk uppsats kring en konstnärs videoverk om etnicitet, antisemitism och Palestina.

I vanliga fall är det dock mest det konstnärliga hantverkandet som Alma Winkler ägnar sig åt. På kandidatprogrammet i textil form har hon hunnit gå ett år och redan blivit anlitad som kostymör för pjäsen Värmlänningarna, uppsatt av Unga tur på Orionteatern i Stockholm under sommaren 2011. Pjäsen, Sveriges mest spelade någonsin, är ett sång- och folklustspel av F.A. Dahlgren skrivet år 1845.

Vi sätter oss i Konstfacks café, och Alma berättar om sin väg till den textila konsten som gått via Tillskärarakademin, arbete som konstruktör och assistent på Hennes och Mauritzs huvudkontor och Nyckelviksskolans textila linje. Hon berättar att när hon genom sin sambo, som är skådespelare, blev erbjuden att medverka som kostymör i Unga turs uppsättning tackade ja direkt.

- Jag hade drömt länge om att jobba som kostymör på teatern, och att få arbeta med människor i grupp med olika kvalifikationer mot samma mål lockade mig mycket.

Inledningsvis arbetade Alma tillsammans med Värmlänningarnas regissör och scenograf som hade bestämt sig för att lyfta fram nationalromantiken, nationalismen och klassamhället som mest framträdande teman i pjäsen. De hade läste manus, och utifrån det gjorde hon sedan inspirationscollage med de olika familjerna i pjäsen. De fick olika färger och material för att representera de respektive klassnivåerna hierarkiskt. De rika karaktärerna hade djupa nyanser av vinrött, marinblått och guld, de nyrika klarblått, rosa och starkare gult, och de fattiga grått, brunt och beige.

- Det var också viktigt att framhäva karaktärernas personlighetsdrag. En persons kläder säger ju mycket om klass, tillhörighet och smak, men också något om vem man vill vara. Som ”Fru Lisa”, den nyrika frun; varför väljer hon att sätta på sig en mönstrad glansig blus med spetskanter och en guldbrosch till en traditionell kjol med kurbits och ett förkläde med Nils Holgersson på? Vem vill hon vara?

Inköpen av kläder och tyger gjorde Alma till stor del på secondhand, bland annat köpte hennes assistent band med kurbits på en loppis i Dalarna. Sedan sydde hon om, sydde nytt, färgade och patinerade tills hon nådde önskat resultat.

- Jag följde skådespelarnas repetitioner och observerade hur de valde att tolka sina roller, och inspirerades av folkdräkter och av modeskaparen Kenzo. Hans dräkter är som världsfolkdräkter med asiatiska och arabiska inslag och med mycket lager på lager.

Med tanke på projektets storlek kan man undra om hon hann göra allt själv? Blev dräkterna hantverksmässigt gjorda? Alma arbetade dock cirka tolv timmar om dagen under hela sommaren och berättar att ungefär hälften av kostymerna var sydda från grunden.

- Alla som jobbar med en pjäs utför ju ett hantverk, till exempel scenografen, kostymören och ljussättaren. Jag ser det som en del av ett konstverk som är pjäsen, ett slags konsthantverk, och tycker mycket om det handgjorda och det uttrycket det ger. Jag gillar när man ser avtrycket av en hand! Att det inte är statiskt, utan att man ser att det inte är perfekt.

Innan vi avslutar har det hunnit bli tomt i den del av Konstfacks entré som brukar kallas ”vita havet”. Vi sitter ensamma kvar vid det masstillverkade furubord som möblerar fiket och jag undrar hur hon önskar att framtiden ska te sig?

- Just nu vill jag jobba mer med konst, testa att arbeta med nåt annat än kroppen. Kanske återkommer jag till den igen, men jag vill vidga mina kunskaper. Det kanske inte är materialet som är det viktiga? Det kunde kanske varit lera eller fotografi? Jag har en dröm om en stor ljus ateljé, och att få arbeta fritt. Att få hålla på själv med min konst. Drömmen är att få hålla på.

Fotograf: Jonas Jörneberg

» 10 oktober 2011

Handla handgjort på nätet!

Bara för ett par år sedan var det inte självklart att handla handgjorda saker via nätet. Inte heller var tanken att sälja sina egengjorda saker på nätet helt vanlig. Men något har hänt – idag har vi en scen för att köpa och sälja saker gjorda för hand som formligen exploderat. Idag går det att köpa det mesta på de många sajter som finns, men marknaden har också gjort att det finns flera sajter som gör ett urval av handgjord shopping åt oss. Zickermans tyckte det var dags för en genomgång.

Först och störst är amerikanska Etsy som startade 2005, med tanken om just en samlingsplats där allt handgjort kunde samsas. Idag finns cirka 800 000 butiker, med cirka tio miljoner föremål till salu. Du handlar direkt av butiksinnehavaren genom Etsys webbsystem. Tanken bakom Etsy är demokratisk, vem som helst som har något handgjort att sälja kan registrera en butik.

☝– Två sajter som blivit spinnoffs på Etsy är Regretsy och Ecoetsy. Regretsy listar – precis så elakt som det låter – de galnaste och mest obegripliga sakerna från Etsy. Ecoetsy är en sammanslutning av säljare med extra mycket fokus på återbruk och miljö. På sajten finns DIY-tips och produkter från Etsy som uppfyller Ecoetsys miljökrav.

☝– I Sverige har vi Signerat, som är etablerade på marknaden sedan tre år tillbaka. Här finns cirka 200 formgivare och cirka 5 000 föremål listade, men Signerat står för själva urvalet av säljare. Du ansöker som säljare om att få ingå i Signerats stall.

☝– En ny aktör på svenska arenan är Epla, som ursprungligen är norsk. Epla.no har funnits sedan 2009, där har man cirka 4 000 butiker idag. Sedan en månad tillbaka finns man också i Sverige. Agneta Nilsson som är sajtansvarig i Sverige är nöjd med lanseringen.
– Efter cirka fyra veckor har vi redan 150 butiker och 2 800 produkter.

Epla fungerar som Etsy. Vem som helst kan starta en butik. Du registrerar dig och lägger själv in dina föremål. Kriterierna för att sälja på Epla är att det måste vara gjort av personen som säljer det. Epla är glada för alla sorters saker, gärna också traditionellt handarbete och svensk design, säger Agneta Nilsson.

Varför satsar ni på egen sajt i Sverige?
– Den svenska marknaden är jättespännande! Sverige har unika hantverkstraditioner som vi hoppas kunna lyfta fram och dela. Vi tror också formgivare i Sverige och Norge kan lära mycket av varandra, och vi hoppas kunna få till samarbete mellan länderna.

Finessen med dessa sajter är förstås den breda mångfalden i det handgjorda. Men ibland kanske du hellre vill ha något smalt, utvalt och rekommenderat?

☝– Kanadensiska Poppytalk Handmade erbjuder den tjänsten. Här finns det handgjorda saker sorterade på ett månatligt tema. Oktobers första tema var exempelvis Mix Tape och idag börjar temat Indie Love. De väljer ut och listar en rad produkter utifrån ett tema, vill du köpa blir du hänvisad till exempelvis en Etsybutik eller någon annan webbutikslösning som säljaren valt.

Sajterna som erbjuder handgjorda produkter är alltså många, här finns allt du kan tänka dig och lite till. Självklart krävs ett urskiljningens öga, allt är varken vackert eller välgjort. Men som inspirationskälla när du själv vill skapa är det fantastiskt. Det är en välfylld värld därute – endast ett par klick bort.

Frida Arnqvist Engström

» 06 oktober 2011

Magiska Öland i skördetid

Den första helgen i oktober varje år ställer man till med fest för alla mat- och kulturälskande människor på Öland. Ölands Skördefest är en modern version av en av de största helgerna i det gamla bondesamhället; Mickelsmäss, som förr satte punkt för odlingsåret och firades till åminnelse av ärkeängeln Mikael. Här firas naturen och det den har att ge så som nyskördad potatis, tomater, bönor, gurkor, vitlök, pumpor men också fårskinn och andra naturprodukter som lämpar sig för hantverk. 900 olika saker finns i programmet och en av de mest välbesökta delarna är konstnatten då 70 000 besökare letar sig ut i mörkret på Öland för att titta på konst och konsthantverk i alla former. Handledsvärmare i fårskinn, mobiler i keramik och eldskulpturer var några av årets höjdpunkter! Öland är en speciell ö som såhär i skördetid blir till en sprakande folkfest och med sitt karga alvar och vidsträckta stränder känns den nästan magisk.

» 04 oktober 2011

Digital graffiti i Kabul

I Afghanistan håller en graffitikultur på att växa fram. Men huvudstaden Kabul är förmodligen en av världens farligaste platser för den som vill sprida politiska budskap med sprayburken som enda vapen. Den unga konstnären Shamsia Hassani har löst problemet genom att utveckla en egen form av digital graffiti.

Beväpnade soldater, poliser och vakter utgör en sorgligt självklar del av det afghanska vardagslivet, och gör det synnerligen besvärligt för folkliga protester i form av graffiti. De få (manliga) graffare som vågar riskera livet för att sprida sina budskap rör sig i stadens utkanter, och alltid i skydd av nattens mörker.

För afghanska kvinnor är det nattliga smygandet inget alternativ. Även om Afghanistan långsamt förändras, medför landets konservativa värderingar fortfarande stora begränsningar för kvinnor.

Den 23-åriga konstnären Shamsia Hassani började intressera sig för graffiti när hon förra året deltog i en workshop ledd av utländska graffitimålare. Hennes första målning föreställde flera kvinnor i burka som steg upp ur vattnet.

– Jag ville visa att alla kvinnor är rena som vatten. Det var första gången jag målade med sprayfärg på en vägg. Det var en annorlunda konstform för mig, säger Shamsia som annars jobbar mest med måleri och fotografi.

Shamsia har inte kunnat måla något på gatan än. Men hon tröttnade på att sitta och vänta på sin tur och sprider istället sin graffiti på Kabuls gator med hjälp av ett ritprogram i datorn. Den digitala graffitin utgår från fotografier Shamsia själv tagit i de delar av staden som hon tycker borde prydas av hennes målningar.

– Som afghansk tjej kan jag inte måla utomhus. Det är inte accepterat. Men med min nya sorts graffiti kan jag måla var jag vill. Det är bara min fantasi som sätter gränser, säger hon.

Inspirationen till sin konst hittar Shamsia hos favoritkonstnären Van Gogh, och ibland hos Picasso. Det som tilltalar henne mest med graffitin som konstform är att den når ut till helt vanliga afghaner.

– Alla typer av människor exponeras för graffiti. Konstverk som hänger på utställningar syns bara en begränsad tid, medan graffitin är stor och evig och fastnar i människors sinnen.

För Shamsia är konsten ofta politisk, och behandlar många gånger olika former av samhällsproblem. Kvinnors situation är ett vanligt tema, både i hennes tavlor och i hennes graffiti.

– Men i Kabul är situationen för kvinnor inte allt för dålig. Jag är nöjd med hur jag har det, det finns andra som har det sämre. I andra provinser har kvinnor större problem med att de inte kan göra som de vill.

Shamsia tror inte att situationen i Afghanistan kommer att förändras inom en överskådlig framtid, och därför kommer hon kanske aldrig att kunna måla utomhus. Men hon är ändå nöjd över att ha skapat sin egen form av graffiti.

– Visst är situationen tråkig, men på ett sätt är det också bra. Om jag kunde måla på gatorna så skulle jag inte ha utvecklat min egen typ av graffiti. Och den sortens graffiti kan bara göras i datorn, inte på gatorna.

Sofia Eriksson