Ollio är graffitimålaren som gick vidare från sprayburkar och spritpennor och började tufta mattor. Men uttrycket och sättet att tänka är inte så annorlunda, säger han.

Ollios graffitimattor är som stora sjok av mjuk härlig mossa. Och precis som mossan i skogen växer graffitimattorna ojämnt. Färgerna och formerna kommer i slumpartade formationer.

– Jag har arbetat fram en metod där jag försöker inte tänka alls när jag jobbar utan bara går på improvisation och intuition. Jag bara tar en färg och börjar jobba med den och så får allt växa fram efter hand. Mycket av arbetet handlar om att inte tänka och att inte välja. Det känns som magi att det får växa fram och att jag själv inte har någon kontroll över det.

Konstnären Jonathan Josefsson – eller Ollio som han kallar sig som konstnär – har gjort graffiti i femton år. För sju år sedan började han utöva det i textil form. Det låter som två skilda världar, men faktum är att tekniken är i princip densamma. I både fallen handlar det om ett snabbt hantverk där det gäller att vara väldigt fokuserad och bestämd under arbetets gång.
– Är man inte det blir det inte bra. Sprayfärgen börjar rinna och klibba om man inte gör det tillräckligt snabbt. Den tuftade mattan blir inte heller bra om man gör den för långsamt, man måste hela tiden veta vart man är på väg.

En annan likhet mellan traditionell graffiti och den textila graffiti som Ollio gör är arbetet med färger. När man tuftar en matta använder man sig av en så kallad tuftningspistol som ser ut ungefär som en skruvdragare, men som fungerar ungefär som en handhållen symaskin som man ”spraysyr” fast ullgarn på en väv med. Och på samma sätt som när man syr med en symaskin eller sprayar med en sprayburk går det bara att använda en färg i taget. Resultatet blir ett mönster med skarpa linjer mellan de olika färgerna.
Den största skillnaden är själva slutprodukten.
– Det blir två helt olika konstverk. En målning är aningen på en duk eller en vägg och en matta är ju en matta. Och sen är det det här mjuka i mattan; att fibrerna syns och att man kan se varje tråd. Färgerna blir väldigt fina i de här trådarna tycker jag, det skapas en massa färger i varje färg.

De senaste åren har det varit mycket urban konst med textila inslag; stickgraffiti, offentligt broderi och liknande projekt. Varför tror du att det kommer just nu?
– Det finns någon lekfullhet i textila material och det är något som man kan experimentera med som man inte har gjort innan. Och det är inte särskilt allvarligt, jag gillar att det är lekfullt och naivt på något sätt.

Det finns en ständig pågående diskussion om huruvida graffiti är konst eller inte och en liknande diskussion finns det om textil konst. Flera textilkonstnärer pratar om att vikten av att uppgradera det stereotypt kvinnostämplade textila handarbetet, ja de rent av ser sitt konstutövande som en feministisk aktion. Men några sådana tankar har inte Ollio.

– Jag tycker att det är ett konstigt sätt att se på konst, att man ska värdera det i olika nivåer. Jag tycker man ska värdera konst efter sin egen smak och inte efter olika material.

För Ollio är uttrycksättet sekundärt, det som driver honom är själva kreativiteten; att skapa.
– Jag jobbar inte med budskap, jag vill inte förmedla något större. Jag gör positiva bilder med glada färger, det är inte djupare än så. Men väldigt många säger att de blir glada och att de vill stoppa in händerna i mattorna, det kanske är ett budskap i sig.

Nana Håkansson

Jonathan Josefsson/Ollio är akuell med en utställning på Galleri Magnus Winström i Göteborg, 24 september till 16 oktober, där han mestadels kommer att visa tuftade mattor.