Zickermans

Emelie sydde hockeytröjor till VM

Hockeytröja under produktion i omklädningsrummet på Hovet. Foto: Emelie Kampmann.Tre Kronors Niklas Kronvall, till höger, jublar med Loui Eriksson sedan Kronwall gjort 2-0 i lördagens match mellan Sverige och Tjeckien i grupp S i hockey-VM på Ericsson Globe Arena i Stockholm. Foto: Anders Wiklund/SCANPIX

I dag spelas den rafflande finalen i hockey-VM mellan Slovakien och Ryssland. Emelie Kampmann är textilhantverkare och en av tio sömmerskor som sytt fast loggor, namn och nummer på spelarnas tröjor inför VM.

– Vi satt i ett omklädningsrum på Hovet och sydde i tio dagar innan VM började. Vi hade ställt upp två långbord med symaskiner i rummet och eftersom vi satt intill arenan så var vi verkligen mitt i händelsernas centrum. Vi sydde dit loggor, namn och nummer på tröjor som Nike hade sytt upp. Laguppställningarna är ju klara väldigt tätt inpå VM, så sådana detaljer måste göras allra sist.

Oj, hur var det att sitta i ett omklädningsrum och sy?

Vi fick absolut inte släppa in någon press i rummet, eftersom det ännu inte var offentligt vilka spelare som skulle vara med. Italien, Norge, Danmark och Tyskland hade sina omklädningsrum i samma korridor, så spelarna gick omkring utanför hela tiden. Min sista dag var samma dag som VM började, och då hade vi en TV i syrummet, så vi kunde se – eller höra – de första matcherna samtidigt som vi sydde.

Hur syr man så att tröjorna håller för stenhårda tacklingar?

Loggorna nålade vi dit, och sydde sedan fast med raksöm på ärmarna. Spelarnumrena skulle först pressas fast med värmepress, och sedan zickzackas väldigt tätt för att hålla, vilket var ganska krångligt. Men de ska ju klara både tacklingar och tvätt. Namnen värmepressades också, och syddes sedan dit med raksöm. På domartröjorna sydde vi fast hockeyförbundets emblem och loggorna. Domarna hade sina egna tröjor med sig, så där fick vi först sprätta bort gamla loggor och emblem.

Till vilka lag sydde ni, och hur många tröjor blev det?

– VM är ju uppdelat mellan Sverige och Finland, så vi sydde till alla lag som tävlar i Sverige, det vill säga Sverige, Norge, Danmark, Tyskland, Ryssland, Italien, Lettland och Tjeckien. Varje lag har en hemmatröja och en bortatröja, och det är omkring 25 spelare i varje lag, så ungefär 50 tröjor per land blev det. Sedan har alla lag två ”blodtröjor” som vi brukar kalla dem, i fall någon skulle börja blöda eller om tröjan går sönder under match. Några av sömmerskorna jobbar även under VM, just ifall något går sönder, nya spelare kallas in från NHL och så vidare.

Hade spelarna egna önskemål om tröjorna?

– Nja, de fick ju välja nummer efter någon slags rankning. Annars ska tröjorna vara på ett bestämt sätt. Men det var en del som kom in och justerade en ärm som de tyckte var för lång eller så, på de redan uppsydda tröjorna. Om spelarnas skyddsutrustning under kläderna syns, så får laget betala böter, så det är viktigt att kläderna sitter rätt. Sådana saker kunde vi också få fixa i sista sekunden, precis innan match. Vi fick hjälpa till med det mesta. En tränare ville till exempel ha ett emblem på kavajslaget och en spelare kom in efter träning med svettiga byxor som var lite för små.

Gillar du hockey?

Nej, jag har ingen vidare koll på hockey. Det fanns inga krav på att vi skulle vara intresserade av sporten, kraven var att vi skulle ha sömnadskunskap. Men vi fick biljetter till Sveriges premiärmatch, så jag var där och tittade. Då spanade jag efter de tröjor jag sytt. En av mina var inne i fem minuter men sedan bröt spelaren tyvärr handleden och fick sitta resten av matchen.

Brodera för hbtq-personer i Ryssland

Broderi till To Russia with Love

Det drar ihop sig till HBTQ-festival i Göteborg och Slöjd i Väst är med även i år. Hemslöjdskonsulenterna Hillevi Gunnarsson och Anna-Lisa Persson står bakom aktionen To Russia with Love. Aktionen är ett stöd för HBTQ-personer i Ryssland, där flera regioner nyligen infört lagar som begränsar homosexuellas rättigheter. Just nu broderas lappar av personer runt om i Sverige och den 1-2 juni kommer Slöjd i Väst finnas på plats på Trädgårdsföreningen och sy ihop alla lappar till en jättestor Matrjosjka, en rysk docka.

– Lagstiftning som kränker människors rätt till kärlek är riktigt illa var det än är i världen. Samtidigt är Ryssland ett land vi ibland verkar tro ligger väldigt långt bort. Det gör det inte, det är ett av våra grannländer, säger Anna-Lisa Persson.

Med To Russia with Love vill Slöjd i Väst få människor att förstå hur svårt det kan vara att vara homosexuell i ett land så nära oss. (Därmed inte sagt att det är oproblematiskt att vara homo-, bi- eller transexuell i Sverige).

– Vi tror att det kräver större eftertanke att brodera en lapp än att skriva sitt namn på en protestlista, säger Anna-Lisa.

– Men framför allt hoppas vi på att auktionera ut verket och få in pengar till Gay Russia, eller någon annan organisation som på plats arbetar för att alla människor i Ryssland ska få älska den de vill och vara den de är.

Responsen har redan varit stor. Vill du brodera en lapp till To Russia with Love kan du skicka ett mail till anna-lisa.persson@vgregion.se

Broderi till To Russia with Love

Zickermans reseguide: Reykjavik

Oavsett om du mellanlandar på väg till USA, planerar en resa Island runt eller en weekend till Islands huvudstad är Reykjavik en rysligt trevlig stad att besöka. Här är en liten reseguide för dig som inte varit där tidigare; och kanske några tips även för dig som varit där.

Till att börja med måste jag påpeka att Islands huvudstad är en utmärkt stad att åka på badsemester till. Låter det märkligt? Inte särskilt, med tanke på hur många badhus som finns, i Reykjavik – och i de allra flesta mindre samhällen. Under veckan vi var där sist både inledde vi och avslutade dagarna med att simma och bada under bar oktoberhimmel.

Att efter en dag med väder och vind (vilket i lika delar erbjuds frikostigt i Reykjavik såväl som på resten av Island) få sjunka ned i en varm bassäng är, om man uppskattar bad – en fantastisk upplevelse. Om man dessutom uppskattar simning som träningsform är det inte mycket som slår att en sen oktoberkväll forsa fram längd efter längd under bar himmel i 50 m bassängen i det ångande varma vattnet innan man sjunker ned i en ännu varmare bassäng (en så kallad  heitur pottur) och tittar på stjärnhimlen.

På grund av den naturligt goda och direkta tillgången till varmt för att inte säga hett vatten har man valt att inte klorera vattnet. Missa varken Laugardalslaug – det riktigt stora badet med vidhängande vandrarhem och idrottsarena med mera – eller Sundhöllin mer centralt.

Jag har länge haft en dröm om att både se val och komma ut på Atlanten med båt. Eftersom att vi hade extrem tur med vädret var fler företag än vanligt aktiva i oktober. Annars är det bara de som erbjuder valskådarturer från större, ”täckta” båtar som åker ut i Faxaflói så sent på året. Vi fick komma ut i strålande höstsol, i en förhållandevis liten, öppen fiskebåt. Även om båtturen var ett äventyr var det såklart extra roligt att få se både för mig exotisk sjöfågel, tumlare, späckhuggare, delfin och grindval.

Samtliga valskådarturar utgår ifrån den gamla hamnen i Reykjavik. Till den fullständiga högvinsten för min del hörde också den fantastiska fisksoppan som serverades i muggar på däck under turen tillbaka in i hamn efter några timmar ute på Atlanten samt den isländska dansbandsmusiken som enligt vår guide lockar till sig nyfikna delfiner och tumlare. Glöm inte kameran, mössan, vantarna och de vindtäta kläderna. Oavsett årstid.

Varmast rekommendationer på restaurangfronten får prisbelönade Icelandic fish and chips som dessutom ligger väldigt nära gamla hamnen när ni varit ute och spanat efter val. Här är konceptet lika enkelt som genialiskt. Varje dag finns det några olika alternativ på färskfångad fisk. Man väljer en av dem, sedan väljer man en sallad från nästa lista och slutligen en skyronaise; alltså en skyr-baserad majonäs med olika smaksättningar. Fisken serveras med ugnsbakad potatis. Ofta finns det en vegetarisk soppa för den som inte äter fisk, är man ute i god tid och förbokar finns det fler vegetariska alternativ.

Riktigt gott kaffe och goda tårtor finns på Frú Berglaug på en av huvudgatorna, Laugavegur 12. Hela caféet andas tidigt 1900-tal och här serveras även frukost och mat för den som vill. Men missa för allt i världen inte irish coffee-cheescaken.

Ett helt vegetariskt och populärt matställe är Á næstu grösum. Rejäla portioner, mycket smaker, snabbt och fräscht med hel-veganska alternativ för den som vill ha det. En annan vegetarisk restaurang är Grænn Kostur

Om man är på väg till eller från Á naestu grösum är Vik Prjonsdottirs lokal alldeles i närheten. Det är ett samarbete mellan formgivare, kostnärer och en stickningsfabrik på södra Island. Läs mer om dem och deras utställningar och stickade produkter på hemsidan.

Nu till den fantastiska isländska ullen – Handknitting Association of Iceland! Det är en blandning av gränslös lycka och underlig overklighetskänsla att stiga in i det där innersta, riktigt stora rummet där det inte är en hylla, inte två – utan flera hyllrader fulla av välsorterade, handstickade, islandströjor i alla tänkbara storlekar och färgställningar. I nästan alla tänkbara modeller också för den delen. Vill du inte köpa färdigstickat finns det gott om garn och beskrivningar att köpa på plats. I garnväg finns bland annat plötulópi, létt lópi och det fin fina loðband finns till försäljning.

Second handbutikerna i Reykjavik klart värda ett besök, det går att bland annat att hitta mycket fint handstickat. Längs med Laugavegur ligger det flera stycken. På lördagar och söndagar här även den stora loppmarknaden Kolaportið öppet.

Det isländska nationalmuseet – Þjóðminjasafnið – är ett riktigt trevligt museum med bra och föremålsrika fasta utställningar och spännande tillfälliga. När vi var där kunde man till exempel beskåda en hel utställning med isländska skägg, mustascher och rakdon. Museiebutiken är stor och välsorterad, en hel del roliga mönsterböcker och fint hantverk i både ben och horn. Det finns också en bra restaurang.

Längs med en av huvudgatorna ligger ett annat fint museum eller kulturhus; Þjóðmenningarhús. Här visas förutom en gedigen handskriftsamling – ett måste för den historieintresserade – också fotoutställningar med mera.

Om man vill göra utflykter finns det massor av goda tips. Till Blå lagunen går det dagliga bussturer, antingen i anslutning till att man anländer till flygplatsen på väg till eller från ön eller som en enskild utflykt. Sedan anordnas dagligen massor av utflykter med olika teman. För att se vad som finns, vad som blir av och mer information, kontakta turistinformationen. Annars kan jag verkligen rekommendera att man hyr en bil själv och åker runt. Exempelvis är Alafoss i Mosfellsbaer är värt ett besök för den som är intresserad av att köpa garn.

För mer och fler tips när det gäller Island och Reykjavik; besök Islandsbloggen och Knitting Iceland för mer stickning. För aktuell information när det gäller öppettider på badhus och annat som händer i stan se Reykjavik Stads hemsida och använd gärna min Google Maps-karta.  Läs också Fancy Tigers reseberättelser för fler tips och inspiration. Trevlig resa!

Erika Åberg

Julia Widstrands fotografiska broderier

Broderat foto av Julia Widstrand

Nästan vilken bild som helst kan idag stygnsättas och bli till ett broderi om man bara har ett gott tålamod eller tar hjälp av tekniska hjälpmedel i form av programmeringsbara symaskiner eller dataprogram.

En som är väldigt bra på att överföra fotogfrafier både till maskinbroderi och broderier utförda för hand, är textilkonstnären Julia Widstrand. Under sin utbildning på bland annat HV Skola blev hon intresserad av att brodera okända människor på foton från 1800-talet och 1900-talets början och ge dem en ny röst genom att brodera porträtt av dem. Många av fotona har hon inhandlat på loppisar och antikvariat runt om i Sverige och hon vill att betraktaren ska kunna utgå ifrån egna erfarenheter och fantisera kring innehåll och handling själv.

Julia har även gjort flera broderisviter som handlar om människor i miljöer och vid hus. Hon arbetar också mycket med återanvändning av tygbitar och spetsar som kan bilda en vägg, en tapet eller ett plank i applikationerna som ofta ligger till grund för broderiet. Nuförtiden fotograferar hon också mycket själv och har på senare tid intresserat sig för broderier av folkmassor så som skolklasser, en simklubb, ett bröllop och familjer som är uppställda utanför sina hus.

Med drygt tio utställningar i bagaget, bland annat på Liljevalchs Vårsalong 2009 och Möbelmässan, kommer Julia Widstrand under maj 2012 att ha sin konst presenterad i Vallentuna bibliotek. Konsten som kommer att visas upp i biblioteket är broderad på temat att vara barn och att vara fri.

Saga Axberg Svensson

Broderat foto av Julia Widstrand

Broderi för pengar och självkänsla

Fine Cell WorksFine Cell Works

I England och Wales sitter det just nu 85 400 män och kvinnor i fängelse. 70 procent av dessa fångar spenderar ett genomsnitt på 17 timmar per dygn inlåsta i sina celler.

Bland många finns en längtan att bryta mönster, förändra sin livsstil och hitta ett sätt att uttrycka sig. Broderi har tack vare välgörenhetsorganisationen Fine Cell Work blivit synonymt med just detta för många fängslade. Med hjälp av ett sextiotal volontärer lär man fångar att brodera, inte bara som ett tidsfördriv, utan också för en inkomst och viktigast av allt – ett erkännande för något som de själva åstadkommer. Man utbildar 450 fängslade om året,  75 procent av organisationens brodöser är män.

Fine Cell Work har funnits sedan 1997. Välgörenhetsorganisationens grundare, Anne Tree, har dock arbetat med syftet att få fångar att brodera och leva på sitt hantverk betydligt längre.  När en lagändring som tillåter fångar att ha inkomst trädde i kraft i mitten av 90-talet kunde Fine Cell Work på allvar börja bedriva sin verksamhet; att ge fångar en meningsfull sysselsättning i fängelset, samt en möjlighet till en egen ekonomi. Detta menar man ger bättre förutsättningar för rehabilitering och anpassning till ett liv utanför cellerna. Dessutom kan det enligt många vittnesmål ge bättre möjlighet att upprätthålla kontakt med familj utanför fängelset.

– Att jobba för Fine Cell Work tillåter mig att tjäna lite extra pengar och jag spenderar det mesta på att ringa min familj. I och med mitt arbete med FCW kan jag ringa dem regelbundet, nästan varje dag, vittnar bland annat fången Andy om.

Att brodera ger enligt Fine Cell Work ökad mental hälsa och ökad social förmåga, liksom ökad förmåga att behålla sitt lugn. Men nål och tråd ger också ett meningsfullt sätt att spendera sin tid, vilket i sig leder till ett starkare självförtroende.  Känslan att ha skapat något ökar välbefinnandet.  FCW menar också att broderandet ger en mer positiv bild av vad som väntar i verkligheten igen. Många fångar har lyckats få ihop ett startkapital att gå vidare med efter frigivningen, vilket kan minska benägenheten att gå tillbaka till kriminalitet.

Alla fångarnas arbeten går att köpa via organisationens sajt, men man jobbar också med olika projekt och aktörer. Nyligen samarbetade man exempelvis med den brittiske konstnären och Turnerprisvinnaren Gavin Turk, där fångarna broderat hans verk till en utställning.

I en nyligen gjord intervju med brittiska Craftivist Collective berättade Sarah Corbett att också de samarbetar med Fine Cell Work när de har möjlighet:

– Vi är volontärer i fängelser så ofta vi kan, vi lär fångar att brodera, och har också gjort en rad materialsatser åt fångar under åren.

Fine Cell Work får tre till fyra förfrågningar varje vecka från fångar som vill delta i deras verksamhet. Detta trots att – eller kanske just på grund av? – den genomsnittlige fången broderar minst 20 timmar per vecka. Varje verk som Fine Cell Work säljer beräknas ha cirka 100 timmar nedlagd tid bakom sig. Tid som med all säkerhet betytt mycket för brodösen.

Frida Arnqvist Engström

Ta slöjden till gatan!

Ta slöjden till gatan

Den här veckan vill vi peppa lite extra för ett kommande evenemang i slöjdens anda. Ta slöjden till gatan äger på lördag den 5:e maj rum i Tantolunden i Stockholm och är ett socialt projekt där de två initiativtagarna Simon Johansson, Maja Eliasson och Marcus Bjärhov arbetar för att främja slöjdande och kreativit skapande i stadsmiljö. De vill inspirera och försöka motverka innesittande och det faktum att många aldrig skapar själva utan mest tar del av andras skapande via media. Ambitionen är främst att nå ut till personer som inte slöjdar till vardags och man har valt en så central plats som Tanto för att effektivt locka till folkfest i det gröna.

På lördag kommer det att finnas möjlighet till textilslöjd såsom broderi, makramé, virkning, stickning,  pappslöjd samt färgläggande av mandalas. Det går också att skriva exempelvis poesi, dikter, berättelser och andra fiktionstexter eller pröva origami. Det kommer även att finnas fika och möjlighet att spela brännboll, fotboll och frisbee.

Tanken är att evenemanget inte ska vara någon engångsföreteelse utan återkommande en gång i månaden. Killarna hoppas därför på stort intresse och deltagande från slöjdintresserade och andra som är sugna på att umgås. Alla är välkommna och inga förkunskaper krävs, dessutom är allt material och medverkan gratis så om du befinner dig i Stockholm i helgen bör du absolut svänga förbi!

Saga Axberg Svensson

Återbruk på auktion

Maria WesterbergBea SzenfeldtAnna Sjons Nilsson

Boken Nyfixat – 57 projekt för dig som gillar återbruk har nyss kommit ut i handeln. Den innehåller inspiration och beskrivningar på olika enkla återbruksprojekt. Bland annat har ett gäng formgivare fått i uppdrag att göra något nytt av de saker som secondhand-affärerna oftast får in. Nu säljs verken på Stadsauktion till förmån för Myrorna. Bland annat har Bea Szenfeld dekorerat en väska med en massa knappar. Anna Sjons Nilsson har lackat in broderade dukar på klaffbord och Maria Westerberg har byggt en fåtölj av pocketböcker. Auktionen pågår till 4 maj så passa på att gå in och kika på objekten nu!

T-shirtväska med några enkla klipp

Väskor av t-shirts från Delia CreatesT-shirt-väska från Delia Creates

Att återanvända är bra, men visst kan det vara svårt att veta var man ska börja? Kanske har du inte samlingarna av material därhemma, kanske har du lust att säg, göra en väska på direkten? Kanske du har en gammal t-shirt därhemma i alla fall? Om så är fallet kan du börja på stört. Det här är nämligen väskor gjorda av avlagda gamla hederliga t-tröjor. Bakom just den här beskrivningen ligger bloggaren Delia Randall som driver bloggen Delia Creates. Hos henne finns det mängder av roliga tips på saker att göra själv.

Hon berättar att hon fick just den här idén från en virkad allt-i allo-väska som finns att köpa, och för att få till en likadan tog det hon hade hemma. Väskorna fyller flera bra syften säger hon, dels är de såklart bra ur alla återvinningsaspekter, dels som utmärkt nybörjarprojekt för dig som vill få resultat snabbt. Här behövs bara en eller max två sömmar. Hela beskrivningen finns hos Delia.

Proceduren är enkel; vänd en t-shirt ut och in, klipp till den form du vill ha, och sy ihop på en eller två ställen. Delia visar hur du gör med sömmarna. Själva mönstringen kan du göra antingen med en sax, eller en skärkniv.  Se till att inte klippa mönstring hela vägen upp, då du ju vill ha en bit kvar till handtag.

Följ beskrivningen så har du snabbt en väska att ha allt möjligt i – grönsaker, gympadojor, stickningen, badkläderna. Och det bästa av allt är ju att det ju på varje t-shirt går att få till en rad väskor i olika storlekar – var kreativ!

Frida Arnqvist Engström

Väskor av t-shirts från Delia Creates

Stockholm by Livstycket

Livstyckets modevisning på borggården

Som vi tidigare skrivit om här på Zickermans har  design- och kunskapscentrat Livstycket en speciell svenskapedagogik som bygger på ljud och taktilitet i koppling till bokstäver och ord. Projektet Vi dricker te och lär oss E är ett av tre projekt som nu visas i utställningen Livstycket på Stockholms Stadsmuseum.

Livstycket arbetar även med samhällsundervisining och projektet Stockholm – min plats på jorden gick ut på att undersöka Stockholms olika stadsdelar. Deltagarna fick läsa Per Anders Fogelströms bok Mina drömmars stad och sedan åkte de tunnelbana till olika platser, besökte kända byggnader, och tecknade av staden. Teckningarna sammanställdes sedan till kartmönstret Stockholm by Livstycket som sedan tryckts upp och säljs på metervara till förmån för föreningen.

Stockholm by LIvstycket

Den tredje delen av utställningen är modesigninstallationen Det hänger på håret. Ett projekt som problematiserar huvudbonadernas roll i dag för kulturell identitet och som även mynnade ut i en färgsprakande kollektion, skapad av Livstyckets modedesigner Soondely de Jesus Wang, som i torsdags visades på Stadmuseets borggård.

Utställningen är helt integrerad i de befintliga utställningarna Skolsalen, Om hus och Byggnadsvård på museet vilket ger en fingervisning om museets ambition att knyta samman en social vision med utställningmediet. Här finns en ambition till integration genom historia och till att lyfta fram tanken om ett annat Stockholm. Hur skulle Stockholm se ut om alla fick vara med, och om Tensta, som på Livstyckets mönster, låg i centrum av staden?

Saga Axberg Svensson

Utställningen pågår från 19/4 – 30/9 på Stockholms Stadsmuseum

Foto: Livstycket/Lisa Larsson

Livstyckets modevisning på borggården

Stockholm by Livstycket

Livstyckets modevisning på borggården

Som vi tidigare skrivit om här på Zickermans har  design- och kunskapscentrat Livstycket en speciell svenskapedagogik som bygger på ljud och taktilitet i koppling till bokstäver och ord. Projektet Vi dricker te och lär oss E är ett av tre projekt som nu visas i utställningen Livstycket på Stockholms Stadsmuseum.

Livstycket arbetar även med samhällsundervisining och projektet Stockholm – min plats på jorden gick ut på att undersöka Stockholms olika stadsdelar. Deltagarna fick läsa Per Anders Fogelströms bok Mina drömmars stad och sedan åkte de tunnelbana till olika platser, besökte kända byggnader, och tecknade av staden. Teckningarna sammanställdes sedan till kartmönstret Stockholm by Livstycket som sedan tryckts upp och säljs på metervara till förmån för föreningen.

Stockholm by LIvstycket

Den tredje delen av utställningen är modesigninstallationen Det hänger på håret. Ett projekt som problematiserar huvudbonadernas roll i dag för kulturell identitet och som även mynnade ut i en färgsprakande kollektion, skapad av Livstyckets modedesigner Soondely de Jesus Wang, som i torsdags visades på Stadmuseets borggård.

Utställningen är helt integrerad i de befintliga utställningarna Skolsalen, Om hus och Byggnadsvård på museet vilket ger en fingervisning om museets ambition att knyta samman en social vision med utställningmediet. Här finns en ambition till integration genom historia och till att lyfta fram tanken om ett annat Stockholm. Hur skulle Stockholm se ut om alla fick vara med, och om Tensta, som på Livstyckets mönster, låg i centrum av staden?

Saga Axberg Svensson

Utställningen pågår från 19/4 – 30/9 på Stockholms Stadsmuseum

Foto: Livstycket/Lisa Larsson

Livstyckets modevisning på borggården