Slöjd som immateriellt kulturarv
Kulturarv känner nog de flesta till att vi har i Sverige. Oftast menar vi byggnader eller platser som man valt att bevara och skydda med tanke på deras stilhistoria och inneboende berättelse. Unesco är det FN-organ som värderar kulturarv och 1972 antog man en konvention till skydd för världens natur- och kulturarv. Drottningholms slott, Skogskyrkogården och Visby är tre exempel på välkända världsarv i Sverige. Få känner dock till att även samernas jojkning, spelmännens polska och folkvisor, midsommarfirandet, den svenska kräftskivan eller hemslöjden också är exempel på kulturarv, om än immateriella sådana. Enligt konventionen om skydd av det immateriella kulturarvet, som Sverige precis antagit, är ett immateriellt kulturarv kunskaper som överförs mellan generationer. Du som slöjdar och händelsevis fastnat för svartstick, daldräll eller krympburkstäljande är alltså i själva verket bärare av ett immateriell kulturarv! I konventionen står det:
”Detta immateriella kulturarv, som överförs från generation till generation, återskapas fortlöpande av samhällen och grupper i förhållande till deras omgivning, deras ömsesidiga förhållande till naturen och deras historia och ger dem en känsla av identitet och kontinuitet, och främjar därigenom respekten för kulturell mångfald och mänsklig kreativitet.”
Institutet för språk och folkminnen, Statens kulturråd, Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet, Nämnden för hemslöjdsfrågor och Stiftelsen Nordiska museet är de som i första hand se till att traditioner som är hotade säkerställs. Det immateriella kulturarvet är också ofta beroende av det materiella kulturarvets bevarande. Till exempel så kräver gustaviansk opera en lokal av typ Drottningholmsteatern och immateriell fäbodkultur kräver fäbod för att bli funktionell. Bevarandet handlar om dokumentation och information, utbildning och forskning samt förmedling av kunskapen om arven. Går det dock att bevara en tradition? Kultur förändras alltid och utvecklas när den är levande. Kulturarven får därför inte stängas in i arkiv och omvandlas till museiföremål. Bevarande genom utveckling blir det enda rimliga svaret och att levandegöra historia genom att praktisera dessa traditioner och samtidigt låta dem förhålla sig till nutiden. Slöjden du lärde dig av din mormor som liten när du satt bredvid henne i vävstolen ska du fortsätta att lära dina barn och glädjas när de kommer med ny idéer! Ju mer du gör, ju mer du skapar och ju mer du berättar om det, desto mer öppnar vi upp för en framtid förankrad i historien.