Zickermans

Svävande slöjd som varar för stunden

Oro av Per-Åke Backman. Foto: Lennart EdvardssongylleneOro av Per-Åke Backman. Foto: Lennart Edvardsson

En halmkrona är en traditionell utsmyckning som använts bland annat vid bröllop och barnafödslar men också som juldekoration. Halmen har mångbottnad betydelse, som religiös symbol, likaväl som fruktbarhetssymbol.  Ofta hade den som uppgift att även fånga onda andar. Att skapa i halm går ofta under beteckningen förgänglighetsslöjd, något som är tänkt att vara för stunden.

Traditionellt har halmkronan bestått av en lindad platta i halm, i vilken det hängde så kallade ”flugguskepp” – hängen. Kronan dekorerades med färgglada tyglappar.

Halmslöjdaren Per-Åke Backman i Leksand har gjort halmkronor i tjugo år och han berättar att just i Dalarna pratar man om halmkronor, medan den i andra delar av landet kallas oro. Namnet kommer sig av att vid minsta lilla drag sätts kronan i rörelse.  Per-Åke Backman är aktuell med inte mindre än fyra utställningar i år, där han visar upp sina halmkronor (se mer nedan).

Zickermans bad honom berätta om materialet och hur han gör sina kronor. Han arbetar i råghalm, men eftersom man idag ofta använder stråförkortningsmedel är det en äldre variant av råg som behövs, en svedjeråg. ”Gärna manshög”, som han beskriver det.

– Det är strået mellan de så kallade ”knäna” man vill åt, ju längre strå desto bättre.

Det finns två olika sätt att göra halmkronor, dels kan man linda strå till en platta av halm, dels kan man trä strå på tråd för att få en mer tredimensionell grundmodul. Per-Åke använder sig av den senare tekniken, där han trär tråd genom halmrören.

– Jag skapar en grundform som jag ofta sedan mångdubblar fast i mindre format till de så kallade flugguskeppen (hängena). För att göra kronan extra fin dekorerar jag med alltifrån textilspill av vadmal, kläde och bomullstyg till ulltussar, silkespapper eller hönsägg.

Men det är faktiskt att gå händelserna något i förväg. Per-Åke Backman gör nämligen prototyper till varje krona, så att han vet hur dess form och utseende ska vara. Då använder han sugrör. Måttet på prototypen begränsas av sugrörets längd, han går därför upp eller ned i skala, beroende på vilken storlek han vill ha.

– Proportionerna är viktiga, alla delar måste vara gjorda med största precision, så att kronan väger jämnt när den hängs upp, och alltså inte kapsejsar, berättar han.

Att bygga en oro är alltså tålamodsprövande och i flera olika steg. Men Per-Åke ser en fördel med att starta med plaströr:

– Du får då in rätta handlaget, vilket är en förutsättning när du sedan övergår till att arbeta i halm. Knyter du för hårt så spricker halmrören och knyter du för löst så blir modulen nämligen sladdrig.

När Per-Åke är nöjd med sin prototyp omsätter han den i halm. Halm som han rensat och blötlagt i ljummet vatten, ungefär en halvtimme säger han räcker.

– Sedan sorterar jag halmen efter grovlek. Jag skär eller klipper till halmstråna enligt måtten på prototypen. Stråna trär jag upp på en lång lintråd och knyter ihop, tråden ska räcka till hela hänget.

Efter det sker dekorationerna i det spill han har hemma. Den färdiga kronan hänger Per-Åke upp i knyppelgarn, så tunt och diskret som möjligt. Han berättar att den traditionellt skulle hängas i ett långt kvinnohårstrå, för att få rätta fladdret vid minsta vindpust.

Den som vill se mer av Per-Åke Backmans halmkronor i sommar kan göra det här:

Liljevalchs i Stockholm

Dalarnas museum i Falun

Halmens Hus i Bengtsfors

Mora Kulturhus

För dig som vill prova att göra din egen oro finns en beskrivning här!

Frida Arnqvist Engström

Skrivet av: Frida Arnqvist Engström Publicerat i Hemslöjd, DIY och Craftivism | Tagged , , , ,