Craftivism-special: Betsy Greer reder ut begreppen

Anti war cross stitch av Betsy GreerBetsy Greer

Skapa och gör revolution, handarbeta och gör skillnad, förändra världen med dina händer, långsamhetens revolt – har du hört talas om begreppet craftivism men inte fått kläm på vad det innebär?  Zickermans reder ut termen med hjälp av amerikanska Betsy Greer, craftivismens grundare.

Först och främst – ordet craftivism är en sammanslagning av engelskans craft och activism, enligt formeln craft+activism=craftivism. Betsy Greer doktorerade i sociologi med tema stickning, DIY-kultur och samhällsutveckling i London kring 2000-talets början. Hon myntade begreppet 2003. På svenska finns orden handarbetsaktivism eller hantverksaktivism som synonymer. Men vad är då craftivism? Besty Greer förklarar det så här:

– Craftivism är ett sätt att se på livet där kreativitet förstärker dina åsikter, gör din röst starkare, din medkänsla djupare och din strävan efter rättvisa mer definitiv. Orden craft och aktivism kan på var sitt håll ha kraftfulla – och ibland negativa – innebörder. Hopslaget får begreppen både starkare och mer positiv innebörd.

Men craftivism/hantverksaktivism handlar också om att agera socialt, politiskt och empatiskt med sin lust att ha något för händer. Det är ett förhållningssätt till livet, till det egna skapandet och till omvärlden runt omkring. Material och tekniker är oväsentliga – det är vad du gör med din kreativitet som är det som räknas i craftivistens bok. Sticka mössor till hemlösa, sy filtar till jordbävningsdrabbade, påverka politiker med broderade banners, lämna din åsikt på en pärlplatta – hantverksaktivismen låter det egna skapandet bli en resonanslåda för den egna åsikten. Och med den inställningen går det att göra skillnad med sitt skapande, det är Betsy Greer och många med henne övertygade om:

– Craftivismens styrka finns i att det kan vara en tydlig konversationsöppnare.

Om ett handgjort verk med ett politiskt budskap finns i det offentliga rummet undrar man förmodligen a) varför sitter det där? Och b) varför har någon använt sin tid och kraft för att göra det? Detta kan leda till att människor frågar sig frågor de inte tidigare ställt. Genom att vara icke-inkräktande ger ett craftivistverk långsam men långsiktig verkan hos enskilda människor, och det tror jag är avgörande för att åstadkomma social och politisk förändring.

Craftivismen har kallats för långsamhetens revolution, likväl som den tysta revolutionen. Just den lågmälda tonen är en av Betsy Greers förklaringar till varför allt fler uttrycker sina politiska åsikter med hjälp av händerna.

– Det finns en enorm styrka i det lågmälda och det ickeinkräktande. Vi översköljs idag av så mycket åsikter och information att vi inte reagerar. Jag drabbades av den insikten vid en Halloweenparad i New York 2000, vilket var startskottet till craftivismen för mig.

Betsy berättar att den stora paraden var samtidigt som det spända valet George Bush/Al Gore i USA.  Paradens många livliga inslag påverkade henne inte på samma sätt som de stora tysta dockorna föreställande Al Gore och George Bush.

– Dessa dockor var för mig mer högljudda än några andra mer utstuderade kostymer och uppträdanden i paraden eftersom de var helt tysta. De agerade stillsamt i sina handgjorda kostymer. Det var allt. Jag gick hem och funderade mycket på varför jag blivit så påverkad.

Även om alltså materialet kan variera för det politiska skapandet är det många craftivister som stickar. Så också Betsy Greer, som beskriver just stickningen som startskottet för hennes politiska uppvaknande och engagemang. 2008 kom boken Knitting for Good.

– Stickningen blev viktig för mig som start. Jag stickade mycket till välgörenhet de första åren som craftivist. Jag gillade att ge bort min tid och kunskap istället för att ge pengar eller skriva på någon lista.

Men också korsstygn blev snart ett medium för henne. Serien Anti War Cross Stitches har hon jobbat med under en rad år. Det är ett uttryck närliggande vår vardag i form av pixlar och teknologi, menar hon, men något så grundläggande som tråd och textil. Brittiska Craftivist Collective har också under en rad år jobbat just med broderi i sina Mini Protest Banners, där politiska åsikter taggas med nål och tråd och sätts ut i det offentliga rummet. Amerikanska Lisa Anne Auerbach är ytterligare en craftivist som genom åren stickat ofta utstuderade och mycket provokativa budskap i tröjor och vantar. Hennes verk Body Count Mittens är ett bra exempel.

Craftivism är ett sätt att tänka på din kreativitet och ditt slöjdande, pysslande, handarbetande, på ett annorlunda sätt. Det gör också att resultatet används på ett annat sätt menar Betsy. När du skapar något från grunden med dina händer manifesterar du hur du ser på världen. Ditt tidigare privata handarbetande blir istället ett meddelande om vem du är. Och det menar hon är nyttigt för alla – för den som skapar – men också för samhället i stort.

– Min personliga övertygelse som craftivist har växt över tiden. Idag ser jag begreppet mer som en vägledning om hur jag vill leva mitt liv snarare än som ett sätt att manifestera min kreativitet. Mitt arbete med craftivismen har stärkt mig i att ta itu med frågor jag inte håller med om, oavsett om det är krig, masskonsumtion eller isbjörnarnas levnadsförhållanden.

Frida Arnqvist Engström

Body Count Mittens av Lisa Anne AuerbachBroderier av Betsy Greer och Craftivist Collective

Sluta sticka till pingvinerna

För ett par veckor sedan skrev vi på Zickermans om initativet att sticka tröjor till oljeskadade pingviner. Sedan dess har pingvintröjorna fortsatt att sprida sig som en löpeld över internet och både Sveriges Radio, TT och Aftonbladet har rapporterat om pingvinstickningarna. Men nu verkar det vara dags att ta ett steg tillbaka.

På bloggen Teknik & Trender länkar Eva Wieselgren till blogginlägget The great penguin sweater fiasco där Mike Dickison går igenom hur det hela började, och hur det sedan spårade ur. I själva verket, skriver han, är det bättre att hålla pingvinerna i varmt vatten än att klä dem i stickade jumprar, hur söta de än må se ut. Och oavsett det är antalet stickade pingvintröjor nu så stort att oljan i världen antagligen skulle hinna sina innan de alla kom till användning.

Nyzeeländska garnaffären Skeinz som postade mönstret till pingvintröjan säljer nu istället tygpingviner med tröjor på. Vinsten för all försäljning kommer att gå till att hjälpa pingviner på olika sätt, lovar Skeinz.

Sticka för pingvinerna!

Pingviner i tröjorPingvintröja

Stickare i alla länder, förena er! Efter det senaste oljeutsläppet i Nya Zeeland finns chansen att göra en riktig insats. Nya Zeelands pingviner behöver nämligen tröjor. När pingvinerna får olja i fjäderdräkten blir de snabbt frusna. Dessutom är det risk att de får i sig den giftiga oljan när de försöker rensa fjädrarna. En ylletröja hjälper mot båda de här problemen!

I förra veckan la nyzeeländska garnaffären Skeinz upp ett mönster på en pingvintröja i lagom storlek. Responsen blev stor och snabb. Hundratals pingvinjumprar har redan skickats in till butiken så behovet är egentligen täckt för tillfället men eftersom det här tyvärr knappast är sista gången pingviner oljeskadas så kommer butiken behålla extratröjorna så att de är redo nästa gång något liknande händer.

Miljönyhetssajten Grist skriver att iden om stickade ylletröjor för pingviner är inte helt ny. Liknande upprop har förekommit tidigare, till exempel vid oljeutsläpp i Australien, och de har alltid fått stort gensvar. För ärligt talat, vem kan motstå att sticka en jumper till en frusen pingvin?

Supermodeller i korsstygn väcker uppmärksamhet

Inge Jacobsens broderade VogueomslagInge Jacobsens broderade Vogueomslag

Dessa broderade magasinomslag har varit en snackis i bloggvärlden under våren. Det är precis vad det ser ut att vara – handbroderade supermodeller ovanpå helt vanliga modemagasin. De har kommenterats om tidsåtgången, motivvalet och tålamodet. De har hyllats för sin estetik. Och ifrågasatts för densamma. Jag blev så nyfiken på Inge Jacobsen, som ligger bakom dessa märkliga arbeten, att jag kontaktade henne för att få veta mer.

Det visar sig att Inge Jacobsen föga är en dansk gammal tant med för mycket tid som bloggvärlden spekulerat om. Hon är nyutexaminerad från Kingston College i London, och dessa minutiöst broderade Vougeomslag, väl redovisat både på fram- och baksidan, utgör hennes examensprojekt.

– Jag började brodera på redan färdiga bilder för att se om jag kunde påverka och förändra det massproducerade bildspråk som är objektifierande och förutsägbart. Jag började när jag studerade konst, och fortsatte när jag bytte över till fotografi under min utbildning. Istället för att ta egna bilder kände jag att jag kunde försöka påverka de som redan finns.

Hennes konst handlar alltså om att se om eller hur vår populärkulturs bildspråk går att förändra. Kanske det kan beskrivas som ett sätt att kidnappa bilden? Det korsstygnsprydda Vogueomslaget blir något omöjligt att reproducera, eftersom det är handgjort och unikt. På så vis säger sig Inge Jacobsen att hon har tagit bilden ur cirkulation och gjort den till sin egen.

Hon använder också broderiet som en collageteknik på modebilder. Hon broderar porrbilder ovanpå modebilderna för att tydligare synliggöra bildernas objektifiering. Broderiet menar hon passar bra i det sammanhanget eftersom det främst ses som en kvinnlig syssla. Men broderiet i sig är inget hon av hävd kommer att fortsätta med.

– Jag kommer inte från någon hantverksbakgrund och jag har aldrig haft det intresset för sömnad. Men broderiet som teknik passar bra i det jag gör just nu. Förhoppningsvis kan jag utveckla det vidare framöver, även om det inte är ett mål i sig, säger hon.

Och hur var det då med det namn som flera associerat till dansk tant? Givetvis är Inge Jacobsen halvdansk. Hon kommer ursprungligen från Irland men har en dansk pappa. Hon har bott nästan lika länge på Irland som i Danmark, men bor sedan 2000 i England. Håll koll på Inge Jacobsen här lär det hända spännande saker framöver.

Frida Arnqvist Engström

Inge Jacobsens broderade YSL-annnonsInge Jacobsens broderade ChanelannonsInge Jacobsens broderade YSL-annnons

The Pansy Project väcker tankar om homofobi

The pansy project

The Pansy Project, Penséprojektet, går ut på att grundaren av projektet, konstnären Paul Harfleet, planterar penséer på platser där där någon utsatts för våld eller trakasserier med homofobiska inslag. I klippet nedan förklarar Paul Harfleet hur projektet började. Det engelska namnet på blomman, pansy, kommer precis som det svenska namnet från franskans pensée, som betyder tanke. Men på engelska är pansy också ett slangord för bög. Penséerna som planteras ut fotograferas och döps efter vad personen blivit utsatt för och bilderna läggs ut på projektets sajt eller blogg.

Projektet har pågått i sex år och fått mycket uppmärksamhet. Runtom i världen planterar människor penséer för att påminna om de övergrepp och hatbrott HBTQ-personer utsätts för. Förutom de blygsamma penséerna har The Pansy Project delat ut penséer till förbipasserande och pratat med dem om homofobi och gjort massiva penséinstallationer.

Nu har Paul Harfleet också startat en insamling på Crowdfunder för att kunna göra en publikation, till exempel en bok eller dokumentär, om projektet. Alla som donerar minst 10£ får ett handgjort tackkort från Paul Harfleet och donerar du 50£ får du ett signerat ex av publikationen när den väl kommer ut. Alla som donerar får också ett hedersomnämnande på sajten, bloggen och i den kommande publikationen.

De nya infiltratörerna

Michael Strand med en av sina muggarSkjortan som Zoë Sheehan Saldaña kopieradeKopierad skjorta av Zoë Sheehan SaldañaDet står ett paket och väntar utanför dörr på dörr när invånarna i det lilla samhället Dwight i Nebraska, USA, vaknar en aprilmorgon. På insidan av kartonglocken sitter en text:

Här är en kopp lämnad i tysthet på er trappa. Jag erbjuder ett alternativ till den värld som är full av digitala uppkopplingar, sociala medier och twitter; det är ett fysiskt ’hej’ i form av en kopp. Kopparna är inspirerade av japanska kärl för tedrickande och ämnade för evinnerligt slitage. De går bra att använda varje dag. Med en kopp åt gången skickar jag mina varmaste hälsningar.

Meddelandet avslutas med en webbadress för den nyfikne och ordentligt nedbäddad i papplådan ligger mycket riktigt en mugg. Det är en handgjord, öronlös stengodsmugg av och från keramikern och konsthögskoleläraren Michael Strand från North Dakota i USA. Drejad, reduktionsbränd och saltglaserad. Unik och välgjord av lokal lera från hans hemstat.

Med den vill Strand smyga in konsthantverk och handgjorda ting i hem som sällan sett något av den varan, där det främst står massproducerat i skåpen.

– Muggarna ger samma personliga upplevelse som att skaka hand med någon. De bär på en berättelse och en patina av upphovsmannen. Med en mugg som de här uppstår en kommunikation mellan skapare och brukare, säger Strand, som kan prata länge om poängen med handgjorda ting.

Han är en av de nya infiltratörerna.

Är man riktigt uppmärksam ser man infiltratörer överallt. Också här hemma. På tunnelbanan eller bussen har någon avsiktligt lämnat kvar en bok som de uppskattat för att någon annan ska få chans att läsa den – och för att nyfikna på nätet sedan ska kunna följa bokens vandring genom världen.

I butiken har någon i hemlighet ställt dit ett nytt och främmande föremål på hyllorna. Antingen är det en sak som de själva tidigare köpt men tagit hem, modifierat och returnerat – kanske en konservburk som fått utbytt eller förändrat pappershölje. Eller så är det helt nya på hyllorna insmugna ting, oftast försedda med både kapad prislapp och streckkod, på så vis möjliga att köpa. Det kallas shopdropping på engelska. Begreppet är en ordlek med – och motsats till – engelskans shoplifting, alltså snatteri.

Somliga lägger ner sin själ och många timmars arbete i infiltratörsarbetena. Ta till exempel den amerikanska konstnären Zoe Sheehan Saldaña. Till ett av sina shopdroppingprojekt köpte hon ett broderat rödrutigt sommarlinne på ett stort amerikanskt varuhus (senare också en ljusblå skjorta, ett vitt spetslinne och ett par svarta capribyxor). Väl hemma vid symaskinen sydde hon sedan en så gott som identisk blus med likartad tråd, likartat tyg och noggrant härmade broderier.

Kopian hängde hon tillbaka i butiken, försedd med originalets prislappar och streckkoder och med tiden såldes den för 9,77 dollar, det vill säga till samma modesta pris som originalet – knappa sjuttio svenska kronor. Och köparen antas vara fullkomligt ovetande om att hon köpte en konstnärs verk och noggrant utfört kopieringsarbete. Originalet, i sin tur, visade Sheehan Saldaña senare i diverse konstsammanhang.

Eller minns den likaledes amerikanska konstnären Michele Pred som infiltrerade sitt lokala Ikeavaruhus genom att på affischavdelningen ställa in tio egenhändigt tryckta bilder. Samtliga ramade, inplastade och försedda med fungerande streckkod. Samtliga dessutom sålda efter en enda dag i butiken.

Både drivkraft och tillvägagångssätt skiftar givetvis infiltratörer emellan. Några vill främst driva med det ekonomiska systemet och införa ett förvirrande och överraskande element som ”marknaden” har svårt att förhålla sig till. Vissa ”shopdroppare” vill i första hand vitalisera butikernas standardiserade utbud. Andra infiltratörer vill nå ut till grupper av människor som de har svårt att nå på annat vis. Som Michael Strand med sina muggar eller Michele Pred med de inplastade bilderna på Ikea. Via möbelvaruhuset nådde Pred sannolikt helt andra människor än hon skulle ha gjort i ett gallerisammanhang.

Kanske är ordet missionär många gånger mer passande än infiltratör. Åtminstone vad gäller keramikern Michael Strand. Vi återgår till honom.

I Michael Strands ögon har handgjorda ting ett egenvärde. Det uppstår lättare ett nyfiket och taktilt förhållningssätt till en unik och handgjord kopp än till en massproducerad och man närmar sig i allmänhet unika föremål på ett mer vaket vis än standardiserade, menar han. Också själva drickandet bli mindre mekaniskt och mer närvarande ur en handgjord mugg än ur en från snabbköpet eller McDonalds, anser han – och ser det som eftersträvansvärt.

Att de teskålar som han i smyg delar ut gratis till överraskade mottagare är sprungna ur en asiatisk keramiktradition har också det sina skäl.

– Jag tänker mig att formen känns bekant men att teskålarna i övrigt upplevs fullkomligt artskilda från de muggar som folk i allmänhet dricker ur i USA. Det finns dessutom en intimitet i formen eftersom man håller i en fot istället för i ett öra. Man måste helt enkelt förhålla sig till muggen när man använder den.

Enligt Michael Strand har handgjorda föremål generellt sett närmre till kommunikation än massproducerade. Och just samtalet eller mötet är centralt för honom.

– Jag älskar folk och är nyfiken på hur en enkel kopp kan fungera som en dörröppnare. Jag är killen som du inte känner men som ändå börjar prata med dig i affären, förklarar han.

Dessutom handlar hans muggklappar mycket riktigt om ett slags mission.

– Det går inte ut på att marknadsföra min egen verksamhet, det är därför som jag utför projektet i samhällen långt hemifrån. Däremot vill jag gärna att andra krukmakare ska skörda frukterna av arbetet. Jag vill att folk ska inspireras till att leta efter lokala krukmakare eller hantverkare och att de i förlängningen ska få chans att njuta av slöjd, konsthantverk och konst. Om sedan fem procent av dem som fått en mugg av mig börjar fundera över värdet av handgjorda saker och rent av kommunicerar tillbaka till mig, då har jag lyckats, säger han.

Och hittills har han blivit bönhörd. Dels har han fått mejl, brev och blivit bloggad om. Dels stötte han oavsiktligen ihop med folk första gången han utförde experimentet, slog sig i slang med dem och blev inbjuden till flera hem. Där fick han chans att närmre förklara vad han höll på med och kunde på så vis väcka nya tankar.

Själv är Michael Strand extra förtjust i ett av de mejl som landat i inboxen: ”De här kopparna manifesterar ett möte mellan två extremer av mänsklig utveckling, anden och handen./ Bernard” När han läste det första gången kände han vagt igen frasen och sen gav han sig inte förrän han tagit reda på var han sett orden tidigare. De visade sig tillhöra den för länge sedan avlidne japaninfluerade, brittiske keramikerlegenden Bernard Leach.

– Någon hade alltså efter att ha fått sin mugg gjort research inom det keramiska området, hittat ett lämpligt citat och signerat med Bernard. Det är smart gjort, säger Michael Strand upprymt. För honom är mejlet ett tydligt kvitto på att keramikpresenterna lett till fördjupande tankar om konsthantverk. Alltså till just det som han vill uppnå.

Sedan citerar han en keramikerkollega som lyckats ringa in vad som gör just dryckeskärl så speciella och värda extra uppmärksamhet. Det är för att ”en kopp omedelbart framkallar en lika stark känsla av intimitet som vi annars reserverar för våra älskare”.

–      Därför, konstaterar han nöjt, vill jag ge bort dem.

Malin Vessby

Texten är en längre version av en text som publicerats i Hemslöjd 2/2011

Fotnot: Under förra hösten har Michael Strand utfört fyra nya smygutdelningar av gratismuggar på olika platser i USA och dessutom blivit inbjuden till Red Lodge Clay Center i Montana för att arbeta och genomföra en infiltratörsaktion också där. I år planerar han ett besök med muggutdelning i Norge, det land som hans familj härstammar ifrån, och kommer i samma veva om möjligt också stanna till i Sverige.

Topp 5: Gratis feministiska broderimönster

Jag hade egentligen tänkt visa fem av mina favoriter när det gäller feministiska korsstygnsbroderier den här veckan, eftersom Internationella kvinnodagen gör det lätt att snöa in på sånt. Sen insåg jag att det var alldeles för svårt att välja bara fem, plus att det är roligare att göra själv än att titta på sånt annat gjort, så istället blir det gratismönster för den som vill brodera på egen hand.

Klassiskt kvinnokampsbroderi1. Det här klassiska kvinnokampsmönstret finns att ladda ner på Radical Cross Stitch. En del kanske känner igen det från omslaget till vad jag tror är första utgåvan av den proggiga kampsångssamlingen Sånger om kvinnor, inspelad 1971.

Här hittar du mönstret.


Korsstygnsmönster från Radical Cross stitch2. Kolla in DIY-sidan och Free patterns på Radical cross stitch, där finns fler mönster. Bland annat det här helt fantastiska old school mönstret från Cross Stitch Ninja (hon har ett annat namn också, men jag vet inte om hon vill att jag skriver det här). ”I reject your reality and substitute my own”.

Här hittar du mönstret.


Fuldesigns broderimönster

3. Även Fuldesign har flera gratismönster på sin hemsida. Här är en lite mer modern och färgglad variant av det första mönstret. Imorgon kan du läsa på Zickermans vad Fuldesign tycker om pysslande och hemmafruideal.

Här hittar du mönstret.


Korsstygnsmönster av Johanna Arnesson4. Det här enkla mönstret har jag konverterat från en stencil, du hittar det på Cross yr stitches. Tyvärr lyckades jag inte leta reda på originalbilden nu, men förmodligen kom det från Stencil Punks. ”Libertad” är spanska och betyder frihet.

Här hittar du mönstret.


Broderi av Johanna Arnesson5. När jag ändå håller på att helt skamlöst göra reklam för min egen blogg så passar jag på att bjuda på ett nytt mönster. Eller så nytt är det egentligen inte, jag har helt enkelt gjort ett mönster av ett korsstygnsbroderi som jag gjorde för ett par år sedan. Citatet kommer från toalettklotter på en sunkig indisk krog i Stockholm och jag tycker att det är helt underbart. Texten lyder ”Feminist by birth – hard core by choice”.

Här hittar du mönstret.

Topp 5: Gratis feministiska broderimönster

Jag hade egentligen tänkt visa fem av mina favoriter när det gäller feministiska korsstygnsbroderier den här veckan, eftersom Internationella kvinnodagen gör det lätt att snöa in på sånt. Sen insåg jag att det var alldeles för svårt att välja bara fem, plus att det är roligare att göra själv än att titta på sånt annat gjort, så istället blir det gratismönster för den som vill brodera på egen hand.

Klassiskt kvinnokampsbroderi1. Det här klassiska kvinnokampsmönstret finns att ladda ner på Radical Cross Stitch. En del kanske känner igen det från omslaget till vad jag tror är första utgåvan av den proggiga kampsångssamlingen Sånger om kvinnor, inspelad 1971.

Här hittar du mönstret.


Korsstygnsmönster från Radical Cross stitch2. Kolla in DIY-sidan och Free patterns på Radical cross stitch, där finns fler mönster. Bland annat det här helt fantastiska old school mönstret från Cross Stitch Ninja (hon har ett annat namn också, men jag vet inte om hon vill att jag skriver det här). ”I reject your reality and substitute my own”.

Här hittar du mönstret.


Fuldesigns broderimönster

3. Även Fuldesign har flera gratismönster på sin hemsida. Här är en lite mer modern och färgglad variant av det första mönstret. Imorgon kan du läsa på Zickermans vad Fuldesign tycker om pysslande och hemmafruideal.

Här hittar du mönstret.


Korsstygnsmönster av Johanna Arnesson4. Det här enkla mönstret har jag konverterat från en stencil, du hittar det på Cross yr stitches. Tyvärr lyckades jag inte leta reda på originalbilden nu, men förmodligen kom det från Stencil Punks. ”Libertad” är spanska och betyder frihet.

Här hittar du mönstret.


Broderi av Johanna Arnesson5. När jag ändå håller på att helt skamlöst göra reklam för min egen blogg så passar jag på att bjuda på ett nytt mönster. Eller så nytt är det egentligen inte, jag har helt enkelt gjort ett mönster av ett korsstygnsbroderi som jag gjorde för ett par år sedan. Citatet kommer från toalettklotter på en sunkig indisk krog i Stockholm och jag tycker att det är helt underbart. Texten lyder ”Feminist by birth – hard core by choice”.

Här hittar du mönstret.

Topp 5: Johanna väljer craftivism-favoriter

Jag har valt ut några craftivism-favoriter som jag hittat på nätet under de senaste åren. Gemensamt för dem är kanske att de allihop balanserar någonstans på den tunna och kanske oviktiga gränsen mellan hantverk och konst. Här är min topp 5-lista, egentligen helt utan inbördes ordning.

1. Craftivist Collective

Är, precis som det låter, ett handarbetsaktivistiskt kollektiv som startade i Storbritannien men nu finns representerat lite överallt i världen. Jag är självklart mest förtjust i deras korsstygnsbroderade Mini Protest Banners.

Tröja av Lisa Anne Auerbach

2. Lisa Anne Auerbach

Kanske mest känd för sina Body Count Mittens, vantar med mönster bestående av den (för tillfället) dagsaktuella statistiken över amerikanska soldater som dödats i Irak. Har även stickat fantastiska tröjor med politiska budskap.

Broderad QR-kod av Rayna Fahey3. QR-kod i korsstygn

En QR-kod är en japansk tvådimensionell streckkod som används för att lagra information. Med ett särskilt program i din mobil kan du läsa av koden och ta del av informationen. Jag älskar Rayna Faheys vansinnigt smarta användande av QR-koder i det här projektet.

Anti war graffiti cross stitch av Betsy Greer4. Anti-war graffiti cross stitch

Betsy Greer är ju något av en ikon i och med att hon myntade uttrycket craftivism så det känns självklart att ha med henne på listan. Hennes korsstygnsversioner av krigskritisk gatukonst är dessutom fantastiska, kanske just för att de är så enkla.

Knitoscope testimonies av Cat Mazza5. Cat Mazza

Den här tjejen har gjort flera coola projekt som på ett eller annat sätt anknyter till craftivism. Min favorit är nog Knitoscope testimonies, en samling filmer med personer som på olika sätt jobbar mot sweatshops och de ofta eländiga arbetsförhållandena som råder inom textilindustrin. Filmerna är gjorda med programmet Knitoscope, som förvandlar digitala bilder till rörliga sticknings- eller korsstygnsmönster.

Johanna Arnesson

Johanna Arnesson gillar korsstygn, punkrock och politisk aktivism. Hon bor för tillfället i Göteborg och bloggar på Cross yr stitches.

Hennes valspråk brukade vara ”Jag hatar konst, det får aldrig bli konst” men nu är hon inte lika säker på det längre.

Venus Envys skulpturer pryder gatorna i Edinburgh

Venus Envy, eller Venusavund, är ett craftivismprojekt från Skottland. Lionhe[art], en konstnär och designer som tröttnat på den klassiska bildenav kvinnlig skönhet tillverkade flera små kopior av den berömda antika statyn Venus från Milo. Venus, eller Afrodite, som hon hette i grekisk mytologi var kärlekens och skönhetens gudinna. I Lionhe[art]s tappning ser hon dock lite annorlunda ut än vi är vana vid. Syftet med de nya Venusstatyetterna är att underminera den av män definierade bilden av kvinnan, som dominerat kulturen och det offentliga rummet och, som Venus enligt Lionhe[art] är ett exempel på: Bilden av kvinnan som vacker, passiv och tyst.

Namnet Venusavund kommer av påträngande reklamkampanjer som tvingar folk astt ständigt jämföra sig själva med ett ouppnåeligt ideal. Statyetterna av Venus placerades ut runtom Edinburgh i Skottland i höstas.

”Folk är så besatta av bilder, och hur vi ser ut och hur andra uppfattar oss, och egentligen är det bara ytligt skitsnack” skriver Lionhe[art] själv om projektet.