Editions in Craft kopplar ihop slöjdare i världen

 

Fram till 17 november visas tre utställningar av Editions in Craft, Story Vases, Coiled och Farmers Gold av Editions in Craft på Form/Designcenter i Malmö.

Editions in Craft är en internationell plattform för slöjdare med bas i Stockholm, och drivs ideellt av Renée Padt och Ikko Yokoyama. Tanken är att ta vara på kunskapen kring gamla slöjdtekniker samtidigt som man verkar för att förena gamla traditioner med moderna tekniker. De har haft utställningar runt om i världen sedan starten 2008 och försöker skapa möjligheter för slöjdare med olika bakgrund att inspireras och lära av varandra. Det har till exempel lett till att zulukvinnor börjar experimentera med nya färger i sitt pärlhantverk eller en tigermönstrad halmmatta.

– Vi vill inte att slöjd ska behöva följa någon exakt mall, baserad på traditioner eller vad som säljer. I våra workshops behöver vi inte tjäna pengar, det går bra att experimentera med material och tekniker, säger Renée Padt.

Sedan Renée Padt och Ikko Yokoyama bosatte sig i Sverige har de börjat utforska svensk slöjd och försökt ta reda vad det gör att kunskapen kring traditionella tekniker försvinner. Utställningen Farmers Gold växte fram under en workshop Dalsland där åtta konstnärer och konsthantverkare skapade fritt i halm tillsammans med kvinnor från bygden.

– Halm har varit jättestort i Dalsland, och en stor inkomstkälla för många kvinnor. När halmhantverk nu visas upp på Skansen stannar det som det är, det utvecklas inte. Kunskaperna som har gått från generation till generation avstannar för att de sakerna inte används längre. Så är det till exempel med de traditionella träskorna i Holland, där jag kommer ifrån.

Även om Renée Padt tycker att handgjord slöjd borde uppmärksammas mer är hon tveksam till att det som tillverkas i väst ofta säljs för enorma summor på gallerier.

– Det gör att vanliga personer inte har råd. Istället köper de en billigare kopia i någon souveniraffär. Folk tror att det är tillverkat i Sverige och därför automatiskt bra kvalitet men så är inte fallet. Många av de massproducerade souvenirerna är gjorda i Kina eller Polen, av personer som knappt tjänar något alls på det.

Utställningen Story Vases är ett samarbete med Zulukvinnor i kollektivet Siyazama i Sydafrika att göra något annat än de turistsouvenirer i form av djur och pärlarmband som de vanligtvis kämpar med att försörja sig på. I samtal med tre kvinnor från den svenska designgruppen Front berättade de om sina liv, historier som blev till ord och meningar i glaspärlor och formade till grunden för en vas. I Sverige blåser en glasblåsare sedan ner glas i pärlstommen och en vas med ett stycke livshistoria har blivit till.

– Det är ett sätt att arbeta med människors upplevelser och liv, och att sätta ett namn på personen som har gjort objektet. Ofta när vi köper en souvenirer eller ett traditionellt hantverk så har vi inte en aning om vem som har gjort det.

Vaserna säljs i Sverige, på de utställningar och gallerier där de visas upp. När en vas säljs får alla kvinnorna i kollektivet dela lika på pengarna, och Editions in Craft tjänar inget på köpet.

Samarbetet i Sydafrika har också blivit till ett utbyte och möte mellan människor, de sydafrikanska kvinnorna har hittat ny inspiration av att se vad designerna i Front har gjort tidigare.

– Efteråt har de kommit till oss och sagt att de vill göra nya enklare saker som de kan sälja mer av, och de har börjat experimentera med färger som de inte har använt förut.

Paula Rooth

Tips:

• Lördagen 17 november håller Form/Designcenter en halmworkshop i samband med avslutningen av utställningarna. Karin Lokrantz guidar till slöjd med halm, pärlor och ståltråd. Kl 13-16, Lilla Torg Malmö.

• Den 30 november bjuder Editions in Craft in slöjdare till en workshop om hur vi kan bevara traditionell slöjd i en modern och globaliserad värld. Workshopen är öppen för allmänheten och kommer äga rum på Ugly Cute på Kvarngatan 4 i Stockholm, kl 13-18.

Svävande slöjd som varar för stunden

Oro av Per-Åke Backman. Foto: Lennart EdvardssongylleneOro av Per-Åke Backman. Foto: Lennart Edvardsson

En halmkrona är en traditionell utsmyckning som använts bland annat vid bröllop och barnafödslar men också som juldekoration. Halmen har mångbottnad betydelse, som religiös symbol, likaväl som fruktbarhetssymbol.  Ofta hade den som uppgift att även fånga onda andar. Att skapa i halm går ofta under beteckningen förgänglighetsslöjd, något som är tänkt att vara för stunden.

Traditionellt har halmkronan bestått av en lindad platta i halm, i vilken det hängde så kallade ”flugguskepp” – hängen. Kronan dekorerades med färgglada tyglappar.

Halmslöjdaren Per-Åke Backman i Leksand har gjort halmkronor i tjugo år och han berättar att just i Dalarna pratar man om halmkronor, medan den i andra delar av landet kallas oro. Namnet kommer sig av att vid minsta lilla drag sätts kronan i rörelse.  Per-Åke Backman är aktuell med inte mindre än fyra utställningar i år, där han visar upp sina halmkronor (se mer nedan).

Zickermans bad honom berätta om materialet och hur han gör sina kronor. Han arbetar i råghalm, men eftersom man idag ofta använder stråförkortningsmedel är det en äldre variant av råg som behövs, en svedjeråg. ”Gärna manshög”, som han beskriver det.

– Det är strået mellan de så kallade ”knäna” man vill åt, ju längre strå desto bättre.

Det finns två olika sätt att göra halmkronor, dels kan man linda strå till en platta av halm, dels kan man trä strå på tråd för att få en mer tredimensionell grundmodul. Per-Åke använder sig av den senare tekniken, där han trär tråd genom halmrören.

– Jag skapar en grundform som jag ofta sedan mångdubblar fast i mindre format till de så kallade flugguskeppen (hängena). För att göra kronan extra fin dekorerar jag med alltifrån textilspill av vadmal, kläde och bomullstyg till ulltussar, silkespapper eller hönsägg.

Men det är faktiskt att gå händelserna något i förväg. Per-Åke Backman gör nämligen prototyper till varje krona, så att han vet hur dess form och utseende ska vara. Då använder han sugrör. Måttet på prototypen begränsas av sugrörets längd, han går därför upp eller ned i skala, beroende på vilken storlek han vill ha.

– Proportionerna är viktiga, alla delar måste vara gjorda med största precision, så att kronan väger jämnt när den hängs upp, och alltså inte kapsejsar, berättar han.

Att bygga en oro är alltså tålamodsprövande och i flera olika steg. Men Per-Åke ser en fördel med att starta med plaströr:

– Du får då in rätta handlaget, vilket är en förutsättning när du sedan övergår till att arbeta i halm. Knyter du för hårt så spricker halmrören och knyter du för löst så blir modulen nämligen sladdrig.

När Per-Åke är nöjd med sin prototyp omsätter han den i halm. Halm som han rensat och blötlagt i ljummet vatten, ungefär en halvtimme säger han räcker.

– Sedan sorterar jag halmen efter grovlek. Jag skär eller klipper till halmstråna enligt måtten på prototypen. Stråna trär jag upp på en lång lintråd och knyter ihop, tråden ska räcka till hela hänget.

Efter det sker dekorationerna i det spill han har hemma. Den färdiga kronan hänger Per-Åke upp i knyppelgarn, så tunt och diskret som möjligt. Han berättar att den traditionellt skulle hängas i ett långt kvinnohårstrå, för att få rätta fladdret vid minsta vindpust.

Den som vill se mer av Per-Åke Backmans halmkronor i sommar kan göra det här:

Liljevalchs i Stockholm

Dalarnas museum i Falun

Halmens Hus i Bengtsfors

Mora Kulturhus

För dig som vill prova att göra din egen oro finns en beskrivning här!

Frida Arnqvist Engström