Norsk samtidstextil på Gustavsbergs Konsthall

SoftEtt stenkast från Gustavsbergs porslinsmuseum, mitt i det idylliska området kring Gustavsbergs hamn, pågår just nu och i ytterligare en månad något så ovanligt som en hel samlingsutställning med samtida textil konst. Åtta norska konstnärer/konstnärsgrupper visas i ett samarbete mellan Gustavsbergs konsthall, Norske Tekstilkunstnere och det norska textilgalleriet Soft.

– Det händer väldigt mycket inom det norska textila konstfältet, och verken håller en väldigt hög nivå. Trots det uppmärksammas dessa konstnärer sällan i Sverige, förklarar konsthallschef Maj Sandell, medan hon visar mig runt i utställningen.

I stark kontrast till den solglittrande, ljuva augustisommaren utanför, träder Soft fram som en utställning med många politiska, medvetna och ansvarstagande konstnärer och verk. Unn Sønju visar till exempel fyra bildvävar ur sin serie ”RAWAR”, alla vävda som en protest mot krig. Serien börjar 2003, vid Irakkrigets utbrott. Första väven är formad som en omvänd svastika med palindromen ”raw” och ”war”. Mellan trådarna finns även invävda plastsoldater. I en text i anslutning till utställningen skriver Sønju, själv född 1938, att det var just vid krigsutbrottet 2003 som hon insåg hur krig varit ständigt närvarande i hennes eget liv. Insikten blev en drivkraft att göra sin röst hörd, och hon ville göra det med hjälp av bildväven: ”Att sätta likhetstecken mellan blod och vävd röd ull är så extremt att det kanske kan skapa en reaktion”, skriver hon.
Astrid Runde Saxegaard – On the way to AraratKari Steihaug – Arkiv: De ufullendteSidsel Palmstrøm – Europa
Som en enorm men ändå stillsam installation mitt i konsthallens största utställningsrum svävar ”34 grunner til at Marta ikke kan sette seg”, ett av utställningens tre verk av Borghild Rudjord Unneland. En sten, en stol och en näsduk hänger i perfekt balans från två järnbalkar i taket. Jag erkänner för Maj att jag inte riktigt förstår den, att jag skulle vilja förstå men inte gör det.

– Jag tänker att titeln säger mycket om både verket och konstnären. Rudjord Unneland har själv sagt att hon inte vill berätta för mycket om sina verk, att de ska få vara tolkningsbara  och att inget är rätt eller fel. Att det finns 34 anledningar till att Marta inte kan sätta sig är kanske en fingervisning om det – det är inte bara en bestämd anledning. Personligen tolkar jag verket som att det handlar om hem och hushållsarbete, men också en historia av att textil är kopplat till en kvinnlig tradition. Jag tänker också att det handlar om balans. Dels rent fysiskt och tekniskt; att få näsduken att hänga på samma höjd som stenen (konsthallen har gjort en extra konstruktion på övervåningen för att inte taket ska ge vika), men också om balans i livet, i stort och smått.

Vi går vidare till ett av de mindre utställningsrummen. Flera av besökarna har stannat till just här. Två kvinnor i likadana jackor ler och hummar instämmande mot ett fotografi av en vante med bara tre fingrar och en hängande tråd. Det är lätt att känna igen sig i konstnären Kari Steihaugs verk ”Arkiv. De Ufullendte”. Som en hyllning till det ofullbordade visar hon 100 omsorgsfullt fotograferade bilder av oavslutade, inskickade stickningsprojekt. Sedan 1998 har hon efterlyst stickningar till arkivet, och det går fortfarande att skicka in oavslutade alster. Under varje fotografi finns en liten berättelse från avsändaren. Små korta rader som rymmer oändliga historier: en äggvärmare som skulle bli klar till påsk, en dröm om en gul väst som skulle matcha en lika gul walkman, två små sockor som skulle ges på ett dop men hälarna var för svåra, ett liv som bytte riktning och en avliden mor med en stickning på nattduksbordet; en stickning redo att fortsättas på nästa dag.

I en smal korridor mellan två av utställningsrummen ligger kläder tätt packade mellan väggarna. Verket heter ”Europa”, består av ett ton (!) textil och rör sig kring frågeställningar om miljö,  gränslöshet och klädkonsumtion, men också om de historier varje plagg bär på, om människorna som haft dem och om kläder som byter ägare. Konstnären Sidsel Palmstrøm har även i tidigare verk arbetat med second hand-kläder, berättar Maj Sandell. Hon utgår ofta ifrån att det inte ska gå åt något material när hon arbetar, och har till exempel lånat kläder från Fretex – Norges motsvarighet till Myrorna – och sedan återlämnat dem efter utställningarnas slut. Till ”Europa” försökte konsthallen låna kläder från Myrorna och andra svenska instanser, men fick nej. Plaggen har därför transporterats från Norge, vilket var en besvikelse för Palmstrøm, berättar Sandell, men också ett exempel på att miljötänkande inte alltid är så lätt att förverkliga. I stället anordnas på utställningens sista dag, den 22 september, en finissage då kläderna kommer att ges bort till besökarna för återanvändning.

I utställningen visas också Hanne Frey Husøs animerade film ”Vannevar”, konstnärsduon Løvaas & Wagles Olle Bærtling-inspirerade textilier, Astrid Runde Saxegaards ”On the way to Ararat” och Regien Coxs platsspecifika installation ”Sky Travellers”.

Sanna Gustavsson

SOFT på Gustavsbergs Konsthall innehåller verk av Regien Cox, Hanne Frey Husø, Løvaas & Wagle, Sidsel Palmstrøm, Astrid Runde Saxegaard, Kari Steihaug, Unn Sønju och Borghild Rudjord Unneland

Utställningen pågår till den 22 september

Stickad poesi av skräpmejl

Konstnärsduon Mar Canet och Varvara Guljajeva har programmerat en stickmaskin så att den förvandlar rader ur spam-mejl till dikter och stickar tröjliknande flaggor av dem. Projektet handlar om att koppla ihop teknologi med traditionellt hantverk och samtidigt göra något nytt av den irriterande skräpposten som fyller människors inkorgar varje dag. När de ställer ut sin stickade spampoesi ber de alltid folk i närheten att donera sin spam till dem. Av skräpposten genereras dikter som sedan förvandlas till stickmönster.

Phil in the whaaat?

Phil Hansen är konstnär, ett kreativt och geni och kanske lite lite knäpp. Han driver sajten Phil in the whaaat? där han lägger upp instruktionsfilmer till oumbärliga saker som att tatuera en banan, måla med Coca-Cola, och tillverka en whiteboard-tröja. Varför ska man tatuera en banan, kanske någon frågar. Men sådant bekymrar inte Phil. Han frågar snarare varför inte? Så har han även tryckt sitt eget ansikte på toalettpapper och tänkt ut ett sätt att klippa ut låtsaskompisar från foton. Förutom instruktionsfilmerna finns ett gäng pdf:er med beskrivningar för gratis nedladdning men man kan även köpa boken Tattoo a Banana – and other ways to turn anything and everything into art för att få tillgång till fler projekt, eller följa Phils blogg.

Sajten är tänkt som en övning i kreativitet. Genom att testa Phils projekt tränar man sig på att se saker på ett annat sätt. Precis som inom idrott så måste man man träna även sina kreativa muskler för att de inte ska förtvina, menar Phil.

Phil in the Whaaat? pitw.com

Bokform som inte begränsar

Definitionen av en artist book är inte helt självklar. Det är också konstformens styrka. Vad som helst kan hända mellan sidorna i en konstnärsbok och förresten måste den inte ha några sidor alls. En artist book kan vara ett litet spatialt utrymme, en lång pappersrulle, en liten vikt låda eller en bok som endast finns i ljudform. Det är något du tar till dig med dina sinnen där boken är menat som konstverket i sig. Ofta har konstnären själv haft stort inflytande över slutresultatet som kan vara både ett konstverk, en utställning eller en del i ett större konstnärskap. Begreppet artist books dyker först upp i konsthistorien under senare hälften av 1900-talet och framåt, där konstnärerna Dieter Roth och Ed Ruscha beskrivs som de som var först.

Den som vill se ett stort antal utgåvor artist books kan bege sig till Botkyrka konsthall där den fasta utställningen och kombinerade biblioteket Labyrint 09 sedan 2006 börjat byggas upp. Här presenteras en mångfald av artist books men också textkonst och ljudverk som relaterar till skrivande. Utställningens curatorer Joanna Sandell och Pia Sandström bad konstnärer dela med sig av tidiga arbetsprocesser och nya metoder och fick in hela 260 internationella artist books med en stor variation i uttryck och format. Utställningen växer ständigt och förändras men fokus ligger på skrivandet som seendets verktyg, som ett sätt att påverka historieskrivning eller hur vi betraktar världen.

Den kanadensiske multikonstnären Guy Laramee skapar alltifrån teaterpjäser, musikinstrument, och byggnader också en slags artist books. Genom att karva i gamla klassiska böcker och upplagsverk skapar han fantasieggande landskap som hämtade ur sagoböcker. Ibland blir det även en och annan avbild av världsberömda storverk så som kinesiska muren, men Laramee vill främst problematisera vår syn på kultur och historia. Han ser kulturer som söderfallande storverk, ständigt i förändring  och vill efter 30 år som konstnär endast  ”project you into the cloud of unknowning”.

Studenter på Artist books utbildningen på Grafikskolan i Stockholm har just nu examensutställning på galleriet Candyland på Gotlandsgatan. Ställer ut gör bland annat Anna Kubista Löfman, Ellinor Quittner och Bengt Henrik Leonard.

Saga Axberg Svensson

Topp 5: Galet inspirerande projekt!

Nål och helikopter

En gång när jag var liten önskade jag mig en barbiedocka. Redan då var jag dock invaggad i ett tänk att kreativitet kan göra att du får det du vill ha och att det blir så mycket billigare och roligare att ha någonting du gjort själv, istället för att köpa det! Lite modfälld över mina egna täljkunskaper kom jag på en kompromiss. Jag bad min pappa att tälja en barbie av ett vedträ…

Att leva under devisen att ”jag kan själv” ger livet mervärde, skaparglöd och inte minst sysselsättning. En googling visar också att det finns en hel värld med kreatörer där ute som inte drar sig för de mest halsbrytande projekt. De inte bara tänker utanför lådan, de kliver ur lådan och skapar en flygande farkost av den.

De är våra pionjärer inom DIY och mästare i orginalitet och kreativitet. De går sin egen väg. Här kommer en helt ovetenskaplig topplista över de mest inspirerande och galna skapelserna:

1. Galet, fint, inspirerande och sååååå litet. Den brittiska microskulptören Willard Wigan har en speciell meditation- och andningsrutin för att inte skaka på handen då han skapar sina figuer inuti ögat på synålar!

2. Den 24-åriga fysikstudenten Mubarak Muhammed Abdullahi lade åtta månader på att av vrakdelar från en 747:a, en Honda-motor och säten från en Toyota bygga en egen helikopter. Den kan till och med flyga!

Li Weiguos vattencykel och Oleks stickning

3. Li Weiguo från Kina löste problemet med att inte ha en båt på ett orginellt sätt. Han byggde en flytande cykel för att komma från strand till strand. Himla fiffigt och miljövänligt!

4. Den polskfödda konstnären Agata Olek har snöat in på stickat. Hennes projekt kan få den mest inbitne slöjdare att dra efter andan. Hon har bland annat stickat in ett helt rum i stickgrafitti för hand.

5. Av 8000 ätpinnar i 4 olika längder och i tre månader byggde designern Yuya Ushida en soffa. Den går att sitta på och kan även skjutas ihop till en stol om man så önskar.

Saga Axberg Svensson

Yuya Ushidas soffa

Fulsnyggt på Marabouparken

Uglycute

Likt en gigantisk fågelbur av vit metalltråd breder utställningen ut sig i det 500 m² stora galleriet i Marabouparken. Man är fångad och kan endast ta sig fram i gångar mellan podier och föremål. Samtidigt är allt genomsynligt, ljust och öppet, på display och transparent. Är det så här de ser på konstscenen?

Allt sedan 1999 när de fyra medlemmarna Markus Degerman (konstnär), Andreas Nobel (inredningsarkitekt), Jonas Nobel (konstnär) och Fredrik Stenberg (arkitekt) bildade den exprimenterande gruppen Uglycute har de ställt frågor om gränslandet mellan formgivning, arkitektur och konst.

I denna retrospektiva utställning syns resultatet av det arbete som startade som en direkt reaktion på det debattklimat som då var rådande inom svensk design, där en iskall slick minimalism dominerande uttrycket. Diskussionen de skapat har belyst missförstånd om hemmablindhet, ömsesidig okunnighet i bägge läger och det blev tydligt att konstscenen var det forum som överlägset bäst lämpade sig för deras hybridaktiviteter.

Gruppens olika professioner gjorde att de arbetade i olika typer av material och med olika tillvägagångssätt. Ekonomiska förutsättningar, teori och samarbete gav upphov till deras signifikanta fulsnygga ”look” med objekt, möbler, objekt och rumsliga installationer tillverkade i enkla och billiga material plywood, nålfilt, frigolit och lera. Uglycutes arbete är mest socialt, kollektivt och icke-kommersiellt med en utgångspunkt i att folkbilda och inspirera. Genom workshoppar, kvällskurser och föreläsningar har de skapat en stilbildande skola där en do-it-yourself attityd råder.

Bland annat gjorde gruppen 2004 en möbelserie som de kallade Det oförklarliga mervärdet på Home-mässan i Älvjö där de ställde sig frågan om hur det kommer sig att man allt oftare använder ordet design som ett adjektiv istället för något som görs, alltså ett verb. När är något odesignat? Serien bestod av möbler i furu och kuddar med potatistryck.

Saga Axberg Svensson

Uglycute

History is ongoing

Story vases av Front/Siyazama projects

I torsdags var det invigning och vernissage på den nya utställningsplattformen Designhall, vid Telefonplan i Stockholm. Vid designklustret kring Konstfack har efterfrågan länge varit stor på en kontinuerlig utställningsarena för diskussion och exponering av konsthantverk och design, och det har man med bravur fått nu! Förutom fyra utställningar invigdes även Designhall i samband med utdelningen av priset DesigNu 2012, som Föreningen Formmuseets Vänner delar ut vartannat år. Här finns presentationer av alla årets pristagare.

Designgruppen Front som blev mycket uppmärksammade 2010 då de tilldelades Torsten och Wanja Söderbergs pris på en miljon kronor, har tillsammans med producenten Editions in Craft och det sydafrikanska hantverkskollektivet Siyazama Project skapat utställningen Story vases. Kollektivet består av Beauty Ndlovu, Thokozani Sibisi, Kishwepi Sitole, Tholiwe Sitole och Lobolile Ximba, alla kvinnor från KwaZulu-Natal provinsen i Sydafrika och vaserna de skapat har en yta av traditionella pärlor. Pärlorna formar bokstäver som vävs samman till deras berättelser om livet på den sydafrikanska landsbygden efter apartheid. Mycket poetiskt och intressant att läsa.

Curators till utställningen ”Talking Textiles” är de namnkunninga Lidewij Edelkoort och Philip Fimmano, och utställningen är en uppmaning till fortsatt diskussion om tyger och textilia materials värden i livet. Li Edelkoort uppmanade på invigningen publiken att börja tala om textil eftersom hennes fruktan var att vi alla i framtiden kommer att sitta på metall- och trämöbler iklädda t-shirt och jeans…

– Efter en reaktion mot det alltmer digitala landskapet i våra liv, har en längtan efter beröring och dimension fått många designers att omdefiniera tygernas roll igen. Inom den närmaste framtiden kommer vi att få se textilier återvända till våra interiörer på bred front och klä golv, väggar och möbler med ett expansivt och personligt uttryck. Dessa textilier kommer klart och tydligt att tala för sig själva och bli som livsvävnader, berätta historier, utforma mönster, främja välmående, och återuppliva vävnadskonsten, spår Li Edelkoort.

I utställningen ingår även en designhistorisk del om industriformgivaren Ralph Lysell. Mycket intressanta föreläsningar kommer även att anordnas i anslutning till utställningen. Bland annat håll ett seminarium om kvinnliga designentrepreörer.

Utställningen pågår till den 15:e april.

Saga Axberg Svensson

History is ongoing: Foto: Saga Axberg SvenssonHistory is ongoing: Foto: Saga Axberg Svensson

The tree of evolution

trad1Naturhistoriska museet i Göteborg växer ett träd. I alla regnbågens färger blommar det och bär mer och mer frukt för var dag. Tittar man närmare ser man dock att blommorna är av målad wellpapp och frukterna är tomma schampoflaskor. Själva bladverket är gjort av förpackningar för ekologiskt kaffe.

Likt utställningsprojektet ”Ser du löven för alla träd” som äger rum på Liljevachs i vår och som vi tidigare skrivit om på Zickermans, är projektet ”The tree of evolution” ett interaktivt konstprojekt i form av ett träd, som alla kan vara med och bygga på. Det är konstnären Mattias Larsson, mest känd som initiativtagare till det konstnärsdrivna galleriet Candyland, som fått i uppdrag av Skoopi och Arbetskooperativens intresseorganisation att synliggöra deras sociala företagande.

Konsortiet Vägen ut! Kooperativen, som idag består av ett tiotal sociala företag jobbar med att sälja tjänster eller produkter samtidigt som riktiga jobb skapas för människor som står långt från arbetsmarknaden. Mattias Larsson har genom att under en lång tid arbeta med liknande socialt inriktade konstprojekt utvecklat metoder för att kombinera samhällsinstitutioners och olika aktörers intressen och tillsammans skapa något nytt. Projektet ger ett ömsesidigt utbyte, där arbetskooperativet når ut med sin verksamhet, samtidigt som museet vinner en kontaktyta mot samhället med ett socialt engagemang och konstnärliga värden.
– Konstens särställning eller ”gråzon” kan ofta utgöra ett problem, men går att vända till en fördel, när man vill genomföra förändringar. När nya kombinationer av idéer får lov att mötas kan nya värden födas, menar Mattias på den blogg han skapat för projektet.

Under de närmaste månaderna kommer representanter för Vägen ut! att finnas på plats några dagar i veckan för att hjälpa museets besökare att själva skapa nya ”livsformer” till trädet av vardagsavfall.

– Trädet och arbetet med det handlar förstås mer om en social evolution än en biologisk, förklarar konstnären Mattias Larsson, men det finns något läkande i kreativitet. Det måste vara lustfyllt att skapa och som här, att göra det tillsammans.

Kombinationerna i trädet, liksom i evolutionen, är oändliga. Det finns inget bestämt mål eller mening i Mattias projekt och därför kan vad som helst hända i det. Det visar att socialt liksom i naturen, är mångfald bra. Det vidgar vår uppfattning om livet, och är i detta fall även bokstavligen fruktbart.

Saga Axberg Svensson

I vår kommer trädet till Stockholm och Kulturhuset

trad2

Judith Klausners broderade frukost

judith2

Judith Klausner är en amerikansk konstnär som är förtjust i vardagsföremål, förgänglighet och broderi. I sitt senaste projekt From Scratch kombinerar hon sina favoritämnen genom att brodera på toast och frukostflingor och skulptera på fyllda kex.

– Jag har varit intresserad av textilt handarbete sedan jag var liten. När jag började på From Scratch-serien så kändes det helt logiskt att använda mig av den tekniken. Flingorna är ju mer eller mindre perfekta för korsstygn med sina små hål. Rostbrödet var mer av en utmaning men jag gillade tanken på att flytta allt arbete man lägger ned på att baka ett bröd till att skapa något ovanpå det, berättar Judith Klausner.

Hon hoppas att hennes arbete ska fästa folks uppmärksamhet på skönheten och humorn som kan rymmas i föremål som är så vardagliga att man annars knappt ser dem.

– Jag älskar när folk kan relatera till mitt arbete både på en konceptuell nivå och en konkret nivå. När det får någon att börja fundera eller se på sin vardag på ett lite annorlunda sätt – då känner jag att jag har lyckats!

Judiths frukostkonst är faktiskt inte så förgänglig som man kan tro vid första anblicken.

– Eftersom det rostade brödet är så torrt så blilr det faktiskt inte mögligt. Även om fotot av dem är en fantastisk dokumentation att ha så är det själv brödskivan som är konstverket. Jag har ställt ut en av brödskivorna och hoppas kunna visa fler i framtiden, säger Judith Klausner.

Broderad frukost "From Scratch" av Judith Klausner

Edinburghs mystiska bokskulpturer

Poetree. Foto: Chris DoniaExit music. Foto: Chris Donia.

Det började en morgon i mars i år med att en anställd på Scottish Poetry Library i Edinburgh hittade ett ömtåligt träd, skulpterat i papper, på ett av borden i biblioteket. Vid trädet fanns en lapp med bibliotekets twitternamn @ByLeavesWeLive. ”Det började med ert namn @ByLeavesWeLive och det blev ett träd… Vi vet att ett bibliotek är mycket mer än byggnad full med böcker… en bok så mycket mer än sidor fulla med ord… Det här är till er, till stöd för bibliotek, böcker, ord, ideer… en gest (kanske poetisk?)” stod det på lappen. Bredvid trädet fanns ett pappersägg med små pappersbitar med utklippta textrader som när de pusslats ihop bildade en dikt av en skotsk poet.

Biblioteket tackade den anonyma givaren på sin blogg och händelsen fick en del uppmärksamhet i lokala medier men ingen klev fram och avslöjade vem som låg bakom. Tre månader senare, i juni i somras hittades en liknande skulptur på Skottlands nationalbibliotek. Någon hade skulpterat en grammofon och en kista ur ett ex av boken Exit Music. Vid skulpturen fanns en lapp tillägnad bibliotekets twitternamn @NatLibScot. Strax därefter dök liknande skulpturer upp på filmhuset och Scottish Stoytelling Centre, och i slutet av augusti dök ytterligare tre stycken upp i samband med Edinburghs bokfestival. Nu är det alltså sju skulpturer som har placerats ut och fortfarande är det ingen som vet vem som ligger bakom. Se bilder på alla skapelserna på fotografen Chris Donias flickr.

PS. Om någon skulle bli frestad att göra samma sak kan skulpturer med fördel lämnas i monter D04:12 på bokmässan i Göteborg i veckan. Där träffas nämligen Hemslöjds och Zickermans redaktion.