Vi har redan förklarat hur du kan sy ett litet djur av en tappad vante men om du istället vill vara en del av något större kan du skicka vanten till Karin Granstrand. Eller cykelnyckeln till cykeln som blivit stulen, loppisfyndet som kanske inte var så fint som du hade tänkt eller andra ting i gränslandet mellan saker och skräp. Karin tar ivrigt emot allting.
– Jag har länge varit både fascinerad och skrämd över hur mycket saker och skräp vi är omgivna av. I somras började jag samla på blandade småsaker jag hittade, berättar Karin. –Jag numrerar sakerna och ger dem en beskrivning och placerar dem i varsin liten förpackning. I somras råkade jag komma i kontakt med ett annat projekt som gick ut på att en person uppmanade andra att skicka små ”konstverk” med posten. Jag gick igång på det, det är något visst med att både skicka och få post. Man skulle kunna säga att jag förenade de här två projekten till ett nytt.
Sedan dess har Karin tagit emot brev med blandade smågrejer från olika håll i landet. Alltihop dokumenteras på Karins blogg där hon också har antytt att hon har en idé om vad hon i slutändan ska göra av allting. Men än så länge är det hemligt.
– Jag har ett par idéer men jag vet inte hur mycket jag ska avslöja nu. Men jag kan berätta att från början hade jag absolut ingen aning om vad jag skulle göra med allt. Ju mer saker jag fick på posten desto mer kände jag att de vara fina som de var, tillsammans med sin beskrivning. Jag kommer antagligen inte göra något nytt av det jag fått utan snarare använda dem i det skick de är när jag får dem. Jag har också planer som involverar någon form av bok. För att kunna förverkliga det där behöver jag ganska mycket mer saker, så vi får helt enkelt se, säger Karin.
Vad är det mest intressanta du fått?
– Jag blir förvånad varje gång. På riktigt. Det är hur spännande som helst att öppna alla brev och läsa alla fantastiska texter. För ett par veckor sedan fick jag ett gammalt pass från en tjej. Med i brevet var också en reseskildring av hur hon fragmentariskt minns en resa till Spanien som barn. Det är också fint att människor har tagit sig tid till att skriva ett par rader om saker de har valt att slänga bort. Som ett sista farväl. Det må vara saker som personen i fråga inte längre vill ha, men ändå finns det alltid något att säga om dem.
Karin går just nu tredje året på Steneby Konsthantverk och Design där hon läser Textil – Kläder – Formgivning.
– För tillfället är jag lite extra intresserad av relationen mellan saker och dess ägare. Och av konsumtion och skräp i största allmänhet. De där sakerna som ingen vill ha. Till våren är det dags för mig att göra mitt examensarbete och när jag startade upp det här projektet tänkte jag att det kunde vara ett intressant och roligt sätt att göra lite research på. Jag tycker om att ha ett par projekt på gång samtidigt. Det är fint att se hur de vävs samman och att inse hur saker och ting hänger ihop, säger Karin.
Skicka din sak till:
Karin Granstrand
Stenebyvägen 6
660 10 Dals Långed
Den enes skräp den andres konst. Foto: Karin Granstrand.