Johan och Kollektivia-filten

kollektiviaI en brevlåda någonstans i Växjö trillar det varje vecka in paket med färgglada stickade eller virkade rutor från människor runt om i landet. Dessa sätts sedan ihop till en stor filt som kallas Kollektivia.filten  . När den är färdig ska den auktioneras ut under Musikhjälpen i P3. Bakom idén står Johan Danielsson, en hängiven stickare som fick filten av en god vän i vintras.

– Hon ville att den skulle vara en vandringspokal och stickas på av olika människor. Jag kom att tänka på Musikhjälpen som jag tycker är en bra grej, och något som jag tror motiverar folk till att sticka en ruta, då det vet att det är för ett bra ändamål.

Han gav filten ett namn och skapade en Facebookgrupp, till en början bara öppen för vänner. Folk började sticka till honom rutor i handen, och snart spred sig ryktet över stan.

– Någon hade sagt till någon som sagt till sin mormor. Det kom fram folk till mig på jobbet som sa att det var en bra idé.

I somras skrev Smålandsposten en artikel om filten, och intresset ökade ytterligare.

– Nu har jag mjuka paket som väntar på mig varje gång jag kommer hem till mina föräldrar, det är jätteroligt!

Lappar kommer in från hela landet och från folk i alla åldrar, och Johan har hittat stickare som vill bidra på de mest oväntade platser.

– I vintras var jag på Sri Lanka och uppe på ett berg träffade jag ett svenskt gäng där en av killarna virkade, jag berättade om filten och han fick min adress och i våras fick jag ett paket med en skitsnygg virkad ruta med text.Johan Danielsson

De flesta skickar med små hälsningar med sina namn och tankar kring projektet eller sitt eget stickande.

– Det är roligt när det står saker som ”Jag har stickat sen jag var tio år och nu är jag 64”, eller när en vän som inte har stickat tidigare lämnar över en ruta. Då känns det att de verkligen har lagt ner möda på det, och kanske har jag väckt nåt intresse att fortsätta med stickandet.

I nuläget har han 172 rutor, och filten är ungefär lika stor som en dörr. Det finns ingen gräns för hur stor filten ska bli, utan den får växa så länge det kommer in rutor. I höst planerar Johan att samarbeta med skolor och låta elever bidra med rutor, och han vill även marknadsföra filten mer i teve och tidningar. Någon gång i slutet på november kommer det vara stopp för att skicka in bidrag, så att Johan ska hinna sätta ihop alla rutorna innan Musikhjälpen börjar.

Den som ropar in filten kommer även få med sig alla meddelanden som har följt med rutorna, och kan på så sätt få veta lite mer om vilka som har gjort filten.

Vad det slutgiltiga priset för filten kan komma att bli vågar han inte spekulera om.

– Det är svårt att säga, det är ju ingen kändis som har rört vid den eller så. Men jag hoppas att det blir ganska högt så att de som har engagerat sig i den kan känna sig stolta.

Paula Rooth

Kollektivia.filtens facebooksida finns Johans adress, för den som vill bidra med en ruta. Johan Danielsson sysslar även med gerillastickning och experimenterar gärna i olika material, under namnet Stick2gether

Under Musikhjälpen sitter tre programledare instängda i en bur och sänder radio dygnet runt samtidigt som de samlar in pengar till ett utvalt område.  Musikhjälpen sänder i år från Göteborg 9-15 december.

kollektivia2

Stickade hjärnvågor

Varvara Guljajeva, Mar Canet och deras specialbyggda stickmaskin Knitic har vi skrivit om några gånger tidigare. Häromdagen mejlade de för att berätta om sitt senaste projekt NeuroKnitting, där de tillsammans med musikteknologiforskaren Sebastian Mealla omvandlat hjärnans aktivitet till ett stickmönster.

brain_knitting2 brain_knitting4

brain_knitting3Personerna som medverkat i experimentet har fått lyssna på ett stycke ur Bachs Goldbergvariationer samtidigt som elektroder mätt deras avkoppling, upphetsning och kognitiva belastning. Musik skapar omedelbara känslomässiga reaktioner i hjärnan som man kan läsa av genom EEG. Hjärnvågorna omvandlas sedan av stickmaskinen till ett tvåfärgat mönster där varje maska hänger ihop med en elektrisk impuls som alstras i hjärnan när personen lyssnar på musiken.

brain_knittingSlutresultatet blir en stickad halsduk där man kronologiskt kan följa hur personen reagerat på musikstycket, både känslomässigt och kognitivt. Neuroknitting-experimentet är ett exempel på nya och spännande sätt att generera unika och personliga mönster och göra abstrakt data konkret. I experimentet är det samma tio minuter långa stycke som använts. Det vore ännu mer spännande om man kunde sticka en halsduk som visar exakt hur man känner inför sin favoritlåt!

Se massvis med bilder av hela processen på flickr.

Stickad fred till Eurovision

eurovisionstickning3Eurovisionsfesten är i full gång i Malmö, och bland fjärilar, scenframträdanden och tyska schlagerturister finns det också plats för slöjd. Malmö Stadsteater har inspirerats av Cirkus Cirkörs föreställning Knitting Peace och bjudit in Malmöborna att pynta festivalområdet med stickade och virkade vita alster. I början av maj samlades ett tjugotal slöjdare i Intimans foajé och gick loss på vita garner i alla tänkbara material.

Knitting Peace-inspirerad stickning i Malmö. Foto: Paula Rooth– Det är kul att vara med i schlageryran på något sätt. Istället för att bara affischera vill vi klä lyktstolpar, papperskorgar och skyltar med små vita spår som väcker nyfikenhet, säger Malin Cederberg som är Malmö Stadsteaters stickkonsult.

Årets Eurovisionsfestival vill fokusera tävlingens grundbudskap om fred och enighet mellan länder. Att träffas och göra något med händerna i ett långsamt tempo kan också vara ett sätt att skapa fred, menar Malin Cederberg.

– Jag tror inte att folk börjar  bråka när det stickar tillsammans. En ensam stickning ser heller inte så mycket ut för världen, men sätter man ihop många kan de göra ett stort intryck.

Maria Johannson blev medbjuden på stickträffen av sin kompis Maria Kronvall.

– Jag har inte stickat på länge, men nu när jag är här har jag blivit påmind hur skönt det är att hålla på med händerna, säger hon.

eurovisonstickning4– Det är häftigt med gerillastickning, just att man får vara med i något större. Jag kommer inte vara så stor del i Eurovsion i övrigt, men nu gör jag någonting, säger Maria Kronvall.

De stickade och virkade alstren kommer att sättas upp av Malmö Stadsteater dagarna innan Eurovisionsfestivalen drar igång, men har du något du har gjort så går det bra att sätta upp det själv också, på Stråket mellan Gustav Adolfs torg och Malmö Stadsteater. De har fått klartecken av kommunen att alstren kommer att få sitta kvar.

Föreställningen Knitting Peace av nycirkusgruppen Cirkus Cirkör har också bett besökare att lämna in stickade och virkade vita saker på de platser de har besökt under sin turné, som sedan har satts upp i salonger och foajer under föreställningen. Den vita färgen symboliserar fred och tanken är att undersöka om en världsomspännande stickning kan göra någon skillnad.

Knitting Peace spelas i Malmö 14-19 maj.

Paula Rooth

Bilar av garn

Virkad polisbil av Kaija Papu Stickad folkabuss av Varvara Guljajeva och Mar Canet

Zickermans förespråkar sällan bilism, men när det gäller Kaija Papus virkade polisbil och konstnärsduon Varvara Guljajeva och Mar Canet gör vi ett undantag.

Kaija Papu har ägnat tre år åt sin realistiska virkade modell av en polisbil i naturlig storlek. Först skulpterade hon en bas i skumplast och sedan har hon handvirkat och -stickat fälgar, däck och lyktor. På långt håll är det svårt att gissa att bilen är virkad.

Varvara Guljajeva och Mar Canet (vars stickade poesi vi skrivit om tidigare) har ett lite annat tillvägagångssätt. Deras folkabuss är stickad på open source-stickmaskinen Knitic som de håller på att utveckla. Den är inte lika realistisk som Kaija Papus polisbil en i gengäld kan man kliva in i den och köra omkring på gatorna. Det är troligen ingen risk att man överskrider hastighetsgränsen…

Framlyktan på Kaija Papus virkade polisbil Baklyktan på Varvara Guljajevas och Mar Canets stickade folkabuss

Stickade irländska djur

Stickad räv, hare och får

Textilformgivaren Claire-Anne O’Brien är mest känd för sina stickade pallar och stolar. Nu har hon formgett och stickat en liten kollektion med stickade varelser inspirerade av djuren som lever på Irlands vindpinade västkust. Räven Fionn, haren Liam och fåret Brigid är alla handstickade i vackra irländska tweedgarner.

Räven är hela 65 cm lång. Haren och fåret är drygt 30 centimeter. Allihop säljs genom webbshoppen Makers & Brothers där man också kan läsa en liten historia om vart och ett av djuren. Det var faktiskt bröderna bakom webbshoppen som först bad Claire-Anne O’Brien att sticka djuren inspirerade av deras minnen av skygga harar som skuttade i deras barndomstrakter.

Lisa Annes Auerbach gör uppror med stickade tröjor

Tre stickade tröjor av LIsa Anne Auerbach: "Jag pratar aldrig med min granne", "Visa mig vad du stickar och jag ska säga vem du är", "More than love hours can never be repaid"

Just nu pågår en utställning på Malmö Konsthall med den amerikanska konstnären och fixstjärnan på craftivisthimlen Lisa Anne Auerbach. Hon har formgett 25 tröjor i hönsestrikstil som stickats av en grupp danska kvinnor. Istället för att visa tröjorna på skyltdockor har konsthallen och Lisa Anne valt att det ska vara personalen som har tröjorna på sig. De kommer utföra sina vanliga sysslor, fast hela tiden iklädda stickade tröjor med olika budskap. Vill man vara säker på att se alla tröjorna måste man besöka utställningen flera gånger, eftersom det sällan är 25 personer som jobbar inne i konsthallen på en gång.

Slagorden på Lisa Annes tröjor brukar vara rätt kraftfulla. De är anarkistiska, feministiska och ibland provocerande för vissa. På Malmö Konsthall har hon tonat ned dem en aning eftersom det inte är hon själv som ska gå runt i dem.

– Jag skulle aldrig vilja tvinga någon att gå runt i en tröja som de inte kan stå för. Själv kan jag ha på mig vad som helst, jag bryr mig inte om vad folk tycker, säger Lisa Anne.

– Jag gillar verkligen att tröjorna kommer sitta på människor här. Om man ramar in eller visar dem som en skulptur är de helt döda, bara en skugga av vad de är när de sitter på en människa som man kan prata med.

Utställningen pågår till 27 januari.

Podcastslöjd och slöjdpodcasts

Podcast-fenomenet, eller poddradio som det ibland kallas på svenska, har verkligen slagit igenom stort i Sverige i år. Podcasts är ljudfiler som man kan prenumerera på och lyssna på när man har lust. De gör det möjligt för privatpersoner att spela in radioprogram med små medel och nå ut till intresserade över hela världen. Sveriges Radio har länge dominerat det svenska poddlyssnandet genom att lägga ut sina radioprogram som podcasts. Det är först på de senaste åren program som P3 Dokumentär och Spanarna petats ner från Itunes topplista över mest lyssnade podcasts. Även i USA, där podcastslyssnandet och -sändandet slog igenom tidigare än i Sverige är det Public Service-radion som har toppat listorna. Framför allt genom This American Life och Radiolab. Varje avsnitt av This American Life laddas ned i genomsnitt 750 000 gånger.

Ett av This American Life och Radiolabs fans är Heidi Kenney som brukar lyssna på programmen medan hon slöjdar. I somras sydde hon tygdockor av programledarna Robert Krulwich och Jad Abumrad från Radiolab och Ira Glass från This American Life. Nu väntar vi bara på att svensk podcastlyssnare ska ta sig an samma sak. När kommer dockversionen av Kristoffer Triumf från Värvet, eller Tobias Norström och Billy Rimgard bakom Obiter Dictum?

En annan slöjdig podcastlyssnare är Elin Johansson i Kalmar. Igår startade hon tillsammans med Karin Eklund Stickpodden, den såvitt Zickermans vet första svenska podcasten om stickning. På engelska finns flera podcasts om både stickning och andra typer av slöjd men Elin önskade sig någonting som mera påminner om konversationen man har på ett stickcafé.

– Podcasts är den perfekta kamraten under stickning. Jag lyssnar på Filip & Fredrik, Värvet, Crazy Town, Tack för kaffet, Luuk & Lokko och KnitPicks bland annat, säger Elin Johansson.

Elin fick med sig Karin Eklund på idén och första av snittet spelades in i Elins garderob.

– Ibland fick vi ta pauser för att sträcka på benen eftersom vi var tvungna att sitta hopkrupna. Men vi tyckte det var superkul att spela in, fick oss många skratt och vilken adrenalin vi fick efteråt! Tankarna började genast mala och nästa avsnitt planeras. Jag hoppas vi kommer bli bättre och bättre ju säkrare vi blir på detta.

Planen är att lägga ut ett nytt avsnitt varje vecka. Första avsnittet handlade bland annat om att sticka på möten och föreläsningar, köpa garn på Papua nya Guinea och olika stickevent.

– Vi hoppas att alla som gillar att handarbeta tar podden till hjärtat och sätter sig ner med en kopp kaffe eller te och pysslar lite samtidigt som de lyssnar. Och att de hör av sig till oss på stickklubben.se eller Facebook för feedback, tips, kommentarer eller bara ett hej, säger Elin Johansson.

Prenumerera på Stickpodden genom Itunes eller Libsyn eller lyssna direkt på Stickklubbens blogg.

Stickad poesi av skräpmejl

Konstnärsduon Mar Canet och Varvara Guljajeva har programmerat en stickmaskin så att den förvandlar rader ur spam-mejl till dikter och stickar tröjliknande flaggor av dem. Projektet handlar om att koppla ihop teknologi med traditionellt hantverk och samtidigt göra något nytt av den irriterande skräpposten som fyller människors inkorgar varje dag. När de ställer ut sin stickade spampoesi ber de alltid folk i närheten att donera sin spam till dem. Av skräpposten genereras dikter som sedan förvandlas till stickmönster.

Folkfest i slöjdad skrud

malmofestivalen-12-004 malmofestivalen-12-014 malmofestivalen-12-020

I Malmö pågår just nu Malmöfestivalen för fullt. Ända fram till fredagen 24 augusti kokar stan av folkvimmel, all världens mat (alla mattält har lovat att ha minst en vegetarisk rätt i år), öltält, barnteater, film i det fria, konserter och mycket mycket mer. I år är det dessutom en färgsprakande slöjdfest på festivalen.  Alla skyltar på området består av broderade tröjor och på gator och torg så har statyer, lyktstolpar, skatebordramper och träd klätts in i färgglada stickade alster, som ett enda stort gerillastickningsprojekt!

Enskilda slöjdare och stickgrupper har under sommaren fått olika platser tilldelade att klä in. Gruppen Stick opp, som tidigare har stickat en tre meter hög modell av Turning torso, har träffats på centralstationen i Malmö för att sticka till statyn av Karl X Gustav på Stortorget.

– Det är kul att så många har velat vara med, och häftigt att sticka något så stort tillsammans som verkligen syns, säger Anna Karin Andersson som är en av de ansvariga i gruppen.

En av dem som har stickat till kungen är Vesna Chuckman, en stor illgrön mantel har det blivit. Hon gillar tanken på att det hon stickas placeras ut i staden.

– Tar du något konventionellt och sätter det i ett okonventionellt sammanhang, då blir det konst!

Lovisa Witt från Skånes hemslöjdsförbund är ansvarig för slöjdandet under festivalen, och menar att slöjd passar bra under Malmöfestivalen eftersom båda står för något väldigt folkligt. Återbruk är också något som uppmuntras under festivalslöjdandet.

– Det finns inga pekpinnar utan kan få se ut lite hur som helst. Folk får gärna använda sig av gamla restgarner, säger hon.

Skånes Hemslöjdsförbund kommer att ha ett tält på Stortorget där alla som vill får prova på olika tekniker under festivalen. Det kommer bli bland annat broderi, pappersslöjd och knyppling. För exakta tider och dagar, se Malmöfestivalens program.

Ska du bara åka till Malmö en gång i år, eller gå på Malmöfestivalen en gång så är det nu, i år!

Några slöjdhöjdpunkter under festivalen: Läs mer

Att tagga med garn – del 2

Zickermans fortsätter vår genomgång av garngraffitins historia, se första delen här. Garntaggande, garngraffiti, engelskans yarn bombing eller yarn storming. Rörelsen med många namn har endast sju år på nacken, men är väl omskriven och omdebatterad. Och allt som behövs är stickor och lite garn.

I London finns sedan 2009 gruppen Knit the City med stickaren Lauren O’Farrell i spetsen. Knit the City tillhör den kategori garntaggare som med sina utsmyckningar vill berätta en historia.  Beväpnade med humor och dräpande samhällskommentarer bygger Knit the City upp sina budskap utifrån situationer och miljöer där taggarna placeras. Med alias som Deadly Knitshade och Lady Loop vill också de uppvärdera det traditionellt kvinnliga stickandet och låta det ta plats i det offentliga rummet. Knit the City benämner sitt taggande som yarn storming, och kring det brittiska uttrycket har många garntaggare samlats.

Knit the City har bland annat en efterföljare i Saltburn by the sea-knitter som med sina olympiska figurer pryder och lämnar avtryck på en pir längs Englands nordöstra kustband. Och det är kanske just det som är kärnan i garngraffitin; att ta den offentliga miljön i besittning och att själv vilja tillföra, säga eller påverka något – vare sig det gäller åsikter kring olympiska spel, miljöpolitik eller kvinnligt hantverk.

Att tagga offentliga byggnader, statyer, träd, eller lyktstolpar berättar något. Garntaggandet kan ses som ett feministiskt ställningstagande, där kvinnlig handarbetstradition uppvärderas och markeras. Taggandet utförs oftast också av kvinnor, som genom garngraffitin på ett nytt sätt deltar i diskussionen om det offentliga rummet. Graffitivärlden är traditionellt mansdominerad, genom garnet som material har kvinnor också börjat uttrycka sig. Den estetiska och överraskande aspekten av garngraffiti är förstås inte heller att förringa, garnet som oväntad symbol i stadsrummet är för många en kick i sig. Att göra det offentliga rummet varmare, och mer ombonat är ytterligare en drivkraft för garntaggare.

I Sverige finns Stickkontakt och Masquerade . Gruppen Masquerade var tidigt ute, de två medlemmarna organiserade sig redan 2006 och har sedan dess satt Stockholm – där de är verksamma – på garngraffitikartan. Masquerade är uttalat feministiska i sitt arbete, där tankar kring förspilld kvinnokraft och feministisk närvaro på gatorna är drivkrafter. Masquerade liksom Stickkontakt medverkar numera vid en rad evenemang runt om i världen, där garngraffiti, gatukonst och politik diskuteras.

I år har garngraffitirörelsen sju år på nacken, och även om Magda Sayeg och hennes Knitta-stickare blivit mer av konstnärliga stickentreprenörer som medverkar vid offentligt arrangerade installationer (se tidigare inlägg) råder det en febril garngraffitifeber runt om i världen. Sajten Yarn Bombing, där Mandy Moore och Leanne Prain dokumenterar andra garnbombare samt visar upp sina egna alster är en bra källa för att hålla sig uppdaterad. Liksom Yarnbombing Los Angeles, för det börjar experimenteras allt mer där ute. Rörelsen Knitted Landscaping stickar exempelvis in naturen. Det finns också konstnärer som använder sig av stickgraffitin som uttryck, se polska Agata Olek. Eller garntaggare som faktiskt inte stickar – kolla in Juliana Santacruz Herrera. Bara för att nämna några exempel.

Tyska B-Arbeitens bildserie på ett instickat träd har spridits världen över i sociala medier. De har låtit dokumentera sin gigantiska garntagg över ett år för att följa årstidernas skiftningar.

Stickgraffitin har över åren fortsatt väcka förundran, uppmärksamhet och glädje. Även om stickningen i sig inte behöver eller bör vara perfekt – restgarnerna och spillet som används är ju det som givit graffitin i garn dess färgstarka och speciella utseende – är genren ett tydligt bevis på att fler och fler fått upp ögonen just för vad som är möjligt att göra med stickor och garn. Att garngraffitin bidragit till den stickboom som vi sett parallellt med garntaggandet är ingen överdrift. Jag skulle säga att mycket av de föresatser man genom åren haft – att uppvärdera kvinnligt hantverk – har fungerat. För att citera Debbie Stoller, som grundade Stitch’n Bitch-rörelsen – ”Knitting is the new rock ’n roll. I think our grandmothers would be really proud”.

Frida Arnqvist Engström

Nyfiken på bildinspiration? Bildgoogla termer som Yarn bombing och Yarn graffiti, eller besök Flickr och gör samma sak där, sök på ord som Yarn bombing eller Yarn graffiti.

De bilder som finns i detta inlägg saknar ibland upphovskällor – bilderna cirkulerar på nätet med okända fotografer. Ibland är det också svårt att veta vem som ligger bakom själva taggarna, då garngraffitin i sig är offentlig och ofta anonym.