Här är en artikel om min farmor. Klicka på bilderna så öppnas de i sina ursprungliga storlekar.

Skrivet av: niklas
Publicerat i nks

Shelf


Shelf by Niklas Karlsson.
Carved and planed by hand. Linseedoil paint.

Candlesticks


Candlesticks by Niklas Karlsson. Carved of birch and pine. Height 29 centimeters.


Webshop



It’s been a cold winter. For two months the cold has not let go once. A couple of mornings it has been below -30 (celsius) again now and I have a car battery on charge tonight that I will put in before I take the kids to kindergarten tomorrow morning.
During the day it is nice, but I’ve been working in my workshop. So tonight I felt trapped and took a walk though it was -25 degrees outside. It was moonlight and starry and bright and beautiful. I ended up taking a shortcut across the fields on my way home. Pulsating thru the powdersnow I got up the heat and laid down in the middle of the field and actually felt really warm and comfortable. Then I walked the last bit home and sat for a while in the log hut that I have been working on sporadic. I can`t wait until it is finished, but tonight it felt almost like a shame to cover the walls.

Today I started my webshop where I sell my horses and shoe rack. I will fill up with clotheshangers etc. in a while. The address is ahardslojdlife.jetshopfree.com. I don´t have that many things in stock, so tomorrow I’ll take a tour and take material for shoe racks. I decided that when I was lying there in the snow.

Birchbarkboxes.



Boxes by Niklas Karlsson

I had the benefit to meet the folkartist and master at sloyd Nils Blixt from Vallsta in Hälsingland while he was alive. He was particularly known for his birchbarkboxes and he had his strong feel about how a birchbarkbox should be made. First of all the two layers of birchbark should not be glued together, but instead stitched with root at the top. The glue kills the material.
Nils Blixt also hated when the joint of the box is cut with a (straight) chisel (after a carefully measured drawing).Those joints would give an aggressive impression. The joint should be cut with a knife, which allows you to take into account the quality of the material and particularly the ”eyes” in the birchbark, which are a weak part of the material. The lid would often have a rim to prevent it from widening the box with time and the bottom was pushed in an extra millimeter to give the box a smooth feel against the underlay. It will not stand on the actual wooden bottom, but on the soft edge of the birchbark.


Boxes by Nils Blixt, Vallsta.

When I make my own birchbarkboxes I am inspired by Nils Blixt` ideas. He in his turn was inspired by ”Näverjollen” and in that way the boxes becomes part of a tradition of birchbarkboxes. I say that without making any other parable with Nils Blixt. He was a genuine folkartist, each and every one of his boxes was a part of his own mythology and imagination that was truly unique. I have the deepest admiration for him.


Left: woman taking birchbark at a class in Fågelsjö. Right: in the making of a box.


Root and birchbark


Left: old box Right: box with tea by Niklas Karlsson

by
Niklas Karlsson

på svenska:

Jag hade förmånen att träffa slöjdaren Nils Blixt från Vallsta medan han levde. Han var särskilt känd för sina näverburkar och han hade sin bestämda uppfattning om hur en näverburk skulle tillverkas. Ett krav var att en näverburk inte fick limmas utan den skulle istället sys med en rotsöm längst upp. Limmet dödar materialet.
Nils Blixt avskydde också när burkarnas tampor skärs med ett stämjärn (efter en noga uppmätt mall). Sömmen blir då aggresiv. Tamporna skulle skäras ut med kniv, vilket också tillåter att man tar hänsyn till hur materialet ser ut och särskilt då att undvika ”ögonen” som är en svag del i materialet. Locket hade med få undantag en fals för att inte tränga ut näverburken med tiden och bottnen trycktes in någon millimeter extra så att burken fick en mjuk känsla mot underlaget, då den inte stod på själva träbotten utan på den mjuka näverkanten.

När jag gör mina egna näverburkar inspireras jag av det som Nils Blixt förespråkade. Han har i sin tur hämtat sin inspiration från Näverjollen och burkarna ingår på så sätt i en tradition av näverslöjd, utan att jag för den skull gör någon övrig liknelse med Nils burkar. Han var en folkkonstnär, som gjorde näverburkar som var och en i sig bar Nils egen mytologi och föreställningsvärld som var unik. Jag har en stor beundran för honom.

Wallshelf for plates


Wallshelf for plates, gustavian style. Made of old panels. 1200×960 mm. Handplaned with profiles. Painted with linseedoil paint. By Niklas Karlsson.
Carved troughs and shoerack by Niklas Karlsson.

Ulrika Olsson Keramik – Inspiration: Årets julklapp eller Especially for you eller Jultävling

Är du rädd att inte få några klappar i år? På den här väldigt sympatiska och – hur ska jag säga – stilfulla bloggen kan du vinna två keramikkoppar i julklapp. Lämna bara en kommentar på inlägget för att vara med i utlottningen. Bloggen är en av mina favoriter. Det är en blandning av keramik (hon är keramiker), vintage, slöjd, byggnadsvård, kläder (men inte på det där trendkänsligt ängsliga sättet) mm.

Ulrika Olsson Keramik – Inspiration: Årets julklapp eller Especially for you eller Jultävling

Linseedoil paint

Old stone for making linseedoil paint

I get a lot of questions about paint. And it is a difficult area. It is harder to judge the quality on paint than it is, say, a blank for a spoon, burls or birchbark. Maybe that is why it feels more difficult. For me, the finish has been a source of worry. I thought I got most things right, except for that part. Until I started to make the paint myself from scratch. Because it has a lot to do with the quality of the paint if the work gets good of not. And by that I mean the quality of the oil and of the pigment. Since I exclusively use linseedoil paint.

A good linseedoil paint, according to me, is one that covers good (not so many coats), dries fast, and gives a smooth subdued finish. When you make the paint yourself you put a lot of pigment in the paint which gives the paint these qualities. The more pigment makes the paint less fat, you see.

The procedure is that I grind the pigment with oil with a flat stone on a marbleplate. Doing this I get a thick paste of pigment and oil. The longer you grind the paste the looser it gets so that you can add more and more pigment as you go. You can almost feel the grains of pigment getting smaller and smaller and the oil working its way in to cover every separate grain. When you have done this you dilute the paste with some oil until the paint is just right.



For a while I made all my paint this way but now I also use Ottossons linseedoil paint, which I buy from Annacarin in Järvsö. I get my pigment from Kulturarvet in Östersund and my oil from Färgriket, on the internet.

Färg

Jag får många frågor om (linolje) färg. Och det är ett svårt kapitel. Det är svårare att bedöma kvaliteten på färg än på tex skedämnen vrilar och näver. Kanske är det därför som man tycker färg är svårt. För min del har ytbehandling varit lite av en frustration. Jag fick till det mesta tyckte jag, utom den biten. Tills jag började att göra färgen själv från grunden, för det har mycket att göra med kvaliteten på färgen om det blir bra eller inte. Och då menar jag kvaliteten på oljan och på pigmentet. Jag använder nämligen uteslutande linoljefärg.

En bra linoljefärg är enligt mig bra täckande, torkar snabbt och ger en slät och jämn matt yta. När du gör färgen själv får du i mycket pigment i färgen vilket gör att den får dessa egenskaper. Pigmentet gör nämligen att färgen blir mager.

Rent praktiskt gör jag så att jag river ihop linolja och pigment på en marmorskiva med en sten som löpare. Jag får då en tjock pasta. Ju längre man river pastan desto lösare blir den emellertid och man kan hela tiden ha i mer och mer pigment vartefter man river ihop pigmentet och oljan. Ja, man kan nästan känna hur pigmentkornen blir mindre och mindre och hur oljan arbetas in och omsluter varje enskilt pigment. Sedan späder man ut pastan med olja till en lämplig strykbar färg.

Ett tag gjorde jag all färg på det här sättet, men numera använder jag också Ottossons färdiga linoljefärg som jag köper hos Annacarin i Järvsö. Pigment handlar jag hos Kulturarvet i Östersund och olja från Färgriket, på nätet.