menherrejävlar

Är det rimligt att vara såhär trött?! Nej, det är inte det, jag kan inte skylla på något heller, jag har inte mens, jag är inte gravid, jag har till och med återhämtat mig från kräksjukan… Samtidigt är det rätt skönt att vara trött på kvällen, insomnia är inte något som uppskattas.

Meeeen, jag skriver mönster, ritar diagram, stickar sockor, korrläser diagram, korrläser texter, diskuterar och tänker.
Nu vill jag bara att allt ska vara klart, sedan kan jag gå i stickpension och aldrig mer behöva sticka i hela mitt liv! Ja, ibland blir jag leds på att sticka. Faktiskt.

När en slutar upp med att andas för att en är så rädd

Från att ha varit harig, rädd för allt, till att vara en rätt stark och trygg individ så dröjer sig fortfarande rädslor kvar.

Det är inte som det har varit, när jag var så rädd att jag kunde stanna ensam i min lägenhet en månad i sträck, eller när jag var så rädd för att vara ensam så att jag inte ville åka hem. Men det skulle vara lögn om jag inte skulle erkänna att vissa rädslor finns kvar, jag tror att alla har rädslor.

Men just nu finns det nog bara en sak som jag är riktigt riktigt rädd för, ni vet sådana besked som får hjärtat att stanna upp och det har varit några sådana. Jag skrev om min pappa för snart två år sedan, det måste betyda att det var ungefär 2 år sedan jag fick beskedet om att min pappa hade en tumör, den var nu godartad och allt har gått bra, men jag kommer fortfarande ihåg hur ont det gjorde och hur ledsen och framför allt rädd jag blev. Ni vet, ett sådant besked som får hjärtat att stanna upp.

Det är det jag är rädd för, cancer, det är en jävligt hänsynslös och orättvis sjukdom, allt med den är orättvist, det är bara ont, den gör bara ont och den drabbar så många, den drabbar ju faktiskt alla på ett eller annat sätt.

En nära släkting till min sambo har precis fått besked om att bröstcancern är tillbaka, bara månader efter att hennes syster opererade sig för samma cancerform för tredje gången.

Jag kollar på denna och gråter och vill skänka alla mina pengar till forskning, men det har jag inte riktigt utrymme till så jag uppmuntrar alla till att göra lite!

Finfredag med ny arbetsroll!

Idag har jag tagit på mig mina turkosa knälånga haremsbyxor, under dessa har jag gula strumpbyxor (dels för att de hjälper till att hålla de numer för stora byxorna uppe och dels för att gå barbent är lite fel en dag med minusgrader som denna), en tröja som också den numer är stor och en kofta, som passar perfekt som jag vill ha den, för den har jag stickat själv! Är jävligt nöjd med den koftan faktiskt.

Igår kunde jag inte sova, min fina kille kom hem 2.30 och då låg jag fortfarande och kollade på True Blood jag var pigg som en mört och låg efter han somant (vid 3.30 kanske) vaken i en timma till, vilket i sin tur resulterade i att jag försov mig, 5 av 5 dagar denna vecka, BRA JOBBAT SVANLUND! Men jag kom ju till jobbet i alla fall, väl på jobbet jobbade jag jobb och inte längre på att försova mig, jag skulle ha möte men kollegan jag skulle ha möte med var upptagen i telefon, det vill säga att jag hade inget att göra. Så efter att ha jobbat här i 2,5 år tänkte jag att jag ska testa en ny roll på jobbet, jag gick in till ett rum där jag har 3 kollegor som sitter tillsammans och börjar prata politik, det vill säga, jag har blivit moderator! Jag är inte någon vidare bra moderator, eftersom jag inte var med till debattens slut, men något av moderator på jobbet skulle jag nog påstå att jag är ändå.

Sedan gick jag och hade mitt möte, jobbade mer jobb och sedan gick jag och köpte lunch, min arbetsplats är på campus och därmed är det en studentrestaurang som ligger nära jobbet och där fick jag utan att jag sa något studentrabatten på 15 kronor på matlådan, BARA BRA SAKER IDAG ALLTSÅ! (förutom att jag försov mig såklart, det är givetvis INTE bra)

 

Hoppas att er fredag varit lika bra och givande som min (än så länge)

/Kamilla, moderator

Läs mer