Ursprungsmärkning

Igår var det stickklubb och vi pratade om att sälja stickat, varvid jag säger ”det gör jag inte, jag får inte nog betalt” varvid självklart diskussionen övergår till att prata om hur mycket tid som faktiskt läggs ner på stickat.

Det bästa som finns är att ge bort stickat till någon som stickar, det är de enda som faktiskt och på riktigt förstår hur mycket tid som faktiskt läggs ner på det som jag gör.

Men för att få andra att förstå så pratade vi om att ”ursprungsmärka” våra stickade saker och ha med en text som lyder exempelvis:
Denna sjal är stickade av Kamilla Svanlund, den är stickad på 35 timmar under våren 2013 på Frösön och innehåller 100 % ull.
På så sätt kan du ju lätt få fram hur mycket tid som faktiskt är nedlagd på projektet och lite mer information om innehållet är ju bara bra, om du exempelvis använder ett garn du har lite bakgrundsinformation om.

Är det rätt väg att gå för att få oinvigda att förstå? Vad tror du?

 

—-

Jag fick en kommentar i andra forum från Cessi som inte använder facebook:

“Hm.
Jag har under några år gett vantar i present, samma mönster. De som fått vantarna har vissa saker gemensamt och flera av dem känner varandra. Var och en har sin egen grundfärg, men det finns alltid rester av de vantar som jag gjort tidigare i dem. Den successionen delger jag mottagarna för att stärka banden mellan dem.

Det jag tycker är krångligt är att jag inte vet hur många timmar jag lägger ner på ett projekt. Hur vet man det? Jag stickar inte med stoppur utan här och där när det ryms.
Men som idé gillar jag din ursprungsmärkning.”

Varvid jag svarade:

”Det är en fin present att ge!
Ofta så höftar jag hur lång tid något tar, jag stickar små saker och därmed så kan jag rätt lätt lägga ihop mina timmar till vad det blir för något :)
En gång så har jag klockat ett par vantar som jag stickat och då tog det 16h att sticka ett par flerfärgsstickade vantar med inte så mycket mönsterupprepning från uppläggning till alla trådar var fästa.
Sedan finns det ju mycket annat som också som tar tid, att välja garn, att rita diagram och om det hela ska bli ett mönster är jag lätt uppe i 40h på ett par vantar :)”

Det är lätt att låta bli att handla när en inte har tillgång till pengar.

Helgen har varit lugn, vi har varit med vår vän T som kom och hälsade på, badat Fina och fikat, en hel del fikande blev det.
MEN, idag skulle vi på loppis, vi satte oss i bilen och stannade till på kvantum för att ta ut pengar eftersom det var den bankomat som var på vägen, jag stoppade in mitt kort, slog min kod, angav den summa jag ville ta ut och bankomaten lät som bankomater brukar, helt plötsligt står det på skärmen att det är något fel och att bankomaten behåller mitt kort. Jag fick inte några slantar heller. Jag har sällan sagt så många fula ord till en död sak, sedan ringde jag bankens kundtjänst ”du har beräknad kötid på 19 minuter, du har plats nummer 75 i kön”, jo, mantackarja, men jag är envis som en åsna och väntade, inte i 19 utan i 32 minuter innan jag fick prata med någon.

Jag förklarade att jag hade av deras bankomat blivit bestulen på mitt kort och ”ville gärna ha ett nytt, tack”, svaret blev ”inga problem, jag beställer ett nytt så får du det om ungefär en vecka” varvid jag var tvungen att fråga ”men, hur ska jag kunna köpa mat denna vecka då?, med tanke på att ni inte hanterar kontanter i bankkontoret”, ja, då ska jag tydligen föra över pengar till någon vän/familjemedlem som i sin tur kan ta ut pengar åt mig… Är det rimligt? Nej! Blir jag arg? JA-A!

Jag frågar om det är rimligt att jag ska behöva sota för att deras jävla bankomat slukade mitt kort, och hur jag ska kunna förhindra detta. Jag får svaret ”Det är sådant som händer”, ja, det förstår väl jag med, är ju inte korkad, men det skulle vara behändigt att då ha ett bankkontor som jag kan gå till och ta ut pengar om jag behöver det.

Istället blir jag erbjuden att koppla ännu ett kort till mitt konto, vilket jag då självklart ska betala för också, så, för att förhindra ett problem som de har skapat ska jag betala typ 200 kronor per år? Känns ju rimligt…

Jävla skitbank och jag kommer väldigt snart att byta till en medlemsägd bank och hoppas att de kommer att skaffa bankkort snart också.

 

Över till annat nu när jag fått sura offentligt också.

Jag har beslutat mig för att vi ska äta mer vegetariskt och har därmed införskaffat en vegetarisk kokbok, en kan ju tänka sig att en gammal vegan ska kunna det här med vegetarisk matlagning men, nej, det blir mest linsbiffar, linsgryta och soppor när jag ska få till något vegetariskt,då tänkte jag att en riktigt bra basicbok med veg.mat är bra och ja, än så länge är jag jättenöjd med boken och den har mycket mer än bara recpet, Hurra!

Förvåningen förvånar

Jag blir förvånad att någon blir förvånad över hur H&M behandlar sina fabriksanställda, på riktigt, du går och köper en tröja för 39:90 och förväntar dig då att det både är schyssta material samt att det är bra arbetsförhållanden?

Jag tycker att det är jättebra att det pratas om det, det behövs pratas om! Inte bara arbetsförhållanden utan allt som har med textilindustrin att göra, det finns bra alternativ och jag förstår, jag gör verkligen det, att en anser att en inte har råd att köpa en klänning för 1500 om en kan köpa tre för samma pris på H&M. Att sedan den klänning du då köpt för 1500 håller bättre än de tre á 500 kronor H&M förstår jag också att en har en tendens att blunda för.

Jag förstår också att alla inte har den ”stil” som andra handskläder ofta har, jag själv har mest haft problemet senaste åren att det är svårt att få tag på andra handskläder i min storlek.

Jag är inte bättre än de flesta andra, jag köper billiga kläder på H&M, jag tvättar mina kläder för ofta och jag har absolut en slit- och slängmentalitet som ofta ger mig själv dåligt samvete och ont i magen, men jag försöker, jag försöker att tänka när jag köper presenter till mina syskonbarn, jag köper så lite plast jag bara kan och i första hand handlar jag i andrahand.

Att köpa saker som håller är det primära, kvantitet är inte bättre än kvalitet och kommer aldrig vara, att vara försiktig med min egen ekonomi är självklart viktigt men att spara på moder jord är viktigare.

Men jag tillhör inte och kommer aldrig tillhöra (en ska aldrig säga aldrig) den grupp av människor som har fyra garderober med kläder de inte använder, i vår lilla familj har min sambo både fler par skor och mer kläder än vad jag har, jag använder nästan alltid samma kläder och köper jag nytt kräver det mycket tankeverksamhet från min sida, jag har en tendens att överkonsumera och det är jag medveten om, men den medvetenheten är just det, en medvetenhet.

Jag hade under ett års tid köpstopp på garn, vilket jag trodde skulle vara jättejobbigt, men det var inte det, jag bytte garn och använde det jag redan hade och hade jag inte något till just det projektet jag ville sticka fick det vänta och ville jag fortfarande sticka det när året var slut, ja, men då kunde jag köpa garn då. Det året lärde mig mycket och överkonsumtionen av garn är betydligt mindre, men det är väl så när en är kreativ, en behöver material att klappa på ibland.

Har ni tänkt på det när det gäller garn? Att det är så många som vill ha garner som är så billiga som möjligt, men en måste tänka längre.
Billiga garner kostar ofta mer än vad det kostar i rena pengar:

  • billigt material ger oftast sämre produkt
  • köpa garner via nätet tar kål på våra fina lokala garnbutiker
  • billiga material ger sämre arbetsförhållanden för fabriksanställda och levnadsförhållande för ulldjur
  • massor med andra saker jag inte kommer på nu, fyll gärna på listan!

Därför uppmanar jag till att vi ALLA i November tänker på naturen lite extra, vilket i sin tur kanske gör att vi tänker lite extra på naturen resten av livet också!

Så Naturmaterial, Andra Hand, Ekologi, Rättvist och Kärlek!

(Har ni sett Wovember, jag älskar det)

Upphovsrätt

Jag skulle vilja att vi pratar om en sak, jag och alla ni som handarbetar. Jag har upptäckt en sak när jag kollat på diverse bloggar, sidor på facebook och lite överallt som gör mig kanske lite upprörd, ledsen och till och från arg.
Jag har funderat länge på hur jag ska kunna skriva detta på ett bra och vettigt sätt som inte trampar någon på tårna, för det vill jag inte, verkligen inte men har en tendens att göra det i alla fall så om ni känner att ni tar illa vid er av mitt inlägg så får ni gärna säga till.

Det är så att jag har hittat olika, vilka är jätteduktiga hantverkare, reproducerar och säljer efter mönster som inte är deras egna och heller inte fört diskussionen med designern (jag har frågat om detta eftersom jag är något av en regelryttare och obotligt nyfiken) om det är okej att sälja produkter över deras mönster.
Sådant gör mig som designer ledsen och jag skulle inte acceptera om jag skulle  upptäcka att någon säljer vad som i grund och botten är MINA saker, speciellt inte utan att fråga mig eftersom man normalt sätt köper en licens för att få producera, detta gäller virkning, stickning, sömnad och ja, allt.
Det är lite detsamma som att jag tar en fotografs bilder, skriver ut dessa och säljer, DET ÄR JU ÄNDÅ JAG SOM SKRIVIT UT DEM PÅ MITT FOTOPAPPER eller hur?! Då bör väl ändå JAG har rätt att sälja dessa? Eller, nej det fungerar inte så, upphovsrättslagen säger att man inte får göra det.
Upphovsrättslagen är lite svårare när det gäller mönster men jag tycker att det bör gälla samma saker där, även om DU har lagt ner tid och pengar till garn så har inte DU för den delen rätt att sälja det som du har producerat utan att prata med designern.

Jag har fått höra saker så som ”men hon har ju lagt ut mönstret gratis och då fattar hon väl att det kommer att hända”, men, nej, jag lägger upp mönster gratis för att jag vill dela med mig av mina mönster så att de som inte har råd att köpa av mig färdiga produkter av mig eller som själva gillar att hantverka ska kunna skapa själva och inte för att någon ska profitera på mina mönster.
Anledningen till att jag använder ordet profitera är för att det är just det man gör, det har en negativ klang och det är för att det är en negativ sak, jag har aldrig sett stöld som en positiv och bra grej.

Det är så att man lägger ner mycket tid på ett mönster och då tycker inte jag att det är okej att stjäla det och det gäller även betalmönstren att de per automatik faktiskt är för privat bruk, att när man gör ett mönster så tänker man inte ”det här mönstret lägger jag ut här för att någon annan ska sälja efter det”. Sedan så visst, det finns de som inte bryr sig, det finns dem som till och med blir glad för att någon tycker så mycket om deras mönster att de vill sticka och sälja efter just deras mönster. Men sedan så finns de som är sura tråkmånsar som jag som blir ledsen och tar lite illa vid sig av att någon stjäl.

För det är så jag ser det, som stöld.

Sedan så är det en helt annan sak om man blir inspirerad av mina mönster men när man gör exakta kopior av de  saker som jag gör, då blir jag ledsen, jätteledsen.

Jag hoppas som sagt att jag inte trampat någon på tårna, men jag hoppas samtidigt att jag väcker tankar hos de som själva stickar och säljer och ja, jag vet att det lätt blir så att saker ligger på hög hemma om man inte säljer bort saker ibland och någon lösning på det problemet vet jag inte alls men man kanske kan ge bort dem och sprida glädje på sådant sätt.

Har ni synpunkter eller så får ni gärna kommentera eller maila mig på kamilla (snabela) mittens.se
Jag kommer att under här uppdatera och svara på en del kommentarer och håller också på att undersöka vad lagen säger om det hela, min sambo som har rätt bra koll på just upphovsrätt säger att jag har rätt men han är ju inte jurist och jag är inte den som lyckas när jag ska förstå något av lagtexter.
Har någon svar på svaret så skriver jag självklart ut det också.

Uppdatering 1:
Kommentar: Det här är ju faktiskt ruskigt intressant, för man skulle ju samtidigt kunna vända på din fotografliknelse och jämföra med att ta en bild av t.ex. en byggnad och sälja utan arkitektens tillåtelse, vilket är fullt lagligt. Att ett stickat plagg efter en annan persons mönster anses som en konstnärlig avbildning och därför uppnår verksnivå i sig självt

svar från mig: I mina ögon så blir det inte ett nytt verk utan snarare en reproduktion, för att använda liknelsen med en arkitekt så är det snarare så att det är som om att ta en arkitekts ritningar, bygga ett hus och sälja detta, utan tillåtelse, ett mönster är ju trots allt inte mer än en ritning att följa för att göra en reproduktion. Att tilläggas kan ju vara värt att jag inte har någon som helst kunskap inom upphovsrätts juridik när det gäller textilier.
Sedan så tycker jag att ni ska läsa Hannas kommentar till detta inlägg också där hon har fler kommentarer och  frågeställningar som är viktiga att ta upp! (Hon berättar även att hon mött en kvinna som köpt reproduktioner av mina mönster vilket som ni av inlägget ovan kan förstå, gör mig ledsen såklart)

Uppdatering 2:
Kommentar: Jag har egentligen bara funderingar när det gäller detta, men jag tror att ni som designar ska ta och kolla copyright-lagen när det gäller detta. Vill ni ha möjligheten att hindra andra från att sälja saker stickat/virkat eller skapat på annat sätt efter era mönster så får ni nog mönsterskydda era alster, annars misstänker jag att det är omöjligt att göra. Sen kan man diskutera om det är moraliskt rätt eller inte, men jag tvivlar starkt på att det finns laglig rätt att hindra detta. Man kan det inte i USA och dom har den mest långtgående lagstiftningen i hela Västvärlden vad jag vet, och då lär man inte kunna här heller.

Svar: Jag håller på att kolla upp just i denna stund vad lagen säger, men jag tror att reproduktioner, vilket är det jag pratar om inte är okej samt att använda mönster i kommersiellt syfte öht inte är okej, men sedan, det såklart att det kan handa om en moralpredikning också men i sådana fall så är jag inte den som är sen att ge den.
Jag tror faktiskt att mönsterskydd handlar om andra saker än just stickbeskrivningar vilket det faktiskt är vad vi pratar om här.
Och om vi skall prata om mönsterskydd så säger Wikipedia detta om mönsterskydd: ”Mönsterskydd uppkommer genom förordningen om gemenskapsformgivning även direkt då mönstret görs tillgängligt för allmänheten. Detta skydd kräver ingen registrering och gäller i tre år. Inom det första året kan man välja om det räcker med det oregistrerade skyddet eller om man vill registrera mönstret. Efter ett år är det för sent att registrera mönstret.” Vilket i min värld låter som om att jag har rätt (i tre år) trots att jag inte ansökt hos patentverket om mönsterskydd om det är det som gäller.

Uppdatering 3:
Jag skickade ett mail till bildombudsmannen som är jätteduktig på frågor just när det gäller upphovsrätt och copyright och han svarar mig såhär när det gäller mina frågor:
Upphovsrätt uppstår automatiskt om din design är verk dvs. om den är tillräckligt avancerad. Då har du rätt till den och kan kräva ersättning av andra som utnyttjar dem […] Däremot fria skapelser som innehåller lite mer får nog betecknas som verk och är skyddade. Du kan fakturera de som stulit dina förlagor.”

Dvs  att vi som är gnälliga designers visst har rätt till att hävda vår rätt till våra beskrivningar, men det är en diskussion som aldrig kommer att dö och det är också saker som man måste prata om, fleraflera gånger, faktiskt och tyvärr, men samtidigt så tycker jag att det är roligt.

Uppdatering 4
Det  är ju så att det vi diskuterar är Svensk lag eftersom jag är svensk och bor i Sverige, jag vet att vi diskussionerna har tagits på Ravelry om och om igen, men det är ju amerikansk lag som diskuterats då. Hurra!

TRE ÅR!

Min blogg fyller 3 år! Det är helt galet, det har varit lite sporadiskt bloggande ibland men jag har trots det inte släppt den. 

Denna gång tänker jag inte ha någon tävling eller liknande, jag tänker bara säga TACK! till alla ni som följt mig under dessa år och peppat mig, det har hänt rätt mycket på dessa tre år på så många olika plan, mitt liv är gott och jag har mött så många fantastiska människor, både i riktiga livet och via internet, det är underbart!
Tänkte berätta fem saker som jag inte tror nämnts om mig på bloggen:

  1. Melodifestivalen – jag är barnsligt förtjust i melodifestivalen, missar jag ett avsnitt så vill jag nästan gråta och det är alltid fest när det är eurovision song contest och blir jättesur om någon som är med surar.
    Jag är också väldigt glad i gammal schlager.
  2. Hårdrockskillars flickvänner stickar inte – på gymnasiet så var jag tillsammans med en kille som var cool hårdrockare som inte tyckte att det var så coolt att jag stickade så han ville ogärna att jag skulle göra det på skolan, men brydde mig nog inte så mycket om det och stickade i alla fall (vilket jag är jätteglad över!)
  3. Ullallergi – När jag började sticka (igen) så kunde jag inte sticka mer ullgarner alls utan stickade bara med akryl, jag fick stora utslag på händerna när jag stickade med ull, men nu är jag van vid ull och det går superbra att sticka av det.
  4. Pelargoner – jag har lätt att nörda in på saker och Hanna gav mig en pelargon och då upptäckte jag pelargoner är mer än bara röda zonaler, hurra på det och mina tantpoäng blev absolut fler!
  5. Fiskar – jag älskar vattenlevande djur och vill jättegärna ha ett akvarium, men risken finns att jag inte får något gjort om jag har ett sådant, skulle som bara sitta och stirra på fiskarna hela dagarna och därför så ska jag lära mig att dyka så att jag kan få kolla på hajar, sköldpaddor och clownfiskar i sin naturliga miljö!

Jag vill också passa på att uppmana er andra till att göra detsamma! Berätta något om er som ni inte berättat förr!

jag försöker nu i alla fall…

det känns som om att jag har försummat min blogg lite, vilket man såklart får göra tidvis, men för att jag själv ska kunna ha koll på vad jag gör och vilka framsteg (eller bakåtsteg) jag gör så vill jag nog uppdatera här liiiite oftare än vad som tidigare blivit gjort, som t.ex. under hela 2010 då jag i snitt kanske hade 4 inlägg/månad och 2009 var bannemig inte så mycket bättre, men jag tänkte att nu, mitt 4e år så ska jag bli bra på att blogga.

Jag har som ni kanske ser på bilden ovan, klippt mig, jag har också blekt håret, jag vill ha det ljusare. På bilden har jag blekt TVÅ gånger med ett blekmedel som ska bleka 5-7 nyanser, jag tvivlar starkt pådet hela, eller så hade jag svartare hår än vad jag trodde. (NEJ, såklart att det inte ska bli en blogg om mig, mig, mig á la Kissie men det blir nog mer om mig också om jag ska försöka få till fler blogginlägg, helt ärligt så vet jag inte om ni är så intresserade av att se ”åh, nu har jag stickat tre varv till på mina vantar som aldrig blir klara”. Planen är ju också att hantverka mer och då kommer jag ju ha mer att blogga om också ;D ) Ni ska få se före, under och efter bilder på håret sedan.

HURRA!

Jag börjar morgonen med en semla för att fira att jag har rösträtt, att jag får klä mig hur jag vill, heta vad jag vill och göra vad jag vill!
I år så är det 90 år sedan kvinnor fick rösträtt (i praktiken, det röstades igenom 1919) och då var Sverige ändå relativt sena.
Jag är glad att Sverige har haft starka kvinnor som drivit igenom frågor som gjort så att  jag kan leva det liv som jag vill idag.
Men det är sådant som jag är glad för varje dag.

Lillasysters uppdatering på random internet forum var: ”är det idag som man ska vara stolt över att vara kvinna” jag svarar med: ”Nej, man ska alltid vara stolt över att vara kvinna lillasyster”.

Likväl som jag tycker att man ska vara stolt över att vara man.
Men denna dag är väl kanske för att påminna om att vi fortfarande har massor att arbeta för och mot och så länge som det är så så behövs internationella kvinnodagen även i mellanmjölks Sverige.

Hurra på den och hurra för jämställdhet och hurra för ER alla, kvinnor, tjejer, och flickor!

Jag tycker att Linnea har skrivit bra i  inlägget Idag får du blommor, imorgon en käftsmäll.

Merry x-mas!

God Jul alla fina!
Min mamma skrev detta idag:
”Mitt hjärta blöder för de barn som inte ser framemot julafton, då det brukar innebära fylla, misshandel och tråkigheter, önskar att dessa barn som vuxna kommer få fira fina jular med fest och glada människor.”

Jag kan inte annat än att hålla med henne.
Jag saknar min familj och tycker lite att livet är lite orättvist just nu när jag måste ha dem så långt bort, men jag ska fira julen med min fina sambo och hans fina familj.

Translation:

Merry x-mas everyone!
My mum wrote this today:
”My heart is bleading for all the children whom aren’t longing for christmas since it’s for them are the same as drunken adults, beating and sadness, I wish that alla of these children as adults will experience great chrismases and happy people”

I can’t do anything but to agree with her.
I miss my family and I think that life isn’t fair when I’m this far away from those whom I love, but I will celebrate christmas with my wonderful boyfriend and his family.