Erbjudande pga tekniskt fel

Vi har upptäckt att vårt prenumerationsformulär
inte fungerat somOmslag_nr_01_2016_PREN_ny[1] det ska sedan den 25 januari.
Om du har försökt teckna en prenumeration under tiden 25 januari – 11 februari ber vi dig fylla i prenumerationsformuläret en gång till.

Vi ber om ursäkt för besväret och lägger till en extra tidning i prenumerationen om du gör din beställning före den 20 februari.

Här beställer du din förlängda prenumeration och får då sju nummer för 469:-.

Välkommen som prenumerant!

 

Skrivet av: Liv Blomberg
Publicerat i Hemslöjd

Köket – nytt nummer ute nu

Slöjdaren och Konstnären Maj-Doris Rimpi. Foto: Carl-Johan Utsi.

Slöjdaren och Konstnären Maj-Doris Rimpi. Foto: Carl-Johan Utsi.

Soptipparna svämmar över av skåpluckor, kylskåp och nedknackat kakel. Nytt år, nytt kök, manar mäklare och inredningsmagasin. Men parallellt bubblar en motståndsrörelse. I nya numret av Hemslöjd träffar vi dem som skyndar långsamt och tar tillvara. Som täljer, virkar och väver sina kök.

• Platsen som inte får beträdas – Maj-Doris Rimpi och Katarina Spiik Skum berättar om köket i kåtan.
• Formfranska – Hos Pratoom Jansson får begreppet skådebröd bokstavlig mening.
• Kök 2016 – Vi träffar dem som tar tillvara på det som andra slänger.
• Kafferepet – Elisabet Jansson fikar och tvinnar.
• Något att hålla i handen – Om grytlappen som spelplats för både kökshistoria och skaparlust.
• Plast är kasst, sa Niklas Karlsson – Täljda husgeråd hamnade helt rätt i en plastbantande samtid.
• Den tysta moralismen – Yvonne Hirdman om vådan av att behöva göra rätt.
• Den här gamla trasan – En historia om snälla bakterier, glansiga linfibrer och noga utvalda vävbindningar.
• En enda kopp te – Hantverk möter slit och släng i Calcuttas drejade engångskoppar
• Köttslöjdaren – Gustav Lindström slöjdar mat
• Lågbudgetköket – Lär dig gräva en kokgrop.

Nya numret av Hemslöjd når prenumeranterna under vecka 4 och finns ute i butik från 2 februari. Teckna din prenumeration här.

Skolslöjdsupproret

strumpor

Foto: Anders Qwarnström

Slöjdåret 2016 har börjat uppfriskande på många vis. Jag tänker främst på den debatt som blommat upp efter att Expressens ledarskribent Ann-Charlotte Marteus i dagarna sågat skolämnet slöjd jäms med fotknölarna. Ett gammaldags ämne som man möjligen bör kunna ”förkovra” sig i på frivillig nivå på högstadiet, menar hon, men som inte borde vara obligatoriskt. Lägg skolans slöjdpengar på något vettigare, säger Marteus. ”Det gäller att använda resurserna smart.”

Lysande motargument har sen dess strömmat fram i floder runt om på nätet och i andra media. Men det bisarra är att Marteus läser starka argumenten för skolslöjden som ett argument mot detsamma. Hade det verkligen stämt att slöjden är ett så viktigt ämne, hade alla dessa motiveringar varit överflödiga, anser hon. (I samma veva motsäger hon sig själv: För slöjdämnet behöver uppenbarligen fortfarande förklaras när personer i opinionsbildande ställning okunnigt skåpar ut det.)

Efter att ha läst hennes text, känner jag ett akut behov av att tala om kunskapssyn och om vad som rankas som viktig och relevant kunskap i vårt samhälle. Och hur dominant den teoretiska och främst huvudbaserade kunskapen blivit, hur – faktiskt – endimensionell och begränsad vår kunskapssyn verkar. Hemslöjd måste gå i täten för en sådan diskussion någon gång under 2016, tänker jag. Vi måste diskutera olika slags spetskunskap, olika slags bildning, olika slags livsavgörande och samhällsangelägen fördjupning.

Den danske debattören, politikern och muraren Mattias Tesfaye skrev en bra debattbok om just det här för något år sen: ”Kloge Hænder – et forsvar for håndværk og faglighed”. Ett försvarstal, alltså. Om hur samhället gått från att värdera praktisk kunskap till att tro att den går att ersätta med teori och excellark. Om hur bristande erfarenhet av handgriplig praktik gör att allt färre förstår vad sådan innebär – och vad vi går miste om ifall vi gör oss av med den. Tesfayes bok är ett första lästips till Marteus. Nästa tips kan vara Andreas Nobels avhandling ”Dimmer på upplysningen”. Nobel doktorerade inom ett besläktat fält 2014, och skrev bland annat om kroppens kunskap och hur lågt värderad den är i dag – men att man genom kroppen kan komma fram till andra slags resultat än genom renodlat huvudarbete (eller datorarbete för den delen). Andra slags resultat, andra slags undersökningar, andra slags fördjupningar.

Aftonbladets Åsa Linderborg, som hör till en av många som på senare tid upprört kommenterat Marteus utskåpning av skolslöjden, väljer istället att se texten som ett exempel på människosyn, ”en hantverkare är inte lika mycket värd som en ingenjör”. Tydligen blev hennes svar i Aftonbladet den mest lästa kulturartikeln på länge.

Idag kommer allt färre barn från hem där man får chans att närma sig ett slöjdområde. Allt färre får hemmavid testa att snickra, sticka eller helt enkelt sy i en tappad knapp. (Att sytråden ska löpa lös och ledig genom nålens öga lär vara en aha-upplevelse för många skolslöjdsnybörjare, ”va, ska man inte knyta fast den?”)

Det gör skolslöjden än viktigare.

Genom att själv få göra, får man en chans att på djupet förstå att alla saker som omger oss har kommit till på något sätt – av material som hämtats någonstans, med hjälp av snillrika tekniker och genom människor. Aha, jeans är vävda! Å, tröjan är stickad!

Och varje människa som någonsin fördjupat sig i täljandets på ytan lättillgängliga konst, broderandets vida värld och smidets universum förstår att det är galaxer som, precis som textbaserad bildning, består av såväl baskunskap som spetskunskap, såväl tragglande som svindlande ahaupplevelser som öppnar dörrar till något oförutsägbart och mycket större.

Efter att ha läst Marteus text tänker jag också på klimat- och miljödebatten. Forskarna är allt mer eniga om att vi i väst bör konsumera mindre om vi vill förhindra att jorden värms upp än mer. Det innebär att vi istället måste lära oss att ta hand om vår materiella omgivning – och att våra barn behöver få tillgång till sådan kunskap. Det är ren baskunskap i ett hållbart samhälle. Vi behöver kunna ta hand om sakerna vi omger oss med. Vårda. Återbruka. Förhålla oss till den. I Norden har vi ett försprång här; vi har nämligen obligatorisk skolslöjd. Låt oss inte tappa det försprånget!

Med kunskap om hur saker och ting produceras, har man dessutom större möjlighet att bedöma hur det vi hittar i affärerna är gjort, vad som kan tänkas hålla över tid, vilka produktionsvillkor som legat bakom tillverkningen. Det är tusanimig vår plikt att ge våra barn chans att förstå det.

Eller som Maria Lantz, rektor på Konstfack, skrev i en bra text 2014, när hon med oro noterade en långsam nedmontering av skolslöjden: ”På samma gång som vi tillverkar, lagar eller förbättrar något, lär vi oss hur vi som människor kan påverka och skapa vår omvärld. Alla redskap, byggnader och föremål har ett ursprung, vilket vi blir medvetna om då vi själva inbegrips i en tillverkningsprocess.” Så som svar på Marteus påstående om att skolslöjden är ett omodernt ämne vill jag hävda att det nog aldrig varit modernare. Och angelägnare.

Läs också gärna Hemslöjds artikel (nr 5/2015) om Skolverkets fortfarande alldeles nya, stora utvärdering av skolslöjden. Där listas ytterligare ett antal argument för vikten av slöjd, men också utmaningar som ämnet står inför. Världen är inte svart eller vit. Inte heller skolslöjden.

Men, som sagt. Marteus artikel har gett upphov till så många kontratexter, så många skolslöjdsargument, så stark slöjdmobilisering att jag mest ser med glädje på den nu. Nyligen utnämnde tidningen Vi 2016 till Hemslöjdens år.

Jag säger så här: Det börjar bra!

Skrivet av: Malin Vessby
Publicerat i Hemslöjd

Samtal och stickning – Bruk och återbruk

Re-rag-rug-1På söndag är sista chansen att ta del av vår och ABF Stockholms satsning Samtal och stickning! En timmes stickning med handledare på plats följs av en timmes samtal med inbjudna gäster. På söndag är det Katarina Brieditis och Katarina Evans, snillena bakom projektet Re Rag Rug som delar med sig av sina tankar om bruk, återbruk, resurser och spill!

Pris: 80 kronor. Köp din biljett nu! Antalet platser är begränsat.

Re Rag Rug startade som ett experimentellt designprojekt som utforskar mattan sociala och ekologiska hållbarhet. Med hjälp av tolv olika tekniker, såsom olika stygn, flätningar, kviltning, rynkning, limningar och rullningar utvecklade formgivarna Katarina Brieditis och Katarina Evans under tolv månader tolv mattor av återbruks- och spillmaterial. Inte en gång använde de vävstol.

Materialet är spill och överskott från textilindustrin och gamla klädesplagg – stoff som annars skulle kasseras. Re Rag Rug är ett exempel på hur man med design kan arbeta med hållbarhetsfrågor, och ge ett till synes värdelöst material ett större värde.

Katarina Brieditis och Katarina Evans är formgivare och har arbetat tillsammans med textil formgivning, produktutveckling och hantverk i mer än ett decennium. Både inom industrin och i mindre skala.

Bjud in dina vänner på Facebook här!

Mer info hos ABF Stockholm.

Årets kulturtidskrift i Norden

I går blev det offentligt att Hemslöjd, som första svenska tidning nånsin, blivit utnämnda till Årets kulturtidskrift i Norden. Av alla framgångar och utmärkelser vi fått känns det här allra störst!

Motiveringen som gjorde oss knäsvaga, tårögda och lätt generade låter såhär:

”Överraska mig, provocera mig! Öppna mina gränser, utvidga min värld. Förnöj mitt sinne, förnya min blick på tidskriftens möjligheter. Skriv min samtid! Kraven på en lysande tidskrift är stora och nästan omöjliga att leva upp till på en gång. Men Hemslöjd, årets vinnare av Årets kulturtidskrift i Norden 2015, lever (nästan) upp till alla kraven på ett mycket överraskande och övertygande sätt.

Vid första ögonkast är ämnet smalt, men Hemslöjd är ett gott exempel på vad kulturtidskriften kan, och att innehållets relevans inte nödvändigtvis begränsas av en snäv facklighet, utan tvärtom kan lyfta in ett visst område i ett bredare kulturellt fält.

Hemslöjd försvinner inte ned i teknik eller material, utan använder ting, praktiker och människor för att ställa större frågor och bjuda in läsarna. Frågorna passar materialet. Man ser något av världen, något som finns i varje artikel. När man läser tidskriften känns det emellanåt som att se tingen på nytt.

Genom en respektfull närhet till materialen, tingen och hantverket – och skaparkraften – lyfter Hemslöjd större teman. Tidskriften presenterar problemställningar, som tar avstamp i material, men som utvecklas i teman som beständighet, frihet eller skevhetens filosofi. Här finns en stor respekt for hantverket och en fin blandning av designer och helt okänt folk, vars självförverkligande man annars vanligtvis inte känner intresse för. Det är respekt för de små tingen, utan att sentimentalisera eller blåsa upp dem.

Det är fin balans och variation i bild och text. Man kan ägna lång tid åt bilderna, och det är långt mellan bidrag som inte engagerar på ena eller andra sättet. Det är gjort med en självklarhet, som smittar av sig på läsarna. Redaktionen kämpar inte för att marknadsföra något, den lyfter däremot fram värderingar som vi lätt glömmer i vår tid, utan att redaktionen själv säger det rakt ut.

Stoffet placeras ofta på överraskande sätt, ofta i ett internationellt perspektiv – i en flexibel position mitt emellan hantverket och konsten, och med öppningar mot både tradition och förändring. Utseendemässigt placerar sig tidskriften mellan hantverket och konsten. Hemslöjd visar en överraskande förmåga att forma och variera sitt ämne. Det ideologiska inslaget är nedtonat, men det bärande är ett högt värdesättande av det som människan kan tillverka med sina egna händer och kunskap om olika material och metoder, ofta med ganska fria och kreativa resultat som följd.

Hemslöjd är redaktionellt arbete av finaste kvalitet. Den tillfredsställer estetisk och utvidgar världen och tidskriftens möjligheter, och den förmår att skriva sin samtid från ett överraskande perspektiv.”

(Översatt från danska)

Flera medier har redan uppmärksammat priset. Läs till exempel Bodil Juggas recension i Arbetarbladet och notisen ur DN nedan.

IMG_7035

Skrivet av: Redaktionen
Publicerat i Hemslöjd

Nytt nummer: Vasst

En skärpt egg slirar inte på mjuka tomater. Och en vass täljkniv skär i nyfälld björk som vore den smör. Det finns vardagsskärpa och helgdagsegg. Papperssaxar, täljyxor och skölpar. Med koll på skärpan öppnar sig världens möjligheter. I nya numret av Hemslöjd visar vi hur slipstenen ska dras.

»Vill du inte ditt barns bästa«? Med den frågan försökte expediten sälja en topputrustad barnvagn för många tusen kronor till Ulrika Fransson i Stockholm. »Bästa, för vem?« tänkte hon och gick resolut hem och byggde sin egen vagn istället, av furuvirke och med lådbilshjul. Vagnen har blivit ett rullande ställningstagande och nu hoppas hon att fler ska våga gå sin egen väg bland barnmatsburkar, leksaker och bärselar.

I Kabuls gamla hantverkskvarter bor en man med en plan. Masoud Abdul Baqi vill sprida sin kunskap om Afghanistans uråldriga träsnideri till så många som möjligt. Bara så kan slöjden
överleva i krigets skugga. För medan allt fler ser sig tvungna att lämna landet stannar han envist kvar. Ivar Andersen och Christoffer Hjalmarsson besökte hans verkstad.

Ulrika Roslund Svensson har gjort slöjdandet till en ideologi – skapismen.
– Det är ett privilegium att unna sig en verklighetsflykt i en värld där man alltid ska vara tillgänglig. Det är skönt att stänga av mobilen och övrig kontakt med omvärlden och bara vara i skapandet och dess fantasivärld, på mina egna villkor, förklarar hon. Sara Mac Key och Ingela Hofsten har träffat henne.

Numret når prenumeranterna under vecka 48 och finns ute i Pressbyrån från 1 december. Teckna din prenumeration här så får du tidningen första av alla. Eller läs Hemslöjd i vår app för iOS eller Android.

Skrivet av: Redaktionen
Publicerat i Hemslöjd

Debatt: Ytlig utopi

Rummet Motstånd och samhälle på Liljevalchs utställning Utopian Bodies – Fashion looks forward, med bland annat Walter Van Beirendoncks Stop Racism och Marketa Martiskovas Protest, liksom plagg av Maja Gunn, Rick Owens och Hussein Chalayan. Foto: Mattias Lindbäck.

Rummet Motstånd och samhälle på Liljevalchs utställning Utopian Bodies – Fashion looks forward, med bland annat Walter Van Beirendoncks Stop Racism och Marketa Martiskovas Protest, liksom plagg av Maja Gunn, Rick Owens och Hussein Chalayan. Foto: Mattias Lindbäck.

Liljevalchs stora modeutställning Utopian Bodies ska behandla modets framtid utifrån hoppfulla teman som kärlek, hållbarhet och solidaritet. Men vilka delar av modevärlden är det egentligen som skildras? Den frågan ställer konsthantverkarna Frida Hållander och Åsa Norman i en debattartikel som de skickat in till Hemslöjd. De efterlyser en mer kritisk blick på branschens baksidor.

Läs hela debattartikeln här.

Skrivet av: Redaktionen
Publicerat i Hemslöjd

Samtal och stickning: Förspilld kvinnokraft

abf_stickningDet är allmänt känt bland handarbetare: när man har något att sysselsätta händerna med kan svåra samtal flyta lättare. Och för somliga kan stickor och garn hjälpa koncentrationen under föreläsningar. Tre söndagar i höst bjuder ABF Stockholm och tidningen Hemslöjd därför in till 60 minuters stickningsworkshop följt av spännande panelsamtal. Inga förkunskaper krävs. Kaffe och kaka ingår!

Pris: 80 kronor. Köp din biljett nu! Antalet platser är begränsat.

Bjud in dina vänner på Facebook!



Söndag 8 november kl 14-16

SAMTAL OCH STICKNING – FÖRSPILLD KVINNOKRAFT

När kvinnor broderar och virkar benämns det ofta förspilld kvinnokraft. När män smyckar hus kallas det snickarglädje. Hur kommer det sig att vilja att göra vackert tolkas så olika? Vad innebär begreppet förspilld kvinnokraft idag och hur har det tolkats över tid?

Medverkande:

Louise Waldén är fil dr i teknik och social förändring. Hon har bland annat forskat om hemslöjd och kvinnligt kulturarv.

Sofia Ricklund Lidgren gör konsthantverk som handlar om normstrukturer runt den samiska hantverkstraditionen duodji: Hon är intresserad av den materiella kultur som omger sameslöjden och vilka normer slöjdarvet för över på kommande generationer kulturbärare.

Anne Lidén är filosofie doktor i konstvetenskap, tecknare och bildlärare.

Moderator:

Maryam Fanni är grafisk formgivare och skribent med särskilt intresse för frågor som rör genus, utbildning, historieskrivning och ägandeförhållanden inom konst- och design.

Stickningshandledare:

Madeleine Bengtsson är journalist och redaktör som fastnade för textilslöjd i gymaniset, när stickning och syjuntor kändes revolutionärt. Hon utlovar en tillåtande stämning, där ingen fråga är för konstig eller maska för avig.

Köp din biljett här!

Mer info hos ABF Stockholm.



Söndag 6 december kl 14-16

SAMTAL OCH STICKNING – BRUK OCH ÅTERBRUK

Re Rag Rug startade som ett experimentellt designprojekt som utforskar mattan sociala och ekologiska hållbarhet. Med hjälp av tolv olika tekniker, såsom olika stygn, flätningar, kviltning, rynkning, limningar och rullningar utvecklade formgivarna Katarina Brieditis och Katarina Evans under tolv månader tolv mattor av återbruks- och spillmaterial. Inte en gång använde de vävstol.

Materialet är spill och överskott från textilindustrin och gamla klädesplagg – stoff som annars skulle kasseras. Re Rag Rug är ett exempel på hur man med design kan arbeta med hållbarhetsfrågor, och ge ett till synes värdelöst material ett större värde.

Katarina Brieditis och Katarina Evans är formgivare. De har arbetat tillsammans med textil formgivning, produktutveckling och hantverk i mer än ett decennium. Både inom industrin och i mindre skala.

Köp din biljett här!

Mer info hos ABF Stockholm.

”Jag blir bestört när jag läser”

Det kom ett brev till redaktionen. Radikalslöjdaren, konstnären och en gång i tiden Konstfackstudenten Anders ”Lagombra” Jakobsen har läst artikeln om Kristina Schultz i senaste numret av Hemslöjd och känner igen sig.


Hej.

Jag blir lite bestört när jag läser om Kristina Schultz. Faktum är att jag nästan inte tror vad jag läser!
Jag blev ju själv kuggad på i princip samma grunder för femton år sedan. Argumenten är isande bekanta ”det där är inte design” och den typ av kritik som verkar drabba den som i grunden ifrågasätter det kommersiella samhället och inte bara hänger en ny, knasig kostym på en utdaterad modell.
Om, och jag hoppas inte att, det är institutionen för inredningsarkitektur och möbeldesign som det hette då, men som jag tror heter design idag, som Kristina gått på, då undrar jag mycket, mycket vad som är felet.
Det har som sagt gått mer än femton år sedan, och det är väl ingen överdrift att påstå att jag och några till gick i fronten för att ifrågasätta rådande normer om vad som är design. Mycket av det vi påstod då, har bildat både skola och stil sen dess. 
Så jag tror, som jag sa, knappt vad jag läser. Hur kan det ens vara möjligt att dom här sakerna verkar leva vidare?
Bästa hälsningar
Anders Jakobsen /lagombra/radicalsloyd

 

Kristina Schultz har gått på institutionen för Industridesign, alltså inte samma som Anders Jakobsen gick på. Men ändå intressant att höra hans tankar.  Vi tänkte mycket på honom när vi arbetade med numret eftersom han är ett exempel på en student som inte blivit godkänd på just Konstfack och sedan gått vidare och på djupet förändrat synen på svensk design och formgivning. Idag är hans verk inköpta av Nationalmuseum och många andra museer.

Läs mer om Anders Jakobsen på sidan 13 i senaste numret eller Nille Svenssons text om honom i Hemslöjd nr 1/2012.

Skrivet av: Liv Blomberg
Publicerat i Hemslöjd

Nytt nummer: Misslyckat?

misslyckatI nya numret av Hemslöjd går vi en dust mot perfektionismen. Måste all slöjd vara vacker och hållbar? Välkommen till en värld av skevhet.

För Aurelia Marin är slöjden ingen mysig hobby. Att tälja slevar är ett sätt att överleva och ett alternativ till att tigga. Men gör pengarna hon får utanför Coop i Gnesta någon skillnad? Hemslöjds redaktör Maria Diedrichs följde med henne hem till Rumänien för att ta reda på det.

Är skolslöjden ett glädjeämne eller flummigt sorgebarn? Hemslöjds chefredaktör Malin Vessby hängde på låset när Skolverket släppte den första nationella utvärderingen på tio år. Trots att ämnets status ökat står hantverkskunskapen lågt i kurs.

Icke godkänd! Med tio dagar kvar på examensarbetet på Konstfack fick Kristina Schultz det beskedet. Då hade hon levt tre månader i en tom lägenhet tillsammans med sin familj, för att ta reda på vilka prylar hon verkligen behöver. Måste hon ha något, tillverkade hon det själv. Hemslöjds Liv Blomberg berättar om ett examensarbete som tänjer gränser.

Dessutom: Aase Berg skriver om vävstugan som en frizon, Klas Östergren om slöjd och uppoffring, och Gustav Bergström berättar om spilk och spån från ett hustak i Norrbotten.

Nya numret av Hemslöjd når prenumeranterna vecka 40 och finns ute i butik från den 6 oktober. Teckna din prenumeration här.