de här mä å va en långsam person

Alltså tempo är en intressant sak.
Under de här projektet har så många olika personer med enormt många olika erfarenheter deltagit. Vissa har kämpat sig igenom en del arbetsmoment och så har det börjat lossnat på vägen och börjat gå bättre och ibland snabbare. Personligen så är jag i stort en person som framstår som ganska långsam, ja äter långsamt, ja går långsamt, ja funderar så många gånger att de hinner gå en massa tid, ja tar helt enkelt gott om tid på mig, tar saker lite som de kommer och tänker att de löser sig och de gör det faktiskt för det mesta.

Jag har en god vän som vad ska man säga, har ungefär samma tempo som mig. När hon lärde känna mig så tänkte hon nåt i stil med: ”Äntligen! Nån som är ännu långsammare än mej!”. Vilket jag kanske inte kan skriva under på helt, då jag kan uppfatta henne än mer ointresserad av tidsuppfattning än mig men vi ligger inte så långt ifrån varandra.

När jag var liten och kom hem till mina kusiner så tog de alltid fram en extra smörkniv, för annars blev det ”kö i smörbredar-fabriken”, alltså jag bredde min macka så noggrant att det tog en massa tid och de andra fick vänta på smörkniven. En annan vän träffade jag genom att vi alltid blev lite på efterkälke när vi skulle gå någonstans med våra inbördes vänner så vi förenades alltså långt bakom de andra, i vår brist på stress.

Vart vill ja nu komma med allt detta? Jo när vi skulle skissa upp mönstret på väggen kom vad man kanske kan kalla ett kvitto. Ett kvitto på att jag och min långsamma vän Klaras många år av att plugga konst å hantverk verka ha lönat sig på åtminstone ett plan. Min kusin som tidigare alltid tagit fram en extra smörkniv hamnade mitt emellan oss två och kände sig stressad. Hör å häpna! Vi skissade i ett sådant rasande tempo att hon inte kunde koncentrera sig med en utav oss på var sida om sig. Mycket saker kan man säga om tempo och vilket tempo som är att föredra men hur som helst så verkar skissande bland mycket annat satt sig i muskelminnet hos oss båda. De känns skönt att äntligen ha ett trumfkort, en skill att plocka fram ur rockärmen när bristen på tidsintresse är som mest uppenbar för omgivningen. Även om jag ändå gillar devisen ”Lev långsamt!” bättre än en snabbt avklarad frukoststund.

IMG_7299

Skrivet av: schablonladan Publicerat i Okategoriserade