Bend the spoon och gör en äggkopp av gaffeln

Äggkopp av en böjd gaffel av Scott Bedford. Foto: www.whatimade.com

What I Made är en blogg med snygga illustrationer  som visar olika gör det själv-projekt. Det senaste inlägget visar hur du kan göra en äggkopp av en böjd gaffel. Det är faktiskt enklare än det ser ut och resultatet blir nästan magiskt. Scott Bedford som driver What I Made använder en hammare för att böja till gaffeln. Annars har viljekraft länge varit ett populärt sätt att få bestick att vika sig.

Faythe Levine besöker Stockholm

Handmade Nation. Foto: Faythe Levine.

Faythe Levine är regissören, författaren och curatorn som har kallats det handgjordas ambassadör. Sedan hennes film Handmade Nation kom ut 2009 har hon rest världen runt och berättat om den handgjorda revolutionen. Nu besöker hon Stockholm för att vara med och fira lanseringen av Zickermans Värld. För henne själv började allt med indie-gör-det-själv-marknaden Renegade Craft Fair. Där samlades folk från olika delar av USA och sålde sina egentillverkade grejer. Många av dem hade bloggar och kände varandra från nätet men för Faythe var det första gången hon träffade de flesta verkligheten.

– Renegade Craft Fair Fair förändrade mitt liv. Den energin som fanns där var helt otrolig. Det här var innan Etsy. Allt var så nytt, förklarar Faythe.

– Jag började fota tvångsmässigt. Någon måste göra en bok om det här, tänkte jag.

Eftersom Faythe hade en vän som var filmare började de istället göra en film. Under åren 2006-2009 åkte de runt i hela USA och filmade och intervjuade människor som skapade. Faythe säger att filmen kom ur hennes eget engagemang för rörelsen. Vid det laget var hon redan insyltad på alla nivåer: tillverkade egna saker, curerade utställningar, ordnade marknader… 2007 lade Faythe ut det första klippet från den blivande filmen på YouTube. Gensvaret blev enormt och flera förläggare hörde av sig. Så kom det sig att boken som baserades på filmen kom ut 2008, ett år innan själva filmen var färdig.

– Jag ville visa det jag såg. Att DIY är en livsstil. Folk äter, lever och konsumerar DIY och det är smittsamt. När man ser folk som väljer att göra själva blir man sugen på att testa samma sak. Att kunna skapa någonting ger självkänsla, och gör dig lycklig. Det känner jag lika starkt nu som jag gjorde då, när allt började.

Filmen har fått stort genomslag och numera tar den upp mycket tid för Faythe samtidigt som gör det själv-världen har exploderat. Det gör Faythe ibland kan känna sig lite mätt på hela grejen. Lite trött på att höra sin egen röst. Men hon blir aldrig trött på att göra. Nu i höst ska hon delta med ett eget stånd på en marknad i Milwaukee i USA. Det är första gången på fem år som hon har kunnat ta sig tid att göra det.

– Jag är fortfarande peppad! Igår köpte jag små dalahästar i Gamla Stan som jag ska sy in och göra överraskningar av. Och så ska jag brodera. Jag älskar att brodera! Särskilt bokstäver och budskap, säger Faythe Levine.

Faythe Levine talar idag på Arkitekturmuseet om sin film Handmade Nation. Se hennes föreläsning 15:30 på Zickermans bambuserkanal.

Sy påsöm med Karin Holmberg!

Karin Holmbergs broderade munkjacka. Foto: Karin Holmberg

Karin Holmberg är broderistjärnan bakom Brodösens blogg. Hon gjorde succé för ett par år sedan när hon broderade på vardagliga och moderna plagg. Nu i dagarna kommer äntligen hennes första bok, Karins broderier. För att fira det bjuder Karin här på en beskrivning på hur du kan pimpa din munkjacka i Dala Floda-stil!

Sy påsöm på något

Påsömmen är en ganska gammal typ av broderi (1800-talet). Den förekommer i stort sett bara på dräkten från Floda i Dalarna, där de korta röda kvinnojackorna är överdådigt broderade med stora blommor och blad. Broderierna finns även på hättor, väskor och kjolfållar. Variationen på de dräkter som finns bevarade är ändå stor.

Man kan nästan se brodösens handstil, trots att man ofta använde samma mallar som man bytte sinsemellan. Namnet kommer av att man ”söm på”, det vill säga sydde på någonting. Idag är det inte lika vanligt att man äger en folkdräkt, eller härstammar från Floda för den delen. Men många använder munkjackor och jag tycker nog att man får sno mönster både här och var till sitt hantverk. Vill du brodera din egen tröja gör du såhär:

• Rita blommor och blad på lite kraftigare papper och klipp ut.

• Lägg mallarna på din tröja och rita av konturerna med en märkpenna.

• Fyll sedan i blombladen med dubbelsidig plattsöm. Det blir därmed lika mycket garn på baksidan som på framsidan, och broderiet blir fylligt och fint.

• Använd ett lite tjockare ullgarn, till exempel Brage eller Tuna. Arbeta inifrån mönsterformen och ut mot sidorna.

• Lägg stygnen tätt och försök få det att likna en riktig blomma (kolla hur bladnerverna ligger).

• Använd sybåge så mycket som möjligt, den förhindrar att tyget drar ihop sig.

• Rita upp de stora formerna först. De små blommorna och bladen lägger man till efter de stora är sydda. Sy så många du orkar, några stycken på ryggen eller en hel jacka full.

Lycka till!

Karin Holmberg

Karin Holmbergs broderade munkjacka. Foto: Karin Holmberg.

100 år senare – Vad är slöjd för dig?

2010

För 100 år sedan åkte Lilli Zickerman runt i de svenska landskapen för att inventera textil slöjd. Hon reste själv eller med sällskap av yngre medarbetare och under de senare åren med sin brors nyinköpta bil. Hon besökte hem på landsbygden och fotograferade på glasplåtar som katalogiserades, kopierades och färglades. När hon var klar uppgick inventeringen till 24 000 bilder av textilier från hela landet.

På torsdag den 18 november Arkitekturmuseet i Stockholm gör vi det igen. Mia Lindgren leder 2010 års slöjdinventering: ”Vad är slöjd för dig?”. Materialet är näver och med det kan man klippa, fläta, rista in sin känsla för slöjd.

”Träd kan rädda världen” skrev Johan Tell för något år sedan i sin bok med samma namn. På Zickermans.se är vi övertygade om att det handgjorda skapandet kan, om inte rädda världen, så ge en riktning mot en närmare, personligare och mer hållbar värld.

När vi har klippt, byggt, ristat och flätat vad slöjd är kommer det att dokumenteras och på ett säkert sätt sparas åt eftervärlden: vi gräver ner inventeringen i en mosse.

Kanske kommer några torvgrävare om 200 eller 300 år att hitta dessa näverföremål och få en känsla för hur vi tänkte här idag. Kanske kan de lära sig något av oss. Kanske kan vi lära oss något av dem, eller av Zickerman.

Här i Zickermans värld kommer ni att kunna följa slöjdinventeringen.

100 år senare – Vad är slöjd för dig?

2010

För 100 år sedan åkte Lilli Zickerman runt i de svenska landskapen för att inventera textil slöjd. Hon reste själv eller med sällskap av yngre medarbetare och under de senare åren med sin brors nyinköpta bil. Hon besökte hem på landsbygden och fotograferade på glasplåtar som katalogiserades, kopierades och färglades. När hon var klar uppgick inventeringen till 24 000 bilder av textilier från hela landet.

På torsdag den 18 november Arkitekturmuseet i Stockholm gör vi det igen. Mia Lindgren leder 2010 års slöjdinventering: ”Vad är slöjd för dig?”. Materialet är näver och med det kan man klippa, fläta, rista in sin känsla för slöjd.

”Träd kan rädda världen” skrev Johan Tell för något år sedan i sin bok med samma namn. På Zickermans.se är vi övertygade om att det handgjorda skapandet kan, om inte rädda världen, så ge en riktning mot en närmare, personligare och mer hållbar värld.

När vi har klippt, byggt, ristat och flätat vad slöjd är kommer det att dokumenteras och på ett säkert sätt sparas åt eftervärlden: vi gräver ner inventeringen i en mosse.

Kanske kommer några torvgrävare om 200 eller 300 år att hitta dessa näverföremål och få en känsla för hur vi tänkte här idag. Kanske kan de lära sig något av oss. Kanske kan vi lära oss något av dem, eller av Zickerman.

Här i Zickermans värld kommer ni att kunna följa slöjdinventeringen.

Pavel Sidorenko gör klockor av gamla vinylskvior

Vinylklocka av Pavel Sidorenko. Foto: Pavel Sidorenko.

Många har fortfarande backar med vinylskivor hemma trots att även CD-skivan nu börjar kännas allt mer överspelad (för att inte tala om Minidiscen). Det är svårt att göra sig av med skivor som en gång har betytt mycket. Många hänger upp sina snyggaste vinyler på väggen istället för affischer och tavlor men bloggen Recyclart tipsar om en designer som gått längre än så.

Pavel Sidorenko från Tallinn gör väggklockor av gamla LP-skivor. Det kommer uppenbarligen inte gå att lyssna på skivan efter att Pavel Sidorenko gått loss på den så om man vill försöka sig på något liknande är det kanske bäst att välja en platta man kan tänka sig att leva utan. Tittar man noga på bilderna kan man se att Pavel Sidorenko till exempel använt svenska skivor med kristna sånger av Jan Sparring och gammeldans av Bröderna Lindqvist.

Vinylklockor av Pavel Sidorenko. Foto: Pavel Sidorenko.

Dags att ta in cykeln för vintern?

Snökaos och blixthalka i stora delar av landet. Om du inte har vinterdäck på cykeln börjar det nog bli dags att ge upp hojandet för säsongen. Då gäller det att man tar in cykeln också. Annars kan det gå illa. Arkitekturbloggen Okulär besiktning visar exakt hur illa (cykelälskare varnas för starka bilder). Om din cykel skulle råka ut för någon sådan olycka, eller om du hittar en övergiven cykel någonstans ska du inte misströsta. Cykelförstörelsen behöver inte ha varit förgäves. Delar av din gamla cykel kan rädda andra från att gå samma öde till mötes. Vi kan kalla det cykeldelsdonation.

Häng upp en cykel på styret. Foto via Readymade.

En läsare skickade in den här bilden till tidningen Readymade. Styret från en gammal cykel passar perfekt att hänga sin nya fina cykel på (vi har tidigare skrivit om en annan möjlig lösning). Ren, varm och torr hela vintern och definitivt utom räckhåll för cykeltjuvar och snöplogar.

I tider av ökande miljömedvetenhet har cyklandet för många blivit en identitetsmarkör. Om du vill visa din kärlek till cykeln utan att nödvändigtvis gå så långt som att att tatuera dig kan nästa idé vara något för dig.

Bälte av cykeldäck och hårband av en cykelslang. Foton via Craft.com och Wikihow.comBecky Stern på sajten Craft visar hur du kan göra ett hårband av en punkterad cykelslang. Om hårband inte är din grej kan du istället göra dig ett bälte av själva däcken.

Nu har vi alltså använt styret, slangarna och däcken på vår massakrerade cykel. Återstår själva ramen och hjulen. När man talar om att återbruka cykeldelar finns det en man som man omöjligt kan undgå att nämna. Han är liksom herre på cykelslöjdtäppan. Gilbert Vanden Heuvels bord av cykelhjul

Cyklisten, grisfarmaren och byggarbetaren Gilbert Vanden Heuvel från Kanada bygger möbler av ekrar, stänkskärmar och hjulgafflar. Att kopiera hans arbete kräver kanske lite mer förkunskaper än de andra projekten här. För den som inte orkar bygga själv men däremot kan tänka sig att betala frakten från Kanada finns hans bord och stolar också till salu.

Om du inte har hjärta att slakta en cykel, ens när den inte duger att cykla på längre kan du ändå ge den nytt liv hel och hållen. Bikeguerrilla.com tipsar om att du kan bygga ett staket av dina övergivna cyklar. På så vis kan du använda andras förolyckade cyklar till att skydda din egen cykel. Naturens kretslopp helt enkelt.

Cykelstaket. Foto via bikeguerilla.com

Skicka en sak till Karin

Några av de saker Karin fått skickade. Foto: Karin Granstrand.

Vi har redan förklarat hur du kan sy ett litet djur av en tappad vante men om du istället vill vara en del av något större kan du skicka vanten till Karin Granstrand. Eller cykelnyckeln till cykeln som blivit stulen, loppisfyndet som kanske inte var så fint som du hade tänkt eller andra ting i gränslandet mellan saker och skräp. Karin tar ivrigt emot allting.

– Jag har länge varit både fascinerad och skrämd över hur mycket saker och skräp vi är omgivna av. I somras började jag samla på blandade småsaker jag hittade, berättar Karin. –Jag numrerar sakerna och ger dem en beskrivning och placerar dem i varsin liten förpackning. I somras råkade jag komma i kontakt med ett annat projekt som gick ut på att en person uppmanade andra att skicka små ”konstverk” med posten. Jag gick igång på det, det är något visst med att både skicka och få post. Man skulle kunna säga att jag förenade de här två projekten till ett nytt.

Sedan dess har Karin tagit emot brev med blandade smågrejer från olika håll i landet. Alltihop dokumenteras på Karins blogg där hon också har antytt att hon har en idé om vad hon i slutändan ska göra av allting. Men än så länge är det hemligt.

– Jag har ett par idéer men jag vet inte hur mycket jag ska avslöja nu. Men jag kan berätta att från början hade jag absolut ingen aning om vad jag skulle göra med allt. Ju mer saker jag fick på posten desto mer kände jag att de vara fina som de var, tillsammans med sin beskrivning. Jag kommer antagligen inte göra något nytt av det jag fått utan snarare använda dem i det skick de är när jag får dem. Jag har också planer som involverar någon form av bok. För att kunna förverkliga det där behöver jag ganska mycket mer saker, så vi får helt enkelt se, säger Karin.

Vad är det mest intressanta du fått?
– Jag blir förvånad varje gång. På riktigt. Det är hur spännande som helst att öppna alla brev och läsa alla fantastiska texter. För ett par veckor sedan fick jag ett gammalt pass från en tjej. Med i brevet var också en reseskildring av hur hon fragmentariskt minns en resa till Spanien som barn. Det är också fint att människor har tagit sig tid till att skriva ett par rader om saker de har valt att slänga bort. Som ett sista farväl. Det må vara saker som personen i fråga inte längre vill ha, men ändå finns det alltid något att säga om dem.

Karin går just nu tredje året på Steneby Konsthantverk och Design där hon läser Textil – Kläder – Formgivning.

– För tillfället är jag lite extra intresserad av relationen mellan saker och dess ägare. Och av konsumtion och skräp i största allmänhet. De där sakerna som ingen vill ha. Till våren är det dags för mig att göra mitt examensarbete och när jag startade upp det här projektet tänkte jag att det kunde vara ett intressant och roligt sätt att göra lite research på. Jag tycker om att ha ett par projekt på gång samtidigt. Det är fint att se hur de vävs samman och att inse hur saker och ting hänger ihop, säger Karin.

Skicka din sak till:

Karin Granstrand
Stenebyvägen 6
660 10 Dals Långed

Några av de saker Karin fått skickade. Foto: Karin Granstrand.

Den enes skräp den andres konst. Foto: Karin Granstrand.

Inred med bokstäver!

Gipsbokstäver från bloggen Poppytalk

Foto via Poppytalk.blogspot.com

Vi är så vana vid att att se bokstäver omkring oss att man lätt glömmer bort hur snygga de är var för sig som grafiska symboler. Dessutom kan de laddas med väldigt mycket betydelse om man väljer att ställa några av dem bredvid varandra.

På bloggen Poppytalk visar Arounna från Bookhou hur du kan göra kartongformar och gjuta bokstäver i gips att hänga på väggen. Bokstäverna får extra tyngd genom att målas med grafitpulver. De gör verkligen ett kraftfullt intryck. Frågan är förstås vilka bokstäver du ska välja och varför. Är dina initialer för egocentrerat? Är ABC för förutsägbart? WC? SOS? WTF? Vi föreslår såklart att du börjar med ett Z för Zickermans värld.

Säsongen för tappade vantar är här

Handskdjur av Miyako Kanamori

Det händer alltför ofta. Man går ut med ett par vantar och kommer hem med en enda. Det är just nu, just när vädret slår om och blir kallare som risken att tappa en vante är som störst. När det blivit riktigt kallt är det mindre troligt att man kan gå hem utan vantar utan att märka det. Men misströsta icke! Mörka kvällar, kyligt väder och tappade vantar är perfekta förutsättningar för inomhuspysslande. Miyako Kanamori från Tokyo ligger bakom boken Happy Glove, en hel bok om hur du kan sy om dina kvarvarande handskar till små mjukdjur. På Etsys blogg bjuder hon på hela instruktionen (pdf) till hur du syr en jordekorre.