Bert tar träet ut på stan

Gatuslöjd i trä av Bert

Han har kallats den okrönta konungen av gatuslöjd och han har gjort Köpenhamns vägarbeten till en sevärdhet. Bert, den anonyme danske träslöjdaren och gatukonstnären, smyger dit på nätterna och byter ut trästolparna som markerar byggplatserna. Han tar hem dem, karvar ut dem, målar dem och sätter tillbaks dem. Eller så gör han sina trädekorationer hemma och skruvar upp dem på gatorna där de passar.

Att gå runt med hammare och spik och en borrmaskin i axelremsväskan är inga konstigheter för Bert. Han säger att han gör det för att pigga upp och för att locka fram ett leende, där vägarbeten och avspärrningar annars mest är i vägen och irriterande. När arbetet på en plats är klart packar byggjobbarna ihop avspärrningsmaterialet på sina bilar och drar vidare till nästa ställe. Ibland får Berts stolpar följa med och glädja folket där, ibland försvinner de på vägen. Inte ens Bert själv vet var hans verk finns.

I somras bjöds Bert in att ställa ut på galleri Helvetikat. I samband med utställningen producerades också en liten film där man kan se honom i aktion.

Forma egna amigurumis på nätet

Amigurumigeneratorn

I höst har det kommit flera böcker om hur man virkar amigurumi. Amigurumi är japanska små mjukdjur, oftast virkade och oftast väldigt gulliga. I japan började man virka amigurumi på 80-talet men i Sverige började det bli poppis först för några år sedan. För det mesta föreställer amigurumi djur men i till exempel boken Välkommen till Virkligheten som kom i höst finns mönster på svampar, robotar och en husvagn. Boken Amigurumi – virkade djur kom också nyligen. På bokens sajt finns virktips och en del mönster.

Det roligaste är förstås att forma sina egna amigurumi. Om man inte är tillräckligt haj på virkning för att skapa ett mönster själv kan man använda en ny fin gratistjänst som genererar virkmönster för amigurumi. Bestäm storlek och form på till exempel huvud, kropp och öron så får du ett färdigt virkmönster att skriva ut, alldeles gratis.

Lura ögat med trä – detta är inte en tidning!

Tidningar i trä av Randall Rosenthal

Randall Rosenthals arbete talar egentligen helt och hållet för sig självt. Hans hyperrealistiska träskulpturer karvar han alltid ut för hand ur ett stycke trä och målar på ett sätt som lurar ögat till den grad att det blir nästan omöjligt att inse att det är en träskulptur man tittar på och inte en riktig tidning.

På Randall Rosenthals hemsida finns fler bilder på hans alster, inklusive högar med sedlar, anteckningsblock och en kartong med idolbilder.

Randall Rosenthals realistiska träskulpturer

Stort pris till JR

JR:s foton i en favela i Rio de Janeiro, BrasilienDen parisiske gatukonstnären JR är 2011 års vinnare av TED-priset. TED står för technology, entertainment and design och är en filantropisk organisation som premierar ”ideer värda att sprida”. Priset består av 100 000 dollar (630 000 kronor) och en önskan som kan förändra världen. Priset har tidigare gått till personer som Bill Clinton och Bono från U2. Förra årets pristagare Jamie Oliver önskade sig en stark och hållbar rörelse för att utbilda alla barn om mat, inspirera familjer att laga mat igen och att ge människor överallt kraften att kämpa mot fetma.

Det är inte ofta en filantropisk organisation ger pris åt en ljusskygg person som ägnar sig åt internationell brottslighet men det är just vad TED har gjort i fallet JR. JR tycker själv inte om att kallas gatukonstnär. Han föredrar den egna termen photograffeur, fotograffare fritt översatt, alltså en person som ägnar sig åt graffiti medelst fotografier. JR började fota när han hittade en kamera i Paris tunnelbana. För fyra år sedan, strax efter de värsta kravallerna i Paris förorter, startade JR sitt projekt Porträtt av en generation där han fotograferade unga värstingar från Paris förorter och klistrade upp bilderna i jätteformat på husväggar i de snobbigaste kvarteren i staden. Det som började som ett illegalt projekt blev officiellt sanktionerat när Paris stadshus täcktes med JR:s bilder i samband med en utställning av porträtten. Sedan dess har han även tapetserat städer i Israel och Palestina med porträtt på israeler och palestinier i projektet Face 2 Face.

Hans största projekt och sannolikt det som har fångat TED:s öga är Women are Heroes. I det som kallats världens största illegala fotoutställning ger JR världen slumområden ett mänskligt ansikte. JR har täckt hus i kåkstäder i Brasilien, Indien, Kambodja och Kenya med enorma porträtt på områdenas kvinnliga invånare. I vissa fall har JR:s foton, som trycks på vattentät vinyl fungerat som tak på människornas bostäder.

JR är 27 år och världsberömd utan att någon egentligen vet vem han är. Hans fotografier säljs på auktioner för mer än 200 000 kronor men enligt honom själv investerar han alla pengar han tjänar i  allt mer ambitiösa projekt världen över. Så tänker han också göra med de 100 000 dollar han nu får. På så vis behöver han aldrig göra sig beroende av sponsorer. När TED har konferens i mars kommer JR att offentliggöra sin önskan. Exakt vad han kommer att önska sig vet han inte men det kommer i alla fall att handla om fotograff.

Women Are Heroes. Foto av JR, Indien

Women Are Heroes, Indien

Women Are Heroes. Foto av JR, Kambodja

Women Are Heroes, Kambodja

Women Are Heroes. Foto av JR, Kenya

Women are Heroes, Kenya.

Face 2 Face. Foto av JR, Palestina

Face 2 Face, Palestina.

Slöjdslipsar Galore!

Fira med Zickermans Värld! Academica Cravatica har utnämnt 18 oktober till den officiella slipsdagen.

Det var under trettioåriga kriget på 1600-talet som de redan då så trendkänsliga parisarna fick upp ögonen för de små sjalar som kroatiska soldater bar om halsen. Soldater med lägre rang hade sjalar av grova tyger medan dras överordnade hade sjalar av fin bomull eller siden. Kroater är på kroatiska Hrvati och på franska Croates, vips hade Kravatten fått sitt namn.

Den moderna slipsens stora härförare är den amerikanske textilmakaren Jesse Langsdorff som 1924 kom på en metod för att klippa tyget i tre delar och sedan sy ihop det diagonalt på ett sätt som gjorde slipsen lättare att knyta och samtidigt möjliggjorde industriell tillverkning av slipsar. Efter det kan man säga att slipsen verkligen blev en fluga. När vi kommit fram till 1950-talet ansågs en man inte ordentligt klädd förrän han fått på sig sin slips.

Sedan dess har slipsen genom små variationer i längd, bredd och material hunnit representera alla möjliga grupper. Den smala punkslipsen, den pondusfyllda börsmäklarslipsen, slipsar vars mönster symboliserar medlemskap i hemliga sällskap, Annie Hall-slipsen…

Klart är att slipsen fortfarande är symboltyngd och laddad. Moderaterna uppmanade till exempel sina företrädare att inte bära slips inför valet i höst. Utan slipsar skulle de se mer vardagsnära och folkliga ut.

Under den senaste tiden har även en ny typ av slips gjort entré på scenen. En slips som låter dig ta avstånd från det formella, det uniforma och det likriktade utan att behöva avstå från stiliga halsklädnader. Den kan se ut på många olika sätt men är ändå alltid lätt att känna igen. Zickermans värld presenterar: Slöjdslipsen!

Bunadslipsar
1. Bunadslipsen

Dessa vackra slipsar kommer från norska företaget Sptzbrgn. Mönstren som broderas för hand på tyger av norsk ull, är hämtade från olika norska folkdräkter. Vill du till exempel representera Östra Telemark så kan du göra det med en bunadslips. Vill du hellre att mönstret ska symbolisera din egen hembygd kan du ju helt enkelt sy en själv. Här kan du få tips på folkdräkter från olika delar av Sverige att inspireras av.

Träslips
2. Träslipsen

Slipsens öde har länge varit att höra hemma i den textila världen. Laxap på forumet Instructables har dock vågat språnget ut i det okända och skapat en slips i trä! Slipsen fladdrar inte som vanliga slipsar gör men den har ändå ett snyggt fall eftersom träbitarna är sammanfogade med tråd. Instruktionen är på engelska och det finns även exempel på en fluga i trä.

Gaffaslipsen
3. Gaffaslipsen

Vem älskar inte gaffatejp? De mest klassiska fars dag-presenterna brukar vara en slips, en plånbok eller rakvatten. För ett par år sedan gjorde gaffatejpsplånboken succé på internet. Nu är även gaffaslipsen här. Vi väntar alltså bara på det silvertejpade rakvattnet. Mönstret är på engelska.

Stickade slipsar

4. Den stickade slipsen

En populär och klassisk variant. Nära besläktad med 70-talets diskret hippieaktiga virkade slips. Knit Picks har skapat ett elegant mönster som använder Langsdorffs diagonala teknik.

Fotnot: Det svenska ordet för slips kommer från tyskans schlips vilket betyder rockskört. På 1800-talet kunde det forfarande stavas med ett extra H på svenska, shlips, en tradition som kunde vara värd att plocka upp igen.

Knitting House – om väggarna hade öron

Blivande lister i Knitting House

Lägenheterna i Husby norr om Stockholm har förmodligen sett och hört både det ena och det andra sedan miljonprogrammet byggdes på 70-talet. Men en trerummare på Oslogatan 8 i Husby har i höst varit med om någonting som borde vara världsunikt. Zickermans värld har besökt projektet Knitting House.

Först kom arkitektstudenterna från KTH. De mätte och skissade. Antecknade varenda rispa i tapeten och varje skavank. Räknade på takhöjd och yta och mätte upp handfat, kyl och frys. Strök längs lister och trösklar, skrev i sina block.

Sedan kom maskinerna och kvinnorna och konstfackstudenterna. Med utgångspunkt i arkitekternas skisser började de att sticka. De stickar en komplett modell av lägenheten i skala 75%. Inget är för stort eller för litet för att stickas av och ingenting görs halvdant. Inga genvägar, inga kompromisser. Alltihop byggs sedan ihop till en tredimensionell kopia av lägenheten i Husby Konsthall några kvarter bort. Det är det som är Knitting House.

Konstnären och arkitekten Elin Strand Ruin är den som leder projektet som är ett samarbete mellan KTH, Konstfack och New Beauty Council. Dagen innan alla ska ut ur lägenheten och projektet flyttar ned till konsthallen sitter hon i köket och brer fikonmarmelad på en baguette.

Elin Strand håller koll på vad som behöver göras.

Elin berättar att hon alltid varit fascinerad av områden som Husby och hur starkt bilden av dem är kopplad till hur de är byggda.

– Nu har folk bott här sedan 1974, inrett och sytt gardiner… Jag tyckte att det var en sådan tokig, vacker idé att överföra den här väldigt rationella arkitekturen till stickat.

Att uttrycksmedlet är textilt är ingen slump. Elins farfar var skräddarmästare och mormorn drev en vävstuga som fungerade som utbildningscentral för traktens kvinnor. Det är lätt att hitta paralleller till Knitting House. Med i projektet finns flera kvinnor från en arbetsträningsgrupp som leds av Mevla Topćagič. Mevla sitter också i köket och virkar rör till ett element medan några kvinnor diskuterar hur man ska mönstersticka fläktgallret ovanför kylen och hur man ska montera stickade lister till en dörrkarm för att få den perfekta känslan.

– Men det är konst, utropar Fereshteh Ghorayshi. Konsten ska inte handla om perfektion!

Mariam Bah vid stickmaskinen

I lägenhetens vardagsrum har Amica Sundström, lärare på Konstfacks textillinje, precis programmerat en avancerad stickmaskin att sticka mönstrade sovrumstapeter. Mariam Bah håller koll på maskinen. Hon säger att det inte är så svårt som det ser ut.

I ett av sovrummen sitter Jules van den Langenberg, utbytesstudent på Konstfack. Han kunde inte sticka innan han kom hit men nu är han igång med att sticka fönsterglas. Riktigt tunt och glest för de vanliga fönstren och lite tjockare och skrovligt för badrumsfönstret. Hans klasskamrat Anne Thémans mäter badkaret en sista gång för att få till den rätta rundningen.

– Egentligen är resultatet inte så viktigt här. Det är historien bakom som är huvudsaken, säger hon.

Samtidigt, i det inre sovrummet gör sig Nidal Al-mashahdi redo att sy ihop tapetvåder till en färdig vägg. Några virkade dörrknoppar hänger på sina förlagor vid garderoben. På en stol sitter Elin Strands 7-åriga dotter Vita och virkar sammanbitet.

– Vi är tillsammans hela dagarna. Vi äter frukost tillsammans, vi lagar mat tillsammans. I slutet kommer vi att vara som en stor familj, säger Mevla Topćagič.

– Det är fantastiskt hur man kan mötas i den här egentligen helt galna uppgiften och påverka omgivningen med kvinnokraft och hemslöjdens kraft, säger Elin Strand Ruin.

– Att göra saker tillsammans i den här skalan har en otrolig politisk sprängkraft, och har alltid haft det.

Se resultatet av Knitting House arbete på Husby Konsthall. 16 – 24 oktober.

Mevla Topćagič visar upp sitt virkade element

Foto: Beate Lindberg

Skapa din egen cykelbana

Pyöräilykaista-aktionen i Helsingfors

Den finska gruppen Länsiväylä har skapat sig en egen självlysande cykelbana i Helsingfors. Aktionen borde räknas som ganska laglig eftersom de använde vattenbaserad färg som försvinner av sig själv efterhand. Metoden är genialiskt enkel. De hällde färgen på gatan och lät sedan en massa människor cykla igenom den och lämna ett spår av färger bakom sig. De valde gatan Hämeentie, hårt trafikerad gata i norra Helsingfors och slog till på natten när det knappt är några bilar ute. De hade lagt ut ett upprop att delta i aktionen och trots att det var mitt i natten var det många cyklister som dök upp.

Grönt ljus för att sticka på krogen!

Glada nyheter för alla som inte vill lämna stickningen hemma. Magdalena Ribbing har idag i sin etikettspalt på dn.se slagit fast att det är helt ok att sticka på krogen. Detta borde ge råg i ryggen för alla som någon gång tvekat och låtit stickningen ligga kvar i väskan. Vi på Zickermans vill gärna fira denna nya uppmuntran med ett filmklipp som visar vad som kan hända när man stickar offentligt. I klippet ser vi Cary Grant som stickar för freden i filmen Mr Lucky, Hasardspelaren på svenska, från 1943. Klippet är delvis omistligt:

Hjältinnan: ”We want a group of obviously masculine men to take up knitting and do it perfectly casually in public places”

Hjälten: ”Do you think I’m strong enough?”

Dubbelt stärkta av Ribbing och Grant hoppas vi alltså att krogarna kommer fyllas av stickare till helgen. Den som behöver krogstickningsinspiration kan vända sig mot Frankrike, där stickgruppen CFT (Collectif France Tricot) sedan ett år tillbaka arrangerat Apéro-Tricot, stickförfester på en av barerna i Paris livliga Maraiskvarter.

Magdalena Ribbing kommer visserligen med följande brasklapp: ”Det förutsätter förstås att den som stickar inte har med sig stora garnkorgen och börjar räkna avig och rät så att det blir störande, eller går så upp i sitt stickande att gemenskapen blir lidande”. Frihet under ansvar alltså.

Trådrullehållare av drivved

Trådrullehållare av drivvedTrådrullar i olika storlekar och färger är egentligen alldeles för fina för att gömmas undan i en låda någonstans. Det är mycket lättare att få inspiration att sy om man har trådarna framme, tydligt synliga. Dessutom underlättar det om man har överblick över vilka färger man har att välja på. Skotska bloggaren Tastykaeru har tagit fasta på det här och byggt en tjusig trådrullehållare av drivved att ha på väggen.

Inspirerad? Att göra en sådan här är lätt som en plätt! Bor du nära en strand är du lyckligt lottad. Då kan du samla riktig drivved. Bor du vid en skog kan du enligt allemansrätten plocka nedfallna grenar. Bor du i stan är det kanske större tillgång på lastpallar. I värsta fall får du åka till en brädgård och köpa virke. Drivveden är extra fin eftersom den gärna är lite krokig och vind och slipad av vågorna men det är ingenting som inte går att fejka själv med såg och täljkniv. Du måste också skaffa dig ett gäng smala träpluggar, smala nog för att du ska kunna trä upp dina trådrullar på dem.

Arrangera veden som du vill ha den och skruva ihop bitarna med varandra eller skruva fast dem på ett annat stycke drivved eller en träplatta. Borra smala hål för pluggarna. Tänk på att pluggarna gärna kan peka lite uppåt men aldrig nedåt! Hamra/skruva/tryck in pluggarna i hålen. Vips så var det klart!

Den färdiga trådrullehållaren

Trädet och träklockan

Tre av WeWoods armbandsur i träLyxiga eleganta klockor – helt i återbrukat material, det är affärsidén som företaget WeWood lanserar. Under mottot ”Återställer Moder Jord, en klocka i taget” har de skapat en kollektion armbandsur av klassisk modell där allt material kommer från återvunna överblivna golvplankor. För varje klocka som säljs planterar företaget ett träd i Nordamerika.

Klockorna finns i två modeller och i kombinationer av flera träslag som ger klockorna deras vackra färger. Enligt WeWood innehåller klockorna inga artificiella eller giftigaämnen. Företaget som startades i Florens i Italien tidigare i år har nu sin bas i Los Angeles. I USA marknadsför de sig med att de lutar sig mot europeiska hantverkstraditioner.

Kanske är WeWood mest ett exempel på smart marknadsföring och ett försök att surfa på vågen av människors vilja att handla hållbart och naturnära. Kanske finns det en genuin omsorg om naturen bakom. En sak som i alla fall känns äkta är kärleken till träet som material och det är svårt att påstå något annat än att det är ovanligt vackra armbandsur.

Kanske är det ett tecken i tiden att träet nu tar plats bland människors accessoarer. Zickermans Värld tippar att allt fler framöver kommer att upptäcka träets skönhet och att vi snart kommer att vänja oss inte bara vid smycken och klockor utan även glasögon och väskor och skor med detaljer av naturfärgat trä. Kom ihåg var du hörde det först!