Pärla för musikhjälpen!

Musikhjälpen pågår för fullt i Malmö fram till på söndag kväll. Under tre dygn sänder tre programledare radio från en bur, samtidigt som de samlar in pengar till välgörenhet. I år går pengarna till att barn i slumområden ska få tillgång till rent vatten.

Runt om i landet har dessutom nästan tusen initiativ för att samla in pengar startats av människor runt om i landet.

En av insamlingarna med slöjdfokus är Just Bead It. Anders Wahlström och Rebecka Wallin går tredje året på Mikael Elias teoretiska gymnasium i Göteborg och har startat insamlingen som sitt projektarbete. Under helgen håller de en pärlplatteworkshop på Form/designcenter i Malmö dit alla kan komma och göra pärlplattor.

– Vi ville göra något med välgörenhet och med Musikhjälpen. Efter mycket funderande kom vi på det här med pärlplattor. Det är något som alla kan göra, och många har minnen av att ha gjort det som små, säger Anders Wahlström.

För att få in pengar har de gjort upp med företag att de ska sponsra en summa för varje bild på en pärlplatta som skickas in till Just Bead It. Efter att Anders och Rebecka var på besök hos programledarna i buren i fredags så har det strömmat in bilder på pärlplattor från förskolor och barn.

– Det tak som sponsorerna har satt upp med hur mycket de kan ge är nått, så nu behöver vi verkligen hitta nya företag som vill skänka pengar, säger Rebecka Wallin.

Att det blev just pärlplattor de valde beror främst på att det går relativt snabbt och inte kräver dyrt material, och att det är något som alla känner till.

– Jag har inte själv lagt med pärlplattor sedan dagis, men det har varit väldigt roligt. Det har kommit folk som gör stora avancerade plattor och vi har lärt oss en del bra knep, som hur man lämnar ett hål för snöret att hänga upp dem i, säger Anders Wahlström.

– Eftersom det är företagen som går in med pengar för varje pärlplatta så krävs det inte att man har en massa pengar för att bidra. Barn kan hjälpa andra barn bara genom att göra en pärlplatta, säger Rebecka Wallin.

De har just nu fått in bilder på runt 600 pärlplattor, och företagen ger 10 eller 20 kronor för varje bild. Minst 9000 kronor är en så länge garanterade, men de hoppas på mycket mer innan helgen är slut.

– Vi vill få så många som möjligt att pärla, säger Rebecka Wallin.

Just Bead It välkomnar folk att pärla på Form/desingcenter på Lilla Torg i Malmö klockan 11-17 på lördag och 12-17 på söndagen

Läs mer om Just Bead It och hur du kan bidra med en pärlplatta eller donation.

Lisa Annes Auerbach gör uppror med stickade tröjor

Tre stickade tröjor av LIsa Anne Auerbach: "Jag pratar aldrig med min granne", "Visa mig vad du stickar och jag ska säga vem du är", "More than love hours can never be repaid"

Just nu pågår en utställning på Malmö Konsthall med den amerikanska konstnären och fixstjärnan på craftivisthimlen Lisa Anne Auerbach. Hon har formgett 25 tröjor i hönsestrikstil som stickats av en grupp danska kvinnor. Istället för att visa tröjorna på skyltdockor har konsthallen och Lisa Anne valt att det ska vara personalen som har tröjorna på sig. De kommer utföra sina vanliga sysslor, fast hela tiden iklädda stickade tröjor med olika budskap. Vill man vara säker på att se alla tröjorna måste man besöka utställningen flera gånger, eftersom det sällan är 25 personer som jobbar inne i konsthallen på en gång.

Slagorden på Lisa Annes tröjor brukar vara rätt kraftfulla. De är anarkistiska, feministiska och ibland provocerande för vissa. På Malmö Konsthall har hon tonat ned dem en aning eftersom det inte är hon själv som ska gå runt i dem.

– Jag skulle aldrig vilja tvinga någon att gå runt i en tröja som de inte kan stå för. Själv kan jag ha på mig vad som helst, jag bryr mig inte om vad folk tycker, säger Lisa Anne.

– Jag gillar verkligen att tröjorna kommer sitta på människor här. Om man ramar in eller visar dem som en skulptur är de helt döda, bara en skugga av vad de är när de sitter på en människa som man kan prata med.

Utställningen pågår till 27 januari.

Zickermans reseguide: Köpenhamn

Köpenhamn i december är något speciellt. Snön saknas oftast, men stämningen brukar infinna sig ändå, på Tivolis julmarknad, på pubarna där det skålas i årets julbrygd och äts julefrokostar och på Strøget i påkostad julskyltning. Bortanför de mest välkända stråken finns dessutom ett stort utbud av unika små butiker, lokalt hantverk och alternativa julmarknader att upptäcka. Läs mer

Delta i slöjdflashmob i helgen!

På lördag den 24 november kan du och alla andra som vill vara med i en flashmob för slöjd och hantverk! En flashmob är en grupp människor som plötsligt samlas på en offentlig plats och gör något oväntat. På lördag är det En köpfri dag, och det vill nätverket Sjutton uppmärksamma med en slöjdflashmob som vem som helst, var som helst kan delta i. Poängen är att samla ett gäng människor på en plats, som plötsligt och till synes oberoende av varandra börjar slöjda.

– Min tanke är att det ska vara en tyst och förhoppningsvis tydlig och kraftfull demonstration av vilka fantastiska möjligheter vi har i vår hand och att det går att förändra saker (både för sig själv men också för samhället) genom att börja göra själv. Jag har tagit starkt intryck av utställningen Craftwerk 2.0 jag såg i Jönköping för ett par år sen. Ett av slagorden var ”the revolution is being handmade”. Det är tilltalande med ett stillsamt trots mot rådande ordning: vi behöver inte bara vara konsumenter, alla har helt egna möjligheter att byta ruta i det systemet när andan faller på, förklarar Fia Lindblom, representant för Sjutton som tagit initiativ till flashmobben.

Vill du vara med? Kolla in Facebookeventet och hör av dig till nätverket Sjutton. Sedan är det bara att plocka med sig verktyg och material och dra ut på stan!

Editions in Craft kopplar ihop slöjdare i världen

 

Fram till 17 november visas tre utställningar av Editions in Craft, Story Vases, Coiled och Farmers Gold av Editions in Craft på Form/Designcenter i Malmö.

Editions in Craft är en internationell plattform för slöjdare med bas i Stockholm, och drivs ideellt av Renée Padt och Ikko Yokoyama. Tanken är att ta vara på kunskapen kring gamla slöjdtekniker samtidigt som man verkar för att förena gamla traditioner med moderna tekniker. De har haft utställningar runt om i världen sedan starten 2008 och försöker skapa möjligheter för slöjdare med olika bakgrund att inspireras och lära av varandra. Det har till exempel lett till att zulukvinnor börjar experimentera med nya färger i sitt pärlhantverk eller en tigermönstrad halmmatta.

– Vi vill inte att slöjd ska behöva följa någon exakt mall, baserad på traditioner eller vad som säljer. I våra workshops behöver vi inte tjäna pengar, det går bra att experimentera med material och tekniker, säger Renée Padt.

Sedan Renée Padt och Ikko Yokoyama bosatte sig i Sverige har de börjat utforska svensk slöjd och försökt ta reda vad det gör att kunskapen kring traditionella tekniker försvinner. Utställningen Farmers Gold växte fram under en workshop Dalsland där åtta konstnärer och konsthantverkare skapade fritt i halm tillsammans med kvinnor från bygden.

– Halm har varit jättestort i Dalsland, och en stor inkomstkälla för många kvinnor. När halmhantverk nu visas upp på Skansen stannar det som det är, det utvecklas inte. Kunskaperna som har gått från generation till generation avstannar för att de sakerna inte används längre. Så är det till exempel med de traditionella träskorna i Holland, där jag kommer ifrån.

Även om Renée Padt tycker att handgjord slöjd borde uppmärksammas mer är hon tveksam till att det som tillverkas i väst ofta säljs för enorma summor på gallerier.

– Det gör att vanliga personer inte har råd. Istället köper de en billigare kopia i någon souveniraffär. Folk tror att det är tillverkat i Sverige och därför automatiskt bra kvalitet men så är inte fallet. Många av de massproducerade souvenirerna är gjorda i Kina eller Polen, av personer som knappt tjänar något alls på det.

Utställningen Story Vases är ett samarbete med Zulukvinnor i kollektivet Siyazama i Sydafrika att göra något annat än de turistsouvenirer i form av djur och pärlarmband som de vanligtvis kämpar med att försörja sig på. I samtal med tre kvinnor från den svenska designgruppen Front berättade de om sina liv, historier som blev till ord och meningar i glaspärlor och formade till grunden för en vas. I Sverige blåser en glasblåsare sedan ner glas i pärlstommen och en vas med ett stycke livshistoria har blivit till.

– Det är ett sätt att arbeta med människors upplevelser och liv, och att sätta ett namn på personen som har gjort objektet. Ofta när vi köper en souvenirer eller ett traditionellt hantverk så har vi inte en aning om vem som har gjort det.

Vaserna säljs i Sverige, på de utställningar och gallerier där de visas upp. När en vas säljs får alla kvinnorna i kollektivet dela lika på pengarna, och Editions in Craft tjänar inget på köpet.

Samarbetet i Sydafrika har också blivit till ett utbyte och möte mellan människor, de sydafrikanska kvinnorna har hittat ny inspiration av att se vad designerna i Front har gjort tidigare.

– Efteråt har de kommit till oss och sagt att de vill göra nya enklare saker som de kan sälja mer av, och de har börjat experimentera med färger som de inte har använt förut.

Paula Rooth

Tips:

• Lördagen 17 november håller Form/Designcenter en halmworkshop i samband med avslutningen av utställningarna. Karin Lokrantz guidar till slöjd med halm, pärlor och ståltråd. Kl 13-16, Lilla Torg Malmö.

• Den 30 november bjuder Editions in Craft in slöjdare till en workshop om hur vi kan bevara traditionell slöjd i en modern och globaliserad värld. Workshopen är öppen för allmänheten och kommer äga rum på Ugly Cute på Kvarngatan 4 i Stockholm, kl 13-18.

Inspirerande tidning om alternativa sätt att leva

Amanda Blake Soule, som vi tipsade om här på Zickermans för en tid sedan är en av initiativtagarna och redaktörerna till magasinet Taproot, med underrubriken Living fully, digging deeper.

På hemsidan presenteras Taproot som en samling berättelser om människor som är intresserade av fördjupade relationer, samband med sina familjer, samhällen, sammanhang och i och med detta sig själva. Hur de försöker leva sina liv, sin vardag med en fastare förankring i vardagen och till det som finns nära både känslomässigt, geografiskt och rent handfast praktiskt.

Mycket av innehållet kretsar kring familjen, olika sorters familjer och vardagen. Om vad vi kallar alternativa sätt att leva – kollektivt, kanske självförsörjande både i städer och på landet. Taproot vill visa på alla de olika sätt livet kan levas nära, på likheter, skillnader och det som sammanlänkar alla dessa livsstilar eller livsmål. Tanken är att inspirera och underhålla med poesi, fotografi, recept, skönlitterära texter, hantverk och konst att genom det undersöka, dokumentera och stötta varandra i att hitta sätt att lösa vardagens stora och små frågor.

Tidningen kommer ut med tematiska nummer fyra gånger per år och det skall bli himla spännande att se hur det utvecklar sig och hur tankarna redaktionen har kring tidningen kommer att ta sig uttryck. Än har det inte kommit ut så många nummer. Men det som kommit bådar gott; de heter Soil, Paths, Retreat och nu i dagarna Wood.

Översätter man Taproot till svenska blir det Pålrot. Bara en sån sak.

Erika Åberg

Hemslöjd goes homo på Cinema Queer

På onsdag slår filmfestivalen Cinema Queer upp portarna till sin klubb på Barbro i Stockholm för tredje gången, och temat för kvällen är inget mindre än hemslöjd. Kvällen inleds med Bortom mittemellan 2, en improvisation av och med dansarna Maria Olsson och Christian Hüls iförda tovade masker av ull och fortsätter sedan med att Man of Wool bjuder på queert korsstygn och innan kvällen är slut tar Virpi Pahkinen plats bakom skivspelaren.

Oscar Eriksson på Cinema Queer förklarar varför man valt hemslöjdstemat:

– För Cinema Queer är det alltid roligt att göra något som är lite oväntat. Vi gillar att kombinera det som vår publik kanske inte alltid väntar sig ska kombineras. Vi känner sen tidigare konstnären Erik Torstensson och blev väldigt förtjusta i vad han gjort och tyckte det skulle vara väldigt roligt att arbeta med honom, när sedan dansarna och Virpi nappade kändes det självklart att göra en sådan här kväll. För oss handlar det helt enkelt om att visa konst (oavsett form) bortom normen. Konst som i sitt uttryck ifrågasätter och får oss att fundera. För många är hemslöjd något väldigt traditionellt men under de senaste åren har vi sett flera konstnärer som arbetat med att förändra detta och som arbetar bortom vad hemslöjd kanske vanligtvis förväntas vara och detta vill vi gärna belysa. Hemslöjd kan helt enkelt vara så mycket mer för så många fler. Att vi kombinerar dans, performance och praktisk hemslöjd känns också väldigt spännande, vi arrangerar helt enkelt en helkväll där vi tror det finns något för alla!

Virpi Pahkinen ska spela electrotango, detroittechno och nyckelharpa, men förutom att dansa sig trötta hoppas Oscar Eriksson att besökarna också ska ha fått upp ögonen för vad hemslöjd kan vara och hur mycket som faktiskt ryms i begreppet.

– Vi tror att de som normalt sett kommer på Cinema Queer kanske annars inte skulle vara självklara hemslöjds-fantaster men med lite tur kan vi vända en och annan och såklart tvärtom. Vi hoppas att det ska komma hemslöjdsfantaster som sedan kommer tillbaka och upptäcker allt annat Cinema Queer gör och med lite tur kommer de på festivalen i maj! Sedan vet vi ju att filmen är ett bra medel att nå människor, det finns en lättillgänglighet i formen som på många sätt kan fungera som en dörröppnare. Vi tror helt enkelt att hbtq-film och hemslöjd är en kombo som kan fungera väldigt bra tillsammans. Det här är det första vi gör på temat hemslöjd men vem vet vad som kan komma ut ur detta, säger Oscar Eriksson.

Bloggtips: SouleMama

För några år sedan hittade jag till Amanda Blake-Soules blogg SouleMama. Hon bloggar om vardagen, hennes och familjens vardag på en gård i västra Maine, USA. Bloggen har funnits sedan 2005 och familjen har flyttat och vuxit på vägen – i dag består den av Amanda, Steve och deras fem barn.

Amanda började blogga av samma anledning som många av oss andra – för att dokumentera vardagen och för att dela den med omvärlden. Främst nära och kära, men med tiden också ett stort nätverk av läsare, bloggare och nya vänner över hela världen.

Under åren har bloggandet också resulterat i inte mindre är tre böcker om föräldraskap och familjen Soules förhållningssätt till livet, till hur de vill leva och lever. Till hur de förhåller sig till konsumtion, kunskap, familjeliv och till vardagen. Hur den kan vara och är betydelsefull. Det är trots allt mest av vardag i livet.

I bloggen möter vi som sagt vardagen på gården – alltifrån djurskötsel, hur de delar upp de dagliga sysslorna mellan sig i familjen, hur de planerar odlingarna, hur de tar vara på honung och grödor, hur de lever med årstiderna. De lever ett på många sätt annorlunda liv än många av oss har möjlighet att göra av en eller annan anledning, men hur det än är blir jag alltid inspirerad av att besöka hennes blogg. Dels är familjen i mångt och mycket självförsörjande när det gäller mat och en del andra förbrukningsvaror, och mycket av barnens kläder tillverkas hemma. Man behöver inte leva som dem, eller ens vilja leva som dem för att inspireras.

Jag läser SouleMamas blogg för att hitta hantverksideér, recept och inspiration. Inspiration och närhet. För det förmedlar hon och maken som också dyker upp i bloggen som skribent emellanåt, en blandning av närhet, inspiration och livsglädje – utan pretentioner eller pekpinnar. Romantiskt, men också helt på riktigt när alla är snoriga. Vissa kvällar får man popcorn till middag. Så är det bara. Jag gillar’t.

Dagens bloggtips alltså – SouleMama.

Erika Åberg

Dokumentär om politiska broderier

Kortdokumentären Stitched Stories: a tale of subversive stitchers, har följt Zickermansbekanta Sarah Corbett från Craftivist Collective, och Fine Cell Work som jobbar med broderier inne på brittiska fängelser. Stitched Stories syr på ett fint sätt ihop två egentligen väldigt olika sorters broderiaktivism som existerar sida vid sida i England. Neil, som broderar för Fine Cell Work har aldrig behövt ta emot några kommentarer från andra intagna om att han broderar. Sarah Corbett däremot, känner sig inte riktigt hemma vare sig i den gulliga pysselvärlden eller i den hårda aktivistvärlden.

Filmen är bara drygt 20 minuter lång men hinner säga en hel del om det fina i att arbeta politiskt med broderier. Se den på en gång!

Schablonladan sprider gamla mönster

Hela sommaren och hösten har ett tjugotal personer med 24-åriga Helena Bratt i spetsen målat om en stor lada vid riksväg 50 mellan Bollnäs och Söderhamn. Det är ett mönster från en handmålad tapet från Rengsjö hembygdsgård, ett mönster som målades 1850 av målaren Lars Olsson och hans son. Tapeten förstorades upp till monumentalformat och täcker nu en 75 kvadratmeter stor vägg ut mot vägen. Tanken är att fler ska få ta del av mönstret, inte bara de människor som besöker en hembygdsgård.

– Det finns så himla mycket fint i gamla hus och gårdar, som folk inte ser. Jag som är intresserad är ju där och tittar men många har aldrig varit på en hembygdsgård. Jag ville visa det här för dem som i vanliga fall aldrig kommer i kontakt med de här mönstren, säger Helena Bratt som tog initiativ till projektet.

Under resans gång har hon fått sponsring och stipendier från flera olika håll, och ett tjugotal personer har varit med och målat.

– Det har varit jättekul! Folk har varit så engagerade och jobbat från nio på morgonen tills solen gått ned. Det var jätteroligt med alla positiva reaktioner. Det peppade en att bara köra på när man stod där och målade med sin 18mm breda pensel i väder och vind. Nu kommer ladan stå där för all överskådlig framtid. Jag hoppas många som ser den blir intresserade av vad det är. Att man gillar det och tänker att allt behöver inte vara nytt som är fint, säger Helena Bratt.