Karin Holmbergs broderade bokomslag

Vi har tidigare visat Jillian Tamakis och Rachell Sumpters broderade omslag till Penguins klassiker. Nu har ett svenskt förlag hoppat på trenden. Bonniers ger i år ut Vilhelm Moberg Utvandrarna i ny upplaga med vackra omslag broderade av Karin Holmberg. Precis som i de amerikanska böckerna är omslaget aningen präglat för att ge känslan av trådar och på insidan av pärmen kan man se broderiets baksida.

– Vi har strävat efter att ta fram en unik form och riktigt snygga böcker som skapar ha-begär, säger Charlotta Larsson, PR-ansvarig på Bonnier pocket.

När Karin Holmberg läste hela serien sögs hon in i berättelsen direkt säger hon.

– Man får nästan för sig att Kristina och Karl-Oskar var riktiga personer som faktiskt existerat. Jag rekommenderar verkligen alla att läsa böckerna. Jag har släkt på min morfars sida som utvandrade i början av 1900-talet och som vi inte vet vad som hände med. På det sättet var det intressant att fundera omkring vad för verklighet som kanske mötte mina släktingar i USA, berättar Karin Holmberg.

– Det viktigaste var att få fram rätt känsla i broderierna. Varken för glättigt eller för dystert. Lappat och lagat och att man skulle se linnestrukturen i tyget var några hållpunkter. Det föll sig ganska naturligt att jobba med både broderi och applikation i och med det.

– Det roligaste var att få äran att vara med i ett sånt här projekt, som handlar om en riktig klassiker, där människor jag beundrar skrivit förord och där duktiga formgivare gjort tidigare omslag i Bonnier klassiker-serien. Det är också såklart väldigt roligt att broderiet som konstform lyfts fram på det här sättet och att just jag blev tillfrågad att utföra det med i stort sett fria händer, säger Karin Holmberg.

Böckerna kommer ut i handeln 29 januari. Se mer om projektet i det här Youtubeklippet från Bonniers:

Läs mer

Design*Sponge at Home

Hon har nästintill rockstjärnestatus, Grace Bonney, den designintresserade journalisten som drog igång bloggen Design*Sponge för åtta år sedan. Idag driver hon så smått ett imperium, med en av nätets största sajter för design, inredning och urbana DIY-projekt, och nu också en stor turné för den nyutkomna boken Design*Sponge at Home.

Men där slutar nog vidare jämförelser med stjärnstatus, Grace är istället den ständigt uppkopplade arbetsmyran som intygar att ”kan jag, kan du!” Och bedyrar ödmjukt att hon inte skulle vara där hon är idag utan alla läsare och fans över åren. Det är förmodligen sant, eftersom Design*Sponge i mycket bygger på det oslagbara konceptet entusiaster som medverkar. Nu finns boken som ska sammanfatta sajten, en diger volym på nästan 400 sidor.

Och det ska sägas direkt – Design*Sponge at Home är en rolig och inspirerande bok att läsa. Den följer bloggens upplägg i sina olika kategorier, här fokuserade till avdelningarna Sneak Peak och DIY-projekt. Ett kapitel som är tillagt här heter DIY Basics, som med enkla teckningar och beskrivningar lär dig hur du klär om en soffa eller drar ny sladd i en lampa. Också den populära avdelningen Före och Efter finns med, liksom ett kapitel som handlar om hur du arrangerar blommor.

Kanske läggs det ändå mest krut på avdelningen Sneak Peak i boken, man har också valt att använda sig av det korta formatet från bloggen. Här får vi tjuvkika hemma hos människor med annorlunda stil, inredning, känsla för sitt boende. Det är detaljer och beskrivningar som står i centrum snarare än svepande vackra bilder. Grace Bonney rör sig främst i och runt New York där hon bor och verkar. Men roligt nog gör hon också nedslag i andra städer i USA, Australien, England och faktiskt också Sverige, där formgivaren Elisabeth Dunker är representerad.  ”Med varje Sneak Peak hoppas vi kunna visa hur kreativa människor med enkla medel har arrangerat sina hem så att de återspeglar deras personligheter” skriver författaren. Citatet säger en hel del om Grace Bonneys övergripande idé med bloggen och nu boken; det behöver inte vare sig kosta skjortan eller kräva utbildning för att skapa ett spännande och vackert hem – som säger något om vem du är.

Dessutom har hon bildande ambitioner: bokens sidor är formmässigt fyllda med små faktatexter om stilar, sätt att arrangera, historier om klassiska möbler eller händelser. För att inte tala om all kunskap gör det själv-beskrivningarna bjuder på. ”Kan jag, kan du!”

Men även om Design*Sponge at Home alltså fokuserar mycket på Sneak Peak-avsnittet finns här också en rejäl sektion DIY, med 50 projekt att göra själv. Finurliga och ofta mycket enkla eller billiga att genomföra.  Projekten är pedagogiskt uppdelade i tid, kostnad och svårighetsgrad. DIY-sidorna liksom avdelningen Före och Efter är uppmuntrande och rolig att ge sig i kast med, det är lätt att fantisera om vad man själv skulle kunna genomföra. Givetvis finns det ett mått av amerikaniserad smak och känsla som är genomgående i boken – det minimalistiskt avskalade hör inte hemma här, det blir lätt svulstigt och överdådigt. Det är lite ovant och bitvis mycket uppfriskande.

Grace Bonney har blivit hyllad för sin osentimentala och väldigt direkta attityd till inredning och görande. Hos henne finns inget politiskt eller ideologiskt. Design*Sponge bygger helt och hållet på hur man trendriktigt kan lösa problem och få sig ett coolt och personligt hem. Att göra själv utifrån de premisserna har alltid varit Design*Sponge motto, och nu finns alltså också boken för dem som vill få lite mer av den varan i ett samlat och snyggt format.

Frida Arnqvist Engström

Make Hey! While The Sun Shines

Make Hey! While The Sun Shines av Pip LincolneVaggdekoration-Pip-Lincolnes-bok-Make-Hey

I Australien skiner solen för i Australien har man ju sommar just nu. Och såklart är det därför författaren Pip Lincolne och förlaget Hardie Grant Books släpper boken Make Hey! While The Sun Shines som handlar om kreativitet, semesterfixande och lata sommarpicknickar mitt i vårt decembermörker. Boken är på engelska men finns ute i flera svenska bokhandlar.

Men det gör inget att vi inte har sol och värme här. För de beskrivningar som Pip Lincolne bjuder på är inspirerande året om. Förresten tror jag nog att den soldränkta och problemfria attityden snarare har med författarens personlighet att göra än årstiden de befinner sig i. Men nog om vädret.

Make Hey! är Pip Lincolnes tredje gör det självbok. Den innehåller 25 projekt du med enkla medel och lite mer utmanande dito kan göra själv. Bokens främsta uppgift är pedagogisk, författaren spaltar upp beskrivningarna på ett tydligt sätt, och ger den information du behöver för att genomföra dina projekt. Men den är också inspirerande i sitt plockiga grafiska uttryck. Här finns fantasifulla bilder, galet roliga detaljer och allt gjort med en solig blick. I pärmen längst fram i boken finns naturligtvis inte bara bokens flera mönster, utan också ett par av Pips favoritrecept för picknicken tryckta på stora blad med fina bilder. Och så där går det på.

För Pip Lincolne är inget omöjligt, det finns inte heller något rätt eller fel. Den som gör bestämmer. Pip är också trovärdig i den rollen som DIY-ets predikare. Uppvuxen i en gör det själv-familj som hon beskriver det, och med en vardag fylld med egna sy-stick-virk- och pysselprojekt vet hon vad hon talar om. Hon bor i Melbourne där hon driver slöjd-pyssel-material-affären Meet me at Mikes. Hon har alltså som jobb att hjälpa kunder med kli i fingrarna.

Så själva boken bjuder både till ytan och sitt upplägg, samt i sin författare på trovärdighet och inspiration. Men hur funkar det att jobba efter Pip Lincolnes koncept?

Jag bestämde mig för att sätta en av beskrivningarna på prov. Jag är mer luststyrd än kunnig när det gäller kreativt skapande, men kanske också därför perfekt för uppgiften. Valet av projekt föll på bokens färgglada välkommenflagga. Beskrivningarna i boken är inte vidare bildbaserade, Pip förlitar sig på text uppspaltade i siffror och det fungerar fint. Hon är tydlig och pedagogisk, jag känner inte heller av några språkförbistringar i beskrivningarna. Däremot kan det bli problem med material och tillgång. Jag fick be personalen på tygaffären om hjälp med ”Heat and Bond Lite” som på svenska heter Vliesofix och alltså är dubbelhäftande Vlieseline. Jag är också tacksam över att vi har samma måttenheter. Inga bökiga inches och yards att förvandla.

Och nu då? Jodå. Jag har klippt och matchat, pressat och fållat – allt under Pips peppande ledning. Samt broderat. Det var mycket av den varan i den här flaggan, och jag kunde inte alla sömmar som Pip föreslog att jag skulle använda mig av. Men det gick vägen eftersom boken har en utmärkt stick-och broderiskola. Också här är tilltalet pedagogiskt och visuellt tydligt i skisser och uppsydda sömmar. Efter ett par kvällar är min flagga färdig. Helt klart godkänt ur projektsynpunkt och jag känner mig oerhört stolt över min bedrift.

Make Hey! Innehåller en mängd kunskap och inspiration. Pip Lincolnes kall är att visa hur man gör, men kanske också att visa på att görandet är ett sätt att leva – och att livet runt om görandet också är viktigt. Att brodera några stygn och sedan ta det lugnt med en kopp te är en av lärdomarna. Liksom konsten att handarbeta framför bra teveserier (en lista på Pips 32 favoritprogram finns med).

Den soliga tralliga tonen i boken är en tillgång – speciellt eftersom man också får med en solig spellista och en lista på semesterns bästa läsning. Inget verkar omöjligt för Pip, och det känns betryggande när jag nu med spänd förväntan – eventuellt något hög på min egen förmåga – tar mig an nästa projekt ur Hey Make! While The Sun Shines.

Frida Arnqvist Engström

Broderi ur boken Make Hey! While The Sun Shines av Pip LincolneRecept-och-monster-ur-Pip-Lincolnes-bok-Make-Hey

Sy påsöm med Karin Holmberg!

Karin Holmbergs broderade munkjacka. Foto: Karin Holmberg

Karin Holmberg är broderistjärnan bakom Brodösens blogg. Hon gjorde succé för ett par år sedan när hon broderade på vardagliga och moderna plagg. Nu i dagarna kommer äntligen hennes första bok, Karins broderier. För att fira det bjuder Karin här på en beskrivning på hur du kan pimpa din munkjacka i Dala Floda-stil!

Sy påsöm på något

Påsömmen är en ganska gammal typ av broderi (1800-talet). Den förekommer i stort sett bara på dräkten från Floda i Dalarna, där de korta röda kvinnojackorna är överdådigt broderade med stora blommor och blad. Broderierna finns även på hättor, väskor och kjolfållar. Variationen på de dräkter som finns bevarade är ändå stor.

Man kan nästan se brodösens handstil, trots att man ofta använde samma mallar som man bytte sinsemellan. Namnet kommer av att man ”söm på”, det vill säga sydde på någonting. Idag är det inte lika vanligt att man äger en folkdräkt, eller härstammar från Floda för den delen. Men många använder munkjackor och jag tycker nog att man får sno mönster både här och var till sitt hantverk. Vill du brodera din egen tröja gör du såhär:

• Rita blommor och blad på lite kraftigare papper och klipp ut.

• Lägg mallarna på din tröja och rita av konturerna med en märkpenna.

• Fyll sedan i blombladen med dubbelsidig plattsöm. Det blir därmed lika mycket garn på baksidan som på framsidan, och broderiet blir fylligt och fint.

• Använd ett lite tjockare ullgarn, till exempel Brage eller Tuna. Arbeta inifrån mönsterformen och ut mot sidorna.

• Lägg stygnen tätt och försök få det att likna en riktig blomma (kolla hur bladnerverna ligger).

• Använd sybåge så mycket som möjligt, den förhindrar att tyget drar ihop sig.

• Rita upp de stora formerna först. De små blommorna och bladen lägger man till efter de stora är sydda. Sy så många du orkar, några stycken på ryggen eller en hel jacka full.

Lycka till!

Karin Holmberg

Karin Holmbergs broderade munkjacka. Foto: Karin Holmberg.