Ikatväv på fyra minuter

Den amerikanska textilkonstnären Whitney Matalone har satt ihop en fyra minuter lång video där hon snabbspolar igenom processen att skapa en ikatväv. Ikat är en gammal teknik där man färgar in ett mönster antingen i varpen, inslaget eller båda, innan man väver tyget. I Whitney Matalones film är det varpen som färgas. I verkligheten tog det tre månader att färdigställa väven.

Genom att visa hela processen hoppas Whitney att fler får upp ögonen för hantverket som ligger bakom. På så vis påminner projektet om Yilisuya Dilimulatis vackra vävfilm som visades på HV Skolas examensutställning i våras.

Blade runner – Akvarellversionen

Svenske konstnären Anders Ramsell har satt sig i sinnet att göra en animerad version av Ridley Scotts Blade Runner – i akvarell. Filmens första del finns ute på YouTube. Den är tolv minuter lång och består enligt Anders Ramsell av 3 285 akvarellmålningar. Det motsvarar en tiondel av filmen. Om Anders Ramsell fortsätter på samma sätt är det alltså ungefär 30 000 akvarellmålningar kvar innan vi får se det färdiga resultatet. Kämpa på Anders!

Examensutställning: HV Skola på almgrens sidenväveri

Liksom förra året har HV Skola sin examensutställning på anrika Almgrens Sidenväveri på Repslagargatan, ett stenkast från Slussen. I år visas examensarbeten av nio studenter från Högre textil hantverksutbildning år 2. Almgrens är norra Europas enda kvarvarande sidenväveri, och bland jacquardvävstolar och fascinerande vävspår från museets snart 200-åriga historia smälter de nio verken in i omgivningen som en länk mellan dåtid och framtid.

De flesta av årets examensarbeten är vävar, med fokus på mattor och rya/flossa. Två  av eleverna har gjort sitt examensarbete i konstsömnad. Atsuko Nagao, den enda av studenterna vars arbete är ett gesällprov, har i sin flossamatta inspirerats av mönster i flamskvävnad och sedan skapat en imponerande och skickligt vävd komposition i mild men uttrycksfull färgskala – vackert hängd mot en rosatonad, avflagnad vägg i museet. I rummet intill hänger Åsa Däckfors glödande röllakansmatta av handfärgade ull- och lingarner, inspirerad av oxiderade metaller, och Alva Näsman har i ett experimentellt verk bestående av två linnevävnader i dräll utforskat ”det perfekta” och ”det annorlunda”.

Jag blir stående framför Yilisuya Dilimulatis projekt; en film projicerad på en vävd flossaram i färgglatt ullgarn runt en vit mitt. Filmen skildrar processen med vävningen av ramen. Det låter kanske inte så spännande, men det är det. Yilisuya lyckas göra filmen till ett konstverk i sig. Hon fångar såväl noggrannheten och omsorgsfullheten som bestämdheten som vävning innebär, och de olika momenten får en poetisk, nästan sinnlig, ton, men förlorar ändå inte målmedvetenhet. Detaljerna får mig att le igenkännande; det ständiga mätandet med måttband, lirkandet av trådar genom skeden, handen som drar över varpen för att känna att den är jämnt spänd. Förhoppningsvis ser även ovana vävare allt som innefattas i den tålmodiga vävprocessen; de kroppar som behövs för att dra på en varp, skedens gungning, varptrådarnas svängning vid beröring, varje moments egenheter. Yilisuyas film är dessutom sjukt snyggt filmad, och hur hon mitt i ett sidenväveri från 1833 lyckas få denna svartvita, ljudlösa film att kännas modern är lite av en gåta, men så är det.

Med årets utställning på Almgrens visar HV Skola återigen att de utbildar skickliga hantverkare som även besitter självständig konstnärlig förmåga. Det enda jag personligen saknar är en verkens kontext. Ett sammanhang, en framtid, en riktning. Vart ska verken ta vägen, var ska de hänga, var ska de ligga? Vad är hantverkarens roll i det skapade och dess väg framåt? Almgrens sidenväveri är en fantastisk miljö att ställa ut i, men risken finns att verken passar så bra in i det historiska att det nästan är svårt att tänka sig dem någon annanstans. Det hade varit intressant att få följa en riktning utåt, en indikation på hur verken vid utställningens slut modigt vågar bryta sig loss.

HV Skolas examensutställning pågår till den 19 augusti.

Sanna Gustavsson

Från HV Skolas examensutställning

Animerade broderade berättelser

Karin Ahlin vann två priser 
på Dalarnas filmfestival i höstas för sitt barnprogram Fabulera Mera, där hon bland annat animerat tygbitar och broderier. Programmet är Karins exjobb från Konstfacks masterprogram i Storytelling som hon gick ut förra året. Förutom att skriva historien, brodera och animera har Karin även skrivit musiken.

– Jag har skapat en liten triangel mellan det textila, animation och musik. Där innanför finns min nisch, säger Karin Ahlin.

Karin maskinbroderar och klipper ut små bitar av tyg och animerar dem med stop motion-teknik. Det är ett tidskrävande jobb.

– Varje gång tänker jag att det är sista gången jag gör det här men så blir det aldrig, för jag längtar ändå så mycket efter det där resultatet.

Karins första film i den här tekniken, Historien om när regnet kom, är också den mest prisade. Filmen är en kort historia om en liten fågel som förlorat sin mamma. Historien berättas med hjälp av broderier och tyg till tonerna av en vemodig vals som Karin spelat in hemma på sin tramporgel. Även den filmen är ett exjobb från Konstfack, fast den här gången från kandidatprogrammet i textil, som Karin gick ut 2008. När hon visade filmen på examinationen blev det tyst och flera satt och snyftade. Handledarna var tvungna att avbryta för tio minuters paus innan opponeringen kunde börja.

– Det är någonting med det textila som berör extra mycket. Broderier bär alltid på något minne. När jag väljer tygerna till de olika scenerna försöker jag att förstärka det jag vill säga med olika tyger. Mycket är sådant som jag har ärvt från farmor och mormor, och som väcker en massa minnen hos mig. Även om det bara är jag som vet om det så tror jag att mönstren kan väcka liknande associationer hos andra, funderar Karin Ahlin.

– Det är som att det bor en egen liten historia i varje tygbit, precis som i en trasmatta.

Ur historien om när Regnet komKatin Ahlin

Bakom kulisserna på fabrikerna

Zickermans är visserligen för Gör det själv i alla lägen, men det är ändå rätt skönt att man inte måste tillverka allting på egen hand i dagens samhälle. Programmet How it’s made på Discovery Channel har gått till botten med hur till exempel cykelhjul, äppelpaj, skidstavar och bandsågar tillverkas.

Programmen sänds i USA men de flesta avsnitten går också att se på YouTube. Mest fascinerande är att se hur vardagsföremål som blyertspennor och toalettpapper blir till. Att se hela den vilda processen som ligger bakom att skapa sådana enkla saker ger en en tankeställare. Om det krävs sådär många superanpassade maskiner för att tillverka en blyertspenna, hur ser det då ut i fabriken som tillverkar något så komplicerat som säg, en häftapparat?

https://www.youtube.com/watch?v=iwYTibTbYHQ

Sticka tröjan från The Big Lebowski

The DudeMönster till tröjan från The Big LebowskiAndera Langers tröjaSedan kultfilmen The Big Lebowski kom 1998 har huvudpersonen The Dude inspirerat mängder av efterföljare världen över. De hasar omkring med en White Russian i handen, bowlar och säger ”Cool it, Walter!” och ”The Dude abides” till varann. Nu kan alla som vill, anamma The Dudes slackerstil fullt ut.

Andrea Rangel har noga studerat den mönsterstickade tröjan som Jeff Bridges, som spelar the Dude, har på sig i filmen och på filmaffischen. Efter många timmars räknande, stickande, repande och stickande igen har hon lyckats kopiera mönstret och på hennes blogg och hennes Ravelry-sida finns det för nedladdning helt gratis! Mönstret är på engelska, så om du stöter på problem kanske den här ordlistan kan vara till hjälp. Sätt igång och sticka nu så kan alla kalla dig ”His Dudeness, or uh, Duder, or El Duderino if you’re not into the whole brevity thing” till hösten.

Det lilla röda planet – Stickad äventyrsfilm

I takt med att fler och fler börjat sticka har stickningen utvecklats till att bli ett material man kan göra nästan vad som helst med. Det är inte själva stickandet som är i fokus, utan stickningen är ett bara ett sätt att uppnå det resultat man vill ha. Titta till exempel på den här filmen från Made of Wool. Det är en stop motion-animerad kortfilm om en pojke, hans katt och deras lilla röda flygplan – och nästan allting i filmen är stickat, från himlen de susar fram under till pojkens och kattens flygarhalsdukar.

Elin Ivre berättar om En studie i svart

Filmpremiär igen! Elin Ivre från Stockholm förälskade sig i folkdräkten när hon pluggade på Sätergläntan. Som examensarbete gjorde hon en helsvart Vingåker- /Österåkerdräkt efter gamla originalmönster. I kortfilmen ”En studie i svart” berättar hon om projektet och kärleken till stygnen. Filmen är en av tre som producerats av Venia Video för Zickermans värld och projektet Den samtida hemslöjden. De övriga två handlar om de byggnadsvårdande husockupanterna Bergatrollen i Nyköping,  och om Nisse Stormlod som berättar om hur hemslöjd är en del av hans liv.

Elin Ivre syr mycket för hand. Exklusivt för Zickermans visar hon här upp sina bästa sysaker.

Sysaker. Foto: Elin Ivre

  1. 1. Lintrådar. Antagligen den tråd jag syr mest i. 35/2 oblekt är en favorit.
  2. 2. Petsaxen. Oumbärlig. Liten, behändig och vass som en syl.
  3. 3. Syvax. Används för att stärka lintråden. Man kan se på vaxet att jag nyligen sydde med svart lintråd. Det bästa är att ha olika vax för olika nyanser – annars kan nästföljande tråd missfärgas.
  4. 4. Skräddarkrita. Går att rita på tyget och sedan ta bort. Finns i olika färger men ta det försiktigt med de blåa, ibland går det inte att få bort!
  5. 5. Gummitått. Bra att använda på pekfingret för att få bättre grepp om nålen. Jag brukar använda den när jag syr i lite kraftigare material.
  6. 6. Fingerborg. I början hade jag svårt att sy med den, nu kan jag inte sy utan.
  7. 7. Pfiffikus. Min är välanvänd. Två gånger har den gått av på mitten men än så länge har jag kunnat laga den med ordentlig tejpning.
  8. 8. Synålar. Nr 3. En favoritnål. Bra för lite kraftigare material.
  9. 9. Hyska och hake. De –enligt mig– bästa som går att hitta. Mina håller på att ta slut och om det finns någon som vet var jag kan få tag på nya – säg gärna till!

Läs mer om Elin i Hemslöjden 4/2010, och i det splitternya numret av Hemslöjd där hon och hennes dräkt också pryder omslaget!

Graffmobilen underlättar för vandalism

Akay är en av Sveriges mest legendariska gatukonstnärer. För några år sedan syntes hans Akayism-stickers överallt i Stockholm. Det är svårt att hålla reda på allt Akay har gjort eftersom han alltid dyker upp i nya konstellationer och under nya pseudonymer. Han har till exempel ingått i kollektivet APA, GuiltyGuilty och Barsky Brothers. Vilken konstellation det är som ligger bakom den geniala Graffmobilen – komplicerade tekniska lösningar för att underlätta simpel vandalism, är okänt för Zickermans, men att Akay är inblandad verkar klart.

Filmpremiär: Ett sätt att leva

Nisse Stormlod (född Dahrén) jobbar som hemslöjdskonsulent i Södra Sverige. I kortfilmen ”Ett sätt att leva” berättar han om hur slöjd är en del av hans liv. Filmen är en av tre som producerats av Venia Video för Zickermans värld och projektet Den samtida hemslöjden. Den första som handlar om de byggnadsvårdande husockupanterna Bergatrollen i Nyköping, hittar du här. Den tredje dyker upp på Zickermans inom kort.

Missa inte heller Nisse Stormlods debattartikel om hemslöjdsrörelsen och de främlingsfientliga krafter som tycks vilja göra den till sin.