Småskaliga brittiska kläder

Kläder från Old TownKläder från Old Town

För ett par år sedan snubblade jag över Old Town Clothing, en småskalig, väldigt hantverksmässig klädfabrikant – inte helt vanligt i dessa dagar.  De tillverkar kring 50 plagg per vecka i brittiska tyger; bomull, linne och ylle när det är möjligt. Vid en första anblick kan det kännas som en nostalgisk övning – men den intresserade märker att det handlar om högst användbara plagg med referenspunkter och influenser från tidigare moden och klädskick. Marie Willey och Will Brown bakom Old Town Clothing jämför det med dagens stadsbilder som oftast består av element från olika perioder och ser det som en lek med begreppet Nu och Då.

Och visst är det så! De har satt ihop ett spännande sortiment av dam och herrkläder; både till vardag och fest. Ytterkläder, arbetskläder under namnet Tin House, kostymer, klänningar – det mesta man kan önska sig och behöva helt enkelt. Själva tillverkningen finns i Norfolk i östra England, men det finns viss försäljning i London. Företaget säljer även möbeltyger via St. Jude’s.

Som en stilig bonus vill jag även tipsa om bildspelet Piccadilly Pleasures med foton av Matt Hind från the Red Lion Pub i St. James, London med kläder från Old Town Clothing i miljö så att säga. I det fantastiska bildspelet The Old Town Outfitter med foton av Nick Hand (som vi skrev om i förra veckan) får vi göra ett besök i Norfolk.  Och missa för all del inte sektionen Small trades på hemsidan!

Mycket nöje!

Erika Åberg

Vill du läsa om fler som arbetar med kläder och mode på ett annorlunda sätt, plocka upp senaste numret av Hemslöjd!

Kläder från Old TownKläder från Old TownKläder från Old Town

Sanna Nyström lagade Kanyes kläder

Jay-Z och Kanye West har turnerat runt stora delar av USA och Europa med sin ultrapåkostade turné Watch the Throne. Nu lider turnén mot sitt slut men för två veckor sedan spelade de på Globen i Stockholm. Ett par dagar innan konserten ringde det svenska bokningsbolaget till coutureskräddaren och kostymören Sanna Nyström och sa att de behövde en skräddare på plats i Globen inför spelningen. Turnéledningen hade lämnat en diger lista med krav på den person som skulle anförtros uppdraget och Sanna Nyström passade in på beskrivningen.

– De här killarna är väldigt noggranna med allting. De är ganska unga och väldigt framgångsrika så de vill ha saker på sitt sätt. Samtidigt som jag kom till Globen skickade de iväg en kille för att försöka köpa kaffe från Starbucks. Andra artister som varit med lite längre brukar vara softare, säger Sanna Nyström.

– Det jag gjorde var egentligen enkla ändringsjobb och lite lagningar. Jag är varken bäst eller snabbast på sånt. Det hade nog varit enklare att be en ändringsskräddare men de skulle tvunget ha någon som jobbat med scenkostymer och stora modehus.

Huvuduppdraget gällde att ändra några svarta t-shirtar från Givenchy som levererats i fel storlek för både Jay-Z och Kanye West men när turnéns garderobsansvariga insåg hur lång tid det skulle ta att få alla mått perfekta skickades tröjorna istället till Paris för att ändras av Givenchy själva. Sanna Nyström fick istället göra en lagning på en av Kanyes t-shirts med stjärnnitar och laga kläder åt andra i stjärnornas enorma entourage. Det tog tio timmar att få klart allting.

– Själva jobbet var inte så kul men det var roligt att få se hela mastodontproduktionen från insidan. Efter spelningen kom de in med Kanyes gigantiska guldkedjor. Jag fick inte fotografera dem men jag fick i alla fall klappa på dem…

Textilt samarbete på vårutställning

Elsa Suneson och Caroline Karström. Foto: Göran Sundberg

För textilkonstnären Caroline Karström var svaret enkelt då designern Elsa Suneson i vintras frågade om hon ville vara med på ett textilt samarbete. Hon tackade ja direkt. Hennes önskan att få bidra med kunskap om kvalitet och material i koppling till mode, svarade perfekt mot Elsas idé om att ta fram specialvävda tyger till hennes examenskollektion. The way you dress is the way you look – practice makes perfect visades på Berns salonger under Beckmans vårvisning och bestod av 7 utgångar och 25 plagg.

Elsa som nu går ut modeprogrammet på Beckmans ville ha tyger som skulle ge kläderna ett unikt kvalitetsfokus och det där lilla extra. Sex meter tyg blev beställt av Caroline, som fick den svåra uppgiften att väva från det tjockaste ulltyg till tunnast möjligt. Allt för att i samma plagg ge illusionen av att kläderna låg i lager, men i själva verket var del av samma tröja eller kjol. Caroline, som studerar till textilkonstnär och väverska på HV Skola, löste uppgiften genom att sätta upp en lång varp i merceriserad bomull. Vissa delar målade hon med sidenfärg. På varpen vävde hon sedan olika inslag av mohair- eller bouclégarn i en kypert på tio skaft varvat med bomullsinslag i tuskaftsbindning. Detta gav illusionen av att ullen var stickad istället för vävd, i sicksackliknande mönster. Elsa berättar hur hon kände när hon skulle sätta saxen i de fina tygerna.

– Jag tänkte att jag inte skulle skära ut bitarna när jag var för trött, men sen blev det så ändå. Jag skar ut dem mitt i natten, för annars skulle jag aldrig vågat.

På inrådan av formgivningsläraren Kim Halle fick Caroline även förlägga sin praktik till Beckmans och kunde då hjälpa Elsa med sömnad och även broderi på några av plaggen. De har båda även gjort stor del av designen till de specialgjorda plaggen. Några av plaggen har de även målat flödigt med sidenfärg. Materialmöten är något av ett tema och några kvaliteter som använts  i kollektionen är ripsbomull, siden, viscose, sidenducesse och polyestertaft.

Kläderna är inte normativa och vanliga, även om allt är bärbart, utan rika på form och färg. Allihop är tyger med olika egenskaper som med hjälp av stylingen i lager på lager ger en eklektisk känsla som hänsvisar till självdekoration med färg. Anledningen till att Elsa valde att sätta in Caroline i samarbetet var att hon ville höja kvalitetsnivån och statusen på kollektionen som syftar till att ge alla kvinnor en känsla av finess och lyx som samtidigt är bekväm. Elsa har en önskan att skapa kläder som utmanar normer om hur en kvinnokropp ska vara och jobbar ofta ganska intuitivt när hon tar fram sina plagg. De inspirerar till att klä sig till sin egen idealbild, att själv ta makten och hitta sin egen unika stil.

Framtiden för Elsa är att arbeta för något företag och bli anställd i branschen. Hon har även tankar att gå en textilmaster utomlands med fokus på material och färg. Caroline vill gärna fortsätta att arbeta med textil, väv och kroppen som fokus och vem vet kanske blir det fler samarbeten.

Saga Axberg Svensson

Emelie sydde hockeytröjor till VM

Hockeytröja under produktion i omklädningsrummet på Hovet. Foto: Emelie Kampmann.Tre Kronors Niklas Kronvall, till höger, jublar med Loui Eriksson sedan Kronwall gjort 2-0 i lördagens match mellan Sverige och Tjeckien i grupp S i hockey-VM på Ericsson Globe Arena i Stockholm. Foto: Anders Wiklund/SCANPIX

I dag spelas den rafflande finalen i hockey-VM mellan Slovakien och Ryssland. Emelie Kampmann är textilhantverkare och en av tio sömmerskor som sytt fast loggor, namn och nummer på spelarnas tröjor inför VM.

– Vi satt i ett omklädningsrum på Hovet och sydde i tio dagar innan VM började. Vi hade ställt upp två långbord med symaskiner i rummet och eftersom vi satt intill arenan så var vi verkligen mitt i händelsernas centrum. Vi sydde dit loggor, namn och nummer på tröjor som Nike hade sytt upp. Laguppställningarna är ju klara väldigt tätt inpå VM, så sådana detaljer måste göras allra sist.

Oj, hur var det att sitta i ett omklädningsrum och sy?

Vi fick absolut inte släppa in någon press i rummet, eftersom det ännu inte var offentligt vilka spelare som skulle vara med. Italien, Norge, Danmark och Tyskland hade sina omklädningsrum i samma korridor, så spelarna gick omkring utanför hela tiden. Min sista dag var samma dag som VM började, och då hade vi en TV i syrummet, så vi kunde se – eller höra – de första matcherna samtidigt som vi sydde.

Hur syr man så att tröjorna håller för stenhårda tacklingar?

Loggorna nålade vi dit, och sydde sedan fast med raksöm på ärmarna. Spelarnumrena skulle först pressas fast med värmepress, och sedan zickzackas väldigt tätt för att hålla, vilket var ganska krångligt. Men de ska ju klara både tacklingar och tvätt. Namnen värmepressades också, och syddes sedan dit med raksöm. På domartröjorna sydde vi fast hockeyförbundets emblem och loggorna. Domarna hade sina egna tröjor med sig, så där fick vi först sprätta bort gamla loggor och emblem.

Till vilka lag sydde ni, och hur många tröjor blev det?

– VM är ju uppdelat mellan Sverige och Finland, så vi sydde till alla lag som tävlar i Sverige, det vill säga Sverige, Norge, Danmark, Tyskland, Ryssland, Italien, Lettland och Tjeckien. Varje lag har en hemmatröja och en bortatröja, och det är omkring 25 spelare i varje lag, så ungefär 50 tröjor per land blev det. Sedan har alla lag två ”blodtröjor” som vi brukar kalla dem, i fall någon skulle börja blöda eller om tröjan går sönder under match. Några av sömmerskorna jobbar även under VM, just ifall något går sönder, nya spelare kallas in från NHL och så vidare.

Hade spelarna egna önskemål om tröjorna?

– Nja, de fick ju välja nummer efter någon slags rankning. Annars ska tröjorna vara på ett bestämt sätt. Men det var en del som kom in och justerade en ärm som de tyckte var för lång eller så, på de redan uppsydda tröjorna. Om spelarnas skyddsutrustning under kläderna syns, så får laget betala böter, så det är viktigt att kläderna sitter rätt. Sådana saker kunde vi också få fixa i sista sekunden, precis innan match. Vi fick hjälpa till med det mesta. En tränare ville till exempel ha ett emblem på kavajslaget och en spelare kom in efter träning med svettiga byxor som var lite för små.

Gillar du hockey?

Nej, jag har ingen vidare koll på hockey. Det fanns inga krav på att vi skulle vara intresserade av sporten, kraven var att vi skulle ha sömnadskunskap. Men vi fick biljetter till Sveriges premiärmatch, så jag var där och tittade. Då spanade jag efter de tröjor jag sytt. En av mina var inne i fem minuter men sedan bröt spelaren tyvärr handleden och fick sitta resten av matchen.

Beckmanselever tolkar årets nobelpris

Fysik Litteratur Medicin

Idag får årets nobelpristagare sina medaljer vid ceremonierna i Stockholm och Oslo. På Nobelmuseet i Stockholm öppnar också en utställning där elever vid Beckmans modeutbildning fått i uppgift att tolka de sex olika prisen till en dräkt.

– Vi blev indelade i grupper och tilldelade varsitt pris. Uppgiften var att på tre veckor göra en modern festklädsel utifrån det priset, säger Elin Ivre.

Första steget blev förstås att sätta sig in i vinnarnas upptäckter. För Elin Ivre och Nina Svensson innebar det att leta information om dendritceller och immunförsvar för att förstå årets Nobelpris i medicin.

– Vi kom in på det här med försvar, attack och invasion ganska tidigt, säger Nhina Svensson. – Vad är en attack och vad är försvar?

I början av projektet hade eleverna en tvådagars workshop där de uppmanades att experimentera med material.

– Vi limmade ihop en massa cornflakes och sprayade dem svarta och det blev en jättefin struktur! Det ser väldigt organiskt ut i vår överdel, som en invasion av någonting som har lagt sig över kroppen, säger Elin Ivre.

Årets fysikpristagare belönades för upptäckten att Universum expanderar snabbare och snabbare. Det tog Jenny Vejrich, Olivia Edvinsson och Malin Unga fasta på i sin dräkt.

– Vi använde oss av en kärna av svart ull och byggde in ledlampor i dräkten. Sedan har vi ett yttre hölje av OH-plast så att plagget får som en expanderande form, säger Malin Unga.

Meningen var också att eleverna skulle visa på likheter mellan en forskningprocess och en kreativ process. Istället för att skissa och följa en färdig plan fick de testa att arbeta mer öppet och pröva sig fram, experimentera och hitta nya lösningar.

– Det tycker jag att alla har gjort också. Det har varit mycket vändningar och det har varit väldigt roligt att jobba så, säger Malin.

– Men det roligaste var när vi fick se bilderna från nu i veckan när pristagarna varit där och sett klänningarna. Att få se årets nobelpristagare stå och titta på vår kreation, säger Nhina.

Utställningen pågår till 22 januari

Ekonomi Fred Kemi

För snygg för att vara sann?

ContratröjaContratröja

Den här bilden postades för ett tag sedan på Reddit.com där den bland annat kallats Den heliga graalen av presenter från farmor. Bilden av tröjan spreds snabbt på bloggar och sajter och habegäret var stort hos tv-spelet Contras fans. Ända tills någon påpekade att bilden måste vara fejk. Contra-motivet är troligen hämtat från en t-shirt och den har sedan redigerats in i en bild av en färö-stickad tröja.

Nu rasar debatten i kommentarsfält där bilden publicerats. Vissa är gruvligt besvikna över att tröjan inte finns i verkligheten, andra vägrar ge upp hoppet och hävdar att deras mormor eller farmor minsann skulle kunna sticka en likadan. Luttrade stickare ger sig in i diskussionen och avfärdar möjligheten att sticka en tröja med så tunt garn som skulle krävas för den detaljrikedomen, och pekar på det omöjliga i toningen i C:et i Contraloggan. Detta avskräcker inte de riktiga Contrafansen som är övertygade om att det går att göra, bara man trycker den klassiska fuskkoden från spelet: Upp-Upp-Ner-Ner-Vänster-Höger-Vänster-Höger-B-A-Start. Då får man 25 extraliv och det borde ju räcka för att sticka även en i övrigt omöjlig tröja.

Where’s me jumper stickar på beställning

Robottröja från Where's me sweaterArla ko-tröja från Where's me sweaterElefanttröja från Where's me sweaterGrävlingströja från Where's me sweaterLondonföretaget Where’s me jumper är ett alternativ för alla som vill ha lite DIY-stil men inte orkar sticka en hel tröja själva. Skicka ditt mönster till Where’s me jumper så stickar de de en jumper åt dig, inom fyra veckor. Såvida ingen annan har skickat in ditt mönster före dig – Where’s me jumper stickar nämligen aldrig samma mönster två gånger. Oftast stickar de tröjor i en blandning av ull och akryl men vill man ha någon annan kvalitet kan man välja det också. Priset för en vanlig vuxenstorlek är 195£ så det finns som vanligt pengar att spara för den som stickar själv.

Återbruk som modematerial

Hanna Björklund Olssons klännning av burkarHanna Björklund Olssons klännning av tidningspapperHanna Björklund Olsson från Leksand har gjort en klänningskollektion av tidningspapper, läskburkar och mormors gamla gardiner. Från råvara till färdig produkt är Hannas slutprojekt på gymnasiet där hon gått naturvetenskapslinjen.

– Jag ville göra en klänningskollektion men mina lärare tyckter inte riktigt att det tillhörde linjens inriktning. Då jag har ett starkt intresse för miljörörelsen så inriktade jag mitt arbete på klädindustrins miljöpåverkan och skapade en kollektion i återvunnet material, säger Hanna Björklund Olsson.

Vad var det viktigaste du lärde dig?

– Jag har lärt mig otroligt mycket. Då jag skrev min rapport om bomullsindustrins påverkan på miljön har jag fått en stor insikt i hur vi misshandlar vår natur med våra konsumtionsvanor. Samtidigt som människor som arbetar inom processen hela tiden blir utsatta för farliga ämnen.

Rent skapandemässigt har jag också lärt mig mycket. Under projektets gång har jag fått hitta på många lösningar för att genomföra mina idéer.

Vad var roligast?
– Att arbeta med, för mig, nya material och finna lösningar för att genomföra mina idéer.
Det har varit roligt att få arbeta med det jag är intresserad av – Att skapa ut ifrån mina visioner och se hur mina idéer tar form.

Vad var svårast?
– Svåraste var att få ihop kläderna rent konstruktionsmässigt då jag inte har så mycket erfarenhet. Jag hoppas kunna få större kunskaper om det i framtiden.

Går det att använda klänningarna på riktigt?
– Det går att bära klänningarna utan problem. Dock är det lite svårt att sitta i tidnings- och burkklänningen. Dessutom kan burklänningen stickas lite – en klänning för den som vill vara i fred på dansgolvet. Det finns många andra delar i kollektionen också, gjorda av till exempel svarta sopsäckar, gamla gardiner med mera, som går utmärkt att bära.

Vad har du för planer framöver?
– Till hösten har jag sökt flera grundläggande modedesignutbildningar och i framtiden hoppas jag på att få arbeta med kreativt skapande inom modeindustrin.

Läs mer om Hanna Björklund Olssons projekt och se fler av kreationerna på hennes hemsida.