Städgraffiti – är det olagligt att städa offentligt?

Mooses städade landskap

När den före detta kökshjälpen Paul Curtis skrubbade en av köksväggarna i det smutsiga köket på en sylta i London lite för mycket insåg han att han drog ris till egen rygg. Den fläck i köket där trasan varit blev obönhörligt mycket tydligare än väggen runtomkring. Det var bara att städa resten av väggen också. Så säger i alla fall den myt som florerar kring Paul Curtis numera. Sedan ett par år tillbaka har han artistnamnet Moose,  och är städgraffititaggare.  Han håller till i Leeds och i London och har fått stor uppmärksamhet för sitt arbete. Han började i liten skala, men gör numera verk inte sällan sponsrade av företag, som detta landskap ovan som städföretaget Green Works var med och stödde.

Genren städgraffiti har växt och blivit ett fenomen globalt, många utövare har än mer uttalat politiskt engagemang än exempelvis Moose. Och internationellt är sökorden många; reverse graffiti, clean graffiti, clean tagging, eco friendly graffiti, green graffiti. På svenska vet jag inte om vi säger något annnat (än) än städgraffiti.

Även om ingenting annat än schabloner, trasor, svampar, vatten och eventuellt en högtrycksspruta används är det ett fenomen som är svårt att ta ställning till för myndigheter och samhälle. Hur olagligt kan det vara att städa offentligt?  Ofta har alltså reverse graffiti använts som politiskt uttryckssätt, av exempelvis miljörörelsen som inlägg i debatten om miljöförstöringen.  Greenpeace har vid flertalet tillfällen använt sig av högtryckstvättar för att få fram sina budskap. Här är exempelvis en aktion från Stockholm.

Alexandre Orions städmuralAlexandre Orion

Den brasilianske politiske städtaggaren Alexandre Orion gjorde för ett par år sedan en stor muralmålning i smuts i en av Sao Paulos hårt trafikerade biltunnlar. Stadens myndigheter visste inte vad de skulle göra åt de framtvättade dödskallarna, men kunde inte hitta något att åtala Alexandre Orion för. Men samtidigt ville de få honom att sluta och vidtog drastiska åtgärder – de lät tvätta alla biltunnlar i hela Sao Paulo. Också Moose egna verk har engelska myndigheter haft det svårt med. Vid ett tillfälle blev Moose beordrad att städa upp efter sig. Hur det nu gick till.

Men inte alla inblandade myndigheter fördömer städgraffitin. Kolla in den här videon från brasilianska Porto Alegre, där ett gäng städtaggare genomför kampanjen ”för ett rent Porto Alegre” i en biltunnel i staden. Och får snabbt besök av polisen. Men videon får ett fint slut, där också poliserna efter lite övertalning står och skrubbar.

Städgraffiti har en enorm genomslagskraft. Det enkla tillvägagångssättet och den direkta tillgången till taggytor förbluffar. Varhelst det är smutsigt kan det bli en städtagg. Kanske är det också därför städgraffiti är mer av en nagel i ögat än en konstform för ansvariga politiker och myndigheter. Tydligare sätt att peka på oro för den pågående miljöförstöringen finns kanske inte just nu?

Frida Arnqvist Engström